tisdag 31 juli 2007

Ikea


Idag gav jag mig iväg på min jungfrutur med dubbelvagnen utan maken. Målet var Ikea (de är otroligt barnvänliga - allt finns). Vågade inte gå helt själv utan fick med mig svärmor.

Miraklet inträffade. Båda barnen sov när vi kom, vecklade ut vagnen och lyckades svepa ner båda barnen i den och de somnade om. Hurra! Vi fick säkert 40 relativt lugna minuter innan Erik vaknade.

Konstigt att sömnen är huvudsamtalsämnet nuförtiden

Jag och Johan har precis badat, och bytt lakan. I natt var det party igen. Alla var uppe. Erik som helt plötsligt utvecklade storsnuva på kvällen igår vaknade varannan timme och kved och kom in till oss och lade sig i sängen och började sparka. Ronnie blev mer och mer irriterad och bar tillbaka honom varje gång. Min man har ett begränsat tålamod när han blir väckt. Humöret blir tydligt påverkat. Ser man någonsin honom korthuggen och spänd så är det när han blir väckt för tredje gången av ett gnällande sparkande småbarn.
Sådär runt tre så ammade jag Johan som underligt nog sovit ända sedan 11 och då han var jättehungrig så började vi på ena sidan och gick därefter över till den andra. Tänkte att jag skulle rapa honom efteråt för han kändes som om han behövde det så jag lyfte upp honom och buffade lite i rumpan. Inget hände. Buffade en stund till. Inget hände. Buffade lite till. Något hände.
Helt plötsligt kaskadkräks han rakt över mig och alla kuddar jag staplat upp för att kunna sitta i sängen. Inte lite heller. Det rinner fint över oss båda och ner på kuddarna och ner på lakanet - sisådär en knappa 2 dl kändes det som även om det kanske är aningen men absolut inte mycket överdrivet.
Ronnie! Kved jag. Han kräktes över hela mig.
Min man vaknade en hundradels sekund och sade oj och somnade därefter genast om. Han förstod inte omfattningen av det hela. Där satt jag och min son i mörkret och var mer eller mindre fastklistrade vid varandra. HAN KRÄKTES ÖVER HELA MIG, sade jag (lite tydligare) och tände lampan. Nu vaknade Ronnie igen. OJ! Sade han nu med lite mer eftertryck. Ska vi byta lakan?
Bara tanken på att byta lakan kändes oändligt jobbig. Hitta ett nytt dubbellakan, av med alla kuddvaren på hur många kuddar?
Hämta en handduk är du snäll, sade jag, jag orkar inte byta.
Lade mig ner och somnade igen. Johan med - i sin torra säng.

måndag 30 juli 2007

Snäll bebis


Innan Johan dök upp i vårt liv så hade vi förberett oss på krig. Vår förra var en riktig fighter från den dag han föddes och sömn vara något man knappt kom ihåg vad det betydde förrän han nästan blev två år.


Johan har visat sig komma från en annan planet. Han sover på nätterna, vaknar och äter och somnar om. Han fladdrar lite vänligt i ungefär 10 minuter när han börjar bli rastlös innan han piper till lite snällt. Det stora artilleriet kommer enbart fram i undantagsfall.


Vi är otroligt lyckliga, inte ens kolik har han lyckats lura på oss. Vilken jäkla tur, vi är faktiskt nästan aldrig osams. Man hinner t o m umgås med de andra barnen lite grann.


Jag bad till gud - trots att min gudstro är begränsad - när jag väntade honom att han skulle bli frisk och vara en någorlunda normal bebis. Jag tror att gud kände sig snäll den dagen. Vi fick kanske några bonusegenskaper som extra snäll. Kanske tyckte han att vi visat oss värdiga efter arbetet med den förra?


Skall man skriva gud med stort G förresten. Är det ett namn? Vad heter isåfall Gud i efternamn? Eller är han den första så att jesus hette Jesus Gudsson? Och Gud heter Ingensson eller kanske Minegenson?


Nu skall jag gå och pussa på Erik som har pussat riktigt försiktigt på Johan idag. Försiktigt är ett nytt ord i hans liv.

