Wordfeud i väntan på att ungarna ska somna

Laxpudding

Har idag tillagat mitt livs första laxpudding. Kunde inte se ett helt paket gravad lax förgås. Är riktigt nöjd.

Julfriden lägger sig

Har haft en härlig jul. Ändå är det något särskilt med att äta julskinka och dricka en öl och bara ta det lugnt dagen efter när det mesta är undanstädat och ungarnas förväntningar gått ner på normal nivå.

Sitter framför brasan med en kopp kaffe medan maken installerar ny blu ray spelare. Ungarna sover. Eldren sprakar i kaminen. Har ätit alldeles för mycket men känner lugn och julfrid.

Affär 2 - sista paketet

Risgrynsgröten var i farozonen.

Modern kommunikation

Johan har en dagiskompis som heter Adrian. Adrian är ett år äldre och verkar gilla att visa sin duglighet för de något mindre barnen. Johan berättar ofta om vad Adrian har sagt.

Idag satte han sig framför datorn i sitt rum och slog på den. Den har använts sporadiskt (den är gammal) för barnspel och är inte ansluten till Internet. Douglas kom och berättade för Ronnie att Johan höll på och gjorde massa saker på datorn och Ronnie gick in och hittade 20 öppnade fönster.

- Vad vill du göra? Sade Ronnie.
- Skriva till Adrian, sade Johan.

Ronnie öppnade då ett Wordfönster och gick därifrån. Ut genom dörren närmare bestämt. Själv stod jag i köket och fixade lunch.

- Mamma, hur skriver man D? Skrek Johan.

Jag som trodde att han ritade skrek tillbaka. Efter en stund gick jag och tittade. Då hade han skrivit ett A på skärmen och ett D. Erik stod intill och hjälpte till. Till slut hade de skrivit Adrian med gemensamma krafter.

- Mamma, ropade Johan, hur får jag Adrian att svara?
- Va? Sade jag och gick dit.
- Men hur får jag prata med Adrian? Sade Johan? Jag har skrivit Adrian nu. Nu skall han skriva till mig.

Jag insåg att Johan mindes min och makens chatsession som vi körde i Kiruna. Då kopplade vi upp oss och pratade över datorn och hade ett videosamtal. (Rena miraklet). Johan tänkte nu göra samma sak via sin gamla ickeanslutna dator.

Det tog en stund att förklara att det tyvärr inte gick och att vi inte visste vad Adrian och hans föräldrar hade för dator men jag har funderat på det här hela eftermiddagen. Min kära son är en målilnriktad liten en. Det lär vara han som kopplar upp sig först i sällskapet kanske. Får väl kolla om Adrian är ansluten på något vis.

Kliande ögon del 1 348

Jahaja, då har vi djursanerat vardagsrummet helt.

• Katterna är hos farmor på semester
• Renskinnet är omplacerat till farfar
• De nya fina kokuddarna och alpackakudden (som enligt internet kan användas av allergiker för att de inte sprider hår så mycket - inget jag trodde att jag var när vi köpte dem dock) är i garaget
• Komattan är i garaget
• Soffan är dammsugen till oigenkännlighet.

Det sista som åkte ut ur vardagsrummet var mattan. Ögonen har nu slutat klia. Närmare bestämt de senaste 30 timmarna har ögonen varit i princip besvärsfria. Jag känner mig lättad och befriad. I alla fall temporärt.

Mellan dagens besök så var vi på XXL och handlade. De sålde renfällar. De var utplacerade i hela butiken. Killen framför mig i kassan hade tagit 2. Jag tittade nervöst på dem. När vi satte oss i bilen kliade ögonen lite igen men det gick över.

Tre månaders intensiv ögonirritation har satt sina spår i medvetandet och i plånboken. Allt smink är utbytt. Ny dammsugare är inköpt. Har köpt ett otal nya mediciner och någon form av allergivänlig hudkräm utan parfym och utan i prinicp allt.

'Katterna skall få komma hem igen (på prov) inom några dagar. Vi får väl hålla tummarna för övriga familjens skull att inte besvären kommer tillbaka.

Själv tycker jag att det är (men säg inget till Ronnie) rätt skönt. Helt fritt från hår på köksbordet. Inga krukor som ligger spruckna nedanför fönstret. Inga nya revor i soffan eller någon annanstans. Ytterdörren måste inte stängas snabbt när man går in och ut för att inte djuren skall smita ut.

Men men... till och med jag har mina stunder när det känns lite för tyst och det är rätt mysigt med en liten kisse som kommer kurrande ibland. Någon enstaka gång :-).

Pepparkakshus

Då var det dags igen. Pepparkakshusbakningen är inledd och avslutad. Denna gång hos moster Brita.
Efter flera timmars aktivt bakande och ätande stod två hus färdiga. Ungarna sov som stenar i bilen hem.

Alla julklappar klara utom en

Barnen är placerade i säng och imorgon är det luciatåg för två av tre.
Det är mycket nu - men roligt också.

Gissa platsen...

Present från Erik

Erik kom hem med ett inslaget paket till oss i fredags. Det var jättefint. Ett rött inslaget rör med snören och allt. Han var väldigt stolt. I röret fanns en teckning. Det är jag och Ronnie på bilden. Det blev lite stora händer tyckte Erik men han var väldigt stolt över fingrarna. Hur har du gjort fingrar! Frågade Johan imponerat.

Jag grät nästan en skvätt. Den är ju JÄTTEFIN. Hela budskapet kändes toppen.

Aktiv helg...

Vi har varit duktiga den här helgen.. och fått saker gjorda. Den vita väggen i hallen är nymålad. Det vita skrivbordet som stod i hallen är ommålat (första lagret i alla fall).

Erik har fått en ny säng. En 1.40 säng är nu inplacerad i hans rum (han hade en 1.20 förut) varpå vi mer eller mindre möblerade om hans rum och lyfte ner vår gamla köksstereo från vinden och ställde in i hans rum. Den fungerar tillsammans med den gamla ipoden så Erik har lyssnat på musik och sjungit oavbrutet sedan i fredags.

Helgen har också omfattat en ommålad karm och fönsterbräda på toaletten, en jättegod middag med Katarina och Steven och ett biobesök idag.

Men nu är jag mör. Dags att slå sig ner framför tv:n och Bridesmaids!

Julfunderingar

Häromdagen så frågade vi Erik och Johan igen vad de önskar sig och vad de tror att Douglas önskar sig. Johan trodde att Douglas nog önskade sig något att äta och Erik kom inte på något men själv önskade han sig Beyblade som vanligt.

Något annat då? Sade vi.

- Jag vet! Sade Erik. Jag önskar mig en tusenlapp.
Ronnie och jag tittade på varandra.
- Det är rätt mycket pengar älskling, sade jag. Det är en kreativ önskan onekligen men jag tror att du får sätta ner ribban en aning.
Erik såg inte nedslagen ut för det.

Igår så satt jag och Johan och tittade i en av de mängder av leksakskataloger som delats ut i brevlådan senaste tiden. Erik gjorde läxan och skrev "SYTT EN KUDDE" i rutan för vad han gjort  bra den här veckan i skoldagboken.

- Har vi råd med den här? Sade Johan och pekade på en Ninjago Lego låda för 59 kronor.
- Ja, du har råd med den, sade jag.
- Få se! Sade Erik och glömde bort läxan. Jag har också råd med den, sade han sedan. (Han är nog lite uppretad över att Johan har en aning mer pengar än vad han själv har då Erik har köpt saker för sin månadspeng men inte Johan.)
- Jag tycker att du skall vänta med att köpa saker nu, sade jag till Johan. Vem vet vad tomten har fixat för saker till julen. Tänk om det finns just en sådan nedpackad till dig?

Johan var tyst en stund.

- Det är tomten som köper alla presenter, sade Johan.
- Jaha? Sade jag. Köper han presenterna? Var får han alla pengar ifrån då?
Johan slog ut med händerna i en "jag vet inte" gest.
- Kanske från tomtemor, sade Erik frånvarande, medan han skrev.
- Ja, sade Johan, kanske från tomtemor.
- Var får hon pengarna ifrån då? Sade jag.
- Från tomtenissarna, sade Erik.
- Men var får de sina pengar ifrån? Sade jag som tyckte att det hela var mycket spännande.
- Från tomten, sade Johan.

Därmed var ringen sluten och vi återgick till annat.

Farfars hus

Erik har ritat i skoldagboken. Det är farfars hus och Elsys hus och Erik själv på cykel som cyklar emellan. Det här är nog det mest avancerade han har ritat hittils. Snyggt va Kurre!

Pricktest

Det visar sig att mina ögonproblem kan ha en enkel förklaring. Allergi. Troligen mot de små fyrbenta urfina saker som går omkring i vårt hem och låter.

Har lämnat blodprov på vårdcentralen och väntar nu på "the verdict".

Ren och fin framtid

Imorgon kommer vår nya tvätt och tork hoppas jag. Ultraenergisnål och rymligare så nu skall det bli rent och fint. Vår existerande torktumlare vill bara torka om man lägger tvätten på höger sida i trumman, dessutom fick den pris i råd och rön för sämsta energisparing av samtliga testade 2004.

Förhoppningsvis betalar därmed våra nya vänner igen sig inom en inte oöverskådlig framtid.

