Julfunderingar

Häromdagen så frågade vi Erik och Johan igen vad de önskar sig och vad de tror att Douglas önskar sig. Johan trodde att Douglas nog önskade sig något att äta och Erik kom inte på något men själv önskade han sig Beyblade som vanligt.

Något annat då? Sade vi.

- Jag vet! Sade Erik. Jag önskar mig en tusenlapp.
Ronnie och jag tittade på varandra.
- Det är rätt mycket pengar älskling, sade jag. Det är en kreativ önskan onekligen men jag tror att du får sätta ner ribban en aning.
Erik såg inte nedslagen ut för det.

Igår så satt jag och Johan och tittade i en av de mängder av leksakskataloger som delats ut i brevlådan senaste tiden. Erik gjorde läxan och skrev "SYTT EN KUDDE" i rutan för vad han gjort  bra den här veckan i skoldagboken.

- Har vi råd med den här? Sade Johan och pekade på en Ninjago Lego låda för 59 kronor.
- Ja, du har råd med den, sade jag.
- Få se! Sade Erik och glömde bort läxan. Jag har också råd med den, sade han sedan. (Han är nog lite uppretad över att Johan har en aning mer pengar än vad han själv har då Erik har köpt saker för sin månadspeng men inte Johan.)
- Jag tycker att du skall vänta med att köpa saker nu, sade jag till Johan. Vem vet vad tomten har fixat för saker till julen. Tänk om det finns just en sådan nedpackad till dig?

Johan var tyst en stund.

- Det är tomten som köper alla presenter, sade Johan.
- Jaha? Sade jag. Köper han presenterna? Var får han alla pengar ifrån då?
Johan slog ut med händerna i en "jag vet inte" gest.
- Kanske från tomtemor, sade Erik frånvarande, medan han skrev.
- Ja, sade Johan, kanske från tomtemor.
- Var får hon pengarna ifrån då? Sade jag.
- Från tomtenissarna, sade Erik.
- Men var får de sina pengar ifrån? Sade jag som tyckte att det hela var mycket spännande.
- Från tomten, sade Johan.

Därmed var ringen sluten och vi återgick till annat.

Farfars hus

Erik har ritat i skoldagboken. Det är farfars hus och Elsys hus och Erik själv på cykel som cyklar emellan. Det här är nog det mest avancerade han har ritat hittils. Snyggt va Kurre!

Pricktest

Det visar sig att mina ögonproblem kan ha en enkel förklaring. Allergi. Troligen mot de små fyrbenta urfina saker som går omkring i vårt hem och låter.

Har lämnat blodprov på vårdcentralen och väntar nu på "the verdict".

Ren och fin framtid

Imorgon kommer vår nya tvätt och tork hoppas jag. Ultraenergisnål och rymligare så nu skall det bli rent och fint. Vår existerande torktumlare vill bara torka om man lägger tvätten på höger sida i trumman, dessutom fick den pris i råd och rön för sämsta energisparing av samtliga testade 2004.

Förhoppningsvis betalar därmed våra nya vänner igen sig inom en inte oöverskådlig framtid.

Julsäsongen invigd på Ikea

En vanlig dag på väg från jobbet

Morgonrocken... igen

- Mamma, sade Johan när jag pussade honom godnatt igår kväll, den där morgonen som jag fick av Ylva.
- Det var moster Brita, sade jag.
- Som jag fick av Brita, sade Johan utan att låta sig stoppas, den är den bästa morgonrocken någonsin.
- Så bra, sade jag och gosade in mig i nacken på honom lite till.

En vanlig dag på väg till jobbet...

Imorse var det bra fint.

Får man göra sådana här smurfar nuförtiden

...sade Ronnie när Johan hittat en gammal relik. Den ser lite sliten ut av sina dryckesvanor.

Hemma igen

Igår när jag kom hem från 2 dagars konferens så blev jag emottagen av glada barn som hälsade snabbt och därefter ville visa sina fina legoprylar som jag inte förstår det minsta av men ändå ser glad och imponerad ut över.

