Slut på mataffärer

Jaha, nu har de satt eld på några affärer till. Det är rent förfärligt tycker jag. Vad händer med vårt samhälle egentligen. Jag har ingen aning om vem som gör det här och vill inte spekulera offentligt heller men det känns verkligen sorgligt. Jag vill ha en Astrid Lindgren värld där det finns kärlek mellan människor.

Förlovade

Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker att det är så sött att de har förlovat sig. Kronprinsessan och hennes kära Daniel alltså. Hon såg helt ljuvligt lycklig ut och fullkomligen bubblade på tv-sändningarna. Daniel såg mest handfallet nervös ut men har han stått ut i hennes skugga i sju år så skall han nog stå ut lite närmare rampljuset också. Jag hoppas att de blir lyckliga. Men ärligt talat så hoppas jag att alla skall bli lyckliga. Det är ju inget man kan ta för givet här i livet.

Framgångsfaktorer

Idag åt vi Lasagne till middag.

Johan åt som vanligt med så god aptit han kunde locka fram efter 18:00 en vardagkväll. Erik tittade på maten och började prata. Det är hans senaste drag. Vill man inte ha maten så pratar man jättemycket så kanske mamma och pappa glömmer bort att man skall äta också.

Ronnie glömde inte.

- Ät nu Erik, sade han barskt.

Erik försökte ignorera honom och pratade med mig. Allt från att berätta om dagis till att han ville kramas kom ut.

- Sluta prata nu och ät istället, sade Ronnie.

Erik tittade hoppfullt på mig. Jag försökte se allvarlig ut. (Egentligen ville jag bara ge honom godis och busa men jag bet ihop.)

- Erik, ta en tugga nu, sade jag.
- Det är inte farligt, sade Ronnie, det är bara pasta och ketchup.

Erik gick inte på det. Han satte sina mentala fötter i marken och vägrade. Ronnie fortsatte sitt beslutsamma tjat och jag försökte hjälpa till.

Till slut tog Erik till det tunga artilleriet.

- Pappa, sade han och lutade sig mot Ronnie som hade sin stränga blick på sig och såg lätt vardagstrött och ilsken ut, du är så gullig.

Jag började skratta. Ronnie såg fortfarande bister men ändå lite avledd ut. Han är faktiskt gullig. Ronnie alltså.

En katt till...

Nu har vi skaffat familens andra tjej. Hon heter Cayenne. Det är Morris syster. Morris är kastrerad. Vi funderade länge över namnet, Morris och Mini, Morris Minor, Tiger...

Det blev Cayenne. Hon börjar vänja sig och Morris är lycklig.

Vad betyder sen?

Mamma, får jag spela Super paper Mario? Sade Erik när jag höll på att göra mig iordning imorse.

Han hade fått spela en stund, kissat på sig och därefter fått spelet avstängt. Därefter hade han väntat ungefär 10 minuter, hjälpt mig och baka muffins och nu var det dags igen. Spela spela spela.

- Nej, sade jag, du har spelat tillräckligt.
- Men jag vill spela, sade Erik, utan att låta sig nedslås.
- Nej, sade jag, du har spelat nu och du får inte spela mer nu. Gå och lek något istället.
- Men jag vill spela, sade Erik. Får jag spela Super Mario Galaxy då?
- Nej, sade jag, lite mer bestämt (läs lite irriterat) nu, du får spela sedan!

- Mamma, sade Erik. Vet du vad sedan betyder.
Jag sade ingenting, väntade bara.
- Det betyder att man inte får spela nu och sedan måste man klä på sig och gå och så får man inte spela.
- Nehej, sade jag. Avväpnad. När vi kommer hem kan du få spela, om du äter ordentligt, precis som vanligt.
- Jag vet. Sade Erik, han säger det mycket nu. Med en lätt nedlåtande ton. Hans integritet börjar bli tydligare. Ingen skall bestämma över honom inte.

Fika

Erik och jag hoppade ur bilen för att gå till apoteket igår. Ronnie var på väg att tvätta den. Idag har det snöat slask. Det är Murphys lag det. (Stavas det så?)

Oavsett vilket så smet Erik och jag in på ett Cafe i Kringlans köpcentrum i Södertälje och drack kaffe och äppeljuice och åt bullar. Erik satt som en liten sol och pratade och tittade ut på gågatan. Det var jättemysigt. Han kändes plötsligt så stor.

Jag har fikat med min stora kille helt utan att behöva gå på toa mitt i, utan att välta något och haft ett trevligt samtal samtidigt som inte huvudsakligen gått ut på att säga "nej" eller "sitt ordentligt" hela tiden.

Härligt faktiskt.

Morris...

Idag har Morris blivit kastrerad. Han är trött och lite låg. Hoppas han mår bättre imorgon.

Svimma?

