Larm

Vi har installerat larm idag. Grannarna har haft inbrott. Vi har köpt ett rätt bra larm med massor av detektorer och magnetkontakter och grejer. Inte blev det billigt direkt men det får det vara värt. Lite jobbigt att det är julmånad.

Det är obehagligt att få intrång i privatlivet. Ibland tar det tre år att komma till skott med något man tänkt sig.

Spindelmannen

Erik satt vid matbordet för en stund sedan med mig. Ronnie matade Johan. Erik pratar på om Spindelmannen och något om att han har något på magen och jag lyssnar med ett halvt öra. Plötsligt så blir allt tydligare. Jag hör något om att Spindelmannen har ringt.

- Va, sade jag, har spindelmannen ringt?
- Ja, sade Erik
- Vart då? Sade jag, till dagis?
- Ja, sade Erik, han skulle komma sen.
- Men, sade jag, vem sade det? Fröken?
- Ja, men han kunde inte komma nu. Han skulle komma senare, sade Erik.

Lite kul tanke, att Spindelmannen ringer till ett dagis och skall komma dit och hälsa på. Mulle 2008 på något vis.

Erik tittade på mig med plötslig intensitet och sade:

- Mamma, kan du fråga Malte om jag får följa med honom hem?
- Malte? Sade jag, vill du det?
- Ja, sade Erik (på sistone har han velat följa med flera stycken hem, han verkar fatta att femåringarna leker med varandra även andra tider än dagistider).
- Men har Malte sagt att han vill det? Sade jag.
- Ja, sade Erik
- Har han frågat dig om du vill följa med honom? Sade jag.
- Ja, sade Erik
- Vad sade han då? Sade jag
- Snälla Malte får jag följa med dig hem, du är min allra bästa, sade Erik. (Han sade inte vän men jag antar att det var det han menade.)

Jag insåg att det nog inte var Malte som frågat utan Erik. Det är oklart även i skrivande stund om Malte överhuvudaget är intresserad av att få med sig en beundrande treåring hem.

Inte lätt att vara tre men vilja vara fem alla gånger.

Böcker...

Just nu lyssnar jag på Barbara Voors - Mina döttrars systrar. Eller egentligen är jag precis klar men boken är kvar i mitt medvetande. Den var väldigt bra. Jag har haft tur med mina bokval på sistone. När en bok får mig att gråta så har den gjort intryck.

Katarina har i sin blogg bett mig skriva vad jag tyckte om den trettonde historien. Den var också bra. Helt annorlunda. Barbara Voors påminner mig om Liza Marklunds Gömda. Lite obehaglig och väldigt verklighetsnära men ändå med en kärlek i mitten.

Den trettonde historien (av Diane Setterfield) var helt annorlunda. Som en saga, men med en ton av verklighet. Jag gillar när huvudpersonerna har drag av verklighet och inte nödvändigtvis är "slående vackra med tjockt hårsvall, långa ben och en klädsam omedvetenhet om att alla vänder sig om på gatan efter dem". Här är det en helt vanlig person som träffar väldigt ovanliga personer.

Insåg att jag längtade efter en bra engelsk berättare så jag gick upp till NK bokhandel och köpte The Pilots Wife av Anite Shreve. Hon tillhör mina favoriter men boken är "abriged" och det är lite skrämmande så vi får väl se Är på CD 1 än så länge.

Äh.. nu skall jag återgå till maken och katten.

Douglas önskelista - med vuxenkommentarer (gäller främst Ylva som frågat efter den)

Några som läser den här bloggen har frågat efter önskelistor från barnen. Idag har Douglas komponerat sin, helt på egen hand. Ni övriga får se den som en inblick i en åttaårings hjärna:

- Wall-e som kan prata
MD: Wall-e är en robot, jag antar att Douglas uppskattar alla slags Wall-e saker eftersom han längtansfullt stannar vid dem så fort vi går förbi en leksakshög i någon affär.

- Lego
MD: Tror att Douglas ser framför sig en byggsats. Får vi önska oss något så är det vanligt lego och kanske plattor att bygga på. Helst INTE bionicle eller något annat med extremt små minibitar i.

- Transformers
MD: Finns i många olika former. Allt går nog bra.

- Monopol
MD: Intressant önskning. Kanske inte optimal just nu eftersom risken är stor att bitarna flyger all världens väg när någon av de små marodörerna får tag i det.

