Ännu ett steg i utvecklingen (passar ej känsliga läsare)

Idag har ett mirakel inträffat. Erik har slagit på stort och gått på toa flera gånger. Det verkligt stora i händelsen är att han för första gången i sitt liv har gjort något mer än kissat på toaletten... och två gånger också! Alla jublade och alla stora barn fick klubbor.

Vi är tröttast i världen. Nu är det läggdags.

Dagisplats

Vi har varit oroliga för Johans dagisplats. I den sämsta av världar så skulle vi fått lämna på tre ställen på morgnarna från och med i höst.

I samtal med kommunen har det låtit mörkt.

Men så helt plötsligt kom en föraning om ljuset. Eriks dagisfröken sade till Ronnie att det var stor chans att han fick plats och idag kom bekräftelsen.

Jag ringde fru XX på kommunen och tackade ja och sade att vi var jätteglada. Hon lät som en ny människa. (Vi har pratat förut.) Nu har ni haft tur ska jag säga sade hon. Jo jag förstår det, sade jag. Kul med föräldrar som är nöjda, sade hon. Det är vi det, sade jag.

Det var kommunikation på hög nivå. Jag har varit snäll, sade hon till mig. Jag förstår det, sade jag.

Har beställt 230 foton också. Fujifilm har gratiserbjudande nu. Man får de 100 första korten gratis och betalar 95 öre för resterande bilder man beställer. Jag gillar fujifilm, de gör bra kort.

Vi har varit på ÖB idag också och köpt nytt utebord. Våra gamla ärvda plastmöbler är rejält mögliga, bordet är sprucket och två stolar är trasiga och två tappade ett ben förra året när Ronnie satte sig i dem. Dags för nytt alltså. Vi hittade träbord och stolar för mycket överkomligt pris. (Allt är relativt men för att vara trä var det billigt.)

Möbelsetet heter Drottningholm. Plötsligt så känner man sig lite kungligare.

På äventyr i svenska landskap.

Vi har varit på äventyr i påskhelgen. Vi var inbjudna till att fira påsk i Hällefors hos pappa och Gun och packade modigt bilen full med barn och barnaccessoarer. Gjorde ett - trodde vi - smart drag och åkte hemifrån vid sjutiden och tänkte oss att barnen skulle sova hela vägen och därefter vänligt låta sig bäras in i sina sängar och sova vidare och vakna som rara små äpplen morgonen efter.

Little did we know.

Planen fungerade fint ända tills vi kom fram 21.45. Då vaknade båda och var trötta och griniga som fasen. Vi bar in allt inklusive barnen till det trivsamma lilla hus som stod till vårt förfogande.

Vi har åkt fel, sade Erik. Mormor och morfar? Det var en förkortad fråga. Vi hade sagt att vi skulle åka till mormor och morfar och plötsligt forslas han in i ett hus och därefter går de. Mormor och morfars hus? Sade Erik uppfodrande. Vi ska sova nu, sade jag som en typisk förälder. Sedan man blev förälder så lyssnar man inte nödvändigtvis på deras frågor längre utan svarar på det man själv vill säga.

NEEEEJJJJ, sade Erik bestämt och gick bärsärkagång. Till slut fick vi alla i säng men ingen somnade. Johan accepterade sitt öde runt 11 men Erik somnade inte förrän efter 12. Då hade jag varit uppe hur många gånger som helst eftersom de sov i samma rum och jag var rädd att den ena skulle väcka den andra.

De vaknade på natten också och fem i sex var det dags att gå upp. Erik var givetvis inte sugen på att sova men av naturliga skäl jättetrött.

När vi väntat i fyra timmar och skällt ut Erik 40 gånger för att han inte fick tända lamporna eller hänga på fönsterbrädena gick vi äntligen över till stora huset och terroriserade mormor och morfar och Micke och Marre och deras fyra tjejer.

Fick sova riktigt fint dag 2 men dag 3 var det kört igen.

Vädret och maten var toppen och vi har letat påskägg och blåst såpbubblor och tittat på tjejer som badade i isvak och idag vände vi kosan hem igen.

Det var skönt att komma hem, båda barnen har somnat som små stockar i sina sängar och än så länge är det lugnt.

Vi har rensat ut VHS filmerna ur Douglas rum

och har därmed ingen VHS aktiv någonstans längre. Köpte Toy Story 1 och 2 på DVD och tog fram dem precis. Erik såg intresserad ut:
- Vad är det mamma? sade han.
- Det är filmer, sade jag.
- Titta det står tio, sade Erik.
Jag tittade till på filmen.
- Var står det tio? Sade jag och fick honom att peka.
Jag vet det nu. Min son som är 2 år och 9 månader kan läsa. Han pekade på rätt ställe. Han läser dock inte perfekt. Frågade vilket nummer det var vid tvåan i Toy Story 2.
- Det står ett, sade Erik glatt.

Men ändå. Han känner igen en tia. Rätt kul.

Gallbesvär

Jag har haft ont i magen i några dagar igen. Det är lite som förut men ändå inte riktigt. Magen surar men accepterar medicin och jag har därmed klarat mig utan akuta anfall.