- Vet du mamma? Sade Erik när vi satte på pyjamasen för en stund sedan.
- Nej? Sade jag.
- Man kan bli svimmad.
- Eh, sade jag, tänkte några sekunder.
- Menar du att man kan svimma? Sade jag. Är det någon du känner som har svimmat?
- Nej, sade Erik.
- Nej, det är ganska ovanligt, sade jag. Vet du vad som händer när man svimmar då?
- Nej, sade Erik
- Det är lite som att sova. Man är alldeles still, sade jag.
- Jaaa, sedan kan man komma till liv igen om man häller vatten på, sade Erik.
- Har du sett det där på TV? Sade jag.
- Ja, sader Erik.

Dialog i baksätet

Erik har börjat med att vara lite "vuxet nedlåtande" mot Johan. Han växlar mellan att ryta Neeeeeeeejjjjj Johan, när Johan stänger av TV:n som Erik spelar på eller gråta: Neeeeeejjjjjj, Johan stängde av Teeeeeveeeeen. (Ropat till oss.)

När inget han själv håller på med håller på att förstöras så kan han låta lite mer som en vänlig översittare. Storebror till lilelbror så att säga.

Vi satt i bilen på väg till dagis igår morse varpå jag hör Erik från baksätet:

- Nej men Johan (vänlig översittarton), sådär får man inte göra.

Jag tittade i backspegeln, Johan gjorde inget, Erik satt och gungade demonstrativt i stolen för att visa på Johans grymma brott.

Johan såg irriterad ut. Därefter säger han i jättehög och tydlig coh kraftfull ton:

Sluta Ejit! (Ejit = Erik)

Jag lade mig i diskussionen:

- Erik, du behöver inte säga till Johan om han inte gör något elakt eller farligt, det är mitt och pappas jobb. Tänk på vad du själv gör istället.

Erik blir tyst. Förmodligen irriterad. Någon sekund efteråt så säger Johan något som jag inte uppfattade. Det lät ungefär så här:

- Eja Ova, Eja Ova.

Insåg sedan vad han sade, han sade Heja Johan, flera gånger. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Vilken liten räv han kommer att bli.

Sedan sjöng vi Rockstar med Pink.

Nya ord

Erik och jag badade för en stund sedan. Det var mysigt. Han pratade hela tiden. Mitt i alltihop så säger han något som för mig (som var trött och hade stängt av lite) lät ungefär så här:

- Bla bla bla bla bla bla asbra bla bla

Jag hajade till, en fördröjd hajning kan man säga.

- Vad sade du Erik? Sade jag.

Han förstod att jag uppfattat hans nya storord.

- Att det var asroligt, sade han avvaktande och tittade på mig med spelad nonchanlans. Han hade uppfattat min lilla förändring.

- Jaha, sade jag och kunde inte komma på något mer intelligent att säga.

Erik var tyst en stund. Sedan nästan viskade han.

- Man får säga asbra mamma.

Jag kände pressen på mig.

- Nja, sade jag. Är det dina storpolare på dagis som lärt dig det. Det är ju trevligare att säga jättebra eller kanske väldigt bra?

- Nej man får säga det, sade Erik orubbligt.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Kände ändå för att säga något.

- Man kan inte säga så till Morfar, sade jag. Man skall prata fint med honom.

Erik sade inget mer. Inte jag heller. Inte om det i alla fall. Jag undrar vad jag fick just morfar ifrån. Kanske behöver man hävstång ibland :-).

Måndag, tisdag och nästan hela onsdag avklarad

Min kära make är på konferens. Jag saknar honom. Nu är det torsdag kvar och halva fredag. Därefter är familjen förhoppningsvis samlad igen.

Mantel

När dagens första bidrag i melodifestivalen gjorde sin entre så kom en kvinna in i svart läder och lack och hade någon form av pälssvans på sig. Lite påfågelfjäderlikt kan man säga men rejält svart.

Erik tittade storögt och sade:

- Han är en hjälte mamma, (Erik säger han om både tjejer och killar.)

Han var tyst en stund och tittade på kläderna och sade sedan.

- Hon har en Malte där bak.

Vi var tysta en stund och ägnade oss frenetiskt åt översättning. Ronnie fattade först.

- Det heter inte Malte, det heter Mantel Erik, sade Ronnie i förklarande vänlig ton.

Jag kunde inte hålla mig. Matade Johan men började skratta så att jag kände hur min lilla plutt guppade med nappflaskan. Fick en flashback från när jag var liten och satt i pappas knä och pappa skrattade åt något på TV. Försökte hålla mig för att inte Johan skulle vakna till igen.

Jag tror inte att Nina (tror jag att hon hette) har en aning om att hennes läder-look kan framstå som en superhjältedress med en helt egen Malte.

Röstningsinflation

Ärligt talat - det här med att rösta genom att betala pengar i alla tävlingar som går på TV just nu börjar nå gränsen för idioti.