- Strumpor
MD: Vet inte exakt vad han önskar sig. Gissar att ett tufft mönster är bra.

- Tröjor
MD: Frågade vad han ville ha. Tröjor med tuffa mönster är bra Douglas har fått för sig att han gillar svart men allt som kan framstå som häftigt är populärt.

- Radiostyrt flygplan

- En skiva till CD-spelaren
MD: Douglas hade skrivit Radio först. Men du har ju en sån, sade jag, som du fick av farmor. Just det, sade Douglas då får jag sudda det. En skiva till radio får jag önska mig. Något särskilt? Sade jag. Musik eller bok? Musik, sade Douglas. Direkt.

- Böcker
MD: Mycket går nog bra, Douglas läser innan han somnar nu. Lasse-Maja är populära. Kyrkomysteriet och Fotbollsmysteriet vet jag att vi inte har. Det finns kul pysselböcker också i den här serien som är roliga och till ett bra pris.

Andra bullar

Gick förbi sergelbageriet idag. Fick en plötslig minnesbild av att jag brukade köpa karlsbaderbullar där när jag var tonåring. De hade någon form av vetegiffel med mandelmassa i. Den var ljuvlig. Jag ägnade inte en tanke åt någon vikt eller så när jag köpte dem. Funderade på att gå in och köpa en men hade bråttom och insåg att jag inte har samma ämnesomsättning som förr.

Ett till minne dök upp. Jag stod där och handlade en gång när jag var runt 17-18 kanske och såg något på golvet. Det såg ut som en lapp. Tog upp den och insåg att det var en väldigt ihopknycklad papperslapp. Vecklade ut den och upptäckte att det var en hundralapp. För dryga 20 år sedan så var en hundring en massa pengar. I synnerhet för en tonåring.

Utan att tänka överhuvudtaget så lämnade jag den till killen som höll på att packa min bulle.

- Någon har tappat den här, sade jag.

Han tog emot den och sade:

- OK, jag kollar om någon saknar den.

Jag kände mig nöjd ända tills jag pratade med en kompis om det någon dag senare. Hon tittade nedlåtande på mig.

- Tror du verkligen att han skulle lämnat den till någon som frågade efter den, sade hon självsäkert. Han stoppade den i egen ficka, var så säker.

Det hade inte ens slagit mig. Jag kände mig lurad. Förvirrad snarast. Jag undrar om jag hade gjort samma sak idag. Kanske. Många gånger upplever jag att gränsen mellan naiv och god är hårfin.

Jag gjorde ett personlighetstest på webben en gång. Det handlade om hur hämndlysten man var. Jag fick bottenresultat. "Andra lurar dig - det finns inte en gnutta hämnd i dig" stod det. Förmodligen ligger naiviteten kvar alltså.

Men men, jag är nöjd ändå. Det kostar energi att vara misstänksam och hämndlysten. Förmodligen bättre att lägga den på något annat. Får trösta mig med det. Det är nog pappas fel!(Ta inte illa upp pappa - jag skojar - se det som en komplimang.)

Ett ögonblicks verk

Vi skall försöka köpa ny säng. Jag sover inte så bra i den vi har. Det finns i och för sig 1000 anledningar till det som inte har det minsta med sängen att göra utan snarare beror på att vi har massa nattvandrare i huset men jag vaknar och har ont i axlar och höfter eftersom trycket är för hårt.

Eftersom vår budget till ny säng är begränsad så provar vi sängar i normalprisklassen - dvs Ikea. Det finns en del men det är ett svårt val tycker jag. Svårt att avgöra i en affär hur det kommer att kännas hemma.

Nåja. Erik och jag gick på toaletten på väg därifrån. Övriga gick på herrarnas men Erik fick det tveksamma nöjet att gå med mamma.

Han var trött. Ville inte gå på toaletten. Lät sig ledas in och jag hjälpte honom av med det nödvändigaste. Lät mössan och tröjan vara kvar. Då händer det.

Erik tar av sig mössan och slänger den ifrån sig med en svepande rörelse. En ödesdiger rörelse - minst sagt. Han sveper mössan rakt ner i toaletten som han står intill. Mössan lägger sig som en frisbee eller snarare ett lock i toaletten som tack och lov är spolad. Dock vet vi inget om själva toalettens skick utöver det.

Jag andas in. Rycker upp mössan ur toaletten och brister ut i ett kvävt ljud som är mitt emellan skratt och gråt.