Julsäsongen invigd på Ikea

En vanlig dag på väg från jobbet

Morgonrocken... igen

- Mamma, sade Johan när jag pussade honom godnatt igår kväll, den där morgonen som jag fick av Ylva.
- Det var moster Brita, sade jag.
- Som jag fick av Brita, sade Johan utan att låta sig stoppas, den är den bästa morgonrocken någonsin.
- Så bra, sade jag och gosade in mig i nacken på honom lite till.

En vanlig dag på väg till jobbet...

Imorse var det bra fint.

Får man göra sådana här smurfar nuförtiden

...sade Ronnie när Johan hittat en gammal relik. Den ser lite sliten ut av sina dryckesvanor.

Hemma igen

Igår när jag kom hem från 2 dagars konferens så blev jag emottagen av glada barn som hälsade snabbt och därefter ville visa sina fina legoprylar som jag inte förstår det minsta av men ändå ser glad och imponerad ut över.

Därefter hade Johan gjort ett litet paket på dagis till hela familjen. Det bestod av en vikt A4 med några utstansade hjärtan paketerat i en annan vikt A4. Inget ritat och ingen text. Han såg otroligt glad och stolt ut över sitt paket och öppnade det åt mig fast han trodde att jag öppnade det.

Därefter så skrek han exalterat:

- Alla måste kramas.

Så började han med mig och kramades, därefter Douglas och sedan pappa och sedan Erik som tafatt kramade tillbaka fast det bergis kändes helskumt att kramas med sin ärkerival.

Oavsett vilket så var det en värmande upplevelse får man säga!

Barnunderhållning

På akuten med Ronnie

Det är farligt med besiktning. Ringfingret är ordentligt klämt under en kranarm som saknade spärr.

Kvällsfika på restaurang kanelbullen

Godnattsaga

Vi varvar läsningen med att lyssna på Hicke- böckerna.

Noll framtänder

Framtand nummer 2 borta

Eriks andra framtand har nu varit ordentligt lös i några dagar. Han har stolt visat upp att han kunnat vicka på den men denna gång var det svårare att få loss den.

- Mamma, sade han, jag har en ide. Vi kan knyta ett snöre runt tanden och sedan knyta den runt en dörr och stänga dörren så kommer den att åka ut.
- Hu, sade jag och rös till.
- Vågar du inte titta då? Sade en överlyckling Erik över att kunna skrämma mamma.
- Nja, sade jag, det beror nog mest på hur du ser ut när det händer, sade jag. Ser du modig ut så går det bra.

Han gick och berättade samma sak för pappa och nu övergick vi från ord til handling. Ronnie gick och hämtade fiskelina och knöt en ögla och förde in den runt Eriks tand. Erik såg hela tiden glad och modig ut och ropade på Johan för att han skulle se.  Jag kände mig lätt illamående.

- OK, sade Ronnie. Nu rycker jag. Därefter ryckte han till och tanden flög ut i en hissnande fart. Erik såg chockad ut, sade aj men återfann sig snabbt. Han blödde rätt rejält så vi fick placera rätt mycket papper framför munnen på honom.

Vi behövde tanden. Tandfen måste ju ha något att byta ut mot pengar. Vi letade i 20 minuter i hela köket men den är fortfarande borta.

- Tandfen har nog redan varit här, sade jag efter 20 minuters uppgivet letande. Hon kanske har tagit tanden.
- I wish I had some money to plant somewhere then. Sade maken.

Jag gick och hämtade en 10:a och lade under diskmaskinen.

- Har du sett om tanden är under diskmaskinen? Sade jag till Erik. Han gick genast till tvättmaskinen. Efter fem minuters förklarande att diskmaskinen inte är vare sig tvättmaskinen eller diskhon så fattade han och böjde sig ner.

- Det är en peng här! Sade han glatt.
- Så bra, sade maken och jag, då har nog tandfen varit här redan.
- Jag ska räkna mina pengar, sade Erik och sprang iväg.

Slutet gott allting gott. Nu har han bara 30 kronor kvar till en Beyblade Metal Fusion.

Matsäck eller inte matsäck

- Mamma, är det dagisdag idag? Sade Johan när jag i all hast hjälpte till att få på kläderna imorse.
- Japp, sade jag i hurtig ton, då får du träffa kompisarna igen.

Johan svarade inte. Han är lite trött av sig på morgnarna.

- Jag hoppas verkligen inte att det är matsäck idag, sade Johan.
- Nehej, varför inte det? (Vi som till och med brukar göra pannkakor för vår lilla bortskämda gullplutt.)
- Nej, då måste man gå till skogen och det är så långt att gå, sade Johan.
- Jahaja, sade jag, gillar du inte det?
- Nej, sade Johan.

Han har nog ärvt mina gener. Eller kanske Ronnies. Det lustiga är att Erik inte låter något stoppa sig. Han kan gå 4 kilometer utan problem om det vankas underhållning eller är något roligt på vägen. Johan verkar ha fått samma bekväma gen som vi övriga har begåvats med.

En gång när de åkte skridskor förra året så frågade jag Erik när jag hämtade dem om det varit kul.
- Javisst, sade Erik, jag tyckte att det var jättekul men Johan grät hela vägen hem från skridskobanan.
Det verkar vara värsta militärcampen på dagis nuförtiden.

The return of Ögondoktorn

Nehepp - inte heller efter bredspektradroppar så blev jag bra i ögonen. Har vaknat varje morgon med mystisk känsla i ögonen och längtat efter att få tvätta dem och varje kväll har jag haft huvudvärk och känt mig som om insidan av ögonlocken varit gjorda av grovt sandpapper. Man kan inte säga att jag varit fullt så uppmärksam på min älskade man som han skulle önska.

I vilket fall som helst så begav jag mig missmodigt till doktorn för tredje gången i fredags och lämpade barnen hemma hos pappa och Gun.

Efter att ha väntat i nästan 2 timmar fick jag träffa doktorn (en ny) som lyssnade snällt, tittade på de tidigare anteckningarna i deras dator och undersökte mig. Noggrant. Hon hällde i droppar och bedövning och vände på ögonlocken och tog någon form av prov och mätte trycket i ögonen.

Därefter tog hon bort apparaten från mitt ansikte och sade:

- Du har inte någon ögoninflammation längre.
- Nehej, sade jag (i ynklig lite desperat ton)
- Du har inte något gult sekret, sade hon.
- Nehej, sade jag, men varför har jag så ont då?
- Ja, jag ser att du har en infektion (eller inflammation jag kommer inte ihåg vilken av dessa jag hade och inte hade) och det kan vara allergi eller så har du fått en reaktion på de mediciner du har fått. Det är vanligt. Sade hon i avslutande ton.
- Men, sade jag? Vad ska jag göra då?
- Jag skriver ut kortisondroppar till dig, sade hon. Du skall ta 2 droppar om dagen i sju dagar och därefter 1 om dagen i 3 dagar och därefter kan du prova med de allergidroppar som jag också skriver ut om det inte har gått bort.
- Va? Tänkte jag. Vad sade hon egentligen? Men jag sade inget. Jag ägnade närmaste minuten åt att försöka få ihop droppar och dagar och mediciner.
- Du behöver något som dämpar reaktionen i ögat, sade hon.
- Jaha, sade jag. (Talför som alltid.)

Därefter fick jag ett pappersrecept (för första gången av dessa tre) och gick ner till apoteket och hämtade ut mina kortisondroppar. Har nu lydigt tagit dessa sedan i fredags och miraklet har inträffat.

Jag kan använda ögonen igen utan att en direkt huvudvärk inträffar. Jag känner mig snällare och gladare än på flera veckor.

Andra bullar

Idag har vi bakat. Både bullar och mjuk pepparkaka. Vi gav oss på att försöka utmana den ultimata Elsybullen så vi har öst i socker och smör och kanel. Bullarna blev SUPERGODA. Ronnie och jag har ätit en ynka liten skål soppa till lunch för att kunna kosta på oss lite bulle och det var det värt. Tre bullar har jag smaskat i mig och Erik har nog ätit sisådär fem kanske.

Hela huset luktar mys. Dessutom har vi städat. Bäst att gå omkring och försöka uppskatta läget för nu är det marsch tillbaka till jobbet som gäller.

Knappar och spakar

Ibland är det fler saker att dra och trycka på än vanligt, en väghyvel är helt klart inte det enklaste att framföra.

Notera att förutom spakarn så är de gröna och röda små prickarna inte är lampor utan knappar som styr blad och hjul de också.

Ingen mössa

12 grader dygnet runt är på sätt och vis en mild och fin väderlek. När det gäller att klä på små barn inför dag på skola och dagis så är det ett rätt irriterande väder.

Det innebär att det uppstår en diskussion om vad man ska ta på sig varje morgon. Ska man ha vinterjackan eller höstjackan och om man har höstjackan hur mycket ska man ha på sig under? Måste man ha möss? Vilka skor skall man ta? Måste man ha vantar?

Vid varje sådan diskussion slutar all verksamhet att fungera. Inget barn klär på sig medan man diskuterar saken. Oavsett om frågan berör en eller inte så måste man unisont lyssna och delta i debatten.

