Plats i korgen

Ronnie, jag och barnen gjorde en utflykt till Coop vid sjutiden ikväll. Vi behövde tydligen något till vår nya familjemedlem - Gustav(sberg).

Barnen mutades in mot löfte att få titta på leksaker och båda släpptes utan koppel. Det gick bra. Ett tag - därefter infann sig trötthet och båda började springa åt alla håll. Jag hörde mig själv. - JOHAN, kom hit, Johan sluta springa, Johan kom nu då, Erik koooom nuuuuu. Ibland ekar vardagen i huvudet som ett flipperspel.

Lyckades till slut - med rätt spänd stil - samla ihop alla tre och sakta rörde vi oss förbi brödet mot kyldiskarna. Ronnie och jag gick i normal takt, killarna småsprang framför oss.

Johan har dock kommit på att han är stor på sistone - så han springer före och rundar ett hörn och försvinner. Det gör mig galen. När man sedan ropar på honom eller går efter så blir det kurragömmalek varpå han gömmer sig eller springer vidare och fnissar. På Coop fick jag nog. Jag hade redan försökt med kom hit flera gånger.

Så när jag ser min lilla plutt rusa framåt i full fart och börja komma utanför kontrollerat område så hör jag plötsligt min farmors röst eka i huvudet. Den ekade så här "Dessi, FOT!". Jag provade samma metod. (Tillägg: Dessi var farmors hund - en springer spaniel.)

- Johan FOOOOOOTT.

Johan stannade, tittade på mig och över alla under - trippade tillbaka vänligt och kom fram - som en glad och väluppfostrad hund. Ronnie tittade flinande och förvånat på mig. Jag kände mig lycklig att han sett det och därefter återgick allt till att vara precis som innan.

Ronnie fyller år

Hurra hurra hurra!!! Vi har sjungit och delat ut presenter och träffat släkten och inte minst! Installerat en toalett. Snart kan vi nog ta kväll. Kul det här. Men nu är handfatet klart, toaletten klar - återstår bara ett enormt badrumsskåp som kan bli flipp eller flopp. Vi får se.

Födelsedagspresenter...

Vi fick pengar i julklapp och födelsedagspresent. Det gav oss möjlighet att köpa lite saker till badrummet. Vår toastol är trasig och läcker. Vårt handfat är för stort så man får sitta snett i badrummet om man lutar sig bakåt och badrumsskåpet som jag köpte på Lidl för några år sedan för 400 koronor (vilket var ett fynd) har börjat luckra upp sig i alla kanter och plywooden börjar bli synlig.

Idag har vi därmed köpt nytt. Nytt handfat, nytt badrumsskåp och ny toastol. Maken har varit "på toa" sedan klockan 20:00. Han är fortfarande där. Handfatet är toppen. Badrumsskåpet ligger i Douglas rum och väntar och toalettstolen som vi fyndade mycket billigt på Bauhaus fungear inte. Den har för stor fot. Röret från golvet gör att stolen står snett. Vi måste byta den imorgon eller ta ut hela våtrumsmattan och bila upp golvet och flytta röret. Det innnebär till 99% att vi byter den imorgon. På Ronnies födelsedag. Jaja, och klockan är snart 12 och kvällen ser inte riktigt ut som vi trott.

Skam de som ger sig. Imorgon vid 15:30 så har vi nog en ny toalettstol också.

Har pussat på pluttarna precis. Johan tittar upp varje gång. Han påminner om en hundvalp som lärt sig öppna ögonen men inte direkt ser något än. Erik snarkar. Det är så lugnande när de sover. Skall försöka slita Ronnie ur badrummet till sängen nu - det här bådar inte gott för mitt födelsedagssjungande imorgon. Har preppat kaffebricka, presenter och skulle förbereda kaffebryggaren och välling. Där tog det stopp, det gick inte. Vi har inget vatten.