Gå i sömnen...

Jag satt och ammade häromnatten - och såg på tv. Förmodligen var det "The mom show" eller kanske Simpsons på danska TV3. Ronnie sov. Plötsligt hör jag det välbekanta dunket av min tvåårings ben eller huvud i väggen intill. Han brukar börja snurra när han är på väg att vakna. Därefter hör jag: Maaammmaaa och en lätt duns av fötter på golvet.

- Ronnie, han är vaken! Väser jag till maken. Han rör sig inte. Jag petar till honom.
- Erik är på väg, väser jag igen men lite högre. Maken sätter sig upp, förvirrad. Då kommer Erik in och jag stänger av TV:n för att han inte skall vakna av den. Det blir kolmörkt.

-Erik, säger Ronnie trött, kom så bär pappa in dig. Ingen reaktion hörs från sonen men däremot trampar han vidare mot min sida i sängen. Jag känner hur han lyckas häva sig upp precis där jag har benen uppdragna för att sitta bekvämt mot ryggstödet och samtidigt hålla Johan.

- Eeeerik, säger Ronnie igen, kom till pappa. Känner samtidigt hur han lyckas krypa in under mina uppdragna ben och därefter blir det stilla.

- Erik, säger Ronnie, kom till pappa.
- Han har somnat tror jag - säger jag som inte ser någonting men har mina ben som en tunnel över ryggen på sonen.

Vi tänder och kollar, han sover som en sten. Förmodligen gick han i sömnen- mot moderskeppet (sängen menar jag då) - väl framme så gick det bra att koppla ner.

Ronnie bar in honom igen - han rörde sig inte en millimeter.

Min son skriker...

Inte vår nyfödda bebis på 7 veckor och 2 dagar, nej nej, han är lugn som en filbunke. Vår tvååring däremot - han skriker som en siren. En "jag vill inte ha grööööt siren" som såg jättelycklig ut över gröten ända tills han fick syn på lillebror som låg och snörvlade i babysittern. Förmodligen var det ett utfall av svartsjuka, trots att lillebror för ögonblicket inte fick någon uppmärksamhet alls.

Jag lyckades häva debatten genom att låta honom skrika en stund och därefter erbjuda flingor och mjölk till gröten (där gröten omärkligt försvann). Nu när han är mätt så är han glad igen.

torsdag 26 juli 2007

Sova...

Imorse 5.40 så vaknade vi av att Erik skrek. Maaaaaammmmmaaaaaaaa. Inte ledset utan surt. Maaaaammmmaaaaaaaa, MAAAAMMMAAAAAAAA.
Jag ammade Johan. Så Ronnie gick in. NEEEEJJJJ (illtjut) MAAAMMMAAAAAA MAAMMAAA MAAMMAAAAAA. Ronnie kom tillbaka. Irriterad. Han hade erbjudit välling och Dora på TV men monstret i rummet intill (det normalt väldigt fina monstret) bara gnällde och skreek nej eller mamma.
Till slut stod jag inte ut längre utan gick in. Han var tyst intill mig i 1 minut. Därefter så började han med bara Neeeej eller Jag viiiiilll inteeee. Det betyder att han inte vill sova men han fattade inte att det var morgon och att vi faktiskt kunde gå upp. (Hon hade nu blivit 06.02.)
Till slut så stod inte jag ut där heller så jag gick tillbaka till min rätt nöjda man som tycker att jag ger efter för lätt och stod ut under det mer och mer aggressiva Viiilll inte och Maaammmaaaa.
Men - så plötsligt så hörde man "Ah" och ett vanligt "mamma" och sedan "Juice" och så var han tillbaka på banan.
Kom in till oss och var nöjd... i ungefär en halvtimme gissar jag... precis som vanligt nu.

Vår sexveckorsbebis märks knappt. Han sover och är lugn. Allt kretsar kring tvååringen just nu. Inte så kul för storstorebror kanske.