När jag lämnade in Johan idag (skjutsad av Ronnie då jag åker tåg just nu) så upptäckte jag - på dagis att han inte hade någon mössa på sig. Hade inte en tanke på det hemma. Rotade igenom lådan som innhåller två halsdukar, någon vante, massa extratröjor men inte skymten av mössa.

Gick in i bilen igen och såg att inte heller Erik har mössa på sig.

Då uppstår frågan. Måste man ha mössa när det är 12 grader? Det är inte superkallt. Just nu har jag ständigt dåligt samvete för att ungarna är för kalla eller för varma. Har hittat minst tre gamla och köpt fyra nya mössor men ändå lyckas man inte få med dem till dagis. De skulle kunna ha försäljning av vantar och mössor på dagis.

Snart är det vinter. Det blir bra. Då märker man snabbt vad som är glömt. Får lägga ett lager mössor och vantar på dagis nu och räkna varje måndag.

Har jag mössa på mig? Eller vantar? Nej. Men prylarna är med. En telefon, en dator, två usb-minnen, en telefon som skall till helene. Hörlurar och nutrilettbar är med och sladdar. Sladd till telefonen, sladd till datorn. Det är vuxenvantarna det.

Månadspeng - ny månad

- Mamma, imorgon är det ny månad, sade Erik igår kväll. Då får jag 80 kronor och Johan 60 och Douglas får 130. Och när jag fyller år får jag 90 kronor.
- Javisst, sade jag, men det är ett tag kvar till juni när du fyller sju.

Idag hade vi utdelning. Johan fick sina 60 och Erik fick en hundralapp för jag hade ingen växel.

- Du får ge mig 20 kronor när vi kommer hem, sade jag.
Erik såg mycket förvirrad ut. Ge tillbaka pengar?
- Men om du skall ha 80, sade jag och får 100 kronor istället så har du fått 20 kronor för mycket så då får du ge mig 20 kronor. (Rätt skall vara rätt.)
Han såg förvirrad ut igen - eller tänkande kanske.
- Jag har en annan lapp, sade han och klämde på hundralappen. Det är den enda lapp jag har.
- Så, om du skall ha 80 kronor och har fått 100 - hur mycket skall du ge tillbaka för att ha fått 80 kronor? Sade jag.
- 80? Sade Erik.

Ronnie och jag dribblade med detta en stund och till slut var vi alla överens.  Därefter gick vi till två leksaksaffärer och plötsligt hade Erik inga fikitiva 80 kronor utan en hel brännande hundralapp i fickan.
- Men du har inte 100 kronor sade jag, du har 80. 20 kronor är mina (jo jag vet - jag låter gneten som bara den men han behöver lära sig lite om intäkter och utgifter).

Erik insåg sedan att Johan kanske hade lite, så han började försöka få Johan att investera sina pengar istället. Då tog mamma och pappacensuren vid. Johans pengar rår Johan över.

Till slut så kom vi hem. Utan att några pengar hade använts. 2 minuter senare kom Erik in i köket.

- Här är dina 20 kronor mamma, sade han och gav mig en bunt med mynt. Det var 1 tia och 10 övriga mynt. Närmare bestämt 9 enkronor och en femkrona.
- Det är för mycket älskling, sade jag. Det här är en femma, du skall ha fyra kronor tillbaka här.

Sedan gick min unge krösus in på sitt rum och räknade sina två lappar och fyra kronor. De kommer nog att vara spenderade på en film inom kort. Eller möjligen så kanske han kan spara och köpa en "Beyblade Metal Fusion" som han önskar sig. Men den kostar hela 179 kronor och dit räcker inte finanserna denna månad. Kanske nästa om han lyckas hålla investeringarna nere.

Liten sjukling

Johan blev hemskickad från dagis i fredags med feber. Farmor räddade oss igen. Han kändes feberfri i lördags men inte helt hundra igår.

När ungarna blir sjuka känner jag mig som en fågelmamma. Jag drabbas av en intensiv drift som säger att jag måste mata dem och hälla i dem dricka. Det var inte lätt igår. Johan sade att han var törstig men drack knappt något. Han åt knappt heller.

När man inte äter och dricker och dessutom är lite sjuk så blir man grinig. Det var Johan. Grinig, klängig och vägrade äta.

Vi provade med MC Donalds. Erik åt som aldrig förr men Johan åt en halv kycklingbit. Inget annat. Milkshaken gick däremot ner i rasande fart.

Idag gick han upp och såg solig ut som vanligt. Ingen feber.

- Mamma jag är jättetörstig sade han och drack ett glas vatten och två glas äppeljuice.

Min målbild för idag är att få i honom mat. Mackan gick det sådär med. Alltså mat som Johan gillar. Pannkaka kanske och clementiner.

Spännande nyheter i området

Vi åkter förbi en skylt häromdagen på väg hem från Mariefredshållet. Ronnie tog någon form av genväg vid Taxinge och det tog några hundra meter innan huvudet hade analyserat vad jag sett.

- Stod det Lådvinslandet på den där skylten vi just åkte förbi? Sade jag till Ronnie.
- Japp, sade Ronnie.

I Nykvarn finns tydligen både lådbilslandet och lådvinslandet.  Vilket utbud :-).

Lego Bertman

Vi har köpt ett billigt spel på Rusta till Johan. Lego Batman heter det. Han är mycket förtjust. Kanske mest över att han har ett spel till den rätt bortglömda PS2:an som står i hans rum. Det enda är att han hela tiden uttalar Batman som Bertman. Det får en liten annan aura på det viset.

Imorse försökte han smuggla med en Legogubbe till dagis. Han frågade först om han fick och jag sade nej eftersom det är leksaksförbud på dagis. Då försökte han tydligen smussla ner den i fickan men hade oturen att bli upptäckt av pappa som frågade vad han just stoppade i fickan. Inget sade Johan bestämt. Bara uttalet får en att bli misstänksam.

- Så om jag känner i din ficka så är det inget där? Sade den arga pappa Ronnie.
Johan svarade inte.
Ronnie kände i fickan och där låg den lilla legogubben.
- Man får inte ljuga sade jag.
Ronnie spände blicken i den lilla orädda krabaten (=Johan) som lite skyldigt tittade tillbaka. Mest såg han irriterad ut över att ha blivit påkommen.
- Men Adrian har haft med sig leksak. Sade han.

Han hade säkert rätt. Gissar att Adrian som är äldre har smugglat med något och stilat med och givetvis vill inte Johan vara sämre. Tyvärr blev man tvungen att vara polis så legogubben (Han Solo) har fått vänta hemma.

Julgran med silver och snö

Förra året såg jag en dekorerad julgran någonstans. Kanske var det i skärholmen centrum eller på Mio - jag är inte säker. Mio var det nog. Det var en plastgran fylld med silverkulor och pärlkedjor i silver och kanske lite vitt och hela granen var pudrad med snö. Den var fantastisk. Men!!! Nu kommer jag på var jag såg den - det var Mio på Sveavägen.

Jag skulle vilja återskapa den där granen. Någonstans. Måste ta med mig Ronnie och se om de ställer upp något liknande i år igen. Vi kanske kan ha en liten gran någonstans utöver vår vanliga. Frågade förra året om vi skulle byta färg men fick nej och på sätt och vis håller jag med. Tradition är tradition och det är ju lite själva julgrejen.

Men ändå! Den var superfin.

Fusk!!!

Vi har nu varit duktiga och viktväktat i lite mer än två månader. Vi har fuskat några gånger men inte så mycket. I helgen hade vi besök av kompisar och skulle fika med dem och när ungarna fått bestämma så inhandlades prinsesstårta och lite småkakor på Ica Maxi.

Det som är bra med viktväktarna är att man kan ta lite - förhoppningsvis bli nöjd och därmed ändå fått smaka på lite av det goda. Inte nog med att det var inbjudet till fika. Det var också lördag.

Jag tog en bit prinsesstårta. Den var nästan löjligt god. Jag är ingen direkt tårtmänniska men det var som att äta manna från himlen.

När våra gäster åkt hem så stod halva tårtan kvar och tronade på bordet. Den ropade på mig:

- MAAAAAALIN - ÄT MIG - JAG VET ATT DU VILL - formligen skrek den.

Jag höll mig, stoppade in den i kylen men sedan kom Lillemor och lämnade de beställda hårrullarna från England och då passade vi på att tvinga ner henne vid köksbordet och erbjuda middag. Här kom nu ursäkten.

Efter maten kom den fram - tårtan alltså - så jag tog en till viktväktarbit - dvs en nästan transparent smal liten sak. Nu blev det värre. När Lillemor gått så gick jag in till Ronnie och sade:

- Ronnie, jag kommer att fuska nu. Jag VILL äta mer av den där prinsesstårtan.

Ronnie tittade på mig en stund och sade:

- Har vi något godis?

Jag pekade ut godiset. Sedan fuskade vi. Det var toppen. Verkligen toppen. Men nu är det tillbaka i fållan som gäller. Jag tror aldrig att jag ätit tre bitar prinsesstårta på samma dag någonsin tidigare och i retrospekt var det kanske inte lika gott men ändå. En försenad vecka men vad tusan. Det var det värt.

Besök hos ögonläkaren

För nästan en månad sedan fick jag ögoninflammation. Vilket jag skrev här. Gick till doktorn som en duktig flicka och fick ögonsalva som skulle läggas i ögonen (notera läggas) tre gånger om dagen i 10 dagar.
I 10 dagar så lade vi ögondropparna i ögonen. Varje gång sved det till och därefter satte mina ögon igång att gråta. Eller hälla ur sig vätska. Jag härdade ut och hoppades på bättring. Stundvis kändes det som bättring men bara stundvis.