Därefter hade Johan gjort ett litet paket på dagis till hela familjen. Det bestod av en vikt A4 med några utstansade hjärtan paketerat i en annan vikt A4. Inget ritat och ingen text. Han såg otroligt glad och stolt ut över sitt paket och öppnade det åt mig fast han trodde att jag öppnade det.

Därefter så skrek han exalterat:

- Alla måste kramas.

Så började han med mig och kramades, därefter Douglas och sedan pappa och sedan Erik som tafatt kramade tillbaka fast det bergis kändes helskumt att kramas med sin ärkerival.

Oavsett vilket så var det en värmande upplevelse får man säga!

Barnunderhållning

På akuten med Ronnie

Det är farligt med besiktning. Ringfingret är ordentligt klämt under en kranarm som saknade spärr.

Kvällsfika på restaurang kanelbullen

Godnattsaga

Vi varvar läsningen med att lyssna på Hicke- böckerna.

Noll framtänder

Framtand nummer 2 borta

Eriks andra framtand har nu varit ordentligt lös i några dagar. Han har stolt visat upp att han kunnat vicka på den men denna gång var det svårare att få loss den.

- Mamma, sade han, jag har en ide. Vi kan knyta ett snöre runt tanden och sedan knyta den runt en dörr och stänga dörren så kommer den att åka ut.
- Hu, sade jag och rös till.
- Vågar du inte titta då? Sade en överlyckling Erik över att kunna skrämma mamma.
- Nja, sade jag, det beror nog mest på hur du ser ut när det händer, sade jag. Ser du modig ut så går det bra.

Han gick och berättade samma sak för pappa och nu övergick vi från ord til handling. Ronnie gick och hämtade fiskelina och knöt en ögla och förde in den runt Eriks tand. Erik såg hela tiden glad och modig ut och ropade på Johan för att han skulle se.  Jag kände mig lätt illamående.

- OK, sade Ronnie. Nu rycker jag. Därefter ryckte han till och tanden flög ut i en hissnande fart. Erik såg chockad ut, sade aj men återfann sig snabbt. Han blödde rätt rejält så vi fick placera rätt mycket papper framför munnen på honom.

Vi behövde tanden. Tandfen måste ju ha något att byta ut mot pengar. Vi letade i 20 minuter i hela köket men den är fortfarande borta.

- Tandfen har nog redan varit här, sade jag efter 20 minuters uppgivet letande. Hon kanske har tagit tanden.
- I wish I had some money to plant somewhere then. Sade maken.

Jag gick och hämtade en 10:a och lade under diskmaskinen.

- Har du sett om tanden är under diskmaskinen? Sade jag till Erik. Han gick genast till tvättmaskinen. Efter fem minuters förklarande att diskmaskinen inte är vare sig tvättmaskinen eller diskhon så fattade han och böjde sig ner.

- Det är en peng här! Sade han glatt.
- Så bra, sade maken och jag, då har nog tandfen varit här redan.
- Jag ska räkna mina pengar, sade Erik och sprang iväg.

Slutet gott allting gott. Nu har han bara 30 kronor kvar till en Beyblade Metal Fusion.

Matsäck eller inte matsäck

- Mamma, är det dagisdag idag? Sade Johan när jag i all hast hjälpte till att få på kläderna imorse.
- Japp, sade jag i hurtig ton, då får du träffa kompisarna igen.

Johan svarade inte. Han är lite trött av sig på morgnarna.

- Jag hoppas verkligen inte att det är matsäck idag, sade Johan.
- Nehej, varför inte det? (Vi som till och med brukar göra pannkakor för vår lilla bortskämda gullplutt.)
- Nej, då måste man gå till skogen och det är så långt att gå, sade Johan.
- Jahaja, sade jag, gillar du inte det?
- Nej, sade Johan.

Han har nog ärvt mina gener. Eller kanske Ronnies. Det lustiga är att Erik inte låter något stoppa sig. Han kan gå 4 kilometer utan problem om det vankas underhållning eller är något roligt på vägen. Johan verkar ha fått samma bekväma gen som vi övriga har begåvats med.