Vi har varit i lekparken

Igår hade jag lovat barnen att åka till en stor lekpark. Vi bestämde oss för att åka till en som jag sett häromkring. Tyvärr så var jag inte exakt säker på precis var den var så vi åkte lite fel på vägen dit. Undrar om det här är rätt, sade jag för mig själv men högt. Kanske är det fel.
Familjens sjuåring hoppade på mig som en kobra. Det är fel, repeterade han tvärsäkert. På sista tiden har han börjat med det här. Att rätta en - utan att ha en aning om saker. Häromdagen pratade vi med några grannar om Hedlandets rutschkana och funderade på hur lång den var. Den är förmodligen tre meter sade maken. Sjuåringen som råkade vara i köket just då och inte har en aning om vad en meter är sade direkt: Nej det är den inte, den är minst fyra eller kanske 30.

Inser att det låter småmysigt, t o m gulligt. Men just där i bilen igår, på väg till lekparken efter en rätt lång tjatvända på morgonen med tre inpackade barn i bilen och två barnvagnar och tre vattenflaskor och två bollar och ett barn rätt grinigt och ett potentiellt grinigt när som helst så var det inte ett dugg kul. Bara irriterande.

Så jag vänder mig om och säger att "om du är så himla tvärsäker på att det här är fel så kan du ju vara så vänlig och tala om för mig hur jag skall köra för att komma rätt?".

Förstod direkt när jag sagt det (jag hugger rätt sällan på honom) att det tagit skruv. Han började mumla och när jag försöker släta över med att säga att vi kanske skall ringa pappa och fråga så håller han raskt med. Därefter körde vi en vänstersväng och en vänster till och sedan var vi framme och vår lilla dispyt över.

Frågade senare om han tyckte att jag var argsint. Nej, sade han, mamma är mycket argare. Tror att det beror på att jag är styvmamma. Man har en slags "bli inte argare än så här" filter som appliceras automatiskt. På något sätt kan man inte äventyra relationen för mycket för småsaker. Den är inte lika bergfast och tvärsäker som om man varit biologisk mor.

Det var toppen i lekparken. Skönt. Alla fick rasta av sig och Johan som nu är hela sex veckor sov hela tiden. Tänk att det kan vara så med bebisar. Det var inget man märkte förra gången.

onsdag 25 juli 2007

Tidig insikt

Vet du vad som är skönt med den här kanalen sade Douglas för en stund sedan? (Playhouse Disney) Nej, sade jag?
Det är ingen reklam på den här kanalen, sade han.
Imponerat tänkte jag att det har han ju helt rätt i - vilken insikt från en sjuåring.
Han fortsatte vidare: Nej för det är lite jobbigt att vänta på de andra kanalerna.
Det kändes skönt, han har en framtid.

Marängdag

Jaha, nu har andra dagen i min "jag har hand om tre barn i fyra veckor period" gått förbi. Det gick förhållandevis bra. Kanske berodde det på att min kompis Katarina var här och att svärmor var förbi ett tag. Igår var dessutom alla barn snälla och jag lyckades tvinga min rara tvååring att sova vid 12 vilket gjorde dagen lite lättare. Å andra sidan sov han två och en halv timme vilket gjorde att han inte sov ordentligt i natt. Måste lära mig att hitta ett schema.
Hela dagen igår gick åt till att baka maränger. Maränger med och utan choklad. Katarina och jag hade inga vakna barn när vi just vispat klart så vi gjorde barnarbetet och slickade ur alla skålar och av alla vispar.
Vi har nu två efterrätter på vår repertoar - maränger och kladdkaka.
Har lovat barnen stekta mackor till frukost. Det är fantastiskt onyttigt för vuxna men mums för en 7-åring verkar det som. De stekta mackorna brukar innehålla ost och skinka eller ägg men idag skall de tydligen bara vara stekta.
Sedan skall vi gå till en lekpark. Jag börjar lära mig. Har två planer till - bygga koja och måla.

Söva en tvååring


I förrgår var mormor och morfar hemma hos oss. Det råkade sammanfalla med att Erik (tvååringen) var extremt trött. När man är två är trött inget som hör ihop med att sova. Trött hör ihop med sur. Trött hör också ihop med att lägga sig på golvet och sura men absolut inte att gå och lägga sig.