- Men vad gör du? Säger jag.
- Erik tittar på mig, han har reagerat på ljudet och min stela uppenbarelse.

Jag kan inte bestämma mig för reaktion riktigt. Det är rätt äckligt med en mössa som visserligen bara är blöt på ena sidan men ändå, Ikeas allmänna toalett!
Jag börjar skölja lite slumpartat på mössan och torka av den samtidigt som jag frustar nervöst. Jag kan inte titta på Erik. Jag är rädd att jag ska börja gapskratta. Han märker att jag uppför mig underligt.

- Du får inte vara ledsen mamma, säger han oroligt.

Jag inser att han är orolig. Det var ju en olyckshändelse. Jag försöker hålla mig men hukar mig ner och skrattar.

- Erik, använd din hjärna och tänk är du snäll. Fundera över vad som kommer att hända när du gör saker. Du har ändå fått en hjärna som fungerar bra, säger jag. Helt i onödan. Jag inser att mitt tal är långt över hands huvud. Sedan flinar vi.

Vi säger inget när vi kommer ut och möter Ronnie, Douglas och Johan. Men jag kan inte hålla mig så jag försöker berätta för Ronnie på engelska vad som hänt.

Så kan det vara. Dags att köpa ny mössa.

Frisyr

Jag gick igenom gallerian idag och passerade en kvinna. Av någon anledning så noterade jag hennes hår. Hon hade en frisyr som var väldigt vanlig när jag var i 20-års åldern. Det var blont, rakt i ungefär 10 cm och därefter en tydlig permanent. Den typen av rakt hår en bit och därefter rejält krus var länge sedan jag såg. Ändå kändes det helt normalt. Läste att permanenterna är på väg tillbaka. Å andra sidan var det ett år sedan hon permanentade sig.

Nåja, egentligen inget viktigt. Bara intressant hur normen ändrar sig. Ronnie och jag såg en film på tv häromdagen. Huvudpersonen hade ett par enorma midjehöga jeans och var helt normalrund. Dessutom hade hon knappt märkbara bröst. Just nu är det modernt att se ut som barbie. Rejäla gärna fejkade bröst och i princip anorektisk figur. Det är höjden av skönhet det.

Jag börjar nog bli gammal. Sitter i soffan och gnäller. Det är kul.

Snart klara...

Idag har vi (eller närmare bestämt Ronnie) tapetserat om i hallen. Vår "stylade" röda färg som flagnat betänkligt sedan vi flyttade in har nu ersatts med en jättefin tapet som är lite "glittrig läderlook med stickningar". Jo, jag inser det också. Det låter jättekitschigt men det är snyggt.

Nu återstår bara golvet. Därefter är vi i princip klara. Tre år senare.

I soffan ligger en utsträckt katt. Han ser avslappnad ut. Vi måste ha köpt en av världens tåligaste katter. Han accepterar högtrafik och fyra ungar samtidigt utan problem. Förmodligen tror han att han är en golden retriever.

Vad är roligt?

Erik pratade om Anna igår morse. Anna är Eriks favoritfröken. Det var något han och Anna skulle göra.

- Är anna din favorit? Sade jag.
- Mm, svarade Erik obestämt.
- Är hon snäll och rolig? Sade jag.

Erik vänder sig till mig och säger i klar och tydlig röst.

- Nej, Anna är inte rolig, Hon är en fröken. Farmor är rolig.
- Jaha, sade jag, är farmor rolig?
- Ja, sade Erik.

Det vore kul att få följa tankegångarna mer detaljerat ibland. Verkligen kul.

Kattleksak

Idag har vi varit på Hornbach och köpt en liten pinne med en tuss på som skall roa kattskrället. Ronnie köpte också en liten tygmus (som Morris av någon anledning blev extremt kär i och har jagat den senaste timmen).

Vi hittade en leksak som man kunde dra ut och när man släppte så drog den ihop sig och surrade.

Erik tittade på den storögt, därefter sade han:
- VOV, vad COOLT.

Jag antar att han menade WOW men han uttalade det som VOV. Hela meningen var ny och kändes lite ovan. Erik börjar lämna "åh han kan prata" stadiet och gå över till att vara riktigt kommunikativ. Det märks att ha går på "storavdelningen" på dagis. Eller är det kanske pappas mening? Det var rätt gulligt ändå.

Snö!

