Plats i korgen

Ronnie, jag och barnen gjorde en utflykt till Coop vid sjutiden ikväll. Vi behövde tydligen något till vår nya familjemedlem - Gustav(sberg).

Barnen mutades in mot löfte att få titta på leksaker och båda släpptes utan koppel. Det gick bra. Ett tag - därefter infann sig trötthet och båda började springa åt alla håll. Jag hörde mig själv. - JOHAN, kom hit, Johan sluta springa, Johan kom nu då, Erik koooom nuuuuu. Ibland ekar vardagen i huvudet som ett flipperspel.

Lyckades till slut - med rätt spänd stil - samla ihop alla tre och sakta rörde vi oss förbi brödet mot kyldiskarna. Ronnie och jag gick i normal takt, killarna småsprang framför oss.

Johan har dock kommit på att han är stor på sistone - så han springer före och rundar ett hörn och försvinner. Det gör mig galen. När man sedan ropar på honom eller går efter så blir det kurragömmalek varpå han gömmer sig eller springer vidare och fnissar. På Coop fick jag nog. Jag hade redan försökt med kom hit flera gånger.

Så när jag ser min lilla plutt rusa framåt i full fart och börja komma utanför kontrollerat område så hör jag plötsligt min farmors röst eka i huvudet. Den ekade så här "Dessi, FOT!". Jag provade samma metod. (Tillägg: Dessi var farmors hund - en springer spaniel.)

- Johan FOOOOOOTT.

Johan stannade, tittade på mig och över alla under - trippade tillbaka vänligt och kom fram - som en glad och väluppfostrad hund. Ronnie tittade flinande och förvånat på mig. Jag kände mig lycklig att han sett det och därefter återgick allt till att vara precis som innan.

Ronnie fyller år

Hurra hurra hurra!!! Vi har sjungit och delat ut presenter och träffat släkten och inte minst! Installerat en toalett. Snart kan vi nog ta kväll. Kul det här. Men nu är handfatet klart, toaletten klar - återstår bara ett enormt badrumsskåp som kan bli flipp eller flopp. Vi får se.

Födelsedagspresenter...

Vi fick pengar i julklapp och födelsedagspresent. Det gav oss möjlighet att köpa lite saker till badrummet. Vår toastol är trasig och läcker. Vårt handfat är för stort så man får sitta snett i badrummet om man lutar sig bakåt och badrumsskåpet som jag köpte på Lidl för några år sedan för 400 koronor (vilket var ett fynd) har börjat luckra upp sig i alla kanter och plywooden börjar bli synlig.

Idag har vi därmed köpt nytt. Nytt handfat, nytt badrumsskåp och ny toastol. Maken har varit "på toa" sedan klockan 20:00. Han är fortfarande där. Handfatet är toppen. Badrumsskåpet ligger i Douglas rum och väntar och toalettstolen som vi fyndade mycket billigt på Bauhaus fungear inte. Den har för stor fot. Röret från golvet gör att stolen står snett. Vi måste byta den imorgon eller ta ut hela våtrumsmattan och bila upp golvet och flytta röret. Det innnebär till 99% att vi byter den imorgon. På Ronnies födelsedag. Jaja, och klockan är snart 12 och kvällen ser inte riktigt ut som vi trott.

Skam de som ger sig. Imorgon vid 15:30 så har vi nog en ny toalettstol också.

Har pussat på pluttarna precis. Johan tittar upp varje gång. Han påminner om en hundvalp som lärt sig öppna ögonen men inte direkt ser något än. Erik snarkar. Det är så lugnande när de sover. Skall försöka slita Ronnie ur badrummet till sängen nu - det här bådar inte gott för mitt födelsedagssjungande imorgon. Har preppat kaffebricka, presenter och skulle förbereda kaffebryggaren och välling. Där tog det stopp, det gick inte. Vi har inget vatten.

Viloläge

Man anar släktbanden

Mitt första paket från Erik

Erik kom hem från dagis och hade ett paket till mig som han slagit in själv. Det var jättefint.
- Ska jag spara det till julafton? Sade jag.
Erik tvekade lite
- Men då måste vi skriva en lapp, sade han.
Så han skrev en lapp,nästan helt själv. Fin va?

Morris och Cayenne upptäcker snö

Vad gör du Johan?`

- Ingenting

Middag...

Eftersom Ronnie och jag fyller år med två dagars mellanrum mitt emellan jul och nyår så har födelsedagsfirande blivit lite komplicerat. Det känns lite fånigt att begära hit släkt och vänner upp till tre gånger (inklusive julafton) samma vecka så vi firar oftast antingen på min eller på makens födelsedag. Detta år var det makens tur att få födelsedag men jag blev ändå firad då Katarina och Steven kom över på kvällen och underhöll både oss och barnen. Vi åt glass och maränger och hemgjorda chicken fingers och honey mustardsås och fahitas och satt ute och mös och tittade på vår nya grillhybrid. Tack för en trevlig kväll. Barnens julklappar är fortfarande aktiva!

God fortsättning

Tack så mycket alla ni som gjort julen till en toppenupplevelse för våra barn. Jag är en riktig juloman och älskar jul och när julafton är över och en del av kartongerna och annat slängt så infinner sig den verkliga julkänslan. Det ligger två katter under vår gran. Johan coh Erik leker med lego och alla är glada. Nu återstår bara makens födelsedag imorgon innan vi kan börja beta av nästa år.

Kontrollmärke

Nu blir det inga fler kontrollmärken på bilarna.

Transportstyrelsen har beslutat att de inte behövs längre.

http://www.transportstyrelsen.se/sv/Press/Pressarkiv/Kontrollmarkets-tid-ar-over/?transportarea=All

Upp och ner

Och bak och fram och garanterat inga dubbdäck........

Dubbdäck

Efter nyår så införs det förbud mot dubbdäck på Hornsgatan (http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Trafikkontoret/vinterdack/)

Hur ska man då göra om man kommer från landet? Byta däck vid Hornstull?

Eller ska man åka en massa omvägar för att komma dit man ska och därigenom riva upp mer partiklar efter vägen?

Politiker kan heltklart komma med intressanta lösningar på just Hornsgatan, jag minns när Stella Fare införde cykelbanor på den gatan för massa år sedan, jag tycker inte att det heller är genomtänkt.

Snart så,

Kommer julklapparna också. Alla barnen räknar dagarna just nu.

The Bråkmaster

Johan är i TROTSÅLDERN. Han skriker åt Ronnie:
- NEJ har jag sagt
eller åt mig:
- NEJ, jag kommer INTE
Däefter kan han lägga till ett pruttljud eller knyta nävarna och morra eller göra något annat som gör en galen.
Han börjar också gråta hela tiden, förstör de andras lego, lägger sig i vad Erik och Douglas gör och säger åt dem att göra annat.

Mitt tålamod är förhållandevis OK (allt är relativt jag vet) men att vid varenda lunch hålla på och bära honom fram och tillbaka till hans rum från köket för att vi t ex tagit fel gaffel, för att han inte vill ha sitt kött utan mitt kött, eller för att han fick för lite eller för mycket äppeljuice är enerverande.

Han flinar dessutom nöjt när han säger emot. Jag kan se Ronnies ansiktsfärg förändras och hur Erik och Douglas försöker kompensera genom att vara extra duktiga men tror ni Johan bryr sig? Nejdå? Han skrattar åt Ronnie som morrar tillbaka och jag (eller maken) bär honom till hans rum.

Igår fick jag nog. Jag bar in honom och lade honom i sängen och han blev jättesur och skrek och grät och vägrade och jag satte mig ner intill honom och i normal samtalston så fick han en diskussion på ungefär 10 minuter om att ta hänsyn och vara snäll och tänka på andra. Efter några minuter insåg Johan att jag inte verkade sluta och bara bära tillbaka honom igen.

Han tystnade men jag var uppe i varv.

- Tror du att du kan försöka uppföra dig nu och skärpa till dig och göra så att vi får åtminstone en trevlig måltid tillsammans? Bla bla bla, jag fortsatte så.

- Jag tror, säger Johan plötsligt.

Jag pratade vidare - jag förstod inte riktigt.

- Jag tror, sade Johan igen och såg inte länre djävulsaktigt superarg eller flinande ut utan mest normal.

Då förstod jag, han menade att han trodde att han kunde ta hänsyn, dvs precis det jag bett om för några minuter sedan.

- OK, sade jag, då provar vi då.
- OK, sade Johan och reste sig ur sängen för att gå in i köket igen (för fjärde gången den lunchen).
- Då kanske jag ska ligga kvar här och sura, sade jag barnsligt.
- Kom nu mamma, sade Johan på vägen ut ur sitt rum.
- OK, sade jag och bet ihop.

Därefter var vi alla snälla och middagen förlöpte OK.