Har vaknat varje morgon i några veckor med ordentligt med grus i ögonen och någon form av kletig känsla när jag väl lyckats få bort gruset.

Har också levt med en slags växande huvudvärk som bara blivit värre och till slut började jag känna mig helt uppgiven, grinig, huvudvärkig och framförallt rätt less.

Ringde till Cityakuten och fick reda på att jag borde ha ringt på en gång om de skulle kunna göra något på distans och det var bara att komma dit igen och sitta i kö ett par timmar om jag ville ha hjälp.

Igår gjorde jag det. Träffade dock en gammal jobbarkompis i väntrummet och pratade med henne en stund. Därefter fick jag träffa en annan ögonläkare.

Hon undersökte mig och bekräftade att jag fortfarande hade ögoninflammation.

Följande samtal utspelade sig:
Doktorn:
- Jag ser här att du fick en salva sist och den fungerar bara mot en bakterie. Jag skriver ut en annan medicin som är mer bredspektra och fungerar på fler bakterier.
Jag:
- Jaha, det låter ju bra (i huvudet: och varför gjorde ni inte det förra gången?)
Doktorn:
- Det är viktigt att du inte använder kontaktlinser när du behandlar detta.
Jag:
- Men jag har inga kontaktlinser.
Doktorn:
- Nej för det är viktigt att du inte använder kontaktlinser nu.
Jag:
- OK, men jag har inga kontaktlinser. (I huvudet?:Varför hör hon inte vad jag säger? Det här måste vara fjärde gången hon berättar hur jag skall hantera de kontaktlinser jag redan när vi hälsade sade att jag inte har.)
Doktorn:
- Nej jag säger bara det.
Jag:
- OK.(I huvudet: Jag håller tyst så kanske vi kan byta samtalsämne snart - det här är en taktik jag lärt mig av min man, jag hade aldrig provat innan.)
Doktorn:
- Vill du ha droppar eller salva? Det kanske är enklare med droppar?
Jag:
- Ja tack verkligen (Droppar kan jag droppa i på dagen och behöver inte åka hem och få hjälp av maken och därefter känna mig geggig och farlig när jag håller kurs.)

Man undrar ju ändå hur det kommer sig att Doktor nummer 2 skriver ut de vanliga ögondropparna som jag fått tidigare i princip varje gång (vilket rör sig om kanske 3 i hela mitt liv) och att hon erbjuder droppar för att det är enklare.

Nåväl - idag en och en halv dag senare så mår jag bättre, har blivit av med huvudvärken och känner sakta hur livsandarna börjar återgå till det normala igen.

Fredagsmys

Imorgon är vi fulltaliga igen. Det tarvar lite fredagsmys men nu har vi ätit Tacos så att det kan vara nog. Frågan är då vad som kan ersätta denna flexibla måltid i våran kräsna barnaskara. Pannkaka? Nja, inte så bra för mig och Ronnie. Pizza vill ungarna ha men, nja, inte så bra för mig och Ronnie. Rostbiffssallad? Gott men den enda av barnen som möjligen skulle äta det är Douglas. Vänta nu. Vi kanske kan göra hamburgare? Hemgjorda? Erik vill nog helst ha Risgrynsgröt men det är han ensam om.

Svårt det här. Räkor gillar alla utom Erik men jag hade en ilsken gallatack inatt så jag skall inte äta räkor nu.

En kinakrog med hämtmat i Nykvarn. Det vore något det.

Har nu äit min supergoda nutrilettbar till lunch

Den är inte så god egentligen. Tuggar man på den ett tag så känns det som om man äter något segt och gummiaktigt smaklöst men de första tuggorna är bra och man blir verkligen mätt. Det var väl det jag trodde att man inte skulle bli men det verkar fungera. Inga mer äpplen för min del dock. Magen är mycket argsint och säger åt mig att vara försiktig med gröna frukter och grönsaker.

Här är katten

Observera att det är Erik som gjort den men Johan som hjälper till att få med den på bild. Guldögonen är viktigast.

Gosekatt

Erik har sytt ett djur på syslöjden. Det är en blå katt med guldögon och näsa och mun. Den är gjord i filt. Jag är oändligt stolt över hans hantverkskonst. Det är nästan plågsamt hur jävig man är med familjemedlemmar.

Rymdföretaget

- Mamma, sade Johan. Nästa gång du åker till det där rymdföretaget så vill jag följa med.
Det vill jag också att han skall göra. Kan någon boka upp mig till Kiruna kanske i februari så kan jag ta med mig familjen och titta på gruvan och åka hundspann tack?

Viktväktarna is king

Nu dryga två månader senare så har Ronnie gått ner 12 kilo och jag 7,3 (jo jag får ta med decimaler).

Man får vara nöjd.

Jobba helg

Jag behöver jobba och nu är det högsäsong. Alltså sitter jag här och försöker koncentrera mig samtidigt som jag lyssnar på maken som klipper gräset i höstsolen.

Det går långsamt framåt, med betoning på långsamt men åtminstone så rör det på sig.

Jag har mutat barnen. De ser på film och äter popcorn och verkar nöjda. Själv vill jag bara äta just nu (vilket är en återkommande känsla när jag har svårt att få tankarna att vara kvar på rätt ställe). Jag sitter och tänker på cashewnötter och popcorn och att jag kanske kan smyga till mig en mums-mums från köket snart. 

Försökte lugna denna intensiva "få upp blodsockret snabbt-hunger" med ett päron för ett tag sedan. Det fungerade ungefär lika bra som att äta en isbit. Känner mig inte ett dug mättad. Men jag ska försöka stå ut. I alla fall i fem minuter till.

Douglas provade vårt EA Active spel igår. Han har tjatat länge. Jag tror att han vid sina nästan 12 år har blivit lite kroppsmedveten och kanske känner att han måste träna något. Så han fick köra ett träningspass.

- Hur länge håller man på? Sade Douglas igår en stund innan han satt igång.
- En kvart ungefär, sade jag.
- En kvart? Sade Douglas. Tänk er också följande utseende: Höjda ögonbryn, lätt förvånat aningens nedlåtande uttryck.
- Ja, klarar du det? Sade Ronnie.
- Det är väl klart att jag klarar en kvart, sade Douglas och såg nästan stött ut.

Jag gick ner till sovrummet (där Kinectet står) och tittade på när han tränat i kanske 10 minuter. Han var högröd i ansiktet och försökte hänga med i "v-crunch" och annat. Han var också helt genomblöt i håret och såg envis (och kanske lite olycklig) ut. (Precis som jag och Ronnie också brukar se ut när vi stått där en stund.) I 18 minuter och under hela sessionen så kämpade han vidare.

När vi efteråt satt i köket och fikade så frågade han om han kunde väga sig och se om han gått ner något. Det fungerar inte så, sade jag. Du blir bara starkare. Man måste träna som aldrig förr för att gå ner i vikt av träning.

Får se om han vill prova sitt nästa pass idag. Vi kommer inte att påminna honom och han har grym träningsvärk :-).

Månadspeng

Douglas har fått veckopeng i några år. Han har fått den när han har varit hos oss och hur det är hos mamma har väl varierat något. Vi försöker hitta en gemensam linje för månadspengar istället men vi har lite olika sätt att hantera saker och även Erik har börjat intressera sig för pengars värde så idag har jag infört (som den strukturmänniska jag ändå är någonstans) månadspengslistan.

Från och med denna månad får alla tre barnen månadspeng. Vad man skall få är infört i ett Exceldokument och varje månad delas nu pengarna ut och därefter kryssar man över beloppet för att visa att man fått den. Vid den månad man fyller år höjs ersättningen något. Allt inskrivet och fint i två år framåt. Rena Douglasdrömmen faktiskt.

Min pappas gamla visdomsord ringer i mitt öra:
"-Malin, man måste hålla sina löften." Efter dessa ord så kom en lång harang om varför och vem som inte gjorde det och hur ledsna alla blev när de var lovade något och det inte blev av. Tror att det var något om ett bortglömt Gröna Lund löfte också.

Eftersom vi ibland tenderar att glömma bort om vi gett eller inte och Douglas aldrig påmint så har jag nu hängt upp listan i skafferiet och från och med nu kan ungarna själva påminna om sina rättigheter.

Man får jobba på att vara en bättre människa. Det är inte en självklarhet.

Huspriser

Nu läser man allt oftare att huspriserna stagnerat och att hus och lägenheter inte blir sålda. Återigen känner jag mig nöjd över att vi inte byggde nytt i utkanten av den här orten. Det hade nog varit ett mycket fint hus men vi hade varit fast där. De som byggt och måste sälja får inte huset sålt för de pengar de lagt ner. Det är som någon på Riksbanken sade att det är läget som är värt något - inte huset. Inte för att vi bor särskilt centralt men utgår man från Nykvarnsmått så är det ett centralt beläget hus.

Några som byggt nytt i närheten av dagis får inte sitt gamla hus (i utkanten av Nykvarn) sålt utan står med två hus. Det är ju inte någon drömsits direkt. Nej vi blir nog kvar här ett tag till....