- Titta det snöar! Sade Erik idag när vi stod inne på Åhlens i Skärholmen. Vi tittade ut. Lite lojt.
- Ja, det gör det faktiskt, sade Ronnie klentroget.
Jag bytte blick från accepterande till noterande. jag såg att det var sant. Det snöade. Vi gick ut och gick en liten sväng på torget. Erik såg lyrisk ut.
- Nu kommer julklapparna, sade han. Jag vill ha Star Wars.

Vi har haft en bra dag idag. Vi är förkylda men jag har sovit 9 (NIO!) timmar. Det är helt otroligt.

Inget kräk, ingen feber, båda barnen har ätit och druckit. Vi har en katt. Ronnie är lycklig. Jag med - men mest för att Ronnie är så gullig och att jag har fått sova :-).

Ja ja, så kan det vara.

Hälsa på Morris

Hej hej

Ackompanjerad av gallskrik

Johan är sur och trött. Erik är trött. Jag är trött. På sistone har den här bloggen varit fylld av gnäll. Jag hoppas att vi kommer över den här perioden av tänder och infektioner snart. Imorgon får vi nog en ny familjemedlem.

Ont i magen

Igår så blev Johan frisk! Han började äta ordentligt igen på eftermiddagen.

Då var det helt enkelt dags för nästa....

Det böjade med min fru som igår kväll började känna av sin galla. Inte så konstigt eftersom hon har varit väldigt spänd och stressad över Johans ointresse av att äta, dricka och sova ordentligt i några dagar.

Sedan så kom Erik ner imorse och tyckte att det var morgon. Vi tyckte inte det eftersom klockan bara var 05.45, så Malin säger åt honnom att hoppa upp i sängen med oss.
Han hinner sätta sig hos henne och säger "Jag har ont i magen" sedan spyr han henne i knät och fortsätter över halva sängen.

Godmorgon.

Det stora småbarnstestet

Jahaja, efter några dagar i total dimma så skall jag försöka sammanfatta läget:

Johan har varit febrig i fyra dagar och kräkts i två. Vi var på akuten halva dagen idag (efter rekommendation av vårdguiden). Han är OK säger de (de testade blodsocker, urin och snabbsänka samt tittade i öron och hals och tog temp - de gjorde onekligen ett grundligt jobb). Johan såg glad och pigg ut för första gången på en vecka. Man känner sig som en idiot när man kommer till akuten med ett barn som verkar rätt OK. Kom hem igen. Han hade 39,6 men har TACK OCH LOV klarat sig från kräkningar efter den som kom imorse.

Nu sover alla barn. Johan verkar feberfri. Hoppas verkligen att han äter imorgon.

Jag är tröttare än tröttast. Ronnie är nog också det men han fördelar sin energi jämnare än vad jag gör.

Det här är vad jag skulle vilja hinna/kunna just nu:
- Klippa håret
- Se på hela pride and prejudice ifred
- Sova en hel natt
- Gå på Akademibokhandeln och välja ut minst två engelska talböcker i lugn och ro
- Äta en massa Hägen Dasz och ändå gå ner i vikt
- Gå i mjukisbyxor i två veckor - även när jag har kurs på jobbet
- Ha någon som städar hemma - varannan dag
- Ha tid att klippa träden i trädgården
- Putta tiden en månad framåt och vara nära julen och vara hemma med en frisk och glad familj och julpynta och dricka glögg och äta lussebullar.
- få rygg- och nackmassage av Ronnie - samtidigt som jag tittar på en Malinfilm.

Sådärja - nu känns det faktiskt bättre. Bara av att önska sig lite.

Det gäller att välja rätt.

Johan har idag sagt sitt livs fösta mening. Den löd så här:

Rory en racerbil

Egentligen är det en sång. Eller en vinjett för ett tv-program som heter just så. Erik har sjungit på den hela helgen och Johan har glatt sagt RORY RORY. Men så - som en blixt från en klar himmel - när maken och jag sitter trötta vid morgonkaffet så säger han. RORY..... och direkt efteråt EN RACERBIL.

Ronnie och jag tittade upp. Ännu ett magic moment. Inte illa av den lilla pluttskrutten. På utvecklingssamtalet sade Laila att han var ovanligt verbal för sin ålder (1 år 5 månader ganska exakt). Man undrar vart det skall leda. Jag lär få diskussionsmotstånd i framtiden.