Viloläge

Man anar släktbanden

Mitt första paket från Erik

Erik kom hem från dagis och hade ett paket till mig som han slagit in själv. Det var jättefint.
- Ska jag spara det till julafton? Sade jag.
Erik tvekade lite
- Men då måste vi skriva en lapp, sade han.
Så han skrev en lapp,nästan helt själv. Fin va?

Morris och Cayenne upptäcker snö

Vad gör du Johan?`

- Ingenting

Middag...

Eftersom Ronnie och jag fyller år med två dagars mellanrum mitt emellan jul och nyår så har födelsedagsfirande blivit lite komplicerat. Det känns lite fånigt att begära hit släkt och vänner upp till tre gånger (inklusive julafton) samma vecka så vi firar oftast antingen på min eller på makens födelsedag. Detta år var det makens tur att få födelsedag men jag blev ändå firad då Katarina och Steven kom över på kvällen och underhöll både oss och barnen. Vi åt glass och maränger och hemgjorda chicken fingers och honey mustardsås och fahitas och satt ute och mös och tittade på vår nya grillhybrid. Tack för en trevlig kväll. Barnens julklappar är fortfarande aktiva!

God fortsättning

Tack så mycket alla ni som gjort julen till en toppenupplevelse för våra barn. Jag är en riktig juloman och älskar jul och när julafton är över och en del av kartongerna och annat slängt så infinner sig den verkliga julkänslan. Det ligger två katter under vår gran. Johan coh Erik leker med lego och alla är glada. Nu återstår bara makens födelsedag imorgon innan vi kan börja beta av nästa år.

Kontrollmärke

Nu blir det inga fler kontrollmärken på bilarna.

Transportstyrelsen har beslutat att de inte behövs längre.

http://www.transportstyrelsen.se/sv/Press/Pressarkiv/Kontrollmarkets-tid-ar-over/?transportarea=All

Upp och ner

Och bak och fram och garanterat inga dubbdäck........

Dubbdäck

Efter nyår så införs det förbud mot dubbdäck på Hornsgatan (http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Trafikkontoret/vinterdack/)

Hur ska man då göra om man kommer från landet? Byta däck vid Hornstull?

Eller ska man åka en massa omvägar för att komma dit man ska och därigenom riva upp mer partiklar efter vägen?

Politiker kan heltklart komma med intressanta lösningar på just Hornsgatan, jag minns när Stella Fare införde cykelbanor på den gatan för massa år sedan, jag tycker inte att det heller är genomtänkt.

Snart så,

Kommer julklapparna också. Alla barnen räknar dagarna just nu.

The Bråkmaster

Johan är i TROTSÅLDERN. Han skriker åt Ronnie:
- NEJ har jag sagt
eller åt mig:
- NEJ, jag kommer INTE
Däefter kan han lägga till ett pruttljud eller knyta nävarna och morra eller göra något annat som gör en galen.
Han börjar också gråta hela tiden, förstör de andras lego, lägger sig i vad Erik och Douglas gör och säger åt dem att göra annat.

Mitt tålamod är förhållandevis OK (allt är relativt jag vet) men att vid varenda lunch hålla på och bära honom fram och tillbaka till hans rum från köket för att vi t ex tagit fel gaffel, för att han inte vill ha sitt kött utan mitt kött, eller för att han fick för lite eller för mycket äppeljuice är enerverande.

Han flinar dessutom nöjt när han säger emot. Jag kan se Ronnies ansiktsfärg förändras och hur Erik och Douglas försöker kompensera genom att vara extra duktiga men tror ni Johan bryr sig? Nejdå? Han skrattar åt Ronnie som morrar tillbaka och jag (eller maken) bär honom till hans rum.

Igår fick jag nog. Jag bar in honom och lade honom i sängen och han blev jättesur och skrek och grät och vägrade och jag satte mig ner intill honom och i normal samtalston så fick han en diskussion på ungefär 10 minuter om att ta hänsyn och vara snäll och tänka på andra. Efter några minuter insåg Johan att jag inte verkade sluta och bara bära tillbaka honom igen.

