fredag 31 december 2010

Nyårsafton...

Jahaja, man skall akta sig för vad man säger. Ingen Katarina och Steven här. Istället har vi tröstat oss med att sitta med findukat bord (men med vaxduk istället för linneduk) och haft servett i knät och sjungit snapsvisor och skålat. Barnen har snapsat i jordgubbssaft och sett väldigt exalterade ut. En del av snapsvisorna var väldigt lika barnvisor men allt slutade med en skål och lite mer saft.

Efter mycket mat och glass är vi nu helt slut och sitter här strax före åtta och undrar hur länge man kommer att orka hålla sig vaken. Utanför håller tonåringarna på att smälla småraketer och katterna står i fönstret och tittar.

Vår bulldozerkatt har haft sönder Ronnies piratskepp flera gånger... men Ronnie gillar sina katter så han tar det med ro.

Bilderna är blandade men gratängen är från igår och från micron :-).




Moster Brita

- Kan vi åka till Brita någon mer gång? Sade Johan när vi sjungit för pappa med fina tomtebloss nerstoppade i en bit Brie.
- Det kan vi säkert, sade jag, vad ska vi göra där då?
- Ehhmm, sade Johan tankfullt, vi ska äta och se på TV. Han pausade lite; och inget mer, sade han sedan.
- Det kan vi nog sade jag.

Tack

För alla fina presenter vi fick igår.

Nyårsafton

Ikväll är det nyårsafton - vi upprepar förra årets succe med Katarina och Steven - och nu skulle du bara våga dra dig ur gumman :-).

Välkomna.

Att bygga en borg

Ronnie har byggt resten av legoskeppet nu - det tog en timme ungefär. Barnen spelade Super Mario Galaxy 2 under tiden. När bygget var färdigt kom borgen och skeppet in och ställdes ner på vardagsrumsbordet. Erik reagerade inte. Johan sade "åh slottet" och så återgick han till spelet. Ronnie gick ut och jag satt kvar här i soffan och var irriterad på mina otacksamma barn.

Så jag stängde av tv-n och berättade för dem att de kunde vara lite mer trevliga. Då minsann fick jag en reaktion. Johan blev superarg och Erik med men min stora son förstod fantastiskt nog att loppet var kört så han gick (på uppmaning) och sade tack till pappa och skrek högt på vägen tillbaka (till min förtret) - hörde du mamma, nu har jag tackat pappa - visst gick det fort!

Johan grät i 10 minuter, högt och tydligt med huvudet i madrassen. Jag får inte speeeela (jag hörde hans tankar - de lät så här "mamma är duuum") (som om de inte redan spelat i en och en halv timme).

Men vi har lurat dem - nu är de glada igen - och leker med piraterna - som har VAPEN!!! Jag börjar vänja mig. Det verkar finnas en krigare i de flesta små män och kanske även i stora.

Den fungerar!

Har gjort skink och ostpaj (utan pajdeg i LCHF stil) i mikron - på "grillmicrokombi". Den blev jättefin och god och fort gick det!

onsdag 29 december 2010

Att bygga ett Legoskepp

Erik fick ett stort legoskepp i julklapp. Idag skulle det byggas. Tyvärr så visade det sig bestå av en miljon småbitar så Ronnie satte igång med en förväntasfull Erik intill sig.

Efter ungefär 10 minuter så såg Ronnie spänd ut och Erik snurrade otåligt på stolen och vad han än försökte göra så fräste pappa att det var så mycket bitar att han fick vänta. Alla barnen gick ut ur köket och kvar satt Ronnie i ett hav av legobitar.

Jag gick tillbaka efter en stund - inkallad av maken för att hitta en viss bit. Letade efter den och då satte den igång med en smäll - strukturpersonligheten. Insåg att han aldrig skulle bli klar som de där bitarna låg utspridda.

Började sortera, svarta tvåor i en skål, svarta treor i en annan, ettor i en, plattor på ett ställe. Efter en stund kom jag på att det här kunde ju faktiskt ungarna göra mer så jag fick sorteringsassistenter. Efter en halvtimme så hade ungarna och jag sorterat upp allt - och haft trevligt och gjort chokladbollar och färskpressad apelsinjuice. 

Den är nästan klar nu - piratbåten - men ibland undrar man varför man köper sådant här till barnen - det först nu - när Douglas är runt 10 som han gör sådant här själv. De små paketen är mer lagom men att öppna ett stort paket verkar fortfarande ha en enorm dragningskraft.

