Ont i huvudet

 

Fina ord..

Hjälp, hjälp, säger en av Eriks gubbar.
En av de andra säger: - Ta det lugnt, vi skall rädda dig. Fort, vi måste till undsättning.

Jag stannar upp: Undsättning? När har han lärt sig det? Intressanta ord de lär sig nuförtiden. Tvivlar starkt på att det är jag eller maken som använt det. Kul ändå.

Skadeskjuten kråka..

Livet är lite rörigt just nu, därav den något lägre skrivfrekvensen men nu är det dags igen.

Ronnie var hos sin pappa i helgen och fixade med syrrans bil. Vi åkte dit för att störa dom lite och fika på eftermiddagen. Det var jag, Douglas, Erik och Johan. Erik och Douglas satte igång att leka på farfars naturtomt. Eriks nyaste lek går ut på att man klättrar upp på en stor sten (den är nog ett berg i hans ögon) tar en rätt stor sten (typ 1,5 kg sådär) och rullar ner den för berget. Då rullar den nerför stenen och har man tur över vägen och vidare ner för en liten backe till. Leken var kul i 10 minuter ungefär. Därefter hör jag ett skrik. Ett aj-skrik. Åh nej, hör jag Douglas sedan. -Hur gick det Erik, säger han oroligt.

Erik har under denna period stannat upp i kort tystnad - man känner igen den som förälder - det är tystnaden innan vrålet, och mycket riktigt, vrålet kommer.

Jag rusar dit. Han skrapade sig på handen säger Douglas. Erik sitter och vrålar och visar upp sin smutsiga randiga hand. Jag tittar nervöst men den ser mest smutsig och kanske lite "svedd" ut. Erik vrålar vidare. Vi måste tvätta det här säger jag och lyfter upp honom. Han vrålar på. Går mot farfars toalett då jag uppfattar att vrålet går över i "jag skriker som fasen för att du gullar med mig extra mycket då" nivån.

Blir lätt irriterad och sätter ner Erik på marken. Lugna dig, säger jag, sluta larva dig. Erik struntar i mig. Jag lyfter upp honom igen och bär honom till toaletten och när jag har spolat upp vatten för att doppa handen i så ser jag nageln. Den är inte normalfärgad. Det ser ut som om Erik har nagellack på sin lillfingernagel. Lätt mörklila nagellack. Själva fingertoppen är ungefär i samma färg. Jag inser att det sk skrapsåret inte är ett skrapsår, han har klämt sig.

Fick enorma skuldkänslor. "Skärp dig" - hur kunde jag säga det. Lillplutten som nästan har brutit fingret. Klämskador som gör så ont. Ajajajjaajjjj. Förvandlas till supersnälla mamman och ber om ursäkt och han blir så intresserad av nageln att han lugnar sig.

Lite senare på kvällen så leker Erik och pappa. Erik råkar klämma sig och får fast fingret och vrålar igen. Ronnie inser inte först utan tror att han busar. Jag ser Eriks min. Den är inte kul.

Idag ringde dagisfröken och inledde med att "Hej det är xx, det är ingen fara men..". Jag blev förståss jätterädd. Det värsta som finns är när det kan vara dagis nummer på nummerivsaren. Erik har slagit sig på en borste säger hon. Han blöder i hårfästet, han var väldigt ledsen men han är glad nu. Jag frågar tusen frågor men han sitter och leker och säger inte ett knäpp. Litar på deras ord. De brukar skicka hem barnen om det är allvarligt.

När vi hämtar Erik så får jag nästan en chock. Han har en fläck i huvudet som är en och en halv centimeter i diameter och håret från fläcken till pannan är rött. Han ser ut som om han har blödit rätt rejält. Som vanligt verkar det inte bekomma honom, han hade tydligen varit lugn men hujedamej. Funderar på vad man skall göra nu. Skall jag duscha huvudet? Låta det vara? Håret är ju helt stelt under såret...

Fy fasen, man inser vilka läskiga stunder som komma skall med tre killar i familjen. Hoppas bara att det värsta som händer är att de möjligen bryter en arm eller så.

Hörnsoffa,

Vi har beställt en ny soffa... mina soffor har levt sedan 1991 och börjar bli för små för vår familjebildning så nu har vi beställt en soffa med plats för ett fotbollslag.