En gång när de åkte skridskor förra året så frågade jag Erik när jag hämtade dem om det varit kul.
- Javisst, sade Erik, jag tyckte att det var jättekul men Johan grät hela vägen hem från skridskobanan.
Det verkar vara värsta militärcampen på dagis nuförtiden.

The return of Ögondoktorn

Nehepp - inte heller efter bredspektradroppar så blev jag bra i ögonen. Har vaknat varje morgon med mystisk känsla i ögonen och längtat efter att få tvätta dem och varje kväll har jag haft huvudvärk och känt mig som om insidan av ögonlocken varit gjorda av grovt sandpapper. Man kan inte säga att jag varit fullt så uppmärksam på min älskade man som han skulle önska.

I vilket fall som helst så begav jag mig missmodigt till doktorn för tredje gången i fredags och lämpade barnen hemma hos pappa och Gun.

Efter att ha väntat i nästan 2 timmar fick jag träffa doktorn (en ny) som lyssnade snällt, tittade på de tidigare anteckningarna i deras dator och undersökte mig. Noggrant. Hon hällde i droppar och bedövning och vände på ögonlocken och tog någon form av prov och mätte trycket i ögonen.

Därefter tog hon bort apparaten från mitt ansikte och sade:

- Du har inte någon ögoninflammation längre.
- Nehej, sade jag (i ynklig lite desperat ton)
- Du har inte något gult sekret, sade hon.
- Nehej, sade jag, men varför har jag så ont då?
- Ja, jag ser att du har en infektion (eller inflammation jag kommer inte ihåg vilken av dessa jag hade och inte hade) och det kan vara allergi eller så har du fått en reaktion på de mediciner du har fått. Det är vanligt. Sade hon i avslutande ton.
- Men, sade jag? Vad ska jag göra då?
- Jag skriver ut kortisondroppar till dig, sade hon. Du skall ta 2 droppar om dagen i sju dagar och därefter 1 om dagen i 3 dagar och därefter kan du prova med de allergidroppar som jag också skriver ut om det inte har gått bort.
- Va? Tänkte jag. Vad sade hon egentligen? Men jag sade inget. Jag ägnade närmaste minuten åt att försöka få ihop droppar och dagar och mediciner.
- Du behöver något som dämpar reaktionen i ögat, sade hon.
- Jaha, sade jag. (Talför som alltid.)

Därefter fick jag ett pappersrecept (för första gången av dessa tre) och gick ner till apoteket och hämtade ut mina kortisondroppar. Har nu lydigt tagit dessa sedan i fredags och miraklet har inträffat.

Jag kan använda ögonen igen utan att en direkt huvudvärk inträffar. Jag känner mig snällare och gladare än på flera veckor.

Andra bullar

Idag har vi bakat. Både bullar och mjuk pepparkaka. Vi gav oss på att försöka utmana den ultimata Elsybullen så vi har öst i socker och smör och kanel. Bullarna blev SUPERGODA. Ronnie och jag har ätit en ynka liten skål soppa till lunch för att kunna kosta på oss lite bulle och det var det värt. Tre bullar har jag smaskat i mig och Erik har nog ätit sisådär fem kanske.

Hela huset luktar mys. Dessutom har vi städat. Bäst att gå omkring och försöka uppskatta läget för nu är det marsch tillbaka till jobbet som gäller.

Knappar och spakar

Ibland är det fler saker att dra och trycka på än vanligt, en väghyvel är helt klart inte det enklaste att framföra.

Notera att förutom spakarn så är de gröna och röda små prickarna inte är lampor utan knappar som styr blad och hjul de också.

Ingen mössa

12 grader dygnet runt är på sätt och vis en mild och fin väderlek. När det gäller att klä på små barn inför dag på skola och dagis så är det ett rätt irriterande väder.

Det innebär att det uppstår en diskussion om vad man ska ta på sig varje morgon. Ska man ha vinterjackan eller höstjackan och om man har höstjackan hur mycket ska man ha på sig under? Måste man ha möss? Vilka skor skall man ta? Måste man ha vantar?