Tack för lunchen kära moster,

Det var jättekul att se dig igen. Jag kommer att återkomma med ett Dickensförhör om några veckor.

Listor - min källa till överlevnad..

Jag har inte till fullo insett det förrän ganska nyligen - men jag är en utpräglad listmänniska. Listor är vad som gör att våra projekt fungerar. Jag gör listor när vi skall handla, när vi skall ha folk med oss, när vi städar och inför julen.

Listorna ligger i allmänhet i köket och både jag och Ronnie går och stryker och fyller på när vi förbereder något. Ärligt talat så gillar jag mina listor hur mycket som helst.

Om en månad så fyller Douglas år. Vi har redan köpt några paket till honom. De ligger utspridda på dolda men skilda ställen. Det är verkligen dags för en lista. Så att man får koll. Ni skulle se julklappslistan. Jag brukar visa den på Excelkurser. Har fått skicka den till mer än en i efterhand. Mottagandet är blandat från klentrogenhet till igenkännande men strunt samma - mina listor är superbra och man kan återanvända dem - listan med julmat t ex - fungerar fint i år igen.

tisdag 28 december 2010

28 december, min födelsedag, 07:40

Är vaken, hör lite ljud.
Hör mer ljud utanför den för ovanlighetens skull stängda dörren.
Dörrhandtaget trycks ner och dörren öppnas.
Ronnie och Erik sjunger: Ja må han leva.
Ett biljud hörs, det är Johan. Han storgråter.
Jag inser att man inte kan räkna med fullständig empatisk förmåga hos en treåring.
Han var nere hos oss vid femtiden och snurrade som en iller, både jag och Ronnie var superirriterade och skickade till slut tillbaka honom till rummet. Tydligen hade han somnat om - gott och ville inte bli väckt. Enligt Ronnie så hade han utstött väldigt griniga ljud vid tanken på att gå upp och sjunga för sin snälla mamma och dessutom lagt kudden över huvudet för att bli av med pappa.
Till slut hade ett litet gräl inträffat och Johan kom upp - men inte utan strid.
Jag har ont i magen, grät han, vilket han alltid säger just nu när han är ledsen. Han börjar utveckla det manliga - "jag är inte ledsen jag är skadad på något sätt - därför får jag vara ledsen "- draget.

Nåja, efter att Johan accepterat att det var morgon så har vi ätit frukost, öppnat fina presenter och hanterat minst fyra barngräl. Det är dags för dem att sova snart - annars blir den här dagen hemsk. I alla fall om inte Johan sover. Men jag är glad ändå.

Särskilt meddelande till jultomten:

- Mamma, sade Erik när vi lade oss och läste på juldagen. Jag tror att det var morfar som var jultomten.
- Varför tror du det? Sade jag.
- Men det lät som morfar, sade Erik och han hade så konstigt skägg, och jag såg inte morfar någonstans. (Jag tror att Douglas har skvallrat.)
- Men han kanske var på toaletten, sade jag oskyldigt.
- Nej, sade Erik, jag kollade båda toaletterna.
- Nej, sade jag, det gjorde du inte alls - jag såg ju att du pratade med jultomten och det var inte tal om någon toalettkoll just då.
Erik svarade inte.
- Vi läser nu, sade jag.
- Ja, sade Erik. Men jag tror ändå att det var morfar.

Kära jultomten, notera på bilderna här nedan att Erik har ärvt ditt sopsäcksbeteende på julafton. Han var rena städkungen hela kvällen.

Precis vad jag önskade mig!

Det var dagens mening på julafton. Det finns inget som skänker sådan värme som tacksamma barn. Vi hade en superjul - tack alla ni som hjälpt till att göra förgylla den på olika sätt.






måndag 20 december 2010

Titta vilka fina julgranskulor jag har hittat..

Visar vår nya andelsby här också.


Baksöndag

Igår bakade vi med barnen.. följande lyckades vi åstadkomma

  • En sats förfärliga kolor som blev brända och slängda
  • En sats supergoda kolor
  • Ungefär 40 stycken vita ischoklad
  • Ett antal chokladfigurer av smält och återformad choklad
  • Rocky road av smält choklad, nötter, riesen och mini mashmallows
  • 5 ihopsatta och intressant dekorerade pepparkakshus - vi har nu en liten by.
Maken och jag satt utmattade i soffan igår kväll och var nöjda. Trots att barnens uppmärksamhet varit lite till och från under dagen så frågade Erik snällt om vi kunde ha en bakdag någon mer gång - t ex nästa jul.