Fick i vilket fall som helst riktigt ont i magen i fredags och kände mig rätt hängig. Erik märkte det och försökte gulla igång mig. Det gör man genom att säga MAAAMMMAAAA, MAAAAMMMAAAA och hänga på en. Det fungerar rätt kass när man känner sig risig som jag gjorde.

- Snälla häng inte på mig, sade jag trött. Jag har lite ont i magen.
- Jag har också ont i magen, sade Erik glatt.
- Jahaja, sade jag.

Han insåg att det inte gjorde vare sig till eller från men sedan kom han på det.

- Mamma, måste blåsa, sade Erik

Därefter ställde han sig vid mig och blåste två gånger: ssshhh shhh.

- Sådärja, nu är det bra. Sade Erik.

Jag hörde min egen röst alla de hundra gånger jag blåst på hans ramlaskador. Stackars plutten. Lite blås och därefter är det bra. Vips vips.

Ny klänning

Jag har köpt en klänning på MQ rean. Jag tror att jag betalade 175 kronor istället för 699 eller vad den kostade i original. Den är fin och väldigt glansig.

Hade den på kalas hos Kurre idag och Ylva gillade den. Det är bra betyg.

Det var trevligt hos Kurre. Enormt mycket att äta. Elsy är som en riktig bakmaskin. Barnen äter aldrig så mycket fikabröd som hos farfar. Fint väder fick han också på födelsedagen.

Tillbaka till klänningen.

Erik råkade känna på den när vi höll på med hans välling:
- Vilken fin klänning mamma! Sade Erik. Den är Lila.
- Ja, sade jag glatt.
- Den har blommor, sade Erik. Många blommor och en solros.
- Javisst, sade jag. Fint va.
- Den här blomman är till dig, sade Erik coh drog i klänningen.

Vilken liten gullplutt! Så hanterar man sin mamma!

Dagen efter...

Jahaja, svärmor har vänligt kommenterat våra stora barn. I natt så ser allt ut som i förrgår :-).

Allt började bra. Barnen som som små stockar fram till exakt klockan två. Då vaknade Johan och var förmodligen förvirrad över läget. Han pep. Rätt högt. Jag rusade upp som en skållad råtta och gick in och tittade. Han skrattade till och viftade som en nyckelpiga på rygg. Jag insåg att han inte bara hade låtit utan var klarvaken. (Han har hittils aldrig varit klarvaken på natten.) Jag retirerade ut ur rummet för att göra välling. Det startade nästa känslosvall. Han gallskrek. Jag sprang ur i köket och gjorde välling. Sprang tillbaka och lyfte upp honom. Då bytte han ut gallskriket mot ett piggt glädjeskratt.

Insåg att vi inte hade en matningsplats i deras rum så jag bar in honom i vårt rum. Då hörde jag Erik. Ööööhhhhhhhh, Ööhhhhhh.

Matade Johan som inte somande överhuvudtaget så jag lade honom hos oss, ingen ide att väcka Erik. Det var ett dumt beslut. Inget av våra barn sover bra hos oss. Johan krälade omkring som en glad mask och försökte äta på mig mest hela tiden.
Panikartat hör jag hur Eriks öööhhhhh blir tydligare och tydligare. Jag väser åt Ronnie att hålla i Johan så att han inte skall kräla ur sängen och springer in til Erik. Han tittar upp på mig, förvirrad och vaken. Jag går ut och gör välling till honom med. Går tillbaka och lägger mig och säger desperat till Ronnie:
- VAD SKA JAG GÖRA, HAN SOMNAR INTE, JAG ORKAR INTE.

Ronnie stönar trött. Går iväg och gör mer välling till Erik, eller vänta var det han som gjorde det först när jag låg och höll i Johan? Han kommer tillbaka, Johan sover inte.

Till slut så hör jag dunk dunk, duns och tillbaka kommer barnsängen in i vårt rum. Johan åker ner i den och jag är helt klarvaken och desperat. Klockan är nu drygt tre. Gå ner i gillestugan och lägg dig säger Ronnie. Eh, säger jag, Gå dit och lägg dig, han somnar, säger Ronnie. OK säger jag.

Vaknade klockan sju, alla var uppe. Idag sover barnen i var sitt rum igen. Vi får försöka snart igen.

Schlagerfinal

Jahaja. Idag har två viktiga saker hänt:

1 - Det är schlagerfinal
2 - Johan har flyttat in i Eriks rum.

1 Schlagerfinalen
Ylva var här. Vi såg Pirelli vinna. Jag ville se Sanna Nielssen vinna. Hon gjorde det nästan men det spelar inte så stor roll för vi har flyttat ur Johan från vårt rum.

2 - Johan har blivit stor
Idag bar vi på prov in Johans säng i Eriks rum för att se hur det fick plats. Det blev jättebra. Erik verkade nöjd med arrangemanget och Johan är ju för det mesta nöjd. Alltså insåg jag att det enda argumentet för att inte prova var min egen separatonsångest. Vi bäddade, städade, pratade med barnen och lade dem ungefär samtidigt vid sjutiden. De sover som små stockar och vårt rum känns stort som en balsal.