Avslutning på simskolan

Idag var sista gången på simskolan. Efter åtta gångers idogt simmande på lördagmorgnar kan nu inget av barnen simma. Men de kan handgreppen om man får uttrycka sig så och vi med så vi har för avsikt att träna med våra små skruttar tills de hux flux flyter själva.

Idag var det avslutning med klädsim och flytvästar. Det var intressant. Simfröken berättade att man absolut inte får vissla om man inte är i nöd och det var många små barn som precis lyckades hindra sig från själva visslingsmomentet.

Det skall bli skönt att få lite senare lördagmorgnar nu i några veckor.

Middagstips

Vi åt pannbiff med stekt ägg häromdagen. Jag hade nog stekt sisådär en 7 ägg till tre (eftersom Erik inte direkt äter ägg om han inte måste) men de tog slut snabbt och när jag tog det sista så tittade Johan upp och sade:
- Vänta.
- Vill du ha mer ägg? Sade Ronnie. Jag kan steka åt dig i så fall när du har ätit upp köttet.
Johan åt upp sitt kött. Vi frågade om han ville ha mer ägg?
- Nej, det behövs inte, sade Johan glatt. Jag har en här.
Därefter klev han av sin stol och in under bordet (i en enda snabb rörelse innan mamma och pappa förstod vad som hände) och åt upp sin äggbit som han av någon anledning lagrat på golvet en stund.

Vi sade inte så mycket. Det var försent att stoppa honom och ingen ide att bråka med ett så glatt och initiativkraftigt drag.

Men en sak kan sägas, vi har väldigt friska barn. Peppar peppar.

På plats i Kiruna

Turligt nog tog jag med mig Elsys hemstickade sockor som förmodligen är gjorda i sann Norrlandsanda så de har nästan kommit hem för första gången. Det är nämligen kallt här men häpnadsväckande storslaget.

Försmak på vintern fick man i alla fall men bara en kort en - imorgon bär det av hem igen!

Knytblus

Idag har jag gjort det.

Köpt en knytblus. Det här blir den andra så nu har jag två.

Min mamma hade jämnt knytblusar. Det kändes extremt tantigt. Just nu känns det superhett. He he. Man blir aldrig för gammal för att ändra sig.

Middag med släkten

Min moster och kusin var och åt middag hos oss i förrgår.

Det var jättemysigt. Ungarna blev lite överösta med försenade födelsedagspresenter och alla blev mycket upprymda. 

Ungarna pratade på som aldrig förr och visade upp både innebandyklubbor och bandyglasögon och allt som allt så hade vi en jättetrevlig kväll.

Det är tur att man har lite familj ändå. Dit räknas både min och Ronnies. Jag känner mig tacksam.

Pedagogikträning

Idag har jag hållit en pedagogikkurs. Det är verkligen en rolig kurs att hålla men jag känner ett enormt behov av att förbereda mig massor inför varje sådant tillfälle. På något sätt är det hela yrkesstoltheten som skall presenteras snyggt och säljande och trevligt.

Därmed har jag jobbat med detta i flera dagar, på kvällarna också. Ronnie har varit underbar. Jag har varit okontaktbar.

Jag försöker gosa med både man och barn för att kompensera lite och alla är nog OK men imorse så utspelade sig följande dialog.

Kl 07:01
- Hejdå ungar, nu åker jag.
- Hejdå mamma, sade Erik
- Vi ses ikväll, sade jag
- Eller kanske imorgon bitti, sae Erik

Jag funderade på det där en stund. Måste läsa ordentligt för dem ikväll och vara en NÄRVARANDE mamma.

Tandfen och Skelettfen

Erik har haft en lös framtand i några veckor nu. Igår kväll åkte den omkring helt vilt i munnen på honom utan att för den skull lossna.

- Nej nu drar vi ut den, sade Ronnie resolut.
- Nej, sade Erik och såg jätterädd ut och lite "instant" gråtfärdig.
- Nej, sade jag nervöst. Det här med att dra ut tänder måste man vara försiktig med.

Erik och Ronnie tittade på mig. Erik lite hoppfullt. Ronnie lite irriterat.

- Men det är ju bara att dra ut den, sade Ronnie igen. Jag kände hur huden skrynklade sig på kroppen. Erik såg mindre ut än vanligt.
- Får jag känna? Sade Ronnie. Erik öppnade tveksamt munnen och Ronnie kände.
- Jag får hämta en tång så drar vi ut den, sade Ronnie.
- Nej, sade jag, ta det lugnt nu.
- Men den börjar ju bli brun, sade Ronnie.
- Erik, sade jag, gå in på toa och försök få loss tanden själv.

Erik gick iväg och stod på toa en lång stund. Sedan ropade han.
- Jag fick loss den! Det var bara att trycka inåt.

Jag andades ut. Ronnie såg både glad och kanske en aning besviken ut. Eller så inbillar jag mig det bara.

Den här gången hann han ju inte svälja tanden som han gjorde sist så nu blev det glas och tand och väntan på tandfen och imorse hade hon varit där med hela 12 kronor (vilket var de småpengar vi hade för ögonblicket).

Imorse när han gick in på sitt rum för att ta på sig efter att ha ätit frukost så kom han glädjestrålande ut igen.
- Hon har varit här! Jag har pengar! Flera pengar!

Alla var nöjda.

Till middag ikväll så åt vi grillad kyckling, ägg, sallad och färskt bröd. Johan äter kyckling och ägg, Douglas äter kyckling och grönsaker, Erik äter bröd. Han fick lite risgrynsgröt också.

Johan satt och tuggade på en kycklingklubba en bra stund. Nästan som en hund. Till slut var den helt renäten. Då losnade ettt ben.

- Jag har hittat ett skelettben! Sade Johan glatt.
- Neej, sade Erik tveksamt.
- Jodå sade jag och Ronnie, det är kycklingskelett.

Erik var tyst en stund. Sedan sade han.

- Finns det skelettfeer?

Ögoninflammation också

Kanske har jag jobbat för hårt den sista veckan för nu har jag utöver min redan existerande skada på benet även fått ögoninflammation.

Åkte till apoteket och köpte en salva - novonågonting och hällde i ögat vilket resulterade i en härligt ägguleglansig blick igår. Idag kör jag på tepåsar istället.

Det är nog så att jag behöver bli lite extra gullad med just nu. Men jag vill inte klaga. Ronnie är så nöjd över sina 10 kilo ner att han är trevligare än någonsin. Ikväll blir det räkor, ägg och macka till middag. Alla kommer att bli glada (Douglas och Johan är stora älskare av räkor) utom Erik som plågsamt smakade en halv centimeter räka sist denna middagstyp serverads och såg därefter djupt olycklig ut så länge att uttrycket nästan etsade sig fast i ansiktet.

Höstplanering...

Nu är det höst. Det är den investeringstätaste perioden på året vad gäller barnkläder. Här är de senaste sex veckornas inköp på barnfronten.

• Regnkläder till Johan - de skall vara fodrade och extra vattentäta.
• Gummistövlar till Johan. De ärvda han hade hade stora hål.
• Vinterjacka och byxor till Johan (Eriks grejer var helt slut)
• Nya vinterkängor till Johan
• Nya vinterkängor till Erik
• Nya vinterkängor till Douglas
• Ny vinterjacka till Erik (Douglas mamma fixar vinterkläder till Douglas och jag hittade ett par byxor till Erik på vinden - med prislapp och allt som jag köpte till halva priset i ett förnuftigt anfall efter förra vintern.)
• Långkalsonger till Douglas och Erik
• Kalsonger till samtliga små raringar
• Strumpor till samtliga små raringar
• Mössor till Erik och Johan (de gamla är utslitna och Douglas får sin när vi sett vinterkläderna)
• Tre par nya jeans till Douglas (han hade växt ur alla byxor utom två par visade det sig när shortsperioden tog slut)
• Diverse tröjor till den nu 10 cm längre Douglas
• Tre par nya jeans till Erik (det som fanns att ärva i hans storlek var mest shorts)
• Nya tröjor till Erik
• Nya gympaskor till Douglas
• Nya gympaskor till Erik
• Innebandyklubba till Erik och tillhörande glasögon

Det känns som en lättnad att det mesta är fixat nu. Bara lite mössor och handskar kvar...

Enkel räkning

Idag har varit en tvättdag. När Douglas har varit här i en vecka och vi därmed haft ytterligare lite aktiviteter på agendan så brukar tvättberget nå nya höjder.

Har vikt massor av kalsonger idag. Jag (eller vi) viker ungefär 1300 par kalsonger om året. Till detta kommer att ungefär 1700 par strumpor skall hanteras årligen. På sätt och vis vore det ju skönt med engångsgrejer :-). Ungefär som att ta en plastpåse på Ica så skulle man ha en ställning med engångskallingar som kunde spolas ner efter användning. Nja.. kanske inte... inte helt eco kanske. Men bara att fundera på om strumporna är Johans, Eriks eller är för små för båda tar lite tid. Dessutom har jag och Douglas samma skostorlek nu så det gäller att hålla reda på vems som är vems.

Ronnie föreslog att vi skulle köpa tvättpåsar som de skulle lägga kläderna i och sedan tvätta hela tvättpåsen. Kanske ingen dum ide ärligt talat.

