fredag 29 maj 2009

Hundra

Erik har räknat till hundra. Han har länge fastnat på 29 och "tjutio" men nu har även konceptet 30 gått in. Därefter förstår han logiken så maken och jag satt i bilen mellan Ica Maxi och hem och hjälpte till. Erik räknade till 39 varpå vi skrek 40. Han forstatte: 40, 41, 42 - 49 varpå vi skrek 50. Han fortsatte med 50, 51, 52 - 59 varpå vi skrek 60. Så höll vi på, ända upp till 100. Därefter jublade vi alla och Erik såg nöjd ut.
En minut senare hördes Johans stämma:
74, 75, 76...

Inte hela nummerserien direkt men ändå. Man får kämpa när man är minst. Gratisträning.

Skoterlandet

Jag ringde till Ronnie på vägen hem från jobbet idag. Han och barnen satt i hans bil och i bakgrunden hördes Erik prata konstant. Jag hörde inte riktigt vad han sade så Ronnie fick klargöra.

Erik skall cykla till skoterlandet och köpa en vattenskoter.

Erik lade också till att han skulle köpa en skateboard när han var där.

Senare ikväll var jag och Erik på Ica. Han frågade om det skulle vara dagis imorgon. Nej, sade jag, imorgon är det lördag - då skall vi städa och städa i trädgården. Erik blev nöjd, han har fått nya trädgårdshandskar. Han berättade för mig i vilken ordning vi skulle göra saker.

- Först skal vi jobba i trädgården, jag skall ha mina arbetshandskar. Sedan städar vi trädgården och sedan städar vi inne och sedan går jag till Skoterlandet och sedan till Skateboardlandet och sedan till Cykellandet.

- Jahaja, sade jag. Var ligger det där Skoterlandet egentligen?
- Brevid Grekland, sade Erik.
- Jaha, sade jag. Då vet man det.

torsdag 28 maj 2009

ENVIS

Johan har begåvats med en sällan skådad envishet. Lillemor påstår att Ronnie var sådan men ibland häpnar man.
- Sitt på stolen när du äter, säger man vid middagen för tionde gången.
- Nej, säger Johan glatt och med eftertryck.

Han har för vana att klättra upp på stolen coh stå på knäna och äta. Att använda barnstol är omöjligt - frihet är allt. Problemet är att han är trött vid sextiden när vi äter och då gungar han åt alla håll och hänger fram över bordet och därmed blir risken för att ramla av stolen avsevärd.

Både Ronnie och jag försökte säga till honom idag. Vi turades om med våra oändliga "sitt på stolen nu", "Nu sitter du", "om du inte sitter ner så får du och jag vara hemma och så får bara Erik cykla" (jo man sänker sig till enkla hot efter ett tag tyvärr). Han struntade i oss. På det glada och vännliga sätt som bara han kan.

Till slut blev jag mer än lite irriterad så jag höjde rösten.

- NU JOHAN SITTER DU NER. När jag har räknat till 10 så skall du sitta på din stol annars får du inte följa med ut.

Johan ställde en fot på stolen och försökte inte ens.

- Ett!! Sade jag uppfodrande.

Johan tittade glatt på mig, gjorde inte minsta ansats till att klättra upp och sa lyckligt:

- Två, Tre...

Jag insåg att jag talade för döva öron. Vi gick ut och cyklade.

tisdag 26 maj 2009

Resor

På sistone har Erik (som har helt enormt mycket plats i den här bloggen) varit lite nere. Hans favoritfröken Anna har flyttat till sin kille i skåne. 12 av den 17 eleverna i hans grupp på dagis skall börja "nollan" och det är mycket fokus på skolan. Förmodligen är hans liv en aning i gungning. Det märks på lite olika sätt. Han har fler "olyckor" än vanligt på dagis och hemma så vi tvättar mest hela tiden. Han är känsligare på kvällarna och är ibland lite låg. Det är ganska ovanligt för hans del och man märker att känslorna är i gungning ibland.