Vi är bänkade framför melodifestivalen. Petra Mede hanterar det OK. Lite över gränsen ibland men ingen kan säga annat än att hon är effektiv. Fick SMS från Paulina som saknar Luuk. Håller med. Han och David Hellenius i Lets Dance lyckas skämta med glimt i ögat och någon form av människokärlek som grund. Petra Mede tangerar gränsen för "göra sig rolig på andras bekostnad" genom attack. Jag kan tycka att det är kul till en viss gräns men känner aningen bitter eftersmak i dialogen.

Men nu, tillbaka till själva kärnan i detta inlägg.

HUR MYCKET TROR DE ATT DE KAN SUGA UR EN genom en idiotisk mängd telefonsamtal. Vill man att någon skall vinna så måste man ringa 100 gånger? Katarina och Steven var här för någon vecka sedan och vi pratade om detta. Håller med Steven, om man nu betalar TV avgift? Ska man då behöva betala extra? Hur mycket kostar Petras 9 ombyten egentligen?

Jag kan absolut ringa och rösta om jag betalar ett telefonsamtal eller någon krona. Mer intresserad än så är jag inte. Slutsats, vi ringer inte.

Älsklingsunge

Erik och jag stannade till på Ica Maxi på vägen hem (Ronnie och Johan åkte annan bil) och köpte lite smågodis eftersom farfar skulle komma förbi och vi inte hade något att bjuda på.

När vi strosat, släpat och hängt och slängt oss igenom hela affären och jag just satt Erik i bilen igen så såg han så himla gullig ut att jag var tvungen att pussa lite på honom.

Erik såg nöjd ut och sade:

- Mamma, du är min äsklingsunge!

Jag var tvungen att fråga vad han sade och när han upprepat det så insåg jag att mina egna ord kom tillbaka. Det var mysigt. Alla barn heter älsklingsunge vid lite olika tillfällen.

- Är du min pappa då? Sade jag roat till Erik.
- Neeeeejjjj, sade han med en treårings självklarhet. Vad du är tokig mamma.

Ja ja, jag kände mig emotionellt uppvärmd på vägen hem. Erik fick en tablettask. Alla var nöjda.

Ny mössa

Vi var på MC Donalds idag. Båda slutade lite tidigare och tog barnen på lokal för att få en lugn och diskfri fredagkväll lite senare. Lilla skruttplutten hittade en ny mössa. Den var rolig i säkert 10 minuter.

On and on

Johan kan vara lite morgongrinig. Har han inte vaknat på rätt sida så kan han vara gnällig en stund. Oftast löser det sig men en gång på 20 så är han i gnälläge när vi åker till dagis.

- Sluta gråta Johan, säger Erik irriterat från baksätet
- Äääähhhhhh, säger Johan, nästan stolt över sin uthållighet

Det är då jag tar fram mitt hemliga vapen. Agnes! Både Erik och Johan går in i discoläge när Agnes låt On and on går igång.

I bilen - på väg till dagis - så drar jag igång "On and on" vilket vänder Johans humör på en sekund och båda börjar sittdansa i baksätet.

Dessutom skriksjunger vi glatt hela de 3 minutrarna till dagis och därefter har vi alla vaknat till och är redo för en ny dag.

Tack Agnes :-)

Parfymen

Hittade Parfymen av Patrick Süskind som talbok för någon dag sedan. Har läst den flera gånger men det är en så intressant bok. Spännande, välskriven och udda.

Tid

Låg i badkaret e några minuter helt själv imorse. Hade blivit väckt av Johan som gallskrek klockan sex och gallskrek så mycket att han väckte Erik. Douglas seglade upp runt åtta som vanligt när vi andra trampart runt och städat och känt oss trötta och tungsinta i flera timmar.

I vilket fall som helst så badade jag och Johan och han blev upplyft och jag fick några minuters ensamhet.

Funderade över vilken LYX det är med tid. Tänk att jag aldrig insåg det när jag hade den. Just nu ägs min tid nästan inte alls av mig. Jobbet och barnen äger runt 80% av tiden och resten är små snuttar av tid som man vårdar ömt när de dyker upp.

Tiden som är över är min och Ronnies. Vi gillar ju att umgås så för det mesta så är det toppen men den helt egna "alldeles själv" tiden finnns knappast alls. Den måste dessutom checkas ut och godkännas eftersom den blir på bekostnad av makens tid.

Det här är en enorm skillnad jämfört med för några år sedan. Att vänja sig vid det har tagit tid men lustigt nog så har jag nog vant mig. Strax efter att Erik hade fötts var de här tankarna ständigt återkommande. Nu är det mest underhållning att fundera över hur mycket tid man har haft som man inte uppskattat på det sätt man skulle gjort idag.

Fest

Igår kväll kom Katarina och Steven. Med en påse med lamm och nötkött och goda korvar med tillbehör och en hel kasse ost och kex från Vasastans ost!
Vi är fortfarande i mathimlen jag och Ronnie. Utöver detta lyckades vi få ner potatisklyftor, Tzatsiki, kaffe och choklad och maken och jag åt varsin tesked Ben & Jerrys glass innan vi gick och lade oss.

Inte direkt dietmat - inte någonstans - men härligt var det.