Mörkläggning

I vårt fönsterprojekt så har fönstren kommit på plats och insidan är klar med listverk och foder. Utsidan väntar på bleck som Ronnies pappa har varit vänlig att hjälpa oss med och fönsterbänk är beställd.

- Ska vi sätta upp de gamla rullgardinerna? Sade Ronnie tveksamt.

Jag tittade på dem, de är svarta. De passade finfint i våra mörka gamla fönster men nu kändes det som att delvis förstöra den nya vita fina vyn som vi precis fått till.

- Vi kanske kan skaffa vita? Sade jag.

Vi tittade på Ikea. Det kostade en del att köpa nya och i den gamla uppsättningen så hade vi persienn i dörren och rullgardiner i fönstren och nu finns ingen persienn alls och därmed så kanske en rullgardin i dörren inte är helt optimalt.

Det skulle ju vara fint med mörkläggningsgardiner, sade jag lite drömmande. Jag har en särskild förkärlek till den här hotellgrejen där det hänger gardiner först och något tjockt ljusdämpande bakom.

När Ronnie och jag precis hade träffats så ville jag skaffa det så jag bad om en offert på det från Tiffanys på drottninggatan. Att sy upp gardinerna och köpa en särskild stång som hade "åka lätt" funktione skulle kosta nätta 10 000 kronor. Jag tackade snällt men sa nej tack. I vår världsbild så existerar inte gardinuppsättningar för 10 000 kronor.

Vi googlade lite på mörkläggningsgardiner. Det fanns att köpa för någon tusenlapp styck. Det är ju lite billigare men ändå inte direkt billigt. Det visade sig att Ikea haft något som hette tupplur som var åt det hållet men när vi tittade på hemsidan så fanns inget i den stilen.

- Vi åker och tittar, sade Ronnie.

När vi fått i oss middag för hela familjen i form av Ikeaköttbullar för 95 kronor så gav vi oss på gardinavdelningen. Nästan en timme senare kom vi därifrån med mörkläggningsgardiner (fyra stycken för att det skall täcka hela fönstret som är 3 meter långt),  ny takhängd gardinstång med upphängningsprylar och två tjusiga dragpinnar.

Min kära väldigt energiska make satte genast igång och börja greja. Några timmar senare försökte jag få honom att sluta så att vi kunde lägga oss men målet var för nära så vi körde på. Det verkade som om iden höll.

Då Paulina hade vägarna förbi i lördags så sattes även hon i arbete (tack tack!) och nu har vi uppsydda superfina mörkläggningsgardiner som mörklägger och ljuddämpar så det står härliga till. Detta till ungefär en tiondel av den ursprungliga offerten.

Jag är supernöjd. Nu återstår bara fönsterbrädan som är på väg och utsidan och sedan är vi klara.

Besök hos doktorn

I fredags kom jag hem så att jag kunde hämta barnen. Jag var i rätt god tid och hämtade Johan runt fyratiden. Efter att ha spänt fast honom i baksätet hastade jag runt bilen och skulle precis kliva in när något händer. Det tar några sekunder för mig att inse att jag:

1. Har stoppats upp av något
2. Mina strumpbyxor har en rejäl reva strax ovanför knät
3. Benet har ett rejält skärsår (allt är ju relativt men det var drygt 3 cm långt och kanske en halv centimeter djupt).
4. Jag blödde - eller närmare bestämt så inser jag att det här kommer nog att blöda.
5. Det stod en elak stolpe rakt i min väg som egentligen skulle hålla upp ett staket men som inte hade ett staket i närheten.

På rätt darriga ben kliver jag in i bilen varpå såret plötsligt får liv och börjar blöda för fulla muggar. Jag ser mig om efter något att stoppa blödningen med och hittar (tack och lov) en bunt servetter från en känd hamburgerkedja.

Aningen yr så trycker jag servetten mot såret med ena handen och funderar på hur jag skall göra nu. Såret är så stort och blöder så mycket att jag inte kan åka och hämta Erik utan måste hem och lägga om det.

- Johan, säger jag ansträngt hurtigt, vi måste hem. Jag har gjort illa mig. Jag måste byta kläder innan vi kan hämta Erik.
- Har du gjort illa dig? Säger Johan. Behöver du plåster.
- Ja, säger jag (och skrattar lite hysteriskt) samtidigt som jag rattar hem bilen med ena handen och försöker stilla blodflödet med den andra.
- Jag behöver också plåster, säger Johan glatt. Titta här.

När vi kommer hem och klivit in så visar jag Johan mitt sår. Han blir lite tyst. Det ser rätt obehagligt ut eftersom det liksom går att öppna upp. Jag känner mig svimfärdig, men inte för att det gör ont utan av chock tror jag. Det känns knappt alls. Rusar in i tvättstugan och häller alsolsprit på en bomullsrondell och i samma ögonblick som jag trycker den mot såret så inser jag att det nog kan kännas. Det gör det också men inte lika mycket som jag trodde. På något magiskt vis så lyckas jag gräva fram en kompress i rasande fart och tejpar över alltihop och drar på mig ett par jeans.

Vi måste hämta Erik, säger jag till Johan så vi åker till skolan.

När vi kommer hem kommer Douglas och Albin och jag inser att det knappt är någon ide att bråka. Dessutom är Ylva på väg från Mora och skall bo hos oss så det är inte läge att svimma av direkt.

Några minuter senare kommer Ronnie in med sin jobbarkompis varpå jag inte direkt känner för att dra av mig jeansen och börja visa så jag håller mig men känner att det börjar kanske gå igenom en aning.

När Ronnie äntligen är tillgänglig så släpper jag fram den. Ynkligheten alltså och ber honom att titta och säger att jag har gjort illa mig.

- Visst säger han.

När han får se mitt ben ser han faktiskt rätt förskräckt ut och säger att det här kommer nog att bli ett rejält ärr. Min kära make är inte känd för att vara "blödig" (skojigt skämt inte sant) men frågar ändå om jag vill åka in med det. Jag känner mig som en idiot. Har ju bara gått rakt fram och fått benet uppskuret av en staketpelare utan vidhängande staket.

Ringer vårdguiden i vilket fall som helst och sjuksystern där säger att jag skall gå till närakuten och få en stelkrampsspruta så kvart i nio på fredagkvällen så får faster Ylva lägga barn och jag och Ronnie besöker doktorn som sätter fyra små bedövningsstick och därefter syr ihop mig med tre stygn och ger mig stelkrampsspruta.

Idag har jag inte särskilt ont i benent om jag inte böjer knät för mycket men den där stelkrampsarmen, den gör ont den.

Matminnen

Mitt när vi satt och åt köttbullar på Ikea så mindes jag någonting. I korsningen Sveavägen/Kungsgatan fanns en restaurang när jag var liten. Monte Carlo har jag för mig att den hette. Det var en rätt stor dansrestaurang men där åt jag och mamma köttbullar ibland när jag hälsade på henne på jobbet.

Det är lustigt att minnen av stunder med mat kan sitta kvar så länge.

Minns en annan gång när pappa och jag åkte till Helsingfors och gick på saluhallen och köpte sockerärtor. Vi gick omkring i Helsingfors och åt sockerärtor och det var supermysigt. Har liksom ett speciellt band till sockerärtor sedan dess.

Pappa brukade ibland köpa kiwi när jag var liten. Det var också stort. En kiwi var något särskilt och dyrt på den tiden. Inte något man köpte i en korg för 10 kronor direkt.

Hos farmor fanns det också matminnen. Farmor lagade rågmjölsgröt. Den fick man ha massor av socker på och mjölk. Sockret tog man med en särskild sockerslev med hål i från den lilla bruna höganäskrukan som stod ovanför spisen. Jag älskade rågmjölsgröt. Vet inte om det var så himla gott egentligen men det var något särskilt med de där bruna tallrikarna med blå rand och gröten.

Ibland när jag och farmor åkte till Nora så lyckades jag övertala henne att köpa popcorn. Det fanns en slags färdigpoppad påse som hette en meter popcorn. Den var toppen. Det var inte varje gång hon gick med på det men ibland gick det i alla fall.

Utöver popcorn så hade farmor honung i en tub som hette bamsehonung eller något i den stilen, och frysta små pappburkar med kalle anka juice. Juicen var supergod första dagen och smakade kylskåp resten av veckan när den stod med en sked i en glaskanna i kylen.

Sedan minns jag när mamma var bortrest och pappa och jag åt mat som inte hon gillade. Den blev ofta favoritmat. Det var pölsa med potatis och lingon, ostkaka med sylt och ibland grillad kyckling.

Äh nu får det vara bra. Jag börjar bli hungrig.

Jultomten

Vi har köpt mörkläggningsgardiner idag. Ungarna har ätit köttbullar och glass på Ikea och vi hade en riktigt trevlig kväll. Tacksamt så tittar man på sina något större barn och lyssnar på galet skrikande mindre barn över hela Ikea.

- Undrar om det finns någon restaurang med så många nyfödda som här, sade Ronnie.
- Tror inte det, sade jag.