Nu återstår matshopping... vi får väl se hur det går.

tisdag 14 december 2010

Minijul

Vi fick upp en julljusstake andra advent eftersom Douglas undrade över när vi egentligen skulle julpynta. Första advent var köket i uppror men nu i helgen kände jag pressen och tog ner ytterligare några ljuskällor som är sammankopplade med julen. Det finns en billig minatyrjulgran som har vandrat runt i barnrummen. Den är förmodligen från Rusta och kostade säkert inte mer än 50 spänn men den överlever året på vinden varenda år och lamporna fungerar i princip fortfarande så jag rätade till de böjbara grenarna och satte upp den.

Erik var lite hänförd. En gran, som lös och den var i hans rum. (Douglas och Johan har fått glaskulor i fönstren och några små juldekorationer.)

Fick en idé för någon dag sedan. Tänk om jag skulle slå in små miniatyrpaket och lägga under granen så att det blev som en riktig julgran med presenter under - fast liten?

Drog frågan med maken som snällt sade att det låter ju kul.

Det behövde vara något riktigt men inte dyrt så efter noggrant övervägande inköpte jag 2 tablettaskar var (Pim och Zoo) och en påse med inslagen kexchoklad och några minitoblerone. Alla dessa slogs sedan noggrant in igår kväll vilket gav 15 små paket. Lade dem i under granen i hemlighet medan Erik sov och väntade.

Ingen upptäckte dem imorse men idag innan jag kommit hem blev de upptäckta. De får inte öppna dem förrän på söndag då vi har godispysseldag med ungarna (vi skall göra kola, knäck och rocky road). Erik har börjat gissa och skaka lite på dem. En bil, trodde han, och ett tåg, och en Pez. Fick säga till honom att det inte var riktiga julklappar - de får man vänta på till julafton. Men lite kul är det allt. Nu närmar sig julen ... och alla julklappar utom två är inslagna och klara.

söndag 12 december 2010

Framtid...

Av någon anledning kom Erik och Johan in på år vid middagsbordet häromdagen. Ofta refereras saker till vad som skall hända när man är i en viss ålder.

Johan sade något, jag lyssnade inte, men Erik höde rösten och sade i klar och tydlig mästrande ton till Johan:

- Nej Johan, när Douglas är 30 år så är du 23.
- Ja, sade Johan,
- Vänta nu, sade jag förvirrat. Hur vet du det Erik? (Jag var lite chockad över att han kunde subtrahera och förstod inte hur han kunde tänka ut det så enkelt.)
Erik tittade oförstående på mig och jag fick förklara.
- Men hur kunde du räkna ut det Erik? Sade jag.
- Men det är enkelt, sade Erik. När jag är 25 så är Douglas 30 och Johan är två år yngre än mig och då är han 23.
- Jaha, sade jag, förstummad. Jag har en intelligent son tänkte jag sedan och tittade på Ronnie som tittade på mig. Man blir så stolt av utveckling. Johan är just nu i tjugotio-stadiet.

måndag 6 december 2010

Juratiden...

Det pågår många samtal just nu om dinosauriers varande eller icke-varande.

Johan och Erik diskuterade ivrigt i bilen idag när vi var på väg att hämta upp en julklapp.
- Johan, sade Erik i förnumstig stämma, dinosaurier finns inte.
- Jo, sade Johan, blå finns.
- Nej Johan, sade Erik igen - lite högre den här gången.
- JO! Sade Johan och rösterna eskalerade snabbt.
- Nej Johan, sade Erik igen, de fanns för länge länge sedan. När mammas mamma föddes då dog dinosaurierna.
- Ja, sade Johan, när mammas mamma föddes.  Han fortsatte:
- Pappa, när din pappa var liten då fanns dinosaurier.
- Jaha, sade Ronnie (vi satt i framsätet med öronen på helspänn).
- Jaaa, sade Johan, de fanns då för då var jag stor och det såg jag.
- OK sade vi.

Om tomten fastnar

- Johan, sade Erik vid matbordet precis.
- Ja? Sade Johan glatt (han älskar när Erik pratar med honom).
- Om tomten fastnar någonstan med sina renar så kommer djurskötarna med ett annat djur som är starkare och kan dra loss dem, t ex en lama.
- Ja, sade Johan lydigt.
- En lama? Sade jag nyfiket.
- Ja, sade Erik men det är inte Diego som är djurskötaren, det är andra.
- Vad händer sedan då? Sade jag, Vilka åker vidare med tomten?
- Det är renarna, sade Erik.
Så var det med det. Lamor alltså.