Vi borstade tänderna precis. Han visade ett sår på handen och berättade att Ville cyklat på honom på dagis så att han ramlade och grät och då kom Gustavs mamma och Ville bad inte om ursäkt.

Det är faschinerande vilka försvarsinstinkter de kan locka fram de små liven. Jag kände adrenalinet rusa upp.

- Är Ville dum mot dig? Sade jag försiktigt.
Erik svarade inte (usch)
- Men är han dum mot dig? Sade jag igen.
- Han ville inte leka med mig igår, sade Erik.
Jag kände hjärtat flöda över. MIN ERIK! Hur fasen kan någon inte vilja leka med honom och varför cyklar det där barnet på honom!!!!! Kände tröstbehov.
- Du vet, sade jag, jag förstår om det är lite jobbigt nu när Anna precis har slutat och de andra barnen snart skall till skolan men du vet i höst kommer det nya barn som är i din ålder och då blir allt mycket bättre.
- Dom vill leka med mig, sade Erik.
- Ja absolut, sade jag, och dessutom har ju Marie varit sjuk.
- Nej, sade Erik hon är i Kurkiet.

Jag hörde helt fel. Eller nästan fel. Behövde tänka. Vad sade han egentligen?
- Är hon i Turkiet? Sade jag för att förtydliga.
- Ja, i Kurkiet, sade Erik.

Jag satte igång med att berätta vad vi skulle göra i sommar och att vi snart har kalas och att vi också skall göra kul saker.
- Snart skall vi också flyga, sade jag, efter sommaren.
- Imorgon? Sade Erik.

Vi gick och tittade i en kartbok. Jag visade Cypern, Turkiet, Gotland och Gotlandsbåten och Hällefors. Erik tittade på båten. Vi tittade på en större karta av Sverige också så jag visade vart Anna hade flyttat.
- Hit har Anna flyttat, sade jag - till sin kille.
- Till spindelmannen, sade Erik med blixtens hastighet.

Anna är nämligen tillsammans med Spindelmannen. Skulle nästan vara kul att se hennes kille.

söndag 24 maj 2009

Krister

Vi satt och åt middag igår. Douglas, Erik, Johan, jag och maken. Det var trevligt. Douglas skall till Grekland på tisdag och pratar förståss om det en del. Han pratar också ibland om sin lillebror på sin mammas sida. Uppenbarligen väckte det någon form av avundsjuka hos Erik.

- Mitt barn, säger Erik plötsligt högt och tydligt. Vet du vad mitt barn gjorde?
Vi stannade upp. Intresserat.
- Ditt barn? Sade jag försiktigt?
- Mitt barn, fortasatte Erik glatt och gav sig in på en historia om vad hans barn brukade göra.
Douglas högg direkt
- Vad heter ditt barn Erik?
- Eh, sade Erik, och såg tänkande ut. Inte på något sätt nedslagen utan funderande.
Douglas föreslog några namn - i den allvetande storebroderns aningen nedlåtande ton.
- Heter han Johan?
- Nej, sade Erik.
- Heter han Douglas?
- Nej, sade Erik. Han heter... hm ..hm.
- Heter han Krister? Sade Ronnie.
- Ja, sade Erik, glatt (och kanske lite lättat) han heter Krister.
- Jag har faktiskt två Krister, sade Erik. Mina barn heter Krister.
Han berättade vidare om vad hans Krister och Krister brukade göra. Det var en lång historia. Jag var trollbunden. Han har fantasi för en hel arme. Det är så intressant med barnhjärnor.

Igår kväll åkte vi och grillade hos kompisar. På vägen hem utökades antalet till hundra miljoner Krister. Det är inte dåligt.

Idag har Erik uppfunnit en till mamma. Det inträffade när han satt och önskade sig allt i leksakskatalogen som landat i brevlådan. Erik vill nu ha en sparkcykel, en Ben 10 rockadocka och i ett Nintendo DS. Jag sade kallt nej.