På vägen hem hamnade barnen i min bil och Erik berättade att hösten är slut om två veckor.
- Nej, sade jag. Hösten har knappt börjat.
Jag inledde därefter en riktig frökenstund och berättade att efter september kom oktober, sedan november och då är det verkligen höst men sedan blir det december och då blir det vinter och jul och födelsedagar och grejer.
- Då får vi paket, sade Johan.
- Ja troligtvis, sade jag.
- Bara vissa får paket, sade Johan. Ska jag berätta vilka som inte får paket. Det är de i Turkiet, de får inga paket.
Nu var det dags för STOREBROR Erik at sätta igång sin korrigeringsvända.
- Nej Johan, sade Erik myndigt. Alla får paket på julen. Jultomten åker över hela världen till alla.
- Nej, sade Johan. I Bulgarien får de inga paket.
- Johan, sade Erik i trött ton. Alla får paket. Alla som varit snälla får paket.
- Tjuvar är inte snälla, sade Johan. På Cypern får de inga paket. Tjuvar är jättedumma, det är därför polisen tar dem och dödar dem.
- Polisen dödar inte tjuvar, sade jag, de hamnar oftast i fängelse istället.
- Carls pappa är polis, sade Johan.

Sedan lyssnade vi på musik istället.

Önskelista

Igår kväll så bad jag ungarna säga vad de önskade sig i julklapp. Vi satt runt bordet och hade just ätit middag och det kändes som ett bra läge att fråga.

- Jag vet vad jag ska öppna på julafton, sade Johan glatt. Pirates Lego!
- Tyst, sade jag. Du har glömt det.
- Nej, sade Johan. Jag har inte glömt det.

De hade utförsäljning på Pirates Lego på Coop häromveckan. Halva priset. Ni som möjligen brukar köpa Lego vet att det inte är billigt direkt. Så jag köpte två små lådor till ungarna men sade att de skulle glömma dem nu och kanske få se dem på julafton igen.

Johan har inte glömt dem.

Nåväl, jag pressade på lite och fick några förslag:

- Ni får gissa vad jag önskar mig, sade Johan. Det börjar på Ki.
- Det finns inget som heter Ki, sade Erik snusförnumstigt. Det heter K(å).
- Det börjar på Ki, sade Johan glatt.
Jag försökte gissa lite. Då ändrade sig Johan.
- Det börjar på R, sade han.
- Reptil? Sade jag.
- Japp, sade Johan.
- Vet du vad en reptil är? Sade Ronnie. Det är ju ormar och ödlor och så.
- Japp, sade Johan. Jag vill faktiskt ha ett husdjur.

Våra två slöa katter låg bakom oss. Jag tittade på dem.

- Men vi har ju redan husdjur, sade jag och Ronnie.
- Men jag vill ha ett eget, sade Johan - nu uppeldad av sitt eget uttalande.
- Önska er något annat, sade jag.
- OK sade Johan, då önskar jag mig en skål med Oboy och choklad och bacon blandat.
- Jaha, sade jag.
- Mm.. då får man bacondricka, sade Johan.

Jag tryckte på.

- Jag önskar mig en riktig bil, sade Johan.
- Jag med, sade Erik och tittade på pappa. Jag önskar mig en Audi.

Han såg ut som om det var dags för lite beröm från pappa. Det kom inget. Men Ronnie såg snäll ut.
Sedan önskade han sig ett par saker till som kom direkt från Nickelodeons TV-reklam.
- Det är bra nu, sade Erik. Nu är jag färdig. Jag önskar mig inget mer.
- Jag vet, sade Johan. Jag önskar mig en jättestor skål med godis som man får äta på fredagar, söndagar och lördagar.
- Nej, sade Erik, i storebror-ton till sin lillebror, jag tror nog inte att tomten kan fixa det.
- Man vet aldrig sade mamma och pappa.

Skönt att det kom ut något normalt. En stor skål godis kanske man kan fixa.

Att viktväkta med sin (yngre) man

Jahaja, då har vi viktväktat i exakt fyra veckor. Det har gått bra. Jag har gått ner 4 kg och 1 hekto. Ronnie har gått ner 8,3 kg. Det är mer än 2 kilo i veckan. Jag känner knappt igen honom. Dessutom har tävlingsandan satt in så han är en moralens väktare just nu vilket är precis vad jag behöver.

Problemet är bara att han når sin målvikt inom fem veckor ungefär. Med den här takten alltså. Med min takt återstår då två månader eller så, förutom de fem veckorna till hans målvikt. Frågan är därmed vad som händer sedan. Kommer det att sluta med att Ronnie väger 50 kilo till jul? Eller kommer han att leda mig in i fördärvet när jag måste kämpa en lång stund till?

Den målbild vi har satt upp och den belöning som skall falla ut ställer som krav att vi båda har gått ner. Som det ser ut nu så kanske vi faktiskt lyckas. Det är ju rena miraklet. Håll tummarna.

Foder och gardinstång på plats

Ronnie är som värsta VM snickarn just nu.

1047

- Mamma, sade Johan, om man är 1047 år och gammal då måste man ha sådana här grejer att hålla sig i när man går.
Han illustrerade genom att gå underligt framåt och hålla i något samtidigt.
- Du menar kryckor? Sade jag, som morfar har?
- Precis, sade Johan.

Sorry pappa, hans uppfattning om ålder är inte riktigt färdigutvecklad.

Morgonrock

Johan fick sin randiga morgonrock av moster Brita i julas. Den är så mjuk att det nästan är som att kliva in i ett gosedjur. Den har blivit något av en favorit och nu när vi tog på den så sade Johan att han alltid ville ha den här morgonrocken.

- Jo, sade jag, så länge du kan ha den så kan vi ha den. När du växer så får vi köpa en ny.
- Mamma, sade Johan. När jag blir gammal och får barn. Då kan de ärva den här morgonrocken.
- Givetvis sade jag.

Det är bra med planering. Jag undrar om jag tänkte så mycket framåt när jag var liten.

Byta fönster

Idag gav vi oss på det. Att byta husets enda återstående tvåglasfönster. Inte utan bävan får jag säga. Fönstren landade hemma igår och bara att kånka dem runt huset var en utmaning men maken har sett ut som om vi nog ska klara det och han är så envis att jag kände att det kanske skulle gå.

Efter simskolan och en tidig lunch så satte vi igång. Jag såg på "så här gör du filmer" på Youtube. Det är fantastiskt vad man kan lära sig. Jag vet nu t ex vad dreva är. (Det är ett helt normalt vokabulär för Ronnie tydigen men inte för mig.) Jag vet också vad salning är. Något jag heller aldrig hade hört talas om förut.

Under tiden som jag utbildade mig så rev maken de gamla fönstren. Vi hade tur. Det var fint väder idag och hux flux så var de gamla borta och kvar gapade enorma hål i sovrumsväggen.

Vi gjorde paus och tog en fika och då ringde Kurre och frågade om vi behövde hjälp att lyfta. Ja tack, sade jag och några minuter senare hade vi svärfar här. Med tre hjärnor och en hel del lyft och funderande så var allt på plats och drevat efter ungefär fyra timmar.

Imorgon skall vi sala och sätta foder. Tack för hjälpen Kurre.



Flytta hemifrån

- Vilken tur att jag har dig min lilla gulleskrutt, sade jag till Johan när jag pussade honom godnatt igår kväll.
- Tur att jag inte är så gammal, sade Johan.
- Nej just det, sade jag (inte vad jag vet vad han fått det ifrån). Då är det många år kvar innan du skaffar tjej och vill ha ett eget hus.
- Nej, sade Johan. Det vill jag inte.
- Mamma, sade han sedan, när du blir gammal och ni skall flytta till ett annat hus, då flyttar jag med er.
- Visst, sade jag och funderade en kort stund på vad som verkligen skulle hända om det inträffade.
- Du kan bo hos oss hur länge du vill, sade jag sedan. Ingen ide att börja dra upp att om han blir 30 och fortfarande bor hemma kanske han måste kamma sig och skaffa ett jobb.
- Vart ska ni flytta då? Sade Johan.
- Inte vet jag, sade jag. Vi får väl se.
Sedan var det sovdags, för både Johan och kaninen som jag också måste pussa just nu.

Läsandets konst

Erik kan nästan alla bokstäver men själva läsandet har gått trögt. Han tröttnar snabbt när jag försöker träna honom och ägnar sig hellre åt räkning.

- Egentligen skulle jag ha lärt mig läsa idag, sade Erik informerande till oss vid middagen.
- Jaha, sade vi nyfiket, vad hände då?
- Hon som skulle lära mig läsa kom nästan aldrig, sade Erik.

Nehej, sade vi.

Matlista

Vi skall handla strax och satt precis och skrev en inköpslista.
- Vad ska vi köpa då, sade jag och skrev sallad, tomater, purjolök och ägg på listan.
- Vi kanske skall köpa lite mat till vintern, sade Erik. Vi kan samla och spara till jul.
Både jag och Ronnie lystrade intresserat.
- Vad ska vi köpa då då? Sade jag och Ronnie.
- Lite lyxmat kanske, sade Erik.
- Men vad är lyxmat då? Sade vi.
- Lyxmat förståss, sade erik.
- Men vad är lyxmat för dig? Sade vi.
- Ja, sade han dröjande, korv och Billys.
- Julskinka tycker jag är lyxmat, sade Ronnie.
Erik såg tveksam ut.
- Risgrynsgröt kanske? Sade jag.
- Ja! Sade Erik.
Vi bestämde att han kunde få det både till frukost och till lunch på julafton.
- För då får man äta vad man vill, sade Erik.
- Nja, sade mamma och pappa.