Han tystnade men jag var uppe i varv.

- Tror du att du kan försöka uppföra dig nu och skärpa till dig och göra så att vi får åtminstone en trevlig måltid tillsammans? Bla bla bla, jag fortsatte så.

- Jag tror, säger Johan plötsligt.

Jag pratade vidare - jag förstod inte riktigt.

- Jag tror, sade Johan igen och såg inte länre djävulsaktigt superarg eller flinande ut utan mest normal.

Då förstod jag, han menade att han trodde att han kunde ta hänsyn, dvs precis det jag bett om för några minuter sedan.

- OK, sade jag, då provar vi då.
- OK, sade Johan och reste sig ur sängen för att gå in i köket igen (för fjärde gången den lunchen).
- Då kanske jag ska ligga kvar här och sura, sade jag barnsligt.
- Kom nu mamma, sade Johan på vägen ut ur sitt rum.
- OK, sade jag och bet ihop.

Därefter var vi alla snälla och middagen förlöpte OK.

Tittade in på dem igår kväll innan vi somnade. Det är otroligt vad väna barn ser ut när de sover. Det måste finnas någon slags hypnosverkan i att titta på sina barn i det där läget. Man skalar liksom bort lite stress och återfår en del föräldrakrafter som behövs nästa dag.

Men jag skall ta fram den där barnboken jag fick av Lillemor när jag väntade Erik och titta igen på tvååringen för med den här sista raringen så behövs tålamodet nu.

Julstök

Idag tänkte vi städa och baka ihop vårt pepparkaksslott - eller kanske mer vår borg. Vi bakade igår, satte på kristyr igår kväll och idag var det dags för montering.

Kan jag får kristera? Säger Douglas hela tiden. Han gillar nämligen kristyr. Jag har lite svårt att rätta honom - jag har ingen aning om vad som är verbformen av kristyr. Vi pratade om att kolla igår men jag gissar att kanske Paulina? eller möjigen Katarina? eller kanske Lillemor har koll på detta och kan ge mig svaret direkt.

Vi har lyckats med konststycket att få upp en julgran, göra en pepparkaksby och städa och bada barn och tvätta utan att bli alltför osams. Utmaningen var när vi insåg att vår julgransfot gått sönder och att den kunde låsa granen i snett läge men sedan inte öppnade sig igen. Det gick alltså inte att ändra granens position och inte heller få ut den. Jag åkte ut, köpte ny julgransfot efter att ha letat i halva Södertälje efter en motsvarande och därefter så blev den rak vid andra försöket.

Nu sover alla barn och vi har precis tittat lite på Anna Ankas jul och harmonin börjar sakta infinna sig. Det är otroligt fint ute och jag ser fram emot jul!

Någon annans jul

Jag försökte diskutera Pernillas Jul med Ronnie igår kväll. Ibland vill jag lufta tankarna och se hur de faller in hos någon annan och då började vi fundera på vilka andras jul man hellre skulle se. Det verkar ju vara lite trendigt nu.

Själv skulle jag med viss förtjusning se:
- Carolina Gynnings jul
- Bill Gates jul
- Bert Karlssons jul

Ronnie föreslog att Carina Berg skulle göra en julspecial och hälsa på hos folk över julen. Det skulle jag titta på om det gjordes en. Kristian Luuk skulle gärna få vara stand-in också om han ville.

Pernillas jul

Jag såg på Pernillas jul häromveckan. Jag beskådar delar av familjen Wahlgren med skräckblandad förtjusning (Läs Niclas, Pernilla och Christina). Jag har inget emot dem egnetligen men deras stil är så unik. Den belyser verkligen hur ordet klämmig skall se ut. Pernilla var KLÄMMIG i hela julprogrammet och gjorde roliga små minisketcher med sina tystlåtna gäster och jag kan verkligen fundera över hur man blir sådan. Det måste vara en slags pansar. Jag tycker att de alla verkar helt OK om det inte vore för den där "jag är så rolig och klatschig hela tiden" masken som verkar vara permanent fastklistrad i ansiktet.

