30 december

Idag fyller Ronnie år. Mina icke-presenter bestod av följande:

1 tröja
1 mini-helikopter som man kan flyga med inne
1 Darth Vader bobble head

Jag är nöjd. Ronnie har flugit med helikoptern hela dagen.

Imorgon skall vi på nyårsfest Jocke och Cilla. Festen är egentligen ett förklätt barnkalas och består av följande:

Ett antal vuxna (ungefär 6 stycken kanske.. möjligen 7)

2 st 1,5-åringar
3 st 3-åringar
1 st 6-åring

Vi kommer att äta Tacos och jag kör. Party on!!!! (Hörs det att jag är ironisk.)

Har lite svårt för både nyår och midsommar, för mycket press och förväntningar så på sätt och vis så är det skönt med en opretentiös variant. Å andra sidan ser jag inte fram emot att hålla Erik och Johan på benen sent på kvällen. Jag tror Erik har somnat vid 9:30 som allra senast en enda gång och Johan har nog aldrig varit uppe till senare än 9:00.

Nåja, Ronnie har lovat att vi åker hem om det blir omöjligt.

Vi är helägda av vårt Wii just nu. Jag har tränat i ungefär 20 minuter, Ronnie ungefär lika länge och Erik har tränat 33 minuter. Jag har ont i låren. Man får vara nöjd.

You are a fantastic runner

Stod det på Wii-spelet nyss. Erik har upptäckt löpningsfunktionen i vårt Wii fit. Ronnie och jag kör mer slött på olika former av balans men Erik förvandlas till en liten glatt hoppande furie så fort han får tävla med Wii.

Han började med att fråga mig om jag vill göra dubbeltävlingen med honom. Det hela går ut på att vi springer på stället med var sin fjärris i bakfickan och spelet uppfattar varje steg och skickar fram ens lilla gubbe på skärmen. Under tiden dyker det upp andra gubbar och element som springer om en och retar upp ens tävlingsnerver lite. Det fungerar helt osannolikt bra på Erik som sprang som en duracellkanin (för att använda Ronnies uttryck) i tre minuter. Under tiden försökte jag hålla jämna steg och efter tre minuter var jag helt utmattad och behövde sätta mig.

- En gång till! Sade Erik direkt efteråt och sprang allt vad han kunde tre minuter till, därefter fick han Ronnie att springa med honom och nu berättade spelet att han låst upp en joggingrunda på 10 minuter.

- Du har fått en ny spelvariant, sade jag utmattat till en lätt svettig Erik som såg superglad ut. Det är en joggingrunda. Man skall jogga lungt - dvs springa långsamt - i 10 minuter. Det är lång tid älskling, lade jag till. Nervöst.

- Jaaaa! Sade Erik, det vill jag.

Sagt och gjort, raringen sprang hela 10 minuter inför sina föräldrars förskräckta men hänförda blickar. Han blev svettigare och svettigare och röd i ansiktet men inte skulle han sluta inte.

- Ta det lugnt! Sade jag var 30 sekund utan minsta resultat.

Ibland blev han omsprungen. Hänfört tittade Erik på gubbarna på skärmen och sade:

- Dom tror att jag springer långsamt, jag skall visa dom och därefter löpte han på. Spelet sade också åt honom att han skulle springa långsammare.

10 minuter senare så hade han sprungit nästan 5 km enligt Wii. Därefter kom poängen och kommentaren "You are a fantastic runner". Dessutom fick han fyra stjärnor. På första försöket. Ingen av oss andra har fått fyra stjärnor på något spel. Inte ens på Yogaövningarna :-).

Notera svettig glad Erik framför resultatet:

Julen är avklarad

Härligt. Lika mycket som jag längtar efter julen så känns det skönt när den är över. Vi har en mellandag idag. Dagen mellan min och makens födelsedag. Jag har spenderat halva dagen på att köpa några "småpresenter" åt Ronnie trots att vi inte skulle köpa presenter men han köpte några "från barnen" så nu var jag också tvungen. Men jag är nöjd.

Morgondiskussion

Jag hade min sista arbetsdag inför julledigheten idag. Ronnie var hemma med barnen.

Gick in till Erik och kramade om honom när jag gick. Han låg och såg på TV.

- Hej då älskling, sade jag.
- Vart ska du? Sade Erik.
- Till jobbet, sade jag.
- Men, sade Erik, du skulle ju lämna mig? (Till dagis menade han)
- Nej, inte idag, sade jag. Dagis är stängt. Nu är det jullov och om bara två dagar kommer tomten till alla snälla barn. Är du snäll?

Erik svarade inte, han tittade på TV

- Är du snäll Erik? Sade jag igen.
- Ja, sade han automatiskt, jag önskar mig Star Wars.

Det är det enda som återkommit flera gånger - och jag har inte köpt en enda Star Warspryl. Har funderat över det hela dagen.