- Erik, du har fått en cykel nu. Du får träna på att vara glad för det du har. Du har redan fått din stora present. (Han skulle bara veta vad som väntar på hans födelsedag!!!!).
Erik försökte berätta för mig att han kunde köpa DS:et själv. Han hade pengar.
Jag kontrade med att berätta att han förmodligen behöver spara i ett år till innan han kan det.
Då kom det:

- Min andra mamma, hon som flyger flygplan. Hon bor jättelångt borta och hon väntar på mig. Jag skall åka till henne imorgon.
- Jahaja, sade jag. Gör det du, så åker jag till min andra Erik. (Nej jag sade inte det, jag satt och såg snäll ut och gjorde chokladbiskvier men jag tänkte det.)

onsdag 20 maj 2009

Silikonform

Vi har införskaffat en bakform i silikon som ser ut som en riddarborg. Tanken är att man skall vispa ihop en sockerkakssmet och svänga ner den i formen och efter 40 minuter i ugnen skall kakan släppa från formen utan att fastna och vändas upp till en fantastisk skapelse som alla imponeras av.

Det är själva idén.

I verkligenheten så hade jag och barnen en trevlig stund med gnabbandes över vem som skulle vispa och vem som skulle hälla och vem som skulle slicka skålen etc. men därefter så hällde vi i gemensam andäktighet ner smeten i formen och stoppade in den i ugnen.

40 minuter senare tog jag ut den.

1 timme senare skulle jag stjälpa upp den.

Flankerad av barn som otåligt ville se sitt slott lyckades jag mosa ut ungefär 20 delar sockerkaka och minst 20% var kvar i formen. Erik och jag åt lösa kakbitar. Johan åt ingenting. Douglas är hos mamma för tillfället.

Har surfat igenom hela webben efter råd och tydligen skall man:
A - diska den i varmt vatten innan första användning (väldigt varmt)
B - Smörja den med lite olja.

Hade sköljt den men inte smort den så vi får prova imorgon igen. Skam den som ger sig.

söndag 17 maj 2009

standaler

Vi har köpt skor idag. Både till Erik och Johan. Vi köpte Eriks först - på utförsäljning i Länna - vi har varit land och rike runt på jakt efter en prisvärd men ändå jättecool cykel till Erik.

Ingen cykel blev det, men likväl ett par sandaler. Standaler, sade Erik med eftertryck.

Johan blev grymt avundsjuk och försökte få oss att köpa flera par skor ungefär 10 storlekar större än hans egen. Vi var kallblodiga men på cykeljakten hittade vi till slut ett par gympaskor på rea med goodyearmärkning i Johans storlek. Han och pappa blev enade i beslutet. Erik lade sig i samtalet.

- Men jag har köpt standaler, sade han.
- Det heter "SAND"aler, sade jag.
- "Sand"aler? Sade Erik, skall man sanda med dom eller?

Det är rätt underligt ändå att man levt i drygt 40 år och ändå på något vis missat en massa tankar som man skulle kunna tänka om alla de vardagsord man stöter på.

Det har varit härligt väder i helgen. Vi satt och drack vin på vår uteplats för en stund sedan. Det var helt toppen. Nu återstår sömnen!

torsdag 14 maj 2009

Att imponera på sin man


Helene och jag var på kundbesök häromdagen. Vi parkerade i ett garage i stan. Det råkar vara fullsmäckat med lyxbilar och på vägen från kundbesöket så håller en av garagekillarna på att parkera en ferrari som just tvättats. Det mullrade rätt rejält i garaget.

- Ska den låta så där? Sade Helene.
- Det är en ferrari, sade garagekillen nedlåtande.

Jag tittade på den. Den hade fyra avgasrör stora som 2 liters petflaskor i diameter. Inledde liten konversation med garagekillen och kommenterade att det här måste vara Stockholms dyraste garage. Han såg nöjd ut. Det var väl vinsten med jobbet kan man tänka och sade.