Hur passar det ihop med Laila Bagge? Är Niclas annorlunda privat? Jag kan inte riktigt tro det. Det är som att tro att Anna Anka är en helt annorlunda person utanför TV-kamerorna. En aning absolut - men den personligheten går ine att spela så vattentätt. Ser med förtjusning fram emot Anna Ankas jul och ja jag vet - jag är lite konstig jag med.

Pepparkaksfrenzy

Vi har nu skapat två pepparkakshus - eller skapat och skapat - vi har närmare bestämt satt ihop två färdigköpta byggsatser och vispat ihop kristyr (det är lite halvsvårt tycker jag att få den bra) och insett att vi inte hade non-stop utan istället monterat massor av mini maschmallows på husen.

Farmor var här också - och tittade intresserat på när vi råkade hälla smält socker direkt på matbordet och såg det etsa sig fast som betong. (Vi har nu lärt oss att kokande vatten direkt på bordet och en handduk och lite gnugg löser det.)

Nu återstår monumentet - vi skall nämligen ladda hem Mildas mallar från webben och göra ett pepparkaksslott. Jag har aldrig gjort något och inte maken heller så det blir ett spännande relationstest.

Mer i min stil

Men! Direkt efter att jag slutat med Dan Brown så återgick jag till en nedladdad bok som heter Juliet Naked av Nick Hornby. Den är i rätt klassisk Nick Hornby stil - den handlar om människor och den är verkligen BRA. Jag gillar Nick Hornby och jag gillar att det finns en gnutta realism mixat med humor (kanske lite brittiskt?). Ha ha - en bra bok.

The Lost Symbol - färdiglyssnad

Jahaja, nu har jag återigen svepts iväg av Mr Langdon. Åtminstone delvis. Den här boken kändes irriterande mästrande i början, rätt spännande i mitten och rentav tråkig i slutet. Med all den fantasi (åtminstone kring symoboler) som Dan Brown besitter så kändes det här slutet enbart "häpnadsväckande" och "omvälvande för mänskligheten" för en inskränkt amerikansk publik. Jag satt och bytte till Mix Megapol på morgnarna när jag var på till jobbet.

Jag förundras också över vilken ork personerna i boken visar upp. Med tanke på alla omständigheter som Peter hamnat i så borde han legat avsvimmad och utmattad och ändå orkar han både skoja och ha tålamod och köra en liten stadsvandring. Det är inte dåligt.

Jag gillar Dan Browns förmåga att väva in fakta i en story - det ger den lite mer dimension - men å andra sidan så börjar man ledsna på själva stilen, Lagndon känns inte längre trovärdig och varför måste det alltid finnas en lite halvkär superintelligent brud brevid som aldrig direkt påverkar den manliga mannen som alltid sätter symbolerna i första hand - är det essensen av manlighet måhända? För Dan Brown kanske. Undrar vad hans fru gör. Han kanske mutar henne genom att säga att det är henne han beskriver i alla böcker men med olika namn.

Nej, inte den bästa av honom och jag längtar inte efter nästa bok.

Tvål

Igår kväll när jag tvättade händerna så slog det mig att tiderna har förändrats. När jag var liten så var tvål inte samma sak som den ser ut idag. Jag minns hårda runda eller fyrkantiga saker som låg och geggade eller var uttorkade och spruckna. Frågade maken om han också haft sådana eller om detta skedde någonstans mitt i vår åldersskillnad. Tydligen hade även Ronnie vanliga tvålar :-).

Det är lustigt när man rotar fram ett minne - då minns man flera saker. Min mammas favorit var Rexona fresh - det var någon form av blå och turkosrandig tvål som såg lite tuffare ut än vissa andra. Själv gillade jag Lux vit tror jag.