Julstämning

Just nu väntar vi på att Douglas skall somna. Jag försökte lägga honom redan vid halv nio men han protesterade ganska tydligt.

- Men, sade Douglas, det är ju inte skola imorgon.
- Nej, sade jag, men vi måste varva ner nu och de små skall gå och lägga sig.
- Men, sade Douglas igen - måste jag borsta tänderna och klä av mig och så?

Jag tvekade, anledningen till denna aningens tidiga läggning är att vi skall slå in julklappar snart och vi måste ju troligtvis upp sex eftersom någon oftast vaknar då.

- Nja, sade jag, men du kan ju gå och läsa i alla fall?
- OK, sade Douglas, då hämtar jag min bok och läser i vardagsrummet.
- Men, sade jag förvirrat (Douglas gör ju nästan alltid som man säger) kan du vara snäll och läsa i sängen.

Han såg lite sur ut och gick och läste. Jag fick dåligt samvete.

Nu är alla på plats i alla fall och snart skall vi upp på vinden och hämta paket som skall slås in. Granen är på plats, Ronnie sitter brevid mig och luktar nybadad och livet känns riktigt fint.

Inte illa.

Missöde

Morris har en bisarr dragning till nappflaskor. När barnens kvällsvälling är avklarad så hamnar flaskorna på soffbordet en stund medan Ronnie och jag pausar efter sista kvällspasset (några minuter innan disk och tvättpassen sätter igång).

I vilket fall som helst så brukar Morris hoppa fram till flaskorna och ta tag i dem själv som om han skulle dricka. Det har sett lite sött ut, tyckte vi.

Igår så skojade vi lite med honom så istället för att putta bort honom som vi brukar så lyfte jag upp flaskan som om jag skulle mata honom med resterna.

Morris verkade nöjd, såg ut att dricka men efter några sekunder så började han tugga på nappen istället. Lite grann bara. Ronnie hämtade kameran och tog kort. Vi tyckte att det var kul - alla tre tror jag.

Efter några ögonblicks tuggande så säger jag till Ronnie.

- Undrar om tänderna kliar eller något, det ser nästan ut som om han kliar sig.

I det ögonblicket så släpper nappflaskan från katten. Halva plastnappen är borta. Katten har lyckats tugga av hela överdelen av nappen så hålet är stort som ett milkshakesugrör. Vi tittar nervöst på varandra. (Ronnie och jag alltså.)

Även Morris ser lite förvirrad ut.

- Men, säger jag till Ronnie - var är toppen till nappen?
- Den åkte nog ner i soffan säger Ronnie.

Vi tittar. Ingen napp. Vi tittar lite till. Ingen napp.

Morris har förmodligen ätit upp en halv napp till en nappflaska. Är katten försäkrad? frågade jag maken.

Vi vakade över honom en stund. Han såg ut precis som vanligt. Tur att han överlevde.

Badkatt

Vår katt har börjat bada. Han tog sitt första dopp för ett par dagar sedan, i söndags badade han hela två gånger, en gång själv ch en gång när barnen skulle bada.

Idag började vi spola upp vatten till ett barnbad och gissa vem som hoppade i helt på egen hand - nämligen Morris.

Han, maken och barnen har därmed badat samtidigt idag. Han påminner mycket om en hund den här katten. Lite av det bästa av två världar. Förutom när han ruskar sig torr som en hund.

Erik bad mig hjälpa honom att ta av sig tröjan när han skulle bada. Det går inte, sade han, min krafter räcker inte. Det lät lite intressant. Jag tror att Eriks hjälptar pratar om superkrafter. Det är mycket muskler och krafter just nu.

- Jaså du, sade jag gäckande, är superkrafterna slut?

Eriks stolthet satte in direkt.

- Jo det gör de visst, sade ha. Jag har många krafter. Känns själv. Därefter försökte han sig på en armspänning. Jag kände lydigt. Det kändes ungefär som att klämma på en tvättmedelsrefill - dvs ganska mjukt.

- Oj, sade jag, det var inte dåligt.

Alla blev nöjda.

Massage

Vi var på Mediamarkt häromdagen varpå jag snubblade över ett fyndbord. De hade en fotmassageapparat där.

Jag har en särskild fablesse för fotmassage. Vill man få mig medgörlig så är fotmassage ett bra trick. Ronnie vet det men han kommer inte på det så ofta. Brukade bada till det började klia i tårna förr i världen. Då kändes det som om blodcirkulationen kom igång ordentligt. Nu har jag inte tid med det. Badar accompanjerad av minst ett barn som alltid skall bada samtidigt och är upprört över att det inte får och en katt som kliver omkring på badkarskanten. Det är inte avstressande.

