På lördag har vi dagiskalas för Erik

Darth Vader kommer att hälsa på. Jag hoppas ungarna klarar av det.

Vi har varit så duktiga!

Nu är altanen målad och ombyggd och har nytt tak och vår fina täljstenskamin är installerad och väntar på provtryckning imorgon. Hus 2010 på gång!!! :-).

Det blir en lågkostnadssemester i år.

Pricken

Vi badade igår kväll. Johan skrattade plötsligt till och tittade på mig.
- Åh vad prickig du är mamma. Han tittade på mina leverfläckar.
- Jag är inte prickig, sade han sedan, mina har gått bort nu.

Jag inser att jag har permanenta vattkoppor :-).

Just det - Johan målade naglarna igår. Med tuschpenna. Stiligt inte sant?

Bara lite kär

- Mamma, jag älskar dig, sade Erik när vi läst Mamma Mu firar jul.
- Jag älskar dig med, sade jag och kände en våg av harmoni inne i hjärteroten.
- Jag kommer alltid älska dig, sade Erik (mina ord tror jag bestämt).
Han fortsatte:
- Men om jag slutar älska dig så kommer du att sluta älska mig och om du slutar älska mig så kommer jag att sluta älska dig.
- Nej du, sade jag, du kan älska vem du vill men jag kommer alltid att älska dig ändå.
- och jag dig, sade Erik snällt.
- När du blir större så kommer du att hitta någon som du vill älska som är i din ålder. Eller kanske flera stycken, sade jag - och det är så det är - jag kommer alltid att älska dig ändå eftersom jag är din mamma.
- Men du får hitta någon snäll, lade jag till.
- Mamma, sade Erik, jag brukar bara skoja med Marie och säga att jag är lite kär i henne. (Marie är Eriks fröken.)
- OK, sade jag, men du kanske är lite kär i Marie? Hon är väl gullig?
- Men jag skojar bara, sade Erik.
- Gilla vem du vill du, sade jag, Marie gillar ju dig i alla fall.

Därefter gick jag raka vägen ut till Ronnie och upprepade storyn. Han log.
- Erik kollar så att det är OK att gilla Marie, sade Ronnie, så det inte blir något strul.
Han har nog rätt. Min lilla gulleplutt utvidgar sina horisonter.

Tacka vet jag Internet

Nu har vi deklarerat på Internet. Jag minns när jag var liten och mamma och pappa satt i kvällar med massor av blanketter och suckade tungt. Det är enklare nu. Tack för det elektroniska samhället - i alla fall ibland.

Kyckling och avokadosallad

Tack Katarina för maten. Det var mumsigt. Nu skall jag räkna poäng.

CYKELKUNGEN

Vi cyklade med ungarna imorse. Båda två med stödhjul. Erik fick sådan fart att jag fick springa runt halva Nykvarn och jag skojar inte. Jag menar S P R I N G A. Ni som känner mig. Hur ofta springer jag? Läs = Aldrig.

Men nu - springer man där som en exalterad morsa och ryter kommandon:
- Erik, titta framåt!
- Erik, trampa på!
- Erik, titta framåt!
- Bra! Erik!

Erik skrattade och var nöjd. Johan var superavundsjuk eftersom Erik och jag låg före och gjorde livet surt för Ronnie. Bakom oss hördes Ronnies muttrande och Johans gnällande men Erik och jag rusade/susade fram.

Helt utmattad och med pipande andedräkt så kastade jag ur mig till maken att vi kanske skulle kunna ta bort stödhjulen snart. Ronnie tittade förvånat på mig - det brukar vara han som driver på den motoriska utvecklingen i familjen.

OK, sade Ronnie, vi gör det men det blir JAG och Erik som tränar. Du får vara hemma. Det blir bäst så.
Jag tittade förvånat på honom och insåg sedan att han antydde att en blödig mor skulle hålla sig hemma från sådana här dramatiska tillfällen. Jag tog chansen och sade ja.

Kunde inte låta bli att fixa fram ett par handskar till Erik och därefter försvann de i ungefär 20 minuter.

Dessa 20 minuter bestod av en tortyr där Johan absolut skulle cykla på Audin, traktorn och ta bort sina egna stödhjul. Allt ackompanjerat av envist gnällande, gråtande och "jag vill ha glass för jag är så himla trött så jag tänker sura om vad som helst".
 J
Sedan hör jag dem. På avstånd.

- Mamma! Jag kan cykla utan stödhjul.

Där kom han - med en pinne att hålla i bakom cykeln men utan en tillhörande pappa som höll i den. Den duktiga pappan höll sig istället lite bakom och Erik seglade fram - om än lite vingligt så lyckligt och jätteduktigt.

Vilka killar. Nästan så jag får tårar i ögonen igen.