Skrivpaus

Just nu är jag mitt i ett jobbyte. Jobbar exakt en vecka till på min nuvarande arbetsplats. Sist jag bytte jobb på eget bevåg var 1998. Det är ett tag sedan nu. Kanske förklarar min temporära skrivpaus. Har fullt upp med att hålla ordning på framtiden och nutiden.

Hämtade barnen på dagis idag. Johans fröken berättade att när han vaknat så hade han gått ut tyst och sagt till dem fäljande:
- Jag är vaken nu, jag gick ut tyst och väcke inte de små, de behövde sova.

Allt är relativt. Man kan vara två år och stor och 41 år och liten.

Arbetsskada

Jag höll kurs igår, på en anrik advokatbyrå på Skeppsbron. Allt var precis som vanligt tills jag vid fyratiden skulle gå därifrån. De har stilig inredning. Stentrappor, valv och sjöutsikt. På vägen ut så är det ungefär fem steg ner till den enorma järndörren vilken föregås av en dubbeldörr i glas som öppnas automatiskt.

Jag tog några raska steg ner och insåg inte att jag glömde det sista så jag gick rakt ut i luften och var på väg att falla som en fura ut i gamla stan. Tog tag om det första jag nådde vilket var den exklusiva självöppnande glasdörren med kanter i stål.

Återfick balansen genom att hänga mig upp men kände att något kändes skumt. Fingret gjorde ont. Tog ett steg ut och tittade ner på handen. Mitt högra ringfinger hade en tydlig skåra på en dryg centimeter ur vilken blod mer eller mindre pulserade fram. Jag övervägde i två sekunder - gå vidare eller gå tillbaka in. Insåg att jag inte hade en chans att få såret att sluta blöda utan hjälp.

Gick tillbaka upp till receptionen för att få hjälp. Den vänliga tjejen såg lite frågande ut. Jag öppnade munnen och sade:
- Jag råkade halka i trappan och skar mig på dörren. Visade upp handen - handflatan började fyllas med blod. Jag hörde på rösten att jag darrade och kände mig både hjälplös och irriterad över att stå och blöda hos en kund,

- Oj, sade hon nervöst, du behöver nog plåster.
- Mm, sade jag, eller något mer.
- Vi går hit, sade hon och riktade mig mot gästtoaletten i närheten.

Vi gick dit, den var låst.
Jag insåg att jag var tvungen att hålla emot med nästa hand. Blödde nu i hela handflatan och ner i andra handen och det började droppa ner på stengolvet i deras
garderobsområde.

Jag började känna mig yr och generad.

Hon sprang iväg för att hämta något medan jag väntade på toaletten där den riktiga receptionisten tydligen var. Uppenbarligen skulle denna kvinna ha mer koll
på var förbandslådan var.

Jag räknade bloddropparna på golvet - nervöst - helt själv i deras stora reception. Kom upp till 10 och längtade bort och hem och till doktorn på en gång.

Till slut öppnades dörren och samtidigt kom min första hjälpare tillbaka. Originalreceptionisten var mycket riktigt en duglig kvinna och skickade iväg den första tjejen igen för att hämta förband. De plåster som hon kommit tillbaka med innan räckte inte särskilt långt.

Hela garderobsutrymmmet förvandlades nu till en sjukstuga och hon hämtade raskt en av deras 20 staplade gästhandukar på toaletten för att täppa igen såret. Därefter klippte hon till en kompress och förband mig med gasbinda. Äntligen äntligen så stod jag inte och droppade på deras golv. Därefter tog hon raskt och tog ytterligare ett par handdukar och torkade deras golv och jag stod där med ett jättebandage redo för att lämna kunden :-).

Ringde Ronnie när jag kom ut, kunde nästan inte låta bli att gråta en skvätt. En aning yr tog jag mig till bilen och satte mig för att vila en liten stund.

Fick tillbörlig uppmärksamhet av barnen när jag kom hem. Ett gigantiskt bandage över hela fingret ger många intressepoäng. Erik hade också plötsligt gjort illa sig i fingret och berättade rövarhistorier om sina krigsskador.

Senare på kvällen provade jag och maken att ta bort bandaget för att kolla läget. Det var ett dumt drag. Det återgick genast till att blöda ymnigt varpå vi förband mig med ny kompress och massor av barnplåster vilket var det som fanns.

Snart dags att titta igen, Blöder det fortfarande blir det doktorn men det är nog lugnt.