Tittade in på dem igår kväll innan vi somnade. Det är otroligt vad väna barn ser ut när de sover. Det måste finnas någon slags hypnosverkan i att titta på sina barn i det där läget. Man skalar liksom bort lite stress och återfår en del föräldrakrafter som behövs nästa dag.

Men jag skall ta fram den där barnboken jag fick av Lillemor när jag väntade Erik och titta igen på tvååringen för med den här sista raringen så behövs tålamodet nu.

Julstök

Idag tänkte vi städa och baka ihop vårt pepparkaksslott - eller kanske mer vår borg. Vi bakade igår, satte på kristyr igår kväll och idag var det dags för montering.

Kan jag får kristera? Säger Douglas hela tiden. Han gillar nämligen kristyr. Jag har lite svårt att rätta honom - jag har ingen aning om vad som är verbformen av kristyr. Vi pratade om att kolla igår men jag gissar att kanske Paulina? eller möjigen Katarina? eller kanske Lillemor har koll på detta och kan ge mig svaret direkt.

Vi har lyckats med konststycket att få upp en julgran, göra en pepparkaksby och städa och bada barn och tvätta utan att bli alltför osams. Utmaningen var när vi insåg att vår julgransfot gått sönder och att den kunde låsa granen i snett läge men sedan inte öppnade sig igen. Det gick alltså inte att ändra granens position och inte heller få ut den. Jag åkte ut, köpte ny julgransfot efter att ha letat i halva Södertälje efter en motsvarande och därefter så blev den rak vid andra försöket.

Nu sover alla barn och vi har precis tittat lite på Anna Ankas jul och harmonin börjar sakta infinna sig. Det är otroligt fint ute och jag ser fram emot jul!

Någon annans jul

Jag försökte diskutera Pernillas Jul med Ronnie igår kväll. Ibland vill jag lufta tankarna och se hur de faller in hos någon annan och då började vi fundera på vilka andras jul man hellre skulle se. Det verkar ju vara lite trendigt nu.

Själv skulle jag med viss förtjusning se:
- Carolina Gynnings jul
- Bill Gates jul
- Bert Karlssons jul

Ronnie föreslog att Carina Berg skulle göra en julspecial och hälsa på hos folk över julen. Det skulle jag titta på om det gjordes en. Kristian Luuk skulle gärna få vara stand-in också om han ville.

Pernillas jul

Jag såg på Pernillas jul häromveckan. Jag beskådar delar av familjen Wahlgren med skräckblandad förtjusning (Läs Niclas, Pernilla och Christina). Jag har inget emot dem egnetligen men deras stil är så unik. Den belyser verkligen hur ordet klämmig skall se ut. Pernilla var KLÄMMIG i hela julprogrammet och gjorde roliga små minisketcher med sina tystlåtna gäster och jag kan verkligen fundera över hur man blir sådan. Det måste vara en slags pansar. Jag tycker att de alla verkar helt OK om det inte vore för den där "jag är så rolig och klatschig hela tiden" masken som verkar vara permanent fastklistrad i ansiktet.

Hur passar det ihop med Laila Bagge? Är Niclas annorlunda privat? Jag kan inte riktigt tro det. Det är som att tro att Anna Anka är en helt annorlunda person utanför TV-kamerorna. En aning absolut - men den personligheten går ine att spela så vattentätt. Ser med förtjusning fram emot Anna Ankas jul och ja jag vet - jag är lite konstig jag med.

Pepparkaksfrenzy

Vi har nu skapat två pepparkakshus - eller skapat och skapat - vi har närmare bestämt satt ihop två färdigköpta byggsatser och vispat ihop kristyr (det är lite halvsvårt tycker jag att få den bra) och insett att vi inte hade non-stop utan istället monterat massor av mini maschmallows på husen.

Farmor var här också - och tittade intresserat på när vi råkade hälla smält socker direkt på matbordet och såg det etsa sig fast som betong. (Vi har nu lärt oss att kokande vatten direkt på bordet och en handduk och lite gnugg löser det.)

Nu återstår monumentet - vi skall nämligen ladda hem Mildas mallar från webben och göra ett pepparkaksslott. Jag har aldrig gjort något och inte maken heller så det blir ett spännande relationstest.

Mer i min stil

Men! Direkt efter att jag slutat med Dan Brown så återgick jag till en nedladdad bok som heter Juliet Naked av Nick Hornby. Den är i rätt klassisk Nick Hornby stil - den handlar om människor och den är verkligen BRA. Jag gillar Nick Hornby och jag gillar att det finns en gnutta realism mixat med humor (kanske lite brittiskt?). Ha ha - en bra bok.

The Lost Symbol - färdiglyssnad

Jahaja, nu har jag återigen svepts iväg av Mr Langdon. Åtminstone delvis. Den här boken kändes irriterande mästrande i början, rätt spännande i mitten och rentav tråkig i slutet. Med all den fantasi (åtminstone kring symoboler) som Dan Brown besitter så kändes det här slutet enbart "häpnadsväckande" och "omvälvande för mänskligheten" för en inskränkt amerikansk publik. Jag satt och bytte till Mix Megapol på morgnarna när jag var på till jobbet.

Jag förundras också över vilken ork personerna i boken visar upp. Med tanke på alla omständigheter som Peter hamnat i så borde han legat avsvimmad och utmattad och ändå orkar han både skoja och ha tålamod och köra en liten stadsvandring. Det är inte dåligt.

Jag gillar Dan Browns förmåga att väva in fakta i en story - det ger den lite mer dimension - men å andra sidan så börjar man ledsna på själva stilen, Lagndon känns inte längre trovärdig och varför måste det alltid finnas en lite halvkär superintelligent brud brevid som aldrig direkt påverkar den manliga mannen som alltid sätter symbolerna i första hand - är det essensen av manlighet måhända? För Dan Brown kanske. Undrar vad hans fru gör. Han kanske mutar henne genom att säga att det är henne han beskriver i alla böcker men med olika namn.

Nej, inte den bästa av honom och jag längtar inte efter nästa bok.

Tvål

Igår kväll när jag tvättade händerna så slog det mig att tiderna har förändrats. När jag var liten så var tvål inte samma sak som den ser ut idag. Jag minns hårda runda eller fyrkantiga saker som låg och geggade eller var uttorkade och spruckna. Frågade maken om han också haft sådana eller om detta skedde någonstans mitt i vår åldersskillnad. Tydligen hade även Ronnie vanliga tvålar :-).

Det är lustigt när man rotar fram ett minne - då minns man flera saker. Min mammas favorit var Rexona fresh - det var någon form av blå och turkosrandig tvål som såg lite tuffare ut än vissa andra. Själv gillade jag Lux vit tror jag.

Minns också farmors utedass där det alltid låg en Bliw. Det var väl i princip den enda flytande tvål som fanns. Brukade sitta där och sakna något att läsa och ägnade tid åt att försöka lära mig hela texten på blivtvålen utantill. Kommer ihåg lite:
Bliv, mild mjuk och behaglig, alltid lika fräsch... men det stod lite mer - något om storlek och innehåll gissar jag..

Morfar hade spanska tvålar på gästtoaletten. De med svart omslag och en dansande spanjorska på utsidan.

Mina barn har nog aldrig sett en vanlig tvål. Måste köpa några och introducera dem till hur det var när mamma var liten :-).

Ryssland?

Eller en stålfabrik i sverige?

Vinter?

Nu är det snart vinter.

Stora maskiner

Det är verkligen kul med stora maskiner.

Störst är nu en 65tons Caterpillar.

Klätter klätter

När Erik var liten (mindre) så snubblade han och slog sig rätt mycket. Så även nu. Igår kom han hem med ett enormt (ca 2 cm i diameter) skrapsår på hakan och ett enormt plåster ovanpå.

Ibland funderar jag på hur Erik skall klara sig igenom hela sin uppväxt. Han kan verkligen konsten att springa åt ett håll och ha huvudet fokuserat på ett annat vilket naturligtvis orsakar en del händelser.

Johan å andra sidan är en klättrare. Han ställer in fokus och ger sig den på att han skall klara något. Han ställer sig på pallar, på rörliga objekt, klättrar i bokhyllan (när vi inte ser och ryter åt honom) och lyckas med nästan allt han företar sig. Han slår sig bara en bråkdel av vad Erik gör.

Skulle säga att ration är Johan 1 - Erik 7 och ration Erik gentemot Douglas är Douglas 1 - Erik 25. De gånger Douglas gjort illa sig mer än smärre saker är mindre än 10 på de 5 år vi känt varandra.

Håller verkligen tummarna för att alla kommer att sansa sig (Nej vänta jag menar bara två) men tittar man på tonåringar och hur ofta maken råkar smälla in foten i något eller kommer hem och har slagit sig så tvekar jag. Håller tummarna för tur framöver istället tror jag.