Både en behaglig och sorglig upplevelse på en gång. Det är en slags tryghet att vakna upp och veta att ens bebis är en halv meter ifrån en. Nu är han ungefär tre meter bort med Ronnie, en betongvägg och Erik emellan.

Ronnie verkar nöjd men han kör alltid med tuffingstilen i sådana här lägen. Jag tror att han tror att det behövs, att jag kanske ändrar mig om han skulle verka vek, eller så är det inte alls så utan att han verkligen tycker att det är på tiden.

Å andra sidan är det lätare nu än det var när Erik skulle flytta. Ingen blir ju ensam, nu har de ju varandra där inne.

Nåja, vi får väl se hur natten och morgonen blir, han kanske flyttar tillbaka snabbare än kvickt.

Imorgon skall vi till Kurre på födelsedagsfirande. Vi har köpt en perfekt present tillsammans med Ylva. Nu får du se till att bli nöjd kära svärfar annars får du en grinig svärdotter och det vill du väl inte :-).

Jag skall dessutom personligen se till att den kommer till användning.

Men men, inte mer om detta. Sov gott kära vänner om det är kväll när ni läser detta. Det skall jag och maken göra. Alldeles själva!

Hoppa i sängen

Erik fick en slags musikspelare i julklapp som jag hittat på Ellos fyndshop. Den gör en massa ljud och komp och man kan bli sin egen DJ. Jättekul tycker Erik och alla Douglas kompisar men volymen är hemsk. Väldigt hög.
Detta har resulterat i att vi knappt använder den. Jag gömmer den så att barnen inte skall hitta den.

Vi håller på och målar om i Douglas garderob nu och då kom den plötsligt fram igen. Erik gav sig glatt på den och efter ungenfär en timme stod jag inte ut längre utan gömde den (trodde jag) högt upp i Eriks bokhylla.

Hittade Erik i sängen där han försökte ta avstamp för att klättra upp i bokhyllan och hämta "radion".

Jag röt till ilsket: - ERIK! DU FÅR INTE klättra i bokhyllan. Säg TILL om du vill ha något så löser vi det. Han ställde ner klätterbenet i sängen igen och stod där avvaktande. Jag tog ner musikgrejen och lade den på golvet och gick ut igen. Sade till honom i förbifarten: - Hoppa ner ur sängen nu.

Hörde ett tydligt och bestämt NEJ bakom ryggen. Därefter:
- Nej mamma, man FÅR inte hoppa i sängen.

Nästan inom räckhåll

Erik har kommit på att han kan sukta Johan genom att leka med roliga bilar precis intill Johans plats men så långt bort så att Johan inte når.

Den lilla grymmisen har utvecklat det till en konst. Han lämnar matbordet efter att ha ätit upp, går iväg och hittar en bil och kommer in och hänger precis brevid Johan och flyger omkring med bilen, eller helikoptern precis så att Johan nästan kan ta den. Johan går på det stenhårt. Han ser jättelycklig ut och sträcker sig efter grejerna. Ibland har han tur och får tag på det. Då rycker Erik åt sig bilen och skriker: Den är MIIIIINNNN, jag HADE den. Den är MIIIINNN.

Johan drar förvirrat tillbaka handen coh tittar på honom. Än så länge så accepterar han sin roll som offer men snart lär han också köra med drama.

Imorse så gick Johan omkring i gåstolen. Jag satt på golvet intill. Erik kom och ställde sig mellan oss - förståss - och tittade på TV.

Jag tittade till på Johan. Han hade en hänförd blick. Den tittade med beundran på storebror. Han tittade och tittade och pratade lite: Agöö, egöö, aggjjj.

Erik märkte inget, han hade fullt upp med händige Manny och antog förmodligen att ljudet som kom från höger var ointressant.

Det var det dock inte för mamma. Det skär i ens modershjärta när den lilla minstingen försöker kommunicera utan att den stora märker det. Det lär väl fortsätta så, han kanske skall vara glad att han inte blir utsatt för något medvetet otyg.

Är jag för gammal för schlagerfestivalen?

Jag tror inte att det är sant. Alla jag trodde skulle gå vidare igår åkte ut. E-type, Carola t o m Caracola som man kunde acceptera för färgernas skull. Men, Sussie Tapper? Är Sussie Tappers låt jättebra? Inte för att jag tyckte vare sig E-type eller Carola (Förlåt Andreas att jag helt ignorerar din medverkan.) gjorde några makalösa bedrifter men de presenterar i alla fall underhållning. Å andra sidan var det faschinerande att höra skillnaden i kvalitet på röst mellan E-type och Poodles-killen. Han sjunger verkligen jättebra om man gillar hårdrock. Det gör inte jag men jag röstade likväl på dem.

Det kändes som en miniversion av den eurovision song contest där finlands hårdrocksgrupp vann. Jag kunde för mitt liv inte förstå det.

Känner mig förvirrad inför nästa omgång. Jag håller på Sanna Nielsen.. eller kanske BWO men inser att min förmåga till urval är i paradoxal osynk med svenska folket.