Pizza

Vi var och åt pizza igår kväll. När vi beställt pizzan så gick maken och de båda äldsta på toaletten. Johan gick och satte sig och jag tog sallad och bröd. Ställde brödet framför honom varpå han såg förtvivlad ut.
- Men, jag ville ha Pizza, sade han upprört.
- Du skall få det, sade jag - man får det här medan man väntar.
Det märks att Johan blivit lite störra. Han förstod och tystnade och åt bröd. Bara bröd. 2 mackor och en tugga på pizzan. Så kan det gå.

Douglas som normalt är sparsam med berömmet sade plötsligt:
- Det här var en jättegod pizza. Jag gillar i synnerhet brödet och osten tillsammans.
Ronnie och jag tittade på varandra, harmoni infann sig. Enda smolket i bägaren var den stora mängden champinjoner som placerats på min pizza utan min vetskap. Usch. Men det gjorde inget- det var en bra kväll.

Utveckling...i snabb takt..

- Mamma, sade Erik tankfullt och tog sig om hakan när vi klädde på oss härom morgonen, jag börjar få skägg.
Det tog några sekunder för orden att gå in. Sedan blev jag nästan löjligt glad - det lät så himla kul.
- Nja, sade jag, man brukar börja få skägg när man är lite äldre, kanske 15.
- Men jag har lite här, sade Erik utan att låta sig nedslås.
- Jahaja, sade jag. Så trevligt.

Elbolag

Vi har bytt el leverantör. Vi har haft det lokala bolaget tills nu.

Idag kom den första räkningen från den nya leverantören. Givetvis så var jag tvungen att kontrollräkna för att se om vi har tjänat något.

Vi har sparat 404kr på att använda E-on istället för Telge Energi. På en månad!

Det är helt otroligt att det kan vara sådan skillnad på samma produkt. Det är ju inte direkt så att vi helt plötsligt får någon annan el in i huset.

Klippfabriken

Vi har klippt de små barnen idag. Johan satt som en liten (aningen spänd) ängel och accepterade sitt klippläge. Killen som klippte honom var snabb och snäll och uttalade bestämda kommandon som:
- Luta dig framåt.
- Blunda
- Bara lite till!
Johan såg lite orolig ut och löd snällt. Jag satt och smickrade honom för allt vad jag var värd och Erik satt ett par stolar längre bort och verkade stor och erfaren och van vid den här typen av behandling.

På vägen hem så kunde jag inte låta bli att ösa lite nytt beröm över dem.
- Ni var så duktiga idag! Sade jag med lite darr på rösten. Jag är så stolt över er.
- Jag har klippt mig, sade Johan med viss stolthet i rösten.
- Det var jätteläskigt, sade han sedan - i jättenöjd och glad ton.
- Elefanten var läskig, sade han sedan.
Jag fick tänka en lång stund innan jag kom på det. Det var elefanten han mötte i skärholmens centrum i somras. Vet inte om jag skrev om det här men de har en stackars utklädd personal i SKHLM på helgerna verkar det som som måste gå omkring i en skabbig tygelefantstass och lämna ut ballonger till livrädda små barn. Eller glada barn. Men Johan tyckte INTE om den och kommer uppenbarligen ihåg den fyra månader senare.

Middag

Vi hade celebert besök igår. Katarina, Steven och katarinas föräldrar; Lars och Marianne var på besök. Vi ville tacka för att de inkvarterat oss på Gotland i somras så jag och maken hade kavlat upp ärmarna och städat helt vilt och dessutom försökt stila genom att göra trerätters. Turen var på vår sida och jag hittade oxfile till fyndpris på Prisxtra. Detta var menyn:

Jordärtskockssoppa med räk och avocadospett
Oxfile och rosmarinpotatis med tre sorters smör (vitlök, pepparrot och västerbotten)
Smulpaj med hallon och blåbär i portionsformar

Över alla under så lyckades vi få till allt och maken grillade köttet helt perfekt. Till och med barnen uppförde sig över förväntan. Det är första gången jag och maken köper oxfile på fyra år tror jag. Det har verkligen blivit dyrt på sistone och med vår storfamilj så är det mer fläskfile som står för lyx.

Tack kära gäster för att ni kom. Det var trevligt.

Tonåringar

Ronnie kom förbi och viskade att jag skulle titta på en sak imorse. Han pekade in i Douglas rum. Erik låg på mage på mattan och spelade spel och såg ut som en tonåring på en gräsmatta. (Douglas nya ryamatta är olivgrön.)