Farfars pojkar

Förra året fick vi två julklappar av Joel coh Frida. Det är en gran och en ren som vid första anblicken ser ut som oskyldiga mjukdjur. Så är det inte. När man trycker på ett visst ställe så inträffar galen julfest. Båda börjar skaka och snurra och spelar två olika julmelodier för fulla muggar.

Tog fram dessa när en del av julsakerna åkte fram och båda ungarna blev helt lyckliga och hade disco i en halv dag.

Tror att det är en farfarsgen :-). Min man säger att jag har den också - han kopplar det till min hänförelse över de små byarna som glittrar och snurrar och har skridskoåkande par och små tåg som åker.

Vad ska vi köpa till Brita?

Medan jag lyfte upp Johan för att klä på honom imorse så tänkte jag på julklappar som återstår.

- Johan, sade jag, vad skall vi köpa till Brita i julklapp?
- Mm, sade Johan tankfullt och lyste sedan upp: En tomat!

Inte nu heller

Julstämningen börjar byggas upp här hemma. Vi har fått upp lite smygdekorationer och några tomtar och adventskalendrarna är på plats. Johan har börjat gråta två gånger av missnöje över sin julkalenders innehåll - det är härligt med tacksamma glada barn inte sant?
Igår bakade vi (nåja - kavlade) pepparkakor och kämpade på med mjöl och formar i några timmar och i köket spreds juldoften.
På kävllen när jag borstade tänderna på Johan så suckade han lite och sade:
- Jultomten kom inte idag heller mamma.

Nu är det vänätans tider.

Tapas

Katarina och Steven var här och åt tapas i helgen. Det medförde flera fördelar och någon nackdel:
Fördelar:
- Supergott
- Trevligt sällskap
Nackdelar:
- Måste jobba med mitt ego efteråt eftersom Katarina alltid vinner när vi spelar något
- Gick upp 1,5 kilo (hur är det möjigt efter bara 1 middag?) men det såg något bätte ut idag.

Dan Brown - Den förlorade CD:n

Något mystiskt hände när jag lyssnat klart på CD 8 och satt i nästa skiva. Det kändes som om denna del av historien redan var avklarad. Stackars Katherine som nyss med iskalla fötter suttit i sin bil med krossad vindruta på väg till biblioteket var plötsligt tillbaka i sitt kontor som borde varit bortsprängt redan. Något kändes mycket mystiskt.

Då insåg jag det. Jag hade blandat om skivorna. Efter kontroll så hade jag lyckats lyssna på CD 1-7 och sedan 9. När jag därefter satte i CD 8 så blev något skumt.

Än mer skumt är att jag knappt märkte det. Det kändes aningens kortfattat kanske men det hade inte direkt påverkat storyn nämnvärt. Säger det något om mig? Dan Brown? Kanske så att kommmentaren häromdagen om upprepning stämmer :-). På sistone har jag börjat reta mig på författare som alltid placerar sin superintelligenta vältaliga huvudperson med någon fåne till biperson som får sig en lektion om frimurarna eller något annat. Det är OK att lyssna på en gång men när Langdon för tredje gången i samma person förklarar ungefär samma sak för en person till så undrar man lite över syftet.

Motvilligt så kunde jag inte låta bli att lyssna på min missade CD vilket var lite irriterande eftersom jag visste hur allt skulle gå en kort stund därefter.

Trots allt gnäll här ovanför så är jag road av den här boken och längtar lite till bilen och min dagliga "lyssnarstund".

Dan Brown - den förlorade symbolen

Jahaja, då är jag igång - lyssnar på den förlorade symbolen - är inne på CD 3. Den är OK. Börjar känna igen formatet. (Säg något nytt säger ni men jag har uppskattat hans stil tills nu.)

Problemet är att Professor Langdon är så himla intelligent och professorlik men ändå stilig och alla kvinnliga huvudpersoner är politiskt superintelligenta och snygga och är de inte snygga så är de ändå superintelligenta och förmodligen respektingivande och busarna ser alltid konstiga ut på något vis.

Kollade andras åsikter på Amazon coh jag var inte ensam.

Jag får lite Lasse Åbergvibbar. Lasse Åberg har för varje film som kommit haft blondare och yngre hjältinnor och samtidigt har (vad heter han nu igen?) hans egen karaktär blivit ännu mer valhänt coh töntig men ändå oemotståndlig för den claudia schiffer som just nu råkar vara med i filmen.

Nåja - efter att ha lyssnat på Bortom Stjärnan som var helt osannolikt inläst så framstår allt som helt briljant och underhållande.

Pepparkakshus deluxe

Kära moster (om du läser detta) - trots en utomordentlig skolning under hela uppväxten under din professonella ledning så har jag ändå övergått till att köpa färdiga pepparkakshusdelar och enbart dekorera pepparkakshuset med ungarna. Billigt och enkelt men kanske inte lika kul som när man gör från början.

Nackdelen med denna enkla lösning är att husen alltid blir likadana om man inte är väldigt kreativ och kan använa delarna till något annat.

I vilket fall som helst så har nu Ica Maxi tagit in ett tyskt pepparkakshus deluxe med medföljande dekorationsfigurer och sockergranar och annat. Det kliade i fingrarna. 99 kronor för ett all-inclusive pepparkakshus eller 20 kronor för "gör det själv" - beslutet är inte taget - vi får se.

Läsa

Erik har börjat titta noggrannare på bokstäver, han kan kanske halva alfabetet nu och försöker förstå skyltar och annat. Hittils inga hela ord men han vet hur R och I och E och S och M etc. ser ut.

Det är spännande - försöker träna honom ibland - hjälper honom att avsluta hans påbörjade försök. Samtidigt har han börjat studera klockan. Han vet hur halv och hel timme ser ut så han kan avgöra om klokcan är halv eller hel.

Min älskade lilla gulleplutt börjar bli stor!

Tvättmedel

Såg ännu en reklam på TV alldeles nyss där de gjorde reklam för att de kan göra förpackningen mindre men ändå erbjuda lika många tvättar. "Ännu mer koncentrerat, Hurra hurra".

Irriterat vände jag mig om till Ronnie:
- Men det där är bara ett sätt för dem att sälja mer, jag är ändå så pass okoncentrerad att jag häller i lika mycket tvättmedel och så blir jag lurad både till att köpa mer tvättmedel och vara mer miljöomedveten. Varför är det ingen som tillverkar tabletter istället, precis som maskindiskmedlet?

Direkt när jag sagt det så högg sig tanken kvar. Både hos mig och maken. Varför gör inte tvättmedelstillverkarna "tabs"? Det vore ju mycket enklare - kan det måhända vara så att man vet och kalkylerar med att vi konsumenter skall överdosera? Nu skall jag skriva till Procter och Gamble och fråga.

Middagsgäster - kontringen

Vi hade Katarina och Steven över på middag häromdagen. Jag frågade Katarina i telefon vad hon var sugen på och hon är en riktig variationstjej så jag och Ronnie pratade om vad vi skulle göra ända tils maken somnade. Några minuter senare kom jag på det. Fajitas blir bra - och seven layer dip. Jag blev så nöjd att jag väckte honom - två gånger för att få accept på denna till synes banala ide.

Lyckades dessutom övertala Katarina att sova över så att vi äntligen kunde förse dem med lite alkohol samtidigt. Det var avspänt och trevligt och jag gillar verkligen att få prata böcker ibland även om vi kanske inte har exakt samma smak.

Vi ses snart igen - nästa gång blir det tapas.

Trötter

Häromnatten när jag skulle ta min dagliga kvällskoll så höll jag på att snubbla över Johan. Han låg inte i sängen, inte heller brevid sängen utan mitt emellan sängen och dörren låg min lilla plutt och sov gott. Det kändes lite skumt - undrar om han börjar gå i sömnen. Han kan ju inte gärna tagit sats och ramlat så långt. Jag lyfte upp honom och bar tillbaka honom och pratade med honom hela tiden. Han rörde inte en fena.

Närkontakt

Jag har inte så ofta närkontakt med andra bilar i trafiken, men igår så var det ett udda undantag.

Jag pratar med Malin i telefon så bromsar det in som det alltid gör i Södertälje där motorvägen delar sig .
Jag bromsar in och inser att det bromsar in snabbare än normalt, jag börjar med ett oj,oj,oj läge.
Det brukar jag göra när det händer saker runt om i trafiken.

Samtidigt som jag verkligen "panik" bromsar så kommer jag på att förra gången jag ojade mig samtidigt som frun var i telefonen så blev hon lite irritera på att det lät som att jag höll på att krocka själv, så jag yrade något i stil med att "nu är det nära men jag klarar mig".
Jag stannade med en knapp meter till godo, jag hinner inte mer än få stopp när bilen framför mig lägger i BACKEN!