Nästan klart!

torsdag 2 december 2010

Vilket väder

och vilken enorm lycka att vi tog beslutet att installera kamin hemma. Vi har den igång varenda dag och både maken och katterna älskar den. Själv gillar jag den i vissa temperaturer men inte när det blur supervarmt. Det stoppar dock varken Morris eller maken.

Status i köket:

Kaklet uppe men ofogat, lister på plats igen, skivan betsad men golvet och fogning återstår. Hoppas att vi är klara efter helgen - sedan är det dags för julplanering.

lördag 27 november 2010

Kök under förändring

Köket är i lite uppror just nu... längtar tills vi kan ställa tillbaka sakerna på dess rätta ställe.


tisdag 23 november 2010

Norrköping

Idag har något ovanligt hänt. Både jag och maken hade å yrkets vägnar anledning att båda åka till Norrköping - så vi samåkte. Det var väldigt trevlig och snöigt - uppskattade Ronnies något större bil och fyrhjulsdrift.

Erik blev alldeles förvirrad över att vi både hämtade och lämnade tillsammans. Han sade åt oss att vi inte fick glömma att jobba på olika ställen imorgon. Så kommer det också att bli, Ronnie skall till Flen och jag till Botkyrka och Gamla Stan.

måndag 22 november 2010

Irriterande händelser (kanske inte vardags) - del 2

Vi behöver stänga av vattnet för att lossa på bänksskivan. Ronnie gjorde det idag och insåg att vi inte hade ballofixer (stavas det så?) så vi möttes på byggvaruhus med hela barnskocken och handlade. Han hade med sig en liten pryl för att mäta med. Hittade rätt och vi åkte hem. Då insåg min käre make att rören var olika stora. Vi behövde en som var 10 mm i ena änden och 12 i den andra. Nu har det här projektet hållit på sedan klockan 18:00 idag. Jag hör suckarna från köket. Envis är han min kära make men förmodligen inte så himla uppåt just nu. Med lite tur har vi vatten imorgon.

Irriterande vardagshändelser

Jag gillar strumpbyxor och stövlar -men precis nyss har jag haft sönder strumporna genom att korsa benen och då smög sig det lilla spännet i stövlarna iväg och rev sönder strumporna. Snygga strumpor är inte billigt. Irriterande. Man borde säkra spännen på stövlar. Mutter mutter.

Om ni undrar

Så tänker Douglas bli advokat när han blir stor, Johan skall köra grävmaskin och Erik skall bli rockstjärna. Vi får väl se hur framtiden ser ut.

Själv så tänkte jag bli flygvärdinna eller någon som stod i godiskiosk. Det blev man ju inte direkt.

Vi skall ha barnvakt imorgon,

sade Johan imorse. Farmor och farfar skall vara barnvakt.
- Vi skall ut och flyga imorgon, sade han sedan, med mormor och morfar, till Afrika. Där finns det vilda djur.

Jag funderade lite på vilka farmor och farfar skulle vara barnvakt till då men det kanske var till oss han menade, och vi kan ju behöva lite hjälp ibland... I synnerhet nu när vi hastigt och lustigt skall byta golv, kakel och måla väggarna i köket.

Vi har beställt nytt kakel, det är ursnyggt - antingen blir det toppen eller så blir det konstigt... men det är glansigt så får vi bara upp det så lär maken bli nöjd.

fredag 5 november 2010

Stor dag i evolutionen

Natten mellan i förrgår och igår så inträffade en stor dag i familjens utveckling. Båda barnen sov hela natten utan blöja.

Vi har under en längre period haft torrträning med Erik utan större framgång men nu äntligen börjar det luta åt rätt håll så Erik har nu i hela tre dagar sovit utan blöja och lyckats hålla sig torr. Efter två dagar blev Johan irriterad och ville också ha kalsonger. Han fick det och båda var torra morgonen efter.