Det var också första dagen efter Ronnies semester - därmed var det första gången i mitt vuxna liv som jag skulle hantera tre barn helt själv i en hel dag. Det är sådana dagar man är glad att det finns en mormor och morfar.

Vid halv två skulle vi till BVC med Johan för vikt och mätning. Släkten måste ha sätt min desperata blick för de erbjöd sig att stanna med de andra barnen medan jag åkte dit och försöka söva Erik under tiden. (Normalt - om det finns något sådant - somnar han vid 12.)

När jag kom tillbaka halv två så hade han fortfarande inte somnat och mormor och morfar lämnade glatt tillbaka honom i min vård.

Ringde Ronnie och bestämde att vi nu skulle försöka få honom att inte sova alls och därmed lägga sig tidigt. Därefter gav jag Erik en macka och pratade lite till med maken.

När jag sedan gick in i Douglas rum så sover Erik med mackan i handen brevid en TV-spelande storebror.

Han kan sova här, sade Douglas, bara han inte kladdar av sig på mig med mackan.

fredag 20 juli 2007

Semester med 2-åring?

Min underbara älskade tvååriga son är världens mest bestämda människa. Min mamma och Ywonne ligger i lä trots deras tidigare solklara delade förstaplats. Det är underligt att man har lika mycket kraft i en kropp som väger en femtedel av en vuxens som i en hel vuxen. Kanske behöver man mer beslutsamhet när man är liten för att orka?

Vi planerade en dagsutflykt till Hällefors med barnen. Erik 2 år och Johan 6 veckor. 3 timmar i vardera riktning. Jättebra tänkte jag, vi tar MC Donalds och amning i Arboga så sover de sedan.

Ha ha, sova - vilket skämt.

Erik somnade motvilligt 15 minuter innan vi kom till Arboga och vi fick dra in honom till ett ganska oHappy Meal. Total grinighet inföll efter att han kastat undan all mat och skrikit sig igenom hela lunchen då han inte fick spela tennis inne på stället. Därefter skrek han till Örebro och fick sällskap av sin lillebror. Han somnade igen en kvart innan vi var framme och givetvis misslyckades försöket till flytt in till morfars och mormors sovrum.


En trött tvååring har inget mellanregister. Allt är antingen himmel eller helvete. Så var det till klockan sex när vi gav upp och åkte hem. Båda barnen sov innan vi ens fått in en vettig radiokanal. Tyvärr sov de inte så länge så vi stannade på fyra ställen för att amma på vägen hem. Bl a på K rautas parkering i Eskilstuna. Min pappa sade till mig att jag hade fått lära mig tålamod. Han hade helt rätt.

Världens minsta badrum

Varför slappnar man av så bra i ett badkar? Vi har världens minsta badrum men trots det är badrummet ofta en plats för viktiga familjesamtal. Vill man prata med den som badar så får man sitta på toastolen. Man får också stå ut med att vara lätt puttad åt sidan av ett handfat som är inklämt mellan badkaret och toaletten.
Funderade på om man kunde göra bekvämare toalettstolar för de som använder dem som fåtölj? Kanske kan man göra fällbara ryggstöd? Eller annat material? Man kan inte direkt sjunka ner i en toalettstol för att bekvämt ha djupsamtal.
Finns det en marknad för mysiga toastolar med både toalett och sällskapssyfte?

torsdag 19 juli 2007

Jag mötte Lassie

Vi hade kompisar över häromdagen. De hade köpt glass samtidigt som Tommy Körberg (eller vad han nu gjorde där) igår i Trosa. De upplevde en viss mängd kändisnärhet. Funderade en stund på om jag skulle berätta att jag lånat ut mitt TV-spel (Sega) till hans son Anton när jag var 15.. eller om jag skulle berätta att TV-spelet fick åka i en egen taxi. Funderade vidare på om jag skulle avslöja att min kompis haft ett one-night-stand med honom (Pappa Körberg alltså) för några år sedan. Några förresten, kanske snarare 20 så det är nog prescripberat nu.
Sade ingenting.