- Killen som äger den här äger tre till lyxbilar.
- Jaha, sade jag, vad är det då?
- Ferrarin, en Maybach och en (glömde den sista då jag aldrig sett en Maybach i verkliga livet så jag fastnade på det.)
- Va? Sade jag - nu uppriktigt imponerad - en Maybach?
- Ja, sade han (Helene stod brevid och väntade snällt) den står här borta vid er bil.

Vi hade min blå hyrbilsvolvo - inte mycket att skryta med i sammanhanget.
Jag tittade glatt på den, tackade för visningen av bilen och Helene och jag satte oss. På vägen ut ur garaget så gav jag Helene min telefon och sade:
-Ta kort på märket.
- Va? Sade hon.
- Jag måste MMS:a min man, sade jag.
Helene såg förvirrad ut men lite road. Hon fick ner vindrutan och tog ett kort ut ur bilen. Hon tittade på det och gjorde det enda rätta. Hon frågade:
- Ska jag gå ur bilen och ta ett kort på märket?
- Japp, sade jag och accepterade att hon förmodligen tyckte att jag var den knäppaste människa gud skapat.
- Det är så här jag och min make umgås, sade jag stolt och aningens roat.

Hon tog kortet. Här är det. Man behöver nog vara bilnörd för att överhuvudtaget uppskatta hela det här avsnittet.

Kanin!!!


Idag har jag varit på en teateruppvisning. Har köpt biljett för 10 kronor och fått en liten grön lapp med enorma mängder glitter och små stjärnor och hjärtan på. Därefter inträffar en teaterföreställning som på ett målande sätt visar upp att alla är lika värda och vare sig man är prickig eller helvit så skall man bli älskad för sin fina personlighet.

Det var toppen. Erik såg helt lysande glad och storögd ut hela tiden.

Efter teaterföreställningens 10 minuter så hade de en "cool dansuppvisning". Det var också kul, jag satt och vinkade till Erik hela tiden. Han vinkade tillbaka. Man har helt tappat sin förmåga att vara opartisk när det gäller de små vita pluttarna.

Den här bilden är nästan omöjlig att urskilja men man ser ändå glädjen rätt igenom suddet... och frökens fasta tag om överarmen.

Hypokondriker?

Vid matbordet idag så sade Erik plötsligt:
- Idag på dagis fick jag en hörselskada.
Ronnie och jag tittade på varandra. Hade han sagt det? Jag frågade försiktigt och lite nonchalant igen vad han sagt. Jodå det var hörselskada minsann.
- Hur fick du den då? Frågade jag. Erik verkade höra utmärkt.
- Vi skulle stänga en lucka. Sade Erik.
- Jaha, sade jag och tittade på Ronnie. Han såg sammanbiten ut. Lite fnissigt sammanbiten. Jag kände mig också så. Därefter tystnade samtalet. Vi kom inte på hur vi skulle fortsätta. Hörselskada... man undrar hur det ordet snappas upp.

onsdag 13 maj 2009

Erik har uppvisning på dagis imorgon,

De skall spela teaterpjäsen pricken. Den handlar om kaniner. Det innebär att jag har haft en desperat jakt på öron och andra vita attiraljer som skall ge en lagom bra kaninlook.

Bland dessa finns ett par jättesnygga vita jeans som min stilige son kan använda även i sommar sedan är tanken.

Erik är nöjd. Han blir satsad på.

Igår kväll när jag kom hem efter jobb och förskoleråd så låg sonen i sängen och skulle sova. Jag gick in för att pussa honom. Han tittade uppmärksamt på mig.

- Mamma, du har en vit på dig.
(Jag hade en vit blus på mig.)
- Ja? Sade jag.
- Då är du en kanin, sade Erik.

Förvirrat stannade hjärnan (min) en kort sekund för att sedan inse att vita kläder nu innebär kanin.
- Vem har du lånat den av? Sade min kära son sedan i uppfodrande ton. Uppenbarligen var det omöjligt att tänka sig att jag skulle ha en vit blus på mig utan att vilja vara kanin samtidigt.