Jag håller alltså på att bli påbackad på motorvägen! Vad är oddsen? Jag tutar så mycket det går och med lite panik i rösten återger jag så gott det går för Malin i telefonen vad som håller på att hända.
Med någon centimeter till godo så stannar den backande bilen och svänger ut och drar iväg med rejäl fart.
Kvar står jag och en bil till framför mig som har blivit påkörd bakifrån. Det var bara att avsluta samtalet med Malin och ringa polisen.

Efter att ha stått på motorvägen i ca 15 minuter i telefonkö så gav vi upp, man ska helt enkelt inte få tag på Polisen....

Säng

Katter kan visst sova vart som helst, gärna lite trångt.

Cayenne hittade brödkorgen idag, den verkar duga fint.

Skyltar

En del skyltar skräms mer än andra.

(Klicka på bilden så blir den större).

Avlopp

Våran golvbrunn i badrummet har en tid bråkat och inte velat svälja vattnet efter att man har badat klart och proppen har dragits ut. Vi har i olika omgångar kört i lite rens kemikalier med en tillfällig lättnad som resultat, dock så har det aldrig blivit fullt bra. Jag har även köpt en spolslang på Jula som har testats med ungefär liknande resultat som kemikalier....

Igår så var jag hos en kund som jobbar med spolning av avlopp, och fick låna en riktig högtrycksspolare.

Som tur var så har de en liten som gick att lasta in i min bil.

Det tog inte lång tid innan det gurglade till och vårat avlopp blev som nytt.

Bara kolla

Erik kom ner i natt. Låg och stökade en stund (halvtimme kanske) brevid mig varpå jag bar upp honom för att kunna somna själv.

Imorse råkade jag fråga om han varit på toa då han ofta sover dåligt om magen bråkar lite.

- Nej, sade Erik i lätt förebrående ton. Jag skulle bara titta hur ni hade det. Om ni hade det bra och så.

Vänligt av honom ;-)

Kaninmannen

Gjorde min vanliga runda och tittade till de sovande barnen nyss. Johan låg inramad av mjukiskaniner. Det såg mysigt ut. Tog kort på honom med blixt - han rörde inte en min.

Skrivpaus

Just nu är jag mitt i ett jobbyte. Jobbar exakt en vecka till på min nuvarande arbetsplats. Sist jag bytte jobb på eget bevåg var 1998. Det är ett tag sedan nu. Kanske förklarar min temporära skrivpaus. Har fullt upp med att hålla ordning på framtiden och nutiden.

Hämtade barnen på dagis idag. Johans fröken berättade att när han vaknat så hade han gått ut tyst och sagt till dem fäljande:
- Jag är vaken nu, jag gick ut tyst och väcke inte de små, de behövde sova.

Allt är relativt. Man kan vara två år och stor och 41 år och liten.

Arbetsskada

Jag höll kurs igår, på en anrik advokatbyrå på Skeppsbron. Allt var precis som vanligt tills jag vid fyratiden skulle gå därifrån. De har stilig inredning. Stentrappor, valv och sjöutsikt. På vägen ut så är det ungefär fem steg ner till den enorma järndörren vilken föregås av en dubbeldörr i glas som öppnas automatiskt.

Jag tog några raska steg ner och insåg inte att jag glömde det sista så jag gick rakt ut i luften och var på väg att falla som en fura ut i gamla stan. Tog tag om det första jag nådde vilket var den exklusiva självöppnande glasdörren med kanter i stål.

Återfick balansen genom att hänga mig upp men kände att något kändes skumt. Fingret gjorde ont. Tog ett steg ut och tittade ner på handen. Mitt högra ringfinger hade en tydlig skåra på en dryg centimeter ur vilken blod mer eller mindre pulserade fram. Jag övervägde i två sekunder - gå vidare eller gå tillbaka in. Insåg att jag inte hade en chans att få såret att sluta blöda utan hjälp.

Gick tillbaka upp till receptionen för att få hjälp. Den vänliga tjejen såg lite frågande ut. Jag öppnade munnen och sade:
- Jag råkade halka i trappan och skar mig på dörren. Visade upp handen - handflatan började fyllas med blod. Jag hörde på rösten att jag darrade och kände mig både hjälplös och irriterad över att stå och blöda hos en kund,

- Oj, sade hon nervöst, du behöver nog plåster.
- Mm, sade jag, eller något mer.
- Vi går hit, sade hon och riktade mig mot gästtoaletten i närheten.

Vi gick dit, den var låst.
Jag insåg att jag var tvungen att hålla emot med nästa hand. Blödde nu i hela handflatan och ner i andra handen och det började droppa ner på stengolvet i deras
garderobsområde.

Jag började känna mig yr och generad.

Hon sprang iväg för att hämta något medan jag väntade på toaletten där den riktiga receptionisten tydligen var. Uppenbarligen skulle denna kvinna ha mer koll
på var förbandslådan var.

Jag räknade bloddropparna på golvet - nervöst - helt själv i deras stora reception. Kom upp till 10 och längtade bort och hem och till doktorn på en gång.

Till slut öppnades dörren och samtidigt kom min första hjälpare tillbaka. Originalreceptionisten var mycket riktigt en duglig kvinna och skickade iväg den första tjejen igen för att hämta förband. De plåster som hon kommit tillbaka med innan räckte inte särskilt långt.

Hela garderobsutrymmmet förvandlades nu till en sjukstuga och hon hämtade raskt en av deras 20 staplade gästhandukar på toaletten för att täppa igen såret. Därefter klippte hon till en kompress och förband mig med gasbinda. Äntligen äntligen så stod jag inte och droppade på deras golv. Därefter tog hon raskt och tog ytterligare ett par handdukar och torkade deras golv och jag stod där med ett jättebandage redo för att lämna kunden :-).

Ringde Ronnie när jag kom ut, kunde nästan inte låta bli att gråta en skvätt. En aning yr tog jag mig till bilen och satte mig för att vila en liten stund.

Fick tillbörlig uppmärksamhet av barnen när jag kom hem. Ett gigantiskt bandage över hela fingret ger många intressepoäng. Erik hade också plötsligt gjort illa sig i fingret och berättade rövarhistorier om sina krigsskador.

Senare på kvällen provade jag och maken att ta bort bandaget för att kolla läget. Det var ett dumt drag. Det återgick genast till att blöda ymnigt varpå vi förband mig med ny kompress och massor av barnplåster vilket var det som fanns.

Snart dags att titta igen, Blöder det fortfarande blir det doktorn men det är nog lugnt.

Pizza

Vi var och åt pizza igår kväll. När vi beställt pizzan så gick maken och de båda äldsta på toaletten. Johan gick och satte sig och jag tog sallad och bröd. Ställde brödet framför honom varpå han såg förtvivlad ut.
- Men, jag ville ha Pizza, sade han upprört.
- Du skall få det, sade jag - man får det här medan man väntar.
Det märks att Johan blivit lite störra. Han förstod och tystnade och åt bröd. Bara bröd. 2 mackor och en tugga på pizzan. Så kan det gå.

Douglas som normalt är sparsam med berömmet sade plötsligt:
- Det här var en jättegod pizza. Jag gillar i synnerhet brödet och osten tillsammans.
Ronnie och jag tittade på varandra, harmoni infann sig. Enda smolket i bägaren var den stora mängden champinjoner som placerats på min pizza utan min vetskap. Usch. Men det gjorde inget- det var en bra kväll.

Utveckling...i snabb takt..

- Mamma, sade Erik tankfullt och tog sig om hakan när vi klädde på oss härom morgonen, jag börjar få skägg.
Det tog några sekunder för orden att gå in. Sedan blev jag nästan löjligt glad - det lät så himla kul.
- Nja, sade jag, man brukar börja få skägg när man är lite äldre, kanske 15.
- Men jag har lite här, sade Erik utan att låta sig nedslås.
- Jahaja, sade jag. Så trevligt.

Elbolag

Vi har bytt el leverantör. Vi har haft det lokala bolaget tills nu.

Idag kom den första räkningen från den nya leverantören. Givetvis så var jag tvungen att kontrollräkna för att se om vi har tjänat något.

Vi har sparat 404kr på att använda E-on istället för Telge Energi. På en månad!

Det är helt otroligt att det kan vara sådan skillnad på samma produkt. Det är ju inte direkt så att vi helt plötsligt får någon annan el in i huset.

Klippfabriken

Vi har klippt de små barnen idag. Johan satt som en liten (aningen spänd) ängel och accepterade sitt klippläge. Killen som klippte honom var snabb och snäll och uttalade bestämda kommandon som:
- Luta dig framåt.
- Blunda
- Bara lite till!
Johan såg lite orolig ut och löd snällt. Jag satt och smickrade honom för allt vad jag var värd och Erik satt ett par stolar längre bort och verkade stor och erfaren och van vid den här typen av behandling.