Fotmassageapparaten kostade 399 kronor på fynd. Jag tittade längtansfullt på den. Douglas och Erik var med. Ronnie var på annan plats inne på Mediamarkt med Johan. Kunde inte hålla mig så jag släpade iväg med den till ett eluttag och provade om den fungerade. Blev tvungen att ta av mig skorna och prova också. Den fungerade fint. Erik och Douglas tog också av sig skorna. De fick ta på sig dem igen.

Ronnie kom förbi. Han insåg läget. God Jul älskling, sade han. Så vi gick och handlade den. Det var ju en reavara så jag fick prata med en personal om att få ett särskilt kvitto och det visade sig att den lilla raringen hade kostat dryga 800 i original. Gick med kvittot till kassan för att betala (eller följesedeln eller vad det nu var.) När vi håller på att betala så inser jag att det står något konstigt på kvittot. Det står Medisana foot and back massager. Jag tittar på apparaten. Det är två tydliga fotspår i den. Den ser inte det minsta ut som en ryggmassageapparat utan snarast som ett fotbad utan bad. Jag frågar tjejen i kassan.

Hon vet givetvis ingenting. Ser rädd ut. Under tiden samlas glada julköpare i kö bakom oss. Ronnie börjar se rejält besvärad ut. Jag försöker få tjejen att säga att det är OK att byta den här om det skulle vara något fel och kommer någon att ifrågasätta att det är rätt produkt om det står så här på kvittot?

Hon börjar ringa till avdelningen. Ingen svarar. Kön blir längre. Maken ser mer och mer less ut. Barnen börjar sätta sig på golvet vid kassan. T o m jag som sällan låter mig pressas av den här typen av situationer vill ge upp. Jag försöker få tjejen att lägga på men hon förstår inte så till slut betalar vi och går och låtsas som om det absolut kommer att fungera.

Kommer hem och kan inte släppa tanken. Söker på Medisana foot and back massager och får upp exakt den produkt jag köpt. Titta själva. Ser det här ut som en ryggmassage? Man lär få fotmärken om man använder den för ryggen :-).

Fötterna är glada och lyckliga i alla fall och det var ju huvudsaken.

Tåg igen

Nu har jag åkt tåg i en timme och 3 minuter. Nu vill jag vara hemma.

Göteborg

Idag har jag varit i Göteborg. Lämnade Södertälje syd 06:23 och beräknas anlända Södertälje 21:15 ikväll igen. Har åkt tåg. Det var och är otroligt bekvämt. Trodde att jag skulle flyga ner men har insett att tåget har stora fördelar. I synnerhet med tanke på att vi har 10 mil till Arlanda. Resan är 2 timmar och 55 minuter.

Längtar hem till familjen. Att sitta på tåg är på sätt och vis tvångsavkoppling. Tvångsavkoppling kan i sin tur vara stressande. Ringde Ronnie. Hörde Johan joddla i bakgrunden hela tiden. Då längtar man som bara den. Får sitta här och läsa veckopress istället.

Johan lekte tittut häromdagen. Tog kort när han rev av sig den handduk som var maskeringen. Ser han inte lite ut som Roslins "Damen med slöjan"? Eller är jag jävig. Läser jag in gustaviansk konst i mina barn? Kanske. Döm själva.



(Äh nu har jag kämpat med det här usla bloggverktyget i flera minuter (känns som en evighet och jag får inte till de här korten så jag blir galen - nu får Johan visas två gånger om det nu är det han gör i även andras cyberrymd.))

Jultomten!

Idag har vi pratat med jultomten! Mitt i Heron City satt han, mellan två glansiga konstgjorda julgranar. När vi kom ut från Hemtex så blinkade Ronnie åt mig. Jag tittade åt det håll han nickade åt. Där satt han, jultomten.

- Titta där Erik, sade jag, vem är det?
- JULTOMTEN! Sade Erik hänfört

Vi gick dit, Erik stretade emot lite. Nervöst. Det var en ganska ovanlig känsla ur mitt perspektiv.

Douglas gick med, det låg pappersark där och man kunde skriva en önskelista och ge till tomten. Jag frågade båda, ingen ville. Erik vågade inte ens titta dit, han vände huvudet åt andra hållet.

- Men lilla gubben, sade jag. Tomten är ju snäll. Vill du inte ens lägga dit en önskning? Jag kan hjälpa dig?

Erik var omutlig. Ingen tomte. Douglas försökte hjälpa till med att säga att det inte var en riktig tomte. Jag väste ilsket åt homom att hålla tyst. Det var visst en riktig tomte (känner inte för att Eriks illusioner skall brista riktigt än).

Vi gick på MC Donalds och fikade och diskuterade lite annat. Sedan råkade jag berätta för Douglas att man tydligen kunde skriva adress och telefonnummer på listan och att man möjligen kunde få en present om man gjorde det (det stod att man var med i en tävling då). Douglas ändrade uppfattning totalt.