Om man fått önska sig fritt så hade jag velat ha tre tvåsittsoffor i ett U men det finns ingen chans att det får plats i vårt hem så nu har vi beställt en annan - en HÖRNSOFFA. Fortfarande minns jag min mammas åsikter om hörnsoffor. Det var inte rätt. Fostrad i den andan så har hörnsoffor varit förbjudet.

Men - efter att ha provsuttit den på Ikea med hela familjen och fortfarande haft oceaner av plats över till föräldrar och svärföräldrar och andra släktingar så ignorerar jag nu gamla fördomar och har beställt en jättefin. Den kommer att utnyttja platsen perfekt i vårt långsmala vardagsrum (inbillar jag mig).

Den 6:e maj är det dags för den att flytta in. Tills dess måste vi ha gjort plats för den. Frågan är bara när man vågar sätta ut annons på de gamla. Klarar vi av att vara sofflösa med tre barn? Kanske får man ställa en säng i vardagsrummet så länge.

Fikasamtal

Jag bakade en mjuk pepparkaka idag för att smöra för Douglas och hans kompis. Det fungerade ganska bra så vi satt och fikade alla fyra pojkarna och jag.

Hans kompis fyller år samma dag som skolavslutningen visade det sig.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent då? sade jag till honom.

Han var tyst i en sekund:
- En studsmatta, sade han sedan.

Jaha, sade jag och tänkte 1799 kronor på rusta plus skyddsnät 599. Rätt dyrt...
Önskar du dig något annat då? sade jag och funderade på om han önskade sig något överkomligt.

- Ja, sade han, en ny pool.

Herregud, tänkte jag för mig själv, en pool och en studsmatta. Barn idag har rejäla pretentioner.

- Ja, vår katt hade sönder den gamla, sade han. Den hade sönder grannens också.

Insåg att min bild av pool inte var samma som hans. En katt river inte sönder en nedgrävd 100 000 kronors grej. Hans vy var en mjuk sak.

- OK, sade jag lugnad.

Han övergick sedan till att delge mig att han inte tyckte att det var lika kul att spela Playstation 3 längre eftersom hans pappa tvingar honom att läsa själv vad det står i texten på spelet när de spelar. Det är inte lika roligt eftersom jag inte får gissa hur jag ska göra utan måste läsa.

Vi tvingar Douglas att läsa också men det behövs mer och mer sällan, han blir bättre och bättre varenda dag känns det som. Det är skönt. Längtar tills alla barnen är minst fyra.

Generalen

Douglas hade med sig en klasskompis hem idag. Erik blev jättelycklig. Erik blir alltid jättelycklig när Douglas drar hem kompisar och alltid väldigt olycklig när han inser att det inte nödvändigtvis är för hans skull som de kommit.

I vilket fall som helst så fick de stora pojkarna tvspelstillstånd en stund:

- Malin, får vi spela TV spel? (Hundblick på)
- OK, sade jag
- JA! Sade Douglas och vände sig glädjestrålande till sin kompis. Det var tydligt att han inte trott att de skulle få spela.

De gick raskt in för att spela och två minuter senare kommer Douglas ut och frågar om de får släcka lampan och dra ner rullgardinen och stänga dörren och spela.
- Nej, sade jag.
- Men vi får släcka lampan i alla fall?
- OK, sade jag.

Placerade Erik vid datorn med Kalle kunskap och gick in i köket med Johan. Efter en stund hör jag Douglas fråga kompisen om de skall gå ut.
Hör inte svaret men plötsligt hör jag Erik.

- Inte gå ut! säger Erik
- Nej, har jag sagt (säger Erik igen), INTE gå ut!

Han låter som en jättearg förälder som just givit sitt barn utegångsförbud.

- Jag säger NEJ, inte gå ut! säger Erik igen.

Rätt lustigt att höra sin tvåårige son ryta åt två åttaåringar att de inte får gå ut. Han är ju inte rädd av sig direkt. Tyvärr fungerade det inte så de gick ut och Erik fick ett äpple. Det fungerade hyfsat.

Men! Jag glömde ju.

Vi har ju en stor nyhet idag. I min egoistiska självupptagenhet så glömde jag ju dagens största nyhet. Johan har börjat krypa. Han tar sig nästan en meter framåt. Det ser lite lustigt ut. Han reser sig med ena foten och kravlar med den andra och välter var tredje gång men nu förflyttar han sig. Spännande. Dags att sätta upp grindarna i köket. Han har en tand till också. Fem hela tänder. Värsta krokodilen.