Bekänna färg

Först en egen bikt. Jag vaknade imorse vid 6:40 (det är ju helt otroligt vad man får sova nuförtiden) och gick på toaletten. Satt och tänkte på miraklet att barnen sover när jag hör ett distinkt DÄ. Det var Johan. När han sover och låter så säger han ähhhhh inte DÄ. Det var ett tydligt klarvaket ljud så jag gick och gjorde välling och tog upp och matade honom.

Därefter gick vi och väckte Ronnie för Erik hade låtit lite så jag trodde (vilket var fel) att han skulle vakna. Den lilla raringen vaknade inte förrän halv åtta!

Nåväl. Ronnie går snällt upp och vi gör frukost och sätter oss med kaffe och lite macka. Johan är snäll och äter flingor.

Då säger Ronnie i snäll ton. Ja det här duger väl som present. Jag förstår inte alls vad han menar. Tittar oförstående varpå han säger - i en mild förklarande ton:
- Det är ju fars dag.

Jag andas in. Inser till min irritation att jag helt har glömt bort det. Att han sitter där och är snäll och att min fars dags present fortfarande är i bakluckan. Fan fan fan. Men gud! Säger jag och springer ut och hämtar presenten (som tack och lov är inslagen).

Håller ett kort men intensivt tal om att han är otroligt bra på alla sätt och att jag tycker att han är helt toppen. Det kanske dög. Vet inte riktigt. Nåja, jag hade ju tänkt att väcka honom fint men eh inte den här gången.

Vi satt och ritade fars dags bilder till farfar lite senare. Erik valde mellan olika färger:
- Den här är grön, den här är röd, den här är blå, sade Erik.
Han tittade lite till:
- Den här är mörkblå, den har man när det är mörkt.

Informativt - onekligen.

Idol

Skrattar bäst som skrattar sist - det säger jag bara. Jag säger inget om Lars E:s förmåga att sjunga men att sätta sig över både musikeliten och alla de andra längtande finalisterna är inte särskilt smakfullt. Att kalla något för loserturnen när många skulle älska att vara där och säga att man inte lärt sig något musikaliskt är på sätt och vis sorgligt. Att ha ett så självgott och inskränkt sinne kan jag acceptera hos en väldigt ung eller väldigt gammal människa men det är ändå inte särskilt smickrande och jag hoppas att inget av mina barn växer upp till att anse sig så förmer än andra.

Att göra någon slags "statement" på det här viset känns närmast löjligt. Gör något nyttigt istället i så fall. Han har ju bara bidragit till kommersen.

06:51

Jag vaknade, min vana trogen, vid sex i morse och förundrades över att alla sov. Ingen hade väckt mig, ingen var vaken. Jag låg en kvart och väntade - övertygad om att jag hade väckts av någon. Så var inte fallet. Vid halv sju var både jag och maken vakna och först tio i sju så dök Erik upp. Vilket mirakel. Halleluja.

Kors i taket

I morse vaknade jag 05:10 i förvirrat tillstånd. Ingen var där. Ingen hade väckt mig. Jag blev så ställd att jag blev klarvaken. Började tänka på jobbet. Kunde inte somna om. Lyckades slumra till en stund men kvart i sex var det helt förgäves.

Kände mig nöjd ändå. Det är skönt att inte bli väckt på samma hysteriska sätt som man blir av ett hungrigt uppmärksamhetstörstande barn.

Jag tror att vi just nu leder sömnkampen. Inte deras fel att jag har vant mig vid att bli väckt. Får försöka träna om mig själv. Om det nu håller mer än en natt.

Nu är det dags för Bonde söker fru.

Snart är det jul!!!

Jag är en jul-addict. Jag gillar verkligen grejen. Längtar till första advent då man kan börja plocka fram lite julsaker. Det är inte nödvändigtvis julafton utan mer att man ställer ut tomtar och julgran och gör mysigt hemma.

Har en speciell dragning till de små jullandskap som säljs nuförtiden. Skulle vilja ha ett sådant där med lite ljus och kanske ett tåg som åker omkring eller några som åker skridskor på en liten spegelsjö.

Tror att det är min mosters jullandskap som lurar i minnet. Min moster Britta gjorde ett omsorgsfullt landskap av bomulssnö och speglar och ställde ut en kyrka och massa små tomtar och lucior och annat. Det var väldigt spännande när man var barn. Jag har försökt efterkonstruera men barnen är nog för små fortfarande och vi har inte haft något bra läge men nu är det snart dags.

