I utbyteskön

Vi var på Ikea idag (igen). Vi försöker skapa lite plats i tvättstugan för att få lite mer golvyta och mindre högar därinne och maken är som vanligt i byggartagen.

Jag sade till Johan när vi åkte upp i deras superlånga rulltrappa att han fick vara försiktig och att man skulle lämna minst ett steg tomt framåt för att de som åkte före oss (pappa och Erik) skulle ha möjlighet att backa ett steg utan att knuffa oss bakåt.

När vi väl kommit upp så vände han sig till mig och sade i avspänd och konverserande ton.

- Mamma, om du ramlar i trappan så dör du.
- Ja, sade jag.
- Då får vi klara oss utan mamma, sade han sedan glatt.
- Ja, sade jag (nu lite spänt)
- Då kan vi ta tillbaka katterna, sade han sedan.
- Jo, sade jag. Skulle du föredra det eller?
- Nej, sade han, med viss tveksamhet.

Jag fick ägna en lång stund åt att komma ihåg att min son nog inte riktigt förstår hela konceptet av det här samtalsämnet men han är en riktig liten mammaplutt så jag tror nog att jag fortfarande leder. Men det var på håret.

Douglas i Idre

Douglas har åkt med sin kompis Albin till Idre. Det är hans första besök på skidort.

Vi har förhört honom. Han har idag spenderat sitt livs första dag i skidbacken. Det har gått bra, han kan svänga och han har bara ramlat i liften en gång och kört i alla möjliga backar och in i ett träd men det upplyste han sin hänförda pappa om utan att klaga så det verkade vara ett snällt träd.

Jag vill åka hit igen, sade han.

Vi får väl se vad vi har råd med. Men någon gång skall vi nog ta oss till ett skidområde.

Mot ljusare tider

Johan var extremt hängig igår. Han låg ner hela dagen och sov flera timmar runt lunch. Oroligt försökte jag få honom att äta och dricka men nästan inget gick ner. Till slut tvingade vi honom att dricka saft och fick i honom ett glas.

Han ville inte ha glass, inte godis, inte frukt - jo han ville ha apelsin men åt inte. Ingen mat, ingenting.

Jag kände mig gråtfärdig. Tänkte att imorgon blir det doktorn.

Han gick självmant och lade sig mitt i middagen (som han inte åt) klockan sex igår. Jag gick in och kramade honom.

- Nu får du bli frisk min lilla älskling, sade jag bedjande.

Johan låg och blundade, men han svarade. Med sin lilla sjuklingsröst så sade han:

- Mamma, jag kan inte just nu (bli frisk). Jag blir det imorgon.

Det blev han. Idag kom han upp och gjorde några danssteg till den pågående melodifestivalen. Han åt (visserligen långsamt) en hel honungsmacka och en sked ägg och drack ett glas äppeljuice och nu låter han nästan som vanligt.

Tack tack tack.

Douglas har ingen feber och inga symptom överhuvudtaget och jag är snorig men det får man ta. Ungarna är friska.  Däremot blev barnkalaset som ungarna skulle gå på idag inställt. Huvudpersonen har tydligen magsjuka.

Jag längtar till sommaren.

Makens spännande personlighet

Det är något särskilt med Ronnie. Han är som en naturlig Legomaster. Han föredrar att få saker i delar och skruva ihop dem.

Han är extremt rastlös idag. Att vara frisk i en familj där alla andra är sjuka är halvkul förmodligen. Igår trodde vi att alla var friska och åkte till Ikea och köpte ett skåp att ha Johans TV Box och Playstation i. Vi hade en hylla tidigare men nu när vi flyttat runt boxarna så fick den nya (dvs vår gamla) box inte plats så han behövde ett litet skåp under TV:n.

På Ikea hittade vi något lämpligt för drygt 200 kronor och åkte hem. Johan och jag åkte via apoteket och köpte Ipren, Alvedo och Echinacea och när vi kom hem så pågick skruvandet. Skåpet var på väg att förvandlas från platt paket till skåp.

Idag har Ronnie klättrat på väggarna och druckit kaffe. Jag har jobbat, Johan sover och Douglas och Erik ser ut som hängpelargoner.

- Det var kul att skruva ihop det där skåpet, sade Ronnie plötsligt och såg nästan tacksam ut.
- Det blev bra, sade jag.
- Jag behöver något att skruva med, sade Ronnie och tittade lystet på luftvärmepumpen som låter konstigt.
- Vi behöver i och för sig fixa tvätten, sade jag
Ronnie tittade irriterat på mig och jag hörde den outtalade meningen:
- Jag sade inte tvätta, jag sade skruva. Skruva är roligt, tvätta är tråkigt.
Nej han sade inte det, men jag förstod ändå.
- Vi kanske behöver något från Jula, sade han sedan.
- Jaha, sade jag.
- Jag tror att jag åker och köper en rullgardin.
- Jahaja, sade jag, gör det du.

Han har åkt nu, och tagit med sig de stora barnen. Snart kommer han nog hem med lite nya byggsatser.

Sjuk sjukare sjukast

Natten mellan söndag och måndag så kom Erik och hade ont i magen. Någon timme senare kräktes han. Därefter fick han feber. Mycket feber. Dagen efter kräktes Johan och fick feber. Mycket feber. Därmed har vi varit hemma i veckan och vi andra klarade oss. Trodde vi. Tills igår. Då fick jag feber och blev förkyld. Även Douglas fick en liten febersväng. Ronnie hade ont i halsen igår så därmed hade alla åkt på något.

Idag då? Johan är däckad. Han sover hela tiden, äter inget, hostar ynkligt men säger att han mår bra. Erik mår bra, Ronnie mår bra, Douglas tröttnade på att vara sällskapssjuk och mår också bra och jag är förkyld. Igen. Så förkyld att jag fått förslitningsskador under näsan.

Så vad gör man. Tröstäter. Jajamänsan.