Jag sade god natt och kramade min lilla kaninkung.

söndag 10 maj 2009

Djurutflykt

Vi har varit på djurutflykt med mormor och morfar idag. Det var mysigt. Vi åt korv, lekte i lekparken och klappade får. Känner mig nöjd. Barnen är också nöjda. De sov som små stenar på vägen hem.

E-post

Jag får mellan 100 och 150 mail om dagen. Det gör att e-posten lätt eskalerar till oöverstiglig. Har haft mer än 700 mail i e-posten att hantera de senaste två veckorna vilket placerar mig i konstant stress.

I fredags lyckades jag radera över 500 meddelanden och landade därmed på 275. Så har det varit i 2 hela dagar.

Jag är nöjd. Nu gäller det att hantera de 250 återstående rätt komplexa frågorna i e-posten bara. ...

Kattkorg


Vi har en picknickkorg som jag köpte för 50 spänn på hedlandet för några år sedan. Har använt den sparsamt ända tills nu när vår nya uteplats blev kvar och plötsligt har den blivit transportredskap för ett par glas vin och lite chips strax före läggdags för mig och maken när vi huttrande suttit ute under infravärmen insvepta i duntäcke och med kraftfullt engagemang bestämt oss för att ha mysiga sommarkvällar lite för tidigt.

Den är ihopfällbar vilket är toppen och nu står den lite varstans. Katterna älskar den och Johan släpar på den. Idag bar han mödosamt omkring på Morris som accepterade att släpas på snedden från vardagsrum till Eriks sovrum.

Cykel

Erik skall få en cykel i födelsedagspresent. Han är väldigt exalterad. Utan att säkert veta att han skall få en. Man måste ha en hjälm också säger Erik. Det är bra. Idag hittade vi en Star Wars cykel. Den var jättefin och 14 tum. Tyvärr fanns den på ToysRus i Canada och kostade 1000 kronor att få hem.

Erik är precis för liten för en 16 tum cykel och nästan för stor för en 12. Det finns 14 tums cyklar på ToysRus men de är lite dyrare och därför överväger vi att köpa en 12 just för att det skall vara så lite läskiga moment som möjligt när han skall lära sig att cykla.

Vi var och provade cyklar idag i Skärholmen. Erik skulle prova en och cyklade glatt iväg (utan att titta framåt) bland massor av uppställda cyklar. Johan skulle efter och till slut gick vi bakom våra barn i minst 10 minuter när de cyklade runt runt på cykloteket och belastade personalens tålamod. Till slut fick vi av Erik men inte Johan. Fick bära honom skrikande till bilen. Det är härligt med tvååringar. Minst 8 riktiga utbrott har vi haft idag.

Vi får väl se vad det blir. Några veckor kvar. Imorgon skall vi ha kaninöron med till dagis. De skall ha en teaterpjäs på torsdag 16:30. Erik skall vara vit kanin. Jag har haft ett helsike att hitta kaninöron. Till slut blev det en mössa med kaninöron. Den är lite för liten. Erik har sett lätt besvärad ut när jag har provat två gånger.

- Det räcker nu mamma, säger han.
- Mm, säger jag.

fredag 8 maj 2009

Nya upplevelser!

Förra helgen var Erik på bio för första gången i sitt liv. Det var bara han och jag och han var väldigt exalterad. Vi festade med popcorn, en hel chokladrulle och bilar.

Vi såg på BOLT och bion bestod av oss och 3 grupper till - för övrigt var det tomt.

Erik satt som en eldgaffel rakt upp i sin stol med tillhörande barnpall. Han följde även reklamen med stor uppmärksamhet.

Mellan reklamen och bion släckte de ner salongen. Erik spratt till.

- MAMMA VAD HÄNDE, skrek min son förvånat.
- SHHHHH, sade jag generat, det är bara för att bion skall börja.
- VARFÖR DET? skrek Erik vidare, helt omedveten om sin mammas generade tillstånd.
- Du märker det, sade jag.

Det var kul. Bio var bra.