På vägen hem så kunde jag inte låta bli att ösa lite nytt beröm över dem.
- Ni var så duktiga idag! Sade jag med lite darr på rösten. Jag är så stolt över er.
- Jag har klippt mig, sade Johan med viss stolthet i rösten.
- Det var jätteläskigt, sade han sedan - i jättenöjd och glad ton.
- Elefanten var läskig, sade han sedan.
Jag fick tänka en lång stund innan jag kom på det. Det var elefanten han mötte i skärholmens centrum i somras. Vet inte om jag skrev om det här men de har en stackars utklädd personal i SKHLM på helgerna verkar det som som måste gå omkring i en skabbig tygelefantstass och lämna ut ballonger till livrädda små barn. Eller glada barn. Men Johan tyckte INTE om den och kommer uppenbarligen ihåg den fyra månader senare.

Middag

Vi hade celebert besök igår. Katarina, Steven och katarinas föräldrar; Lars och Marianne var på besök. Vi ville tacka för att de inkvarterat oss på Gotland i somras så jag och maken hade kavlat upp ärmarna och städat helt vilt och dessutom försökt stila genom att göra trerätters. Turen var på vår sida och jag hittade oxfile till fyndpris på Prisxtra. Detta var menyn:

Jordärtskockssoppa med räk och avocadospett
Oxfile och rosmarinpotatis med tre sorters smör (vitlök, pepparrot och västerbotten)
Smulpaj med hallon och blåbär i portionsformar

Över alla under så lyckades vi få till allt och maken grillade köttet helt perfekt. Till och med barnen uppförde sig över förväntan. Det är första gången jag och maken köper oxfile på fyra år tror jag. Det har verkligen blivit dyrt på sistone och med vår storfamilj så är det mer fläskfile som står för lyx.

Tack kära gäster för att ni kom. Det var trevligt.

Tonåringar

Ronnie kom förbi och viskade att jag skulle titta på en sak imorse. Han pekade in i Douglas rum. Erik låg på mage på mattan och spelade spel och såg ut som en tonåring på en gräsmatta. (Douglas nya ryamatta är olivgrön.)

- Erik tittade upp och såg glad ut, han spelade racingspel.
- Du ser ut som en tonåring, sade jag glatt.

Erik har på senare tid börjat ta det typiska storasyskonets roll och börjat skvallra på Johan och dessutom dela ut förmaningar inför oss för att visa att han har koll till skillnad från hans oinsatta lillebror.

- Lägg av nu Erik, sade jag, varken du eller Johan har några barn än och det är jag och pappa som är föräldrar. När ni blir stora så kan ni skaffa egna men ni får gärna vänta tills ni är 26 eller 27 eller så.
Jag vände mig till Erik.
- Vill du ha egna barn när du blir stor?
- Ja, sade Erik.
- Kanske skaffa några egna små Erikar? Sade jag.
- Neeej, sade Erik. Jag vill ha riktiga barn. Tjejer och killar och tonåringar. För jag är ju tonåring.
- Nja, sade jag, man blir tonåring när man är 13 år och du har 9 år kvar.
- Men jag ser ut som en tonåring, sade Erik nöjt.
- Absolut, sade jag.

Det lyser i träden

- Mamma, träden lyser, sade Erik när vi åkte förbi utanför Heron City nu ikväll.
- Ja, sade jag, de har virat lampor runt träden så att de skall lysa fint nu när det är mörkt.
- Hur då? Sade Erik
- Man kan säga att de sitter lampor på långa band som de virar runt träden, sade jag och insåg att det kanske inte låter helt självklart för en fyraåring.
- Marie, brukar också sätta upp gula grejer när vi är i skogen, sade Erik.
- Jaha, sade jag - är det band hon sätter upp?
- Ja, sade Erik, det är band. Det är för att man inte skall gå för långt bort.
- Nehej, sade jag.
Erik fortsatte glatt.
- Man får inte gå för långt bort för då kommer det vilda djur och äter upp en och sedan är man död.
- Jaha, sade jag, vad är det för djur?
- Det är lejon, sade Erik, stora lejon som är farliga och äter upp människor. Men de äter inte vuxna.
- Äter de bara barn? Sade jag.
- Neheeeej, sade Erik och skrattade, lejon finns ju inte på riktigt.
Därefter fortsatte vi in på lejon och elefanter och flygplan.

Nytt väder

Det märks att Douglas börjar bli större. Han vill inte ha för varm jacka. Det är nog pinsamt på något sätt. Ju kallare man kan vara klädd desto mer tuffingpoäng. Kanske är det så att man om man är varmare klädd än polarna visar att man är styrd uppifrån. En slags tecken på någon som låter mamma/pappa bestämma.
Jag försökte få på honom en varmare jacka imorse. Han sade avmätt att han var nöjd med sin svarta visserligen fina men inte supervarma vårjacka.
- Men Douglas, den är kall, sade jag och försökte baxa på Erik hans varmare jacka och få Johan att sluta skrika att han inte ville ha någon annan jacka än den röda (som är kallast).
Douglas försökte låtsas om som om jag inte fanns.
- Jag har tagit ner en tjockare jacka från vinden, sade jag. Den är där.
Douglas försökte försvinna in i väggen.
- Men du har inte ens en tjock tröja under, sade jag vagt.
- Jag kan ta en, sade Douglas.
Fan, tänkte jag, det var ju inte det jag menade.
Försökte dra in maken i samtalet för att få medhåll men Ronnie hade annat att tänka på. Till slut blev det tjocktröja och tunnjacka. Inte lätt inte. Det var kallt idag.

Kanin

-Varför var ni och tittade på mig när vi var kaniner på dagis? Sade Erik tankfullt imorse när vi klädde på oss.
Jag fick tänka några sekunder, kaninuppträdandet på dagis var för flera månader sedan.
-Ja du, sade jag, det var väl för att vi ville se dig.
-Men, varför var farfar där? Sade Erik.
Jag stannade upp och tänkte lite. Det är ändå så kul när han kommer ihåg saker som kanske är ett halvår eller ett år bakåt.
-Farfar ville väl också titta på dig, sade jag.
-Men morfar då? Sade Erik.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Listan skulle ju kunna bli lång på personer som inte var där.
-Morfar kanske gjorde något annat, sade jag, kom nu så går vi till dagis.
-OK, sade Erik.

Städa vinden

Jag har städat en tredjedel av vinden. Nu msåte vi till Ikea och köpa lock och några lådor till - och städa mer. Får se när det blir - kanske efter jul...

Åka och handla

Johan och jag har varit på Ica Maxi och köpt hårspray. Hela vägen dit så rabblade Johan sitt mantra;
- Ska vi köpa godis mamma?
Det uttalades i glad och helt självklar stil. Jag tänkte för mig själv: Jag kommer inte att kunna säga emot honom.
Johan fortsatte:
- Vi skall köpa godis mamma, godis skall vi köpa (fortfarande lika glatt)
- Nja, sade jag tveksamt, det är ju inte lördag (och hörde på mig själv hur svagt mitt motstånd var - jag vet faktiskt inte varför - jag brukar ha lätt att säga nej).
- Ska vi köpa godis mamma? Sade Johan helt oberört.
- Jag tror inte det (sade jag idiotiskt och gav honom alla möjligheter i världen att säga emot).
- Vi ska köpa godis mamma, sade Johan igen.
- Jag har svårt att säga nej till dig för du är så himla gullig, sade jag till Johan.
- Då kan jag säga det sade Johan och sade Nej.
- Jo, sade jag.
- Nej, sade Johan och så skrattade vi.
Vi köpte lite godis: Tre ferraribilar och fyra skumbananer.
När vi kom hem så lade jag påsen i matpåsen och Ronnie undrade om jag hade tappat godiset eftersom det bara fanns en banan kvar. Men icke sade nicke - det var en mitt i veckan mängd.

Bolinder 35

Nu har nya leksaken kommit hem.....

Björkesta trean

Douglas klass har en egen blogg där eleverna själva skriver in vad som har hänt under dagen.
Det är faktiskt ganska underhållande att läsa.
Nu rättas dock inte inläggen mot skrivfel (eller var det skriv fel) utan fröknarna kollar bara så att det som skrivs är snällt.

Den går nu att nå via blogglistan.

Jens Lapidus

Läser "Aldrig fucka upp" - det är som att läsa en serietidning för killar. Hårda killar. Det är en intressant bok, annorlunda skriven och nästan jobbig i sin överdrivna knarkrealism men ibland undrar jag om det verkligen är Jens som skrivit beskrivningarna. Jag tror nog att hans fru har varit med och plitat en del hon med. Det känns inte alltid - trots det hårda språket - som om språket och beskrivningarna går hand i hand. Kanske är det det som gör dragningskraften i dem.

Ibland blir jag så utmattad av boken att jag måste lyssna på radio en stund och sluta fokusera på maffia och knark och hot och läskiga undergroundgäng. Den nivån på drama är kanske lite för mycket.

