Skadeskjuten kråka..

Livet är lite rörigt just nu, därav den något lägre skrivfrekvensen men nu är det dags igen.

Ronnie var hos sin pappa i helgen och fixade med syrrans bil. Vi åkte dit för att störa dom lite och fika på eftermiddagen. Det var jag, Douglas, Erik och Johan. Erik och Douglas satte igång att leka på farfars naturtomt. Eriks nyaste lek går ut på att man klättrar upp på en stor sten (den är nog ett berg i hans ögon) tar en rätt stor sten (typ 1,5 kg sådär) och rullar ner den för berget. Då rullar den nerför stenen och har man tur över vägen och vidare ner för en liten backe till. Leken var kul i 10 minuter ungefär. Därefter hör jag ett skrik. Ett aj-skrik. Åh nej, hör jag Douglas sedan. -Hur gick det Erik, säger han oroligt.

Erik har under denna period stannat upp i kort tystnad - man känner igen den som förälder - det är tystnaden innan vrålet, och mycket riktigt, vrålet kommer.

Jag rusar dit. Han skrapade sig på handen säger Douglas. Erik sitter och vrålar och visar upp sin smutsiga randiga hand. Jag tittar nervöst men den ser mest smutsig och kanske lite "svedd" ut. Erik vrålar vidare. Vi måste tvätta det här säger jag och lyfter upp honom. Han vrålar på. Går mot farfars toalett då jag uppfattar att vrålet går över i "jag skriker som fasen för att du gullar med mig extra mycket då" nivån.

Blir lätt irriterad och sätter ner Erik på marken. Lugna dig, säger jag, sluta larva dig. Erik struntar i mig. Jag lyfter upp honom igen och bär honom till toaletten och när jag har spolat upp vatten för att doppa handen i så ser jag nageln. Den är inte normalfärgad. Det ser ut som om Erik har nagellack på sin lillfingernagel. Lätt mörklila nagellack. Själva fingertoppen är ungefär i samma färg. Jag inser att det sk skrapsåret inte är ett skrapsår, han har klämt sig.

Fick enorma skuldkänslor. "Skärp dig" - hur kunde jag säga det. Lillplutten som nästan har brutit fingret. Klämskador som gör så ont. Ajajajjaajjjj. Förvandlas till supersnälla mamman och ber om ursäkt och han blir så intresserad av nageln att han lugnar sig.

Lite senare på kvällen så leker Erik och pappa. Erik råkar klämma sig och får fast fingret och vrålar igen. Ronnie inser inte först utan tror att han busar. Jag ser Eriks min. Den är inte kul.

Idag ringde dagisfröken och inledde med att "Hej det är xx, det är ingen fara men..". Jag blev förståss jätterädd. Det värsta som finns är när det kan vara dagis nummer på nummerivsaren. Erik har slagit sig på en borste säger hon. Han blöder i hårfästet, han var väldigt ledsen men han är glad nu. Jag frågar tusen frågor men han sitter och leker och säger inte ett knäpp. Litar på deras ord. De brukar skicka hem barnen om det är allvarligt.

När vi hämtar Erik så får jag nästan en chock. Han har en fläck i huvudet som är en och en halv centimeter i diameter och håret från fläcken till pannan är rött. Han ser ut som om han har blödit rätt rejält. Som vanligt verkar det inte bekomma honom, han hade tydligen varit lugn men hujedamej. Funderar på vad man skall göra nu. Skall jag duscha huvudet? Låta det vara? Håret är ju helt stelt under såret...

Fy fasen, man inser vilka läskiga stunder som komma skall med tre killar i familjen. Hoppas bara att det värsta som händer är att de möjligen bryter en arm eller så.