Nytt jobb

Jahaja.. då har min tioåriga epok på Spider nått sitt slut. Nu är Spider sålt, till Lexicon. Lite underligt är det allt men det kanske är dags för något nytt.
Lite snabbt går det. Vi såldes i tisdags tror jag och nästa måndag så är det dags för flytt. Firman är i ett visst mått av förvirring men intressant är det onekligen.
Istället för hela 12 personer blir vi 23. Istället för Drottninggatan blir det Vanadisplan. I övrigt är det mesta detsamma, så här i början i alla fall. Vi får väl se om ett halvår :-).

Vi har varit på Ikea idag med hela familjen. Det var en pärs. Både Erik och Johan hade sovit för lite och stackars Douglas fick gå brevid oss och lyssna på spännande utfall i stil med.
- STÅ STILL ERIK ANNARS BLIR JAG ARG.
- ERIK DU FÅR INTE KLÄTTRA BLAND SAKERNA.
- ERIK KOM HIT, DU MÅSTE VARA HÄR ANNARS FÅR JAG BÄRA DIG.

Vi hade höga förhoppningar på restaurangen. Erik älskar deras potatis. Tyvärr var den inte genomkokt idag så han åt två, sedan började han snurra på stolen och på golvet.

Till slut höll jag Erik i ett löst grepp om handleden hela tiden. Han vred sig som en mask och skrek: AAAJJJ, AAAAJJJJJ, JAG VIIIILLL INTEEEEEEEE, SLÄÄÄPPPPP MIG. Det var hemskt. Jag hatar att handla med alla barn när de små är trötta. Det är förfärlgit. Till slut röt jag åt honom att stå still och att det inte skulle göra ett dugg ont om han inte hängde i handen hela tiden utan bara stod intill mig. Inte fungerade det. Jag tror att Ronnie och jag glömde att bygga öron på honom när han var i skapandefasen.

Eftersom vi flyttar in i gillestugan för att frigöra ett barnrum så tittar vi på garderober. Det är extremt dyrt med garderober och inte lätt att veta vad man behöver heller. Det är ett väldigt fint rum när det är i ordning. Jag ser fram emot att få flytta ner dit men man hoppas att inte alla nattbesökande barn skall snubbla nerför steget i hallen.

Snart är det sommar.. det skall bli härligt...

Nya framsteg

Johan kan sitta upp. Helt på egen hand. Ha ha. Han kan också slingra sig bakåt gnällande eftersom han förmodligen försöker ta sig framåt och blir sur för att det inte går. Men det är i alla fall ett nytt håll. En utveckling från den rullningsteknik och snurra helt varv som hittils fungerat.

I vårt kök är det supervarmt. Det är fint väder idag. Ute är det 10 grader och sol. Det är nästan så att man vågar tro att det snart blir sommar igen.

Samarbete

Erik har ett favoritprogram på TV. Det heter supertrion och handlar om tre djur (en anka, en sköldpadda och en hamster)som räddar andra djur. De har en sång. Den går så här ungefär:

"Vi är inte störst men det är OK för vi skall hjälpa dig så blir allting OK - vad funkar bäst TEAMWORK, vad funkar bäst TEAMWORK..."

Erik brukar sjunga på den... va futtar bät tiiiwuk.. ungefär så.

Häromdagen så satt han och lekte med två sjörövargubbar. Jag hör något som låter ovanligt. Erik pratar med bådas röster ... gör lite rollspel åt gubbarna så att säga.

- Hjälp, säger den ena
- Ta det lugnt, jag ska rädda dig, säger den andra
- Vi måste samarbeta, säger den första

Idag sade han det igen, vi måste samarbeta. Vi höll på med våfflor till lunch och helt plötsligt föreslår han lite samarbete. Det var rätt kul. Samarbete är ett bra ord. Jag är stolt.

Min man är ute och tvättar bilen. Det är också bra. Tack älskling.

Vi har barnvakt ikväll. Gun och pappa kommer hit och frigör oss. Vi skall försöka hitta en trevlig krog och se varandra i ögonen en stund. Det är toppen. Jag längtar. Allt är faktiskt bra. Barnen sover båda två. Vi har städat hela morgonen och är inte osams. Livet har sina ljusa stunder, rätt många faktiskt.