Ibland

blir inte saker som man tror - eller närmare bestämt i princip alltid är det nog så. Just nu vete fan vad man skall tro. Jag går in till barnen och tittar på hur de sover och tänker att där finns något fint.

Det är otroligt mycket på jobbet nu och jag är fylld av stress när jag kommer hem. En hel del av stressen försvinner när jag går in till Johan och/eller Erik och tittar på dem en stund när de sover.

Anblicken av dem drar mig tillbaka till verkligheten och balanserar ut läget och skapar harmoni som t o m sitter kvar mitt på dagen. Är så tacksam för min familj och mina vänner.

Ont i tungan

Johan har haft ont i tungan i ett par dagar. Det började med att han verkade irriterad över något i munnen och några dagar senare vägrade han både att dricka och äta. Jag fick ångest och ringde vårdguiden och tvingade mig till en läkartid.

Under tiden jag ringde så valde min kära son att trots lite gråt äta en hel korv och två äggvitor och dricka upp en hel äppeljuice. (Han hade inte ätit på hela dagen.)

Därefter åkte vi till Södertälje sjukhus på vår närakuttid.

Johan piggnade till avsevärt på vägen in (korven och ägget och juicen gjorde väl sitt till) och när vi väl var framme så pratade han glatt med sjuksköterskan vid inskrivningen och med zigernarparet i väntrummet. Vi fick vänta 45 minuter och Johan var snäll hela tiden. När vi väl kom fram till doktorn verkade han inte det minsta sjuk.
- Vem är det som är dålig? Sade doktorn snällt.
- Jag är inte sjuk, sade Johan glatt.

Hans lätt irriterade mamma förklarade läget och doktorn gjorde förmodligen för min skull en grundlig undersökning av munnen, tänderna, öronen och lös med lampa. Johan satt snällt och gapade och var duktig och såg nöjd ut.

- Det ser bra ut, sade doktorn till Johan.
- Ja, sade Johan.
- Hm, sade jag.

Vi åkte och köpte glass och sedan hem. Farmor var hemma hos oss. Även farmor hade sett Johans "jag vill äta men kan inte för det gör så ont" desperation så någon kunde jag ändå känna delaktighet med.

- Han verkade helt frisk hos doktorn, sade jag till farmor. Han berättade till och med att han var frisk.

Farmor skrattade och sade till Johan.
- Är du frisk?
- Ja, sade Johan glatt och fortsatte:
- Jag är frisk och jag har feber.

Men se det hade han inte och idag verkar munnen som genom ett trollslag ganska OK.

Mycket nu

Sista veckorna har varit total kaos. Enormt mycket att göra och fullt upp även hemma. Tur att man kan sätta sig ner och koppla bort med idol.

Vad som kunde varit annorlunda

På begäran kommer här en lista över varför vi föredrar att vara hemma framför på Marlita Beach.

1. Man sover inte så bra med plastad frotte i sängen om det redan är supervarmt ute.

2. Luftkonditioneringen blåste frenetisk kalluft rakt emot min och Ronnies säng när den var på. Det hade varit trevligt om den hade blåst lagom men det kändes som att ha en hårtork med kylskåpsluft och fullt blås emot en. Därför stängde jag av den på nätterna och vi stod ut med värmen istället. (Till Ronnies outtalade irritiation tror jag.)

3. En fullutrustad lägenhet utan kaffebryggare är nästan inte en lägenhet för en svensk.

4. Det var i princip 37 grader varje dag vilket gjorde att man inte kunde gå ut och gå med ungarna. De segnade ihop till gnällande små monster (med all rätt) om man gick längre än 100 meter från poolen.

5. Man fick slänga toapapper i toaletten men den slutade fungera en dag och det gick inte att spola längre. Problemet fanns dock bara i ungefär 2 timmar.

6. Vi bestämde oss för All-inclusive när vi kom fram. Jag hade läst att det var billigare om man tog det på hotellet och priset var helt OK. Det innebar att vi hade fri mat och fri dricka coh fri glass hela tiden. Drickat var helt OK - det fanns allt från Frappe och Pepsi till Margaritha. Snacksmenyn (som serverades 10-12 och 15-18) bestod av Hamburgare, Grekisk sallad, Spagetti coh Köttfärssås och lite annat var också bra. MEN buffeten. Den riktiga lunchen och middagen bestod av cantinaliknande anrättningar serverade i plåtlådor i värmeskåp. Det hette bra saker som Chicken a la Kiev och så men var omöjliga att identifiera. Gryniga anrättningar med små bitar av kött och kyckling som antingen var sega eller omöjliga att känna igen. Allt var mörkbrunt eller ljusbrunt, smetigt och helt smaklöst. Till detta serverades gamla uppvärmda pommes eller ris utblandat med kokta morötter (överkokta) och gamla bönor. Den här typen av grå haricot vert som serverades när jag var barn och som man knappt ser längre. Det fanns också överkokt pasta med någon form av mjölig sås och lite bitar av mystisk seg smörgåsskinka och till efterrätt: Gele. Grön gele, röd gele, blå gele och mystisk chokladmousse till.

Ibland serverades potatis dränkt i smör vilket Erik normalt gillad memn den låg ju och torkade under värmelampan och fick därmed en seg lite hård kant vilket gjorde att barnen nobbade all mat och bara åt glass. Johan åt också melonbitar vilket allt annat till trots fanns hela tiden och var jättegott.

Vi var tacksamma när vi hittade menyn på snacksbaren och maten gick att känna igen. Tiderna blev dock lite underliga så vi övergick till att äta lunch vid 10:30 och middag vid 16:30 i snackbaren.

7. Det fanns några ouppfostrade engelsmän på hotellet som släppte sina 3-4 åringar helt ensamma i poolomårdet. En av dessa små killar tittade avundsjukt på oss som lekte med ungarna hela tiden eftersom det ändå var för varmt att ligga och sola och han ägnade sin odelade uppmärksamhet genom att slå till våra uppställda leksaker och skvätta på Erik lite för nära och försöka välta Eriks luftmadrass hela tiden. Jag var en utandning ifrån att springa bort och slå till dem med min verbala k-pist innan min man som genom ett under började ägna vänlig uppmärksamhet åt pojken och åtminstone temporärt förvandla honom till ett normalt barn. Hans föräldrar satt glatt och drack öl och glömde bort honom så länge de kunde och vände sig knappt om åt vårt håll. Han återgick efter en stund till att vara "evil" och kunde inte låta bli att försöka slå våra glada barn. Både jag och Ronnie sade då till honom varpå en av föräldrarna släpade sig bort åt vårt håll och befriade oss från honom med lojt engagemang.
- Don't harass theese people Jim, we don't know them.

Denna händelse gjorde dock att vi fick alla svenska föräldrars odelade uppmärksamhet och delade indignation så vi fick lite nya kompisar på köpet.

8. Att inte ha all-inlusive var SVINDYRT. Ronnie vände på en burk Ravioli i en närliggande affär. Den kostade 70 kronor! 70 spänn för en ravioliburk är kanske en aning mycket när man kan få samma för 10 på Ica Maxi.

Hemma!

Det har varit en paus i bloggandet ett tag. En kombination av mycket att göra och semester och under 7 dagar har jag surfat (läst mail) endast 1 gång och högst kortvarigt. Nu har vi dock kommit hem från en vecka på Cypern. Den var toppen. Vi har ägnat oss åt att bada och äta. Bara. Barnen har badat och jag och maken har ätit (och badat också).

Jag tror att under våra dryga fem år tillsammans så är det här första gången Ronnie ser mig någorlunda solbränd. Jag har varit lite delsolbränd förut men aldrig så att man sett bikinilinjer. Det känns kul. Synd bara att inte semesterbilderna ser ut riktigt som jag tror att jag ser ut längre.

Johan har simmat med simpuffar alldeles själv och sett otroligt stolt och nästan blygt nöjd ut och Erik har hoppat och skvätt och varit riktigt nöjd och i princip glömt bort sina tv-spel i en hel vecka.

Om någon känner för att åka till Cypern och ha en riktig slö semester utan krav på mer underhållning än gamla hitlåtar, "pool-jim(gym)", "waterpolo" och hamburgare och glass så kan jag rekommendera vår erfarenhet. Vi har lyssnat på en evig loop av gamla klassiker som "Maria Magdalena, Amadeus amadeus, Eye of the tiger, Ein bisschen frieden och andra oförglömliga pärlor.

De toppade dessutom med en liten leklplats med jättehöga rutschbanor och därmed behövde vi inte lämna hotellområdet en enda gång. Vi försökte i ärlighetens namn. En gång. Vi tog en promenad längs strandpromenaden mot den lilla lilla citykärnan och efter 10 minuter så ville Erik gå tillbaka. Sedan ville han det resten av kvällen. Det var ju rätt varmt, 37 grader på dagarna och stekande sol. Tur att man tagit sitt föräldranasvar och investerat i heltäckande baddräkter till ungarna som nu har fina raggarbrännor på ben och armar.