Inatt har Erik inte klarat sig men Johan var torr igen. Vad säger man. Vi pratar inte så mycket om det med barnen, man vill inte strö salt i sår. Det kommer nog att bli toppen och Erik har ju faktiskt varit superduktig den senaste veckan.

onsdag 3 november 2010

Jag älskar dig mamma

Jag älskar dig mamma, säger Erik med jämna mellanrum. Han har adapterat mitt ordslöseri och använder mina meningar tillbaka till mig. Ibland för att han vill och ibland för att han vill att jag skall gilla honom. Jag gillar honom - oavsett vilket.
Johan däremot är lite mer svårflörtad - han uttrycker sällan den typen av meningar men är i likhet med sin pappa en fysisk person. Medan Erik säger jag älskar dig och springer vidare så säger Johan ingenting men kommer och sätter sig i knät. Då menar jag inte ingenting om allting utan han säger ingenting när det kommer till känslor.
Erik har dock insett vidden av rättvisa så han säger ungefär så här:
- Jag älskar dig mamma (när jag sett lite sur ut för att han inte klätt på sig som jag bett honom för att avleda mig). Därefter får han syn på Ronnie och säger: Jag älskar dig med pappa. Vi svarar snällt.
Igår så ropade jag något till Erik - något snällt tror jag och till svar fick jag ett budskap igen:
- Jag älskar dig mamma och dig pappa.
- och vi dig, sade jag tillbaka.
Då kom det:
- Jag älskar dig mamma och dig pappa, från Johan.
Det orsakade ett litet stopp i huvudet - en slags "jag insuper upplevelsen" paus.
Sedan fortsatte han med Douglas och en rad andra men det gjorde inget - jag kan dela.

Brev

Svärmor skickade ett brev till Johan för ett par veckor sedan. Det var hans första brev någonsin. Som han är medveten om i alla fall. Johan var väldigt stolt över sitt brev. Erik hade ju fått ett par inbjudningar till kalas så nu hade Johan också ett kuvert med ett litet kort.

Häromdagen så sade Ronnie att Johan hade kunnat återberätta hela brevets innehåll ordagrant så jag började prata om brevet med honom. Vad stod det i brevet? Frågade jag.

Fantastiskt nog så kunde Johan berätta hela brevet, (kanske 7 meningar) och säger i princip innehållet som om han läste det trots att vi satt i bilen och brevet var hemma.

Eftersom Erik hörde att både jag och Ronnie blev nästan stumma av häpnad så uppstod givetvis lite syskonrivalitet så Erik sade förnumstigt till sin lillebror att han minsann BARA hade fått ETT brev och att Erik själv fått många brev. Jag blev sur - jag blir alltid så himla irriterad när han skall sätta sig på Johan och visa sin egen storhet genom att förminska någon annan. Det verkar dock vara en slags skyddsmekaniskm hos storasyskon i alla former.

Nåja, vad jag vill säga är att vår brevlåda är öppen för brev till alla barn om någon känner sig manad. De verkar uppskatta detta enormt. Måste skriva några själv.

måndag 1 november 2010

Hjältar

Jag vaknade av ett ljud imorse, det var en slags mammavaknande. Något kändes som om jag borde lyssna på det. Hörde inget mer men när jag precis var på väg att somna om så ljöd ett gallskrik i hela huset:
- Mamma, jag är KISSSSNÖÖÖÖÖDIG.
Skriket lät som ett ilsket och högt rop på hjälp.
Förvirrat tittade jag upp och ryckte lite i Ronnie. Då kom det igen. Ett illvrål:
- Jag är KISSNÖÖÖÖÖÖÖÖÖDIG.
Jag provade att skrika tillbaka:
- Men gå och kissa då!!
Det fungerade inte - när skriket kom för tredje gången så gick jag upp, öppnade Johans dörr och sade åt honom att kissa.
Han låg i sin säng och såg arg och lite rädd ut.
Jag tände lampan och sade åt honom att kissa och komma ner till oss sedan.
Han gjorde det.

Vi låg en stund och gosade lite - eller jag gosade med honom och han låg snällt och tog emot.
- Jag hade en mardröm hos mig Mamma, sade han.
- Oj då sade jag.
Han var klarvaken och jag med. Men det var mysigt så vi låg en stund men blev rastlösa så jag frågade om han ville gå upp och det ville han. Något busigt flög i mig så jag tog tag om min lilla son och sade.
- Gå upp då, om du kan.
Han tog betet direkt och började skratta. Så jag höll i honom och han skrattade och försökte inte ens gå upp.

Sedan sade han:

- Erik satt fast i en puss en gång.
- Vad? Sade jag
- Alice pussade Erik en gång så att han inte kunde komma loss. Hon pussade hela tiden.
- Oj då, sade jag, vad gjorde han då?
- Han ropade på Oscar, sade Johan.
- Kom han loss då? Sade jag nyfiket.
- Ja, sade Johan.
- Vad snällt av Oscar att hjälpa till, sade jag.
- Ja, sade Johan, Oscar är en hjälte.
- Det verkar så sade jag.