Exempel:

Stjärnor på is

Vi var på "underbara barn" mässan i lördags också. Eller var det i söndags? Söndags var det nog. Det var en helt ofattbar upplevelse. En miljon barnvagnar. Massor av uttröttade föräldrar och vilda barn. Massor av reklam för allt möjligt från blöjor till anti-mobbning.

Vi kryssade oss utmattade igenom allt. Erik var supertrött och frågade om vi kunde gå hem hela tiden. Johan satt fastspänd i vagnen och var tålmodig.

Längst in i lokalen fanns barnunderhållningen. En hoppavdelning med plintar och kuddar, en avdelning med småbilar och en skridskobana med plastis. Erik ville inte göra något först. Han surade.

Jag tog med mig Johan in på avdelningen "barngymnastik" och han sprang glatt i motsatt riktning med risk för sitt liv när mycket större barn höll på att landa på honom när de hoppade. Vände honom 300 gånger åt rätt håll, undvek några cyklar och gick balansgång. Till hans enorma förtjusning kan tilläggas. Balansgång var toppen.

På håll noterade Erik utvecklingen. När jag svettig av utmattning drog en protesterande Johan ur ringen så kom Erik springande. JAG VILL OCKSÅ!!!

Här är lite suddiga mobilkamerabilder. Håll till godo:

Lördag morgon 08:10 - Coop Forum Södertälje

Vid halvåtta i lördags hade vi varit uppe 4 timmar. Vi bestämde oss för att ge oss ut på shoppingrunda. Vad var öppet? Jo! Coop Forum. Maken och jag höll på att gå under av trötthet. Barnen började också komma in i sin "oj då, jag vaknade kanske tidigt imorse - jag tror visst att jag blir gnällig och klängig" period.

Är detta livet är frågan? Jag tror inte det. Vi gick runt där i lätt dvala och barnen flörtade glatt med äldre damer .

Nåja, just nu är det gilla läget som gäller och jag gillar faktiskt läget - åtminstone om man ser det som en helhet.

Förändringens vindar blåser...

Efter att ha gått upp 04.30 både lördag och söndag morgon fick jag nog och tvingade maken och den intet ont anade faster Ylva att hjälpa till med att låta barnen få var sitt rum. Erik har nu flyttat in i det fd lekrummet. Båda barnen sov gott till 05.30 då Erik kom ner till oss. Johan sov snällt vidare. En liten vinst alltså.

1-0 till mamma och pappa.

OK, vi tar det igen:

Erik har ätit följande idag:

1 smörgås
Äppeljuice
1 smörgås till
2 hela pannkakor med äppelmos
nästan en hel hamburgare med gurka och rubbet
pommes frites
äppelbitar
några godisbilar
Kvällsvälling

Vi är jättenöjda. Det var nära att han åt hela hamburgaren. Det är snudd på ett mirakel. Kanske finns det hopp för hans proteinintag.

Insikter

Erik och Johan satt på golvet och lekte med varsin racerbil idag. Erik pratar hela tiden. Han illustrerar leken genom att prata. Jag lyssnar med ena örat. Hör följande:
- Jag måste byta olja.
Erik pratar med sin racerbil. Jag undrar om jag hört rätt. För att bekräfta så säger han det igen:
- Jag måste byta olja.

Jag gick ut i köket och berättade det för Ronnie. Jag tror inte att jag ens funderade över oljenivån i en bil förrän jag fyllt 20 och fick min egen första. Vet knappt om jag gjorde det då heller. Det är intressant vad man lär sig här i livet.

Jag lade mig och sov när vi lagt barnen över lunchen idag. Två hela timmar sov jag och barnen sov tre. Det var härligt. Min VÄLDIGT DUKTIGA make bytte däck på min bil under tiden OCH fixade lite med hallprylarna. Han är bra.

04:16

Vaknade jag av att Erik sprang ner till oss. Jag tog med honom upp, han var klarvaken. Gav honom välling för att han skulle somna om. Gick och lade mig igen. Somnade inte. Snurrade några varv och väntade på sömnen. Klockan fem hörde jag steg igen. Direkt efter det upprört tjut - Johans. Det innebar attt alla kom upp. Ronnie gick upp men jag hörde hur alla var vakna och kände hur trött Ronnie var. Försökte ligga kvar och låtsas som ingenting. Det gick inte. Jag är supertrött - verkligen supertrött. Har inte sovit längre än till fem på snart än vecka. Jag blir galen.