Rapport från Gröna Lund

Fyllda av mod och hängivenhet så tog vi oss i samlad trupp till Gröna Lund häromdagen. (Tack svärfar för lån av storbil!)

Det var mer lyckat än jag vågat hoppas - mycket pga att Ylva var med så att det fanns en vuxen till varje barn. Douglas åkte allt han vågade - vilket var mycket och Erik åkte helt utan minsta självinsikt eller rädsla allt han fick åka - dvs de saker han uppfyllde längdkraven för. Han övergick snabbt till att vilka åka allt och blev jätteirriterad över att han inte fick åka berg-och-dalbana.

Johan ville också åka så vi åkte tekopp. Snurrande tekopp och Johan var inte nöjd. Det var kul när det var lagom men sedan blev det "så lagom kul" :-). Därefter åkte vi veteranbilar och det var toppen. Johan ville åka själv men fick inte för sin hariga mamma som åkte med. Erik lyckades åka Nyckelpiga, bläckfisk, snurrande tekoppar, mini pariserhjul, veteranbilar och mini fritt fall och mini uppskjut. Allt utan minsta tvekan.

Till slut hittade vi "Trucks" - en slags liten bilbana med små brandbilar och truckar etc. Både Erik och Johan var mycket nöjda. Vi gick dit, betalade biljett - gick in och Johan klev in i sin Truck. Jag var på väg efter - tills jag blev stoppad av biljettkillen.
- Du får inte åka med, sade han. Du är för stor.
Jag tittade nervöst på Johan. Han satt nöjt och rattade sin stillastående brandbil. -- Kan du åka själv Johan, sade jag.
- Mm, sade Johan.
- Är du säker, sade jag oroligt Johan svarade inte, han körde stillastående bil för fulla muggar.
Jag tittade bedjande på den aningens irriterade men snälla biljettkillen.
- Tittar du till honom lite extra? sade jag och tänkte på hur Johan varit på väg ut ur veteranbilen på fel sida och varit på väg ner i vegetationen vid sidan av spåret istället för avstigningssidan.
- Visst, sade han. Jag tittade på Ronnie, han såg lugn ut så jag tog några tveksamma steg bakåt.
Johan struntade i mig och jag släppte kontrollen till slut. Såg nöjt hur biljettkillen stängde brandbilsdörren och drog för en liten hake. Tittade därefter på hur mina killar i långsam takt körde runt den pyttelilla banan i full tillfredsställelse. De var väldigt nöjda när de var klara, båda ville åka igen.

Till Eriks och faster Ylvas stora glädje så var Mora Träsk på Gröna Lund. Erik gillade att dansa och som vanligt så har jag filmat åt fel håll så vrid på huvudet eller datorn. Jag ska försöka lära mig.

Vi skall snart till Gröna Lund

Hela familjen + faster Ylva. Önska oss lycka till...

Jobbet på tv

http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1091484

Handikappad

Min telefons display har slutat att fungera. Man inser hur mycket man är beroende av mobilen när den inte fungerar som den ska.

Helt plötsligt så märker man varför man ska lära sig telefonnumer utantill, jag kan knappt ringa hem nu.

Dagens tre positiva saker:

(Några lär upprepas)

1 - Jag fick sova hela natten
2 - Maken och jag har tränat två dagar i rad - vi är så duktiga!
3 - Behöver beskrivas:
- Känns det bra på dagis, sade jag till Erik idag när vi åkte hem.
- Ja, sade Erik
- Är barnen och fröknarna (inklusive fröken Mattias) snälla?
- Ja, alla är snälla, sade Erik och såg nöjd ut.

Hurra hurra, nu har barngruppen blivit lite jämnare och de nya pedagogerna verkar toppen. Hoppas det håller i sig.

Funderingar

I bilen på vägen hem från dagis så försökte Erik få spela Star Wars (igen). Jag sade nej, någon måtta får det vara. Du kan leka istället sade jag. Han blev tyst.
- Du kanske kan leka med ditt nya Lego, sade jag. Han har fått ett litet Star Wars skepp bestående av kanske 15 bitar.
Iden gick hem, han började tänka på sitt Lego.
- Mamma, sade Erik, Johan hade sönder mitt "legostarwarsskepp" igår.
- Mm, sade jag och fortsatte:
- Johan, du kommer att få vara med och leka mer om du leker försiktigt med Eriks grejer.
Erik fortsatte:
- Mamma, om Johan har sönder mitt "legostarwarsskepp" så kan jag säga till dig och pappa (åh nej, tänkte jag, nu skall han skvallra men se jag hade fel) och då kan pappa laga det.
- Ja, sade jag, pappa är duktig på att laga saker.
- Ja, sade Erik och var tyst någon minut.
- Men för dig heter han inte pappa, sade Erik, han heter Ronnie.
- Precis, sade jag, för han är ju inte min pappa, vem är min pappa Erik?
- Det är morfar! Sade Erik.

Min livsuppgift

Jag har insett att att en av mina främsta uppgifter som förälder är att lära barnen vad respekt är för något. Med Douglas har det varit enkelt, med Erik sådär men med Johan... hjälp. Han slåss, han har sönder de andras saker, han skrattar oss rakt i ansiktet. Det är minst sagt frustrerande.

Det ger också bieffekten att Erik ger upp sin fina uppfostran och skriker.
- Neeeeejjj, Johan tooooog mitt skepp och hade sööööööönder det. Neeeej Johan.
Därefter snyft och gråt och mer gnäll. Johan glider glatt ut från Eriks rum fylld av livsglädje över att ha fått uppmärksamhet.

Maken och jag tjatar och tjatar. Erik sluta gnäll, säg till honom istället. Erik, sluta skvallra. Johan, du måste vara snäll. Johan, nu får du gå in på ditt rum och kom tillbaka när du är snäll. Johan, be Erik om ursäkt nu.

När Johan ber Erik om ursäkt så uppstår samma svar som när Erik säger till Douglas att han älskar honom. Kompakt tystnad. En ömhetsbetygelse utslungad i luften, en lite öppnad själ och en för nervös själ på andra sidan för att kunna ta emot den.

Det är jobbigt när man är förälder så vi tjatar lite till. Douglas du måste svara något, Erik säg att det går bra eller säg vad det är.

Igår inträffade ett framsteg.

Johan hade sönder Eriks Star Wars Lego rymdskepp. Gråt och tandagnisslan uppstod. Ronnie röt. Johan kom gråtande ut till mig. Maaaaammmaaaa, maaaaammaaaaa.

Jag försökte mig på pedagogik:

- Johan, gå och be Erik om ursäkt. Han blir ledsen om du har sönder han saker.
- Ja, sade Johan och sprang in till Erik igen.

Följande dialog utväxlas:

Johan:
- Förlåt Erik
Erik:
- Det gör inget (snällt)

Ronnie och jag tittade förstummat på varandra. Dialogen hade låtit snäll och behaglig. Första gången som Erik varit "storsint" trots att skeppet inte ens var återställt.

Ibland får man lön för mödan, men vilket jobb det är.

Helgens 3+3 bra saker

Lördag
1 - Jag fick sova till halv åtta!
2 - Vi hittade pyjamasar till barnen för 25 kronor styck. Bautarea kan man säga.
3 - Maken och jag satt med te och smörgås på verandan och uppskattade lugnet precis innan läggdags.
Söndag
1 - Båda barnen sov hela natten i sina sängar.
2 - Johan och jag har badat i vår plaskpool. Jag har väl badat en femtedel av kroppen men det var ändå mysigt.
3 - Vi har städat hela huset och klippt gräset och röjt utanför tomten. Nu återstår en kväll med god mat till oss och godis till barnen. Förhoppningsvis slutar den i harmoni.

Dagens bra saker

1 - Det är ljuvligt väder. Jag måste gå ut på lunchen.
2 - Det går fort att komma hem efter jobbet innan trafiken sätter igång.
3 - Såg i tidningen att NEXT kommer att öppna i Kista Centrum i höst. Det är ju toppen. Äntligen.

Vägen till lyckan

Varför har det uttrycket kommit upp egentligen? Stämmer det?

På vägen in till jobbet idag så sken solen och trafiken flöt på ett sätt den aldrig gör på E4 vid 08:00.

Med en plötslig insikt så tänkte jag att det verkligen var skönt att kunna komma till jobbet på 35 minuter och att det verkligen var fint ute och en behaglig känsla av "nöjd" infann sig i magen.