- Jag vill skriva, sade han bestsämt.

Erik tittade på Douglas och överlade med sig själv.

- Jag med, sade han.

Vi skrev. Starwarsgubbar till Erik och Star Warslego till Douglas.

- Går man bara fram, sade Douglas till mig.
- Du kan väl gå fram och fråga vad man gör, sade jag bestämt (och retades).

Douglas tittade på mig med förskräckt blick och insåg att jag skulle hjälpa till. Vi gick fram och pratade och båda barnen tog i hand och tomten tackade för listorna och uppförde sig precis som en tomte skall göra (enligt konstens alla regler i alla fall).

Lyckad eftermiddag får man säga.

Smaka

Idag har vi gjort hemgjord apelsinjuice. Det var en ganska stor händelse. Det började med att jag och Douglas pressade ett par apelsiner imorse vilket skapade viss avundsjuka i de yngre leden. Detta resulterade i sin tur i att vi köpte 2 kilo apelsiner på eftermiddagen och pressade dessa med minutiös rättvisa med hjälp av Douglas, Erik och Johan. (Vi har en ofantligt gammal elektrisk juicepress som jag och pappa pressade apelsiner på när jag var lika liten som Douglas.)

I vilket fall som helst så har Erik smakat apelsinjuicen flera gånger och t o m sagt att det var gott, även om han fick en väldigt ledande fråga från idolen - storebrorsan.

Nåja, under middagen så säger Johan: jos, jos, jos och pekar på apelsinjuicen.
Jag hade försökt tidigare så nu gav jag honom mitt eget glas och frågade om han ville smaka.
Det ville han.

Från höger kommmer då Eriks glas farandes mot mig.

- Vill du smaka? Sade Erik snällt.
- Javisst säger jag och spelar med (jag gillar inte äppeljuice men vad tusan).

Jag tar en klunk.
Erik frågar exakt samma smak som Douglas just har frågat Johan.

- Var det gott?
- Jadå säger jag.
- Det gjorde inte ont? Säger Erik?
- Ont? Säger jag förvirrat. Det var ju bara äppeljuice.
- Ja, säger Erik, det var inga blubblor.

Det tog några sekunder att koppla, sedan mindes jag. Erik smakade jordgubbscider igår. Douglas drack den i extas men Erik gillar verkligen inte kolsyra. Han upplever att det gör ont.

Det är intressant hur man uppfattar saker ändå.

Pepparkakshus

Vi bakade pepparkakshus förra helgen. För att lyxa till det lite så gjorde vi en liten by bestående av två färdigköpta byggsatser men både jag och maken var engagerade i skapelsen.

Erik väntade ungefär 10 minuter från färdigställandet och frågade sedan om vi skulle äta upp dem. Nej, inte förrän efter jul sade jag.

Jag har fått upprepa det ett par gånger i veckan och imorse försökte han övertala mig till att det nog var bättre att äta upp dem innan jul.

Jag stod i köket och förberedde middagen när Erik tog en stol och ställde sig och lekte med pepparkakshusuppsättningen.

Monologen lät ungefär så här:

- Oj, det har kommit snö, Vi kan åka på hästen och rädda honom.
- Titta där är en bro, ska vi åka över den...

Han pratar rätt mycket när han leker. Det är kul för man får en inblick i vad han tänker. Han stod säkert i 20 minuter med gubbarna. När jag kom dit så låg några ner i snön men i övrigt var allt intakt. Hade Johan kommit förbi hade vi nog varit tvungna att bygga nytt.

Hallen är klar!!! (i princip)

Nu har vi äntligen fått upp vår vuxenkroklist i första hallen. Min man har varit en hjälte och lagt golv och tapetserat i båda hallarna och målat taket i den ena och det enda som återstår nu (och för okänd tid framöver) är några lister.

Här är lite bilder från arbetets gång. Notera det grönögda monstret på en av bilderna.

Julklappar

Vi är nästan klara med barnens julklappar nu. Därmed har planeringen gått över till släkten.

- Vi måste köpa något mer till Ylva, sade jag till Ronnie när vi satt vid frukostbordet igår.
- Mmm, sade han.
- Vad kan hon önska sig? Sade jag. Vi kanske kan köpa en xxx som vi köper till Lillemor?
- Ja, sade Ronnie, i ganska, men inte helt, övertygad ton.

Jag vände mig till Erik.

- Erik, vad tror du att Ylva önskar sig?

Erik var tyst en liten stund. Sedan sade han:

- En dödskalle!
- En dödskalle? Sade jag, något förvånad. Vilken slags dödskalle? En mössa med dödskalle på eller vad?

Erik tittade irriterat på mig.

- En helt vanlig dödskalle.

Om du inte uttryckligen bekräftar Eriks val här Ylva så kommer jag att ignorera det här förslaget även om det var intressant :-).