Vid varje sådan diskussion slutar all verksamhet att fungera. Inget barn klär på sig medan man diskuterar saken. Oavsett om frågan berör en eller inte så måste man unisont lyssna och delta i debatten.

När jag lämnade in Johan idag (skjutsad av Ronnie då jag åker tåg just nu) så upptäckte jag - på dagis att han inte hade någon mössa på sig. Hade inte en tanke på det hemma. Rotade igenom lådan som innhåller två halsdukar, någon vante, massa extratröjor men inte skymten av mössa.

Gick in i bilen igen och såg att inte heller Erik har mössa på sig.

Då uppstår frågan. Måste man ha mössa när det är 12 grader? Det är inte superkallt. Just nu har jag ständigt dåligt samvete för att ungarna är för kalla eller för varma. Har hittat minst tre gamla och köpt fyra nya mössor men ändå lyckas man inte få med dem till dagis. De skulle kunna ha försäljning av vantar och mössor på dagis.

Snart är det vinter. Det blir bra. Då märker man snabbt vad som är glömt. Får lägga ett lager mössor och vantar på dagis nu och räkna varje måndag.

Har jag mössa på mig? Eller vantar? Nej. Men prylarna är med. En telefon, en dator, två usb-minnen, en telefon som skall till helene. Hörlurar och nutrilettbar är med och sladdar. Sladd till telefonen, sladd till datorn. Det är vuxenvantarna det.

Månadspeng - ny månad

- Mamma, imorgon är det ny månad, sade Erik igår kväll. Då får jag 80 kronor och Johan 60 och Douglas får 130. Och när jag fyller år får jag 90 kronor.
- Javisst, sade jag, men det är ett tag kvar till juni när du fyller sju.

Idag hade vi utdelning. Johan fick sina 60 och Erik fick en hundralapp för jag hade ingen växel.

- Du får ge mig 20 kronor när vi kommer hem, sade jag.
Erik såg mycket förvirrad ut. Ge tillbaka pengar?
- Men om du skall ha 80, sade jag och får 100 kronor istället så har du fått 20 kronor för mycket så då får du ge mig 20 kronor. (Rätt skall vara rätt.)
Han såg förvirrad ut igen - eller tänkande kanske.
- Jag har en annan lapp, sade han och klämde på hundralappen. Det är den enda lapp jag har.
- Så, om du skall ha 80 kronor och har fått 100 - hur mycket skall du ge tillbaka för att ha fått 80 kronor? Sade jag.
- 80? Sade Erik.

Ronnie och jag dribblade med detta en stund och till slut var vi alla överens.  Därefter gick vi till två leksaksaffärer och plötsligt hade Erik inga fikitiva 80 kronor utan en hel brännande hundralapp i fickan.
- Men du har inte 100 kronor sade jag, du har 80. 20 kronor är mina (jo jag vet - jag låter gneten som bara den men han behöver lära sig lite om intäkter och utgifter).

Erik insåg sedan att Johan kanske hade lite, så han började försöka få Johan att investera sina pengar istället. Då tog mamma och pappacensuren vid. Johans pengar rår Johan över.

Till slut så kom vi hem. Utan att några pengar hade använts. 2 minuter senare kom Erik in i köket.

- Här är dina 20 kronor mamma, sade han och gav mig en bunt med mynt. Det var 1 tia och 10 övriga mynt. Närmare bestämt 9 enkronor och en femkrona.
- Det är för mycket älskling, sade jag. Det här är en femma, du skall ha fyra kronor tillbaka här.

Sedan gick min unge krösus in på sitt rum och räknade sina två lappar och fyra kronor. De kommer nog att vara spenderade på en film inom kort. Eller möjligen så kanske han kan spara och köpa en "Beyblade Metal Fusion" som han önskar sig. Men den kostar hela 179 kronor och dit räcker inte finanserna denna månad. Kanske nästa om han lyckas hålla investeringarna nere.