Började tänka på min pappa som har präntat in i mig att man skall vara nöjd med det man har och att det är själva utmaningen för att bli lycklig. Pappa har egentligen inte sagt det men han har ändå lyckats få igenom den tesen in i min hjärna. Det har tagit rätt många år att inse vad han pratar om och jag minns fortfarande en viss irritation över söndagsmiddagar där pappa med ett soligt leende och en slags hänförd röst sade:

- Det här Malin, det är det BÄSTA kött man kan äta. Det kommer att bli jättegott!

Det spelade egentligen ingen roll vad vi fick för kött. Allt var det bästa man kunde äta och som trulig tonåring så tyckte jag att han var jättejobbig. Förmodligen så hade jag svårt att acceptera den typen av urskillninngsbrist.

Som tonåring så är det roligare att vara missnöjd. Man vill tycka något annat och känna att man inte är lika lättlurad som sina föräldrar.

Idag känner jag bara respekt. Det är en gåva att lära sig att vara nöjd med och tycka om både människor omkring sig och det man har. Det är därmed min främsta livsfilosofi. Jag kommer inte alltid ihåg den men den ligger där och lurar och finns med hela tiden.

För många år sedan gick jag en pedagogikkurs. Kvinnan på kursen sade att vi människor är som djur, vi reagerar på hur andra ser på oss. Därför skulle man, menade hon, alltid hitta något man gillade hos den person man hade framför sig för att "bättra på kommunikationen". Känner andra att man gillar dem så gillar de en oftast tillbaka.

Det stämmer så in i bomben.

Men jag funderade på det där under kursen. Alla passar en ju kanske inte lika bra. Jodå, sade hon, om det så är deras kavaj du gillar så gilla något. Det märks.

Jag håller med. Har hållit med i snart 20 år och då var ändå pappa först.

Döm om min förvåning när jag i Metro idag läser om någon som skrivit en bok om lycka och som tips i boken så skall man varje dag tänka på 3 saker som har varit positiva under dagen. Detta bidrar till att man känner sig lycklig. Man skulle göra annat också, skriva upp sina drömmar, tänka på saker man har gjort etc. Men jag inleder nu min 3 positiva saker om dagen vecka. Jag provar en vecka och ser hur det känns.

Vådan av att hänga tvätt

Igår när jag hängde tvätt vid halv åtta på morgonen så upptäckte jag plötsligt två katter nedanför fötterna i trädgården.

Jag hade lämnat vår sovrumsdörr på glänt men i "låst" läge för att få in lite luft i sovrummet och katterna hade lyckats pressa upp den någon centimeter - tillräckligt för att ta sig ut.

Jag lyckades hugga den ena men under tiden så smet Morris. Han var borta i flera timmar. Jag låste in stackars Cayenne i köket och hade dörren öppen halva dagen. Ingen Morris. Nervöst tänkte jag på Ronnie och hur ledsen han skulle bli om Morris förolyckades.

Cayenne skrek irriterat från köket och ville komma ut och jag vankade nervöst i trädgården i omgångar.

Till slut ringde jag maken och berättade. Tänkte att han måste veta det innan han kommer hem för att inte blir sur över att jag inte berättat. Om han nu möjligen tänkt sig att kasta sig hem för att ge sig ut och leta.

Ronnie tog det med jämnmod och Morris kom så småningom hem igen. Nöjd och trött.
Han låg på sidan och sov hela kvällen. Som en trött hund - med ryckande tassar och allt.

Alex Schulman

Har haft många åsikter om Alex Schulman men nu har jag lyssnat på hans Sommarprogram och läst nästan hela hans pappblogg. Jag har ändrat mig.

Älskar dig - del 4 eller så.

- Jag älskar dig, sade jag till Johan igår när vi stod och tittade på smör och chokladsmeten vi höll på att smälta till en experimentkladdkaka. Sedan kramade jag om honom med den där förödande känslan av kärlek som jag nästan tycker är jobbig. Efter ett långt liv har jag uppnått den ålder när jag hela tiden tror att något hemskt kan hända - eftersom det faktiskt har hänt saker i historien. Det är en upplevelse som både är tacksam, orolig, hänförd och nästan gör ont på en gång.

Nåja, jag körde mitt vanliga mantra med Johan och snällt upprepade han det tillbaka.
- Jag äskar dig med mamma.
Därefter sade han:
- Du äskar Erik också.
- Ja sade jag, och Douglas och Pappa. Jag har så många att älska.
- Ja, sade Johan
Därefter gjorde vi kladdkaka och åt smet. Johan gjorde det i alla fall. I en timme. Därefter fick vi tvätta golvet och bordet och bada Johan. Den blev rätt usel faktiskt men i fryst läge så gick den hem hos Douglas i

Ny dagisfröken

Vi har fått en ny dagisfröken. Han heter Mattias. Det har gått tre dagar utan att jag sett honom eftersom jag lämnar men barnen har redan anammat honom. Det är min Mattias, sade Johan idag.

Igår när jag hämtade Johan var han helt blöt om benen. Jag kände mig förvirrad. Det är inte mycket vatten på vårt dagis. Vad har du gjort Johan? Frågade jag.
- Ja, sade Johan snällt.
Jag försökte igen.
- Men, varför är du blöt om benen?
Erik lade sig i:
- Det är Mattias som sprutat vatten på Johan, sade Erik.

I någon millisekund så inträffade ett ibland irriterande föräldraförsvar i mig. Jag kände en liten adrenalinrush över att någon sprutade vatten på mitt barn. Sedan besinnade jag mig och insåg att de hade lekt. Tänkte intresserat att efter 3 år på dagis så är det första gången jag hämtar något av barnen med blöta kläder när dagispersonalen har sett till att det blivit så. Lite nya vindar med manliga förskollärare helt enkelt.

Lyftkran

Erik och pappa spelade Star Wars Lego II igår kväll och jag hade jobbat hemma hela dagen så jag och Johan gav oss av och letade nya sandaler till Johan. Vi gick till Jober Max i Weda och Johan sade:
- Oj!

I Weda pågår uppbyggnad eller nerrivning (svårt att säga vilket) av nerbrunna Willys. Vid stålskelettet som står där stod en enorm lyftkran. Det var den som orsakat min sons uttalande.

Efter lyckat sandalhandlande (100 spänn på rea) så försökte jag hala in Johan i bilen igen. Det gick sådär. Han kan klättra SJÄLV. Sedan igår skall han också klättra ut SJÄLV. Det är lite halvkomplicerat. Jag står nervöst bakom eftersom hans stol är rätt högt placerad och det är rätt långt ner till marken från hans stående position i stolen.

Nu skulle han klättra in SJÄLV och när han stod på stolskanten så skulle han stanna och titta på lyftkranen.

Jag väntade tålmodigt någon minut, sedan gav jag upp och tog resolut tag i honom och lyfte in honom och för att avvärja hans protester så ställde jag en fråga.

- Vad gör man med lyftkranen Johan?

Klart och tydligt (jag är fortfarande enormt stolt över hur mycket han pratar) så sade han.

- Men mamma, man skall använda den.

Kan någon tala om för mig

hur man gör för att se hur många som besökt sidan?
Tack

Älskar dig...

-Jag älskar dig, sade jag till maken i bilen när vi åkte hem från Västerås idag.
-Jag äskar dig mamma, sade Johan från baksätet. Jag äskar också pappa.
-Jag älskar dig mamma, sade Erik, och jag älskar pappa och Douglas (Douglas var inte med.)
En av familjens medlemmar fattades i hans mening.
- Men Erik, sade jag strängt och moraliskt, du älskar också Johan. (Jo jag vet, man kan inte bestämma sådant men man måste ibland ta en moralisk ställning. I synnerhet när Johan satt med i bilen.
Erik var tyst lite.
- Jo, sade han, lite kanske.
Så kan det vara.

Gotlandsfärjorna har krockat

Har precis läst att gotlandsfärjorna har krockat. Sänder en tacksam tanke till de högre makterna som gjorde att vi slapp uppleva det med ungarna. Inte kul för de som var med om det och förmodligen inte för Gotlandsbolaget heller.

Torekällberget

Vi var på torekällberget en liten repa med barnen häromkvällen. Plötsligt skrek Erik till exalterat!
- Titta! En snigel!!
- Det är en mördarsnigel, sade jag utan att tänka mig för.
- Va? Sade Erik som är mycket intresserad av tjuvar och pistoler och annat nu.
- Det är en snigel, sade jag.
- Vad för snigel, ropade Ronnie en bit bort, har den hus eller inte?
Jag gnisslade tänder för mig själv, hade försökt att skyla över mördarintroduktionen ett tag till. Gav upp.
- Det är en mördarsnigel, sade jag till Ronnie, den har inget hus.

En stund senare så ropade Erik igen.
- En snigel! Det är en, en...
Han fick tänka lite. Något intressant hade den hetat. Sedan kom han på det.
- Det är en FIGHTSNIGEL, sade han och lät jättenöjd. Den kan fajtas med bovar.

Gotland part II