- Erik tittade upp och såg glad ut, han spelade racingspel.
- Du ser ut som en tonåring, sade jag glatt.

Erik har på senare tid börjat ta det typiska storasyskonets roll och börjat skvallra på Johan och dessutom dela ut förmaningar inför oss för att visa att han har koll till skillnad från hans oinsatta lillebror.

- Lägg av nu Erik, sade jag, varken du eller Johan har några barn än och det är jag och pappa som är föräldrar. När ni blir stora så kan ni skaffa egna men ni får gärna vänta tills ni är 26 eller 27 eller så.
Jag vände mig till Erik.
- Vill du ha egna barn när du blir stor?
- Ja, sade Erik.
- Kanske skaffa några egna små Erikar? Sade jag.
- Neeej, sade Erik. Jag vill ha riktiga barn. Tjejer och killar och tonåringar. För jag är ju tonåring.
- Nja, sade jag, man blir tonåring när man är 13 år och du har 9 år kvar.
- Men jag ser ut som en tonåring, sade Erik nöjt.
- Absolut, sade jag.

Det lyser i träden

- Mamma, träden lyser, sade Erik när vi åkte förbi utanför Heron City nu ikväll.
- Ja, sade jag, de har virat lampor runt träden så att de skall lysa fint nu när det är mörkt.
- Hur då? Sade Erik
- Man kan säga att de sitter lampor på långa band som de virar runt träden, sade jag och insåg att det kanske inte låter helt självklart för en fyraåring.
- Marie, brukar också sätta upp gula grejer när vi är i skogen, sade Erik.
- Jaha, sade jag - är det band hon sätter upp?
- Ja, sade Erik, det är band. Det är för att man inte skall gå för långt bort.
- Nehej, sade jag.
Erik fortsatte glatt.
- Man får inte gå för långt bort för då kommer det vilda djur och äter upp en och sedan är man död.
- Jaha, sade jag, vad är det för djur?
- Det är lejon, sade Erik, stora lejon som är farliga och äter upp människor. Men de äter inte vuxna.
- Äter de bara barn? Sade jag.
- Neheeeej, sade Erik och skrattade, lejon finns ju inte på riktigt.
Därefter fortsatte vi in på lejon och elefanter och flygplan.

Nytt väder

Det märks att Douglas börjar bli större. Han vill inte ha för varm jacka. Det är nog pinsamt på något sätt. Ju kallare man kan vara klädd desto mer tuffingpoäng. Kanske är det så att man om man är varmare klädd än polarna visar att man är styrd uppifrån. En slags tecken på någon som låter mamma/pappa bestämma.
Jag försökte få på honom en varmare jacka imorse. Han sade avmätt att han var nöjd med sin svarta visserligen fina men inte supervarma vårjacka.
- Men Douglas, den är kall, sade jag och försökte baxa på Erik hans varmare jacka och få Johan att sluta skrika att han inte ville ha någon annan jacka än den röda (som är kallast).
Douglas försökte låtsas om som om jag inte fanns.
- Jag har tagit ner en tjockare jacka från vinden, sade jag. Den är där.
Douglas försökte försvinna in i väggen.
- Men du har inte ens en tjock tröja under, sade jag vagt.
- Jag kan ta en, sade Douglas.
Fan, tänkte jag, det var ju inte det jag menade.
Försökte dra in maken i samtalet för att få medhåll men Ronnie hade annat att tänka på. Till slut blev det tjocktröja och tunnjacka. Inte lätt inte. Det var kallt idag.

Kanin

-Varför var ni och tittade på mig när vi var kaniner på dagis? Sade Erik tankfullt imorse när vi klädde på oss.
Jag fick tänka några sekunder, kaninuppträdandet på dagis var för flera månader sedan.
-Ja du, sade jag, det var väl för att vi ville se dig.
-Men, varför var farfar där? Sade Erik.
Jag stannade upp och tänkte lite. Det är ändå så kul när han kommer ihåg saker som kanske är ett halvår eller ett år bakåt.
-Farfar ville väl också titta på dig, sade jag.
-Men morfar då? Sade Erik.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Listan skulle ju kunna bli lång på personer som inte var där.
-Morfar kanske gjorde något annat, sade jag, kom nu så går vi till dagis.
-OK, sade Erik.