Minns också farmors utedass där det alltid låg en Bliw. Det var väl i princip den enda flytande tvål som fanns. Brukade sitta där och sakna något att läsa och ägnade tid åt att försöka lära mig hela texten på blivtvålen utantill. Kommer ihåg lite:
Bliv, mild mjuk och behaglig, alltid lika fräsch... men det stod lite mer - något om storlek och innehåll gissar jag..

Morfar hade spanska tvålar på gästtoaletten. De med svart omslag och en dansande spanjorska på utsidan.

Mina barn har nog aldrig sett en vanlig tvål. Måste köpa några och introducera dem till hur det var när mamma var liten :-).

Ryssland?

Eller en stålfabrik i sverige?

Vinter?

Nu är det snart vinter.

Stora maskiner

Det är verkligen kul med stora maskiner.

Störst är nu en 65tons Caterpillar.

Klätter klätter

När Erik var liten (mindre) så snubblade han och slog sig rätt mycket. Så även nu. Igår kom han hem med ett enormt (ca 2 cm i diameter) skrapsår på hakan och ett enormt plåster ovanpå.

Ibland funderar jag på hur Erik skall klara sig igenom hela sin uppväxt. Han kan verkligen konsten att springa åt ett håll och ha huvudet fokuserat på ett annat vilket naturligtvis orsakar en del händelser.

Johan å andra sidan är en klättrare. Han ställer in fokus och ger sig den på att han skall klara något. Han ställer sig på pallar, på rörliga objekt, klättrar i bokhyllan (när vi inte ser och ryter åt honom) och lyckas med nästan allt han företar sig. Han slår sig bara en bråkdel av vad Erik gör.

Skulle säga att ration är Johan 1 - Erik 7 och ration Erik gentemot Douglas är Douglas 1 - Erik 25. De gånger Douglas gjort illa sig mer än smärre saker är mindre än 10 på de 5 år vi känt varandra.

Håller verkligen tummarna för att alla kommer att sansa sig (Nej vänta jag menar bara två) men tittar man på tonåringar och hur ofta maken råkar smälla in foten i något eller kommer hem och har slagit sig så tvekar jag. Håller tummarna för tur framöver istället tror jag.

Farfars pojkar

Förra året fick vi två julklappar av Joel coh Frida. Det är en gran och en ren som vid första anblicken ser ut som oskyldiga mjukdjur. Så är det inte. När man trycker på ett visst ställe så inträffar galen julfest. Båda börjar skaka och snurra och spelar två olika julmelodier för fulla muggar.

Tog fram dessa när en del av julsakerna åkte fram och båda ungarna blev helt lyckliga och hade disco i en halv dag.

Tror att det är en farfarsgen :-). Min man säger att jag har den också - han kopplar det till min hänförelse över de små byarna som glittrar och snurrar och har skridskoåkande par och små tåg som åker.

Vad ska vi köpa till Brita?

Medan jag lyfte upp Johan för att klä på honom imorse så tänkte jag på julklappar som återstår.

- Johan, sade jag, vad skall vi köpa till Brita i julklapp?
- Mm, sade Johan tankfullt och lyste sedan upp: En tomat!

Inte nu heller

Julstämningen börjar byggas upp här hemma. Vi har fått upp lite smygdekorationer och några tomtar och adventskalendrarna är på plats. Johan har börjat gråta två gånger av missnöje över sin julkalenders innehåll - det är härligt med tacksamma glada barn inte sant?
Igår bakade vi (nåja - kavlade) pepparkakor och kämpade på med mjöl och formar i några timmar och i köket spreds juldoften.
På kävllen när jag borstade tänderna på Johan så suckade han lite och sade:
- Jultomten kom inte idag heller mamma.

Nu är det vänätans tider.

Tapas

Katarina och Steven var här och åt tapas i helgen. Det medförde flera fördelar och någon nackdel:
Fördelar:
- Supergott
- Trevligt sällskap
Nackdelar:
- Måste jobba med mitt ego efteråt eftersom Katarina alltid vinner när vi spelar något
- Gick upp 1,5 kilo (hur är det möjigt efter bara 1 middag?) men det såg något bätte ut idag.