Tåg...

Igår var vi bjudna på familjedag på Green Cargo. Det är intressant med familj. Jag har fått lite ny familj på senare år och därmed så öppnar sig nya möjligheter. Som att åka tåg med familjen t ex. Igår körde både Johan och Erik tåg en bit i ett riktigt eltåg utanför Tomteboda. Det var en stor händelse och det första Erik sade när jag hämtade honom idag.

Det var kul att köra tåg mamma.

Tack Micke för att vi fick komma. Vi kommer gärna nästa år igen.

På vägen hem så pratade jag om att jag skulle ringa pappa för att se när han kom hem.
- Menar du pappa Ronnie, sade Johan.
- Jo, sade jag, det är väl den enda pappa ni har.
Därefter insåg jag att när jag uttrycker pappa så vet han att jag kallar morfar för det så det kanske var en helt relevant fråga från hans sida.

- Ja, fortsatte Johan, jag har bara en pappa.
- Ja, sade jag.
- .. och bara en mamma, sade han.
- Jo, sade jag, man kan nog bara ha en pappa och en mamma. Sedan har man liksom extramammor och extrapappor.
- Egentligen är alla barn, sade han filosofiskt.
- Ja, sade jag, alla är ju barn till någon.
- Ni med, sade han, ni är barn fast ni är stora och har bil.
- Vad? Sade jag.
- Ni är också barn, sade Johan, fast ni är stora och har nyckel och bil och bilnyckel.
- Ja, sade jag. Det stämmer nog.

Nya steg i evolutionen

Det ringde i hemtelefonen igår på förmiddagen. Det är inte så många som ringer oss på hemtelefonen så vi gissade på alla möjliga innan jag hann svara.

Alla gissningar var fel, telefonsamtalet löd enligt följande:

- Hej, det är Sixten, är Erik hemma?
Förvirrad blev jag tyst. En sekund eller så. Det var första gången en kompis ringde hem till oss och bad att få prata med Erik utan att först inledas av ett föräldrasamtal.
- Visst, sade jag. Ett ögonblick.
Gick in til Erik.
- Du har telefon gubben, sade jag. Det är Sixten.
Erik såg också förvirrad ut. Men med lite extra glimt i ögonen. Han tog telefonen utan att blinka.
Efter en stund kom han tillbaka med telefonen.
- Du kan prata nu mamma, sade han.
- Jaha, sade jag och tog telefonen. Där var inte längre Sixten utan en mamma till.

Det var kul. Han börjar bli stor vår lilla gulleplutteskrutt.

Mamma, får jag en tidning?

- Mamma, får jag en tidning? Sade Johan när vi åt frukost igår.
Jag satt och läste en del av DN och frukosten var mer eller mindre avslutad. Erik hade lämnat bordet och Ronnie var någonstans.
- Visst. sade jag.
Därefter läste han hela tidningen och kommenterade något på varje sida. Nåja, kanske inte läst direkt men en massa slutsatser gick fint att dra.

Nästa tand

Erik tappade en tand till förra veckan. Eller närmare bestämt så var den väldigt lös och sedan var den försvunnen. Tanden försvann i samband med att den unge mannen åt ett äpple så frågan är vad som egentligen hände med den. Men borta är den i alla fall och han mår fortfarande bra.

Konsten att träna en drake

Jag prenumererar på en ljudbokstjänst som Storytel erbjuder. Det innebär att jag kan lyssna på hur många talböcker jag vill för en fast månadskostnad. Eftersom jag förbrukar en hel del på mina resor till och från jobbet så älskar jag Storytel just nu.

När vi kuskade runt med ungarna i somras så insåg jag att de även hade ungdomsböcker. En hel serie om vikingar och drakar av Cressida Cowell.

Den är helt ljuvlig. Rolig och intelligent och underhållande och lite läskig och inläst på ett helt fantastiskt sätt av Robert Gustafsson.

Vi har nu lyssnat på alla fyra inlästa som Storytel erbjuder.

Det är så himla kul att upptäcka nya författare och läsupplevelser. Av alla sorter måste jag säga.

Slut på semestern

Det har varit slut på semestern en vecka nu. Då kanske livet kan gå tillbaka till sina vanliga gängor. Det känns skönt. Jag och Ronnie har återigen dragit åt tumskruvarna och nu kör vi viktväktarna igen.

Med enorm framgång faktiskt. En vecka efter start har jag gått ner 2,5 kg och Ronnie hela 3.6. Nu gäller att hålla ut hela hösten.

Om vi når matchvikt så inträffar nämligen en målbild som maken vill så jag försöker få honom att driva oss framåt.  Vi får väl se hur det går med det.

Skolstart

Idag var det riktig skolstart för Erik. Sexårsverksamheten hade sin första dag och han är mycket exalterad över att vara stor.

Det är spännande men lite läskigt för mamma också :-).

7 år

Idag firar jag och Ronnie 7 år tillsammans. 7 år! Kan man tänka sig. Vi har firat genom att städa i princip hela dagen eftersom vi äntligen blev klara i sovrummet. Det är jättefint. Jag har en jätteduktig karl.

Jobbdag

Idag har jag jobbat. Gick upp när väckarklockan ringde klockan 6 och tittade på hela min sovande familj. Fick brotta mig in i köket för att inte släppa ut de små katterna som gärna hade mjauat upp alla och satt alldeles själv och drack kaffe och åt tunnbrödmacka.

Var rätt trött men det är ändå mysigt att få en stund för sig själv ibland.

Nu är det skönt att vara hemma igen och skönt att inte semestern är slut riktigt än. Vi behöver ju få färdigt det stora gapande hålet i sovrummet och förvandla det till några stiliga garderobet. Ronnie sliter därnere och jag har tagit disk, tvätt och städ mitt i röran, och lagt små barn och berättat sagan om Riddar Erik, Johan och Douglas och guldskeppet. Det är semester det.

Nästan som i Tummen

- Var är Douglas? Frågade Johan imorse, är han hos Albin?
- Nej, sade jag. Albin skall åka till Småland idag.

Johan var tyst en lång stund. Sedan sade han med viss hänfördhet i rösten.

- I Småland är alla väldigt små.
- Jo, sade jag, vilken tur att han inte åkte till Storland då.
- Ja, sade Johan, där är alla JÄTTESTORA.

Jag kom faktiskt inte från mammas mage

- Pappa, sade Johan precis till Ronnie. När du var liten så kom jag faktiskt inte ur mammas mage utan jag kom bara.
- Jaså, sade Ronnie, när jag var liten?
- Ja, sade Johan, då kom jag bara.
- Kom du med taxi då eller? Sade jag.
- Ja, med taxi, sade Johan. Från rymden.

Överraskning

Douglas har hållit på med bågskytte ett tag. Kanske fyra månader eller så. Hans båda bästa kompisar går på Nykvarns bågskytteklubb. De har tränat en del men inte ofantligt mycket och han har varit med på ett par tävlingar (alla som vill får vara med) och kommit sist eller näst sist eller så.

Igår när jag höll på och ta in lite dynor så kommer Ronnie. Jag hör det på stegen innan jag ser honom. Han har väldigt snabba steg. Så snabba att jag blir lite orolig.

Tyst pekar han på sin dator som han bär på. På skärmen. Det är ett mail. Från Nykvarns bågskytteförening. Det står lite om hur det gick i tävlingen i helgen.

Ungefär så här står det.

Nykvarn hade stora framgångar i Junior-SM. I gruppen -00 så kom Douglas XX etta och kompisen Zac XX kom tvåa...

Det var tydligen ungefär 10 11-åringar med och Douglas vann. Han har (enligt Ronnie) därmed vunnit Junior SM i bågskytte i sin åldersgrupp.

Inte illa pinkat av en liten gulleplutt.

Ronnie ringde exalterat och gratulerade Douglas som verkade något avmätt och sade att det bara var första tävlingen men nu ligger det ett litet brev från Bågskytteförbundet här i köket så vi får väl se om det är ett stiligt diplom som väntar på honom.

Billig kamera

Ronnie har en kamera via jobbet. Jag har en rätt stor kamera via jobbet. Ingen passar som slit och släng kamera att ha med sig i väskan på semestern.
Vi hade en. Den har försvunnit. Vi kan ha glömt den någonstans förra sommaren men den har varit borta lite för länge för att det skall vara en tillfällighet.

Det är svårt att motivera sig till att köpa en till när man borde ha en och det finns två andra men nu har Erik börjat vilja ta kort och jag vill inte ge honom någon av jobbkamerorna och inte telefonen heller så jag har gått och tittat på billiga kameror ett tag nu. Så billiga att man vågar låta honom ta kort men så pass OK att man kan ta några bilder då och då även "på riktigt".

Vi slog till på Onoff rean och köpte en förhållandevis billig kamera billigare. En dryg femhundring senare så hade vi en liten kompaktkamera med hyfsad upplösning och 5 ggr optisk zoom.

Det visar sig att Erik har värsta ögat. I alla fall i den jäviga mammans ögon. Han tar otroligt centrerade bilder på det som är viktigt för honom. Jag visat honom zoom-knapparna och hur man tittar på sina bilder och hur man tar och titta vad intressant det blir när man ser världen via hans ögon.