Nästan inom räckhåll

Erik har kommit på att han kan sukta Johan genom att leka med roliga bilar precis intill Johans plats men så långt bort så att Johan inte når.

Den lilla grymmisen har utvecklat det till en konst. Han lämnar matbordet efter att ha ätit upp, går iväg och hittar en bil och kommer in och hänger precis brevid Johan och flyger omkring med bilen, eller helikoptern precis så att Johan nästan kan ta den. Johan går på det stenhårt. Han ser jättelycklig ut och sträcker sig efter grejerna. Ibland har han tur och får tag på det. Då rycker Erik åt sig bilen och skriker: Den är MIIIIINNNN, jag HADE den. Den är MIIIINNN.

Johan drar förvirrat tillbaka handen coh tittar på honom. Än så länge så accepterar han sin roll som offer men snart lär han också köra med drama.

Imorse så gick Johan omkring i gåstolen. Jag satt på golvet intill. Erik kom och ställde sig mellan oss - förståss - och tittade på TV.

Jag tittade till på Johan. Han hade en hänförd blick. Den tittade med beundran på storebror. Han tittade och tittade och pratade lite: Agöö, egöö, aggjjj.

Erik märkte inget, han hade fullt upp med händige Manny och antog förmodligen att ljudet som kom från höger var ointressant.

Det var det dock inte för mamma. Det skär i ens modershjärta när den lilla minstingen försöker kommunicera utan att den stora märker det. Det lär väl fortsätta så, han kanske skall vara glad att han inte blir utsatt för något medvetet otyg.