Farligt det här med pussar.

tisdag 19 oktober 2010

Hon är inte kär i mig längre

- Här bor Alice, sade Erik glatt när vi åkte hemåt från dagis. Han pekade ut genom fönstret åt Alice håll. Alice går också på dagis och har just haft Erik på kalas.
- Hon är inte kär i mig längre, sade han sedan glatt.
- Nehej, sade jag. (och tystnade i spänd förväntan)
- Ja hon är kär i Oscar nu, sade Erik.
Wilma bor också här, sade jag.
- Ja, hon kanske bjuder mig på sitt kalas när hon fyller år, sade han glatt. Hon är också kär i Oscar och mig med.
Jag kunde inte hålla mig längre.
- Vem är du kär i då? Sade jag i så försiktig ton jag kunde uppbringa - vilket förmodligen var som en bulldozer.
- Ingen, sade Erik och fortsatte efter en paus:
- Men jag brukar leka pussleken med dem ibland.
- Hur gör man det? Sade jag.
- Men mamma, sade Erik irriterat, jag har ju berättat det en gång redan.
- Ja just det, sade jag. Man skulle jaga varandra va?
- Ja, sade Erik, den som är kvar sist och inte har blivit pussad vinner. Johan är nog för liten för att vara med för han skulle bli pussad nästan på en gång!
- Ja, sade Johan glatt.

Det är farligt det där - att bli pussad :-).

torsdag 14 oktober 2010

Det är bebisar här

... sade Johan till mig när vi höll på och bytte om till pyjamas och så klappade han sig på magen.
I ögonvrån såg jag Erik, som borstade tänderna. Han såg ut att vilja lägga sig i och rätta till Johans sanningar (som vanligt).
- Jaha, sade jag roat, hur många är det?
- Det är så här många, sade Johan och spretade med alla fingrarna på en hand.
- Jaså? Sade jag, fem stycken alltså!
- Ja, sade Johan stolt.
- Men var skall de bo då? Sdade jag, när de kommer ut alltså?
Johan var tyst en stund, och funderade lite.
- I Södertälje, sade han sedan.
- Jaha, sade jag, men ska de inte bo hos oss, om det är dina bebisar menar jag?
- Nej, sade Johan, de skall inte bo här.
- Nehej, sade jag, men då får vi kanske hälsa på dem ibland?
- Ja, sade Johan.
Han tänkte lite till och sade sedan:
- Jag vågar klappa bebisar.
- Ojdå, sade jag. Vågar du det. Är de farliga?
- Ja, sade Johan, bebisar kan bitas.
- Jaha, sade jag - så här? Därefter gjorde jag ett litet utfall mot honom och sade GRRRR högt.
Han såg nöjd ut och satte genast igång med att GRRR:a tillbaka allt vad han kunde.
Därefter glömde vi bort bebisarna och gick och lade oss istället. Idag har vi läst Halvan och sopbilen och Pelle hjälper en riddare.

Nytt köksverktyg


http://www.youtube.com/watch?v=askrd1PNki0&feature=related

En radiostyrd förskärare verkar praktiskt....

Kanske får skaffa ett större kök bara...

Maskinist


Idag så var det nära att det blev tillökning i familjen.

På Tveta tippen så finns det gott om katter och de anställda är väll sådär glada över det rent generelt, men ibland så kommer det fram en och annan kattunge som är tam trots vildkattslivet.


Den här hade kommit fram och hälsat och fick sedan följa med i lastmaskinen från sopsorteringen till verkstan för ett samtal till katthemmet för upphämtning.

måndag 11 oktober 2010

Mitt under Lite Sällskap med Filip och Fredrik...

... så lät det underligt från badrummet (där ett bad väntar på mig) och maken sade i neutral ton:
- Det där var en katt som badade.
Direkt efteråt kom en torr Cayenne in i vardagsrummet, därefter hör man ett skakande som låter som en hund som ruskar pälsen varpå vi båda reser oss upp och tittar ut i hallen.

Där kom Morris, genomblöt med ett blött spår efter sig, inklivandes i vardagsrummet.
Han sitter och tvätttar sig nu, och vi har fått torka golvet.


söndag 10 oktober 2010

25 grader ute

Våran panna har de sista två åren velat ha lite nya saker till vintersäsongen.Först ville den ha ett nytt relä till värmepatronen, sedan ville den ha ett nytt expansionskärl och nu har den fått för sig att det är sommar ute, den pendlar mellan 25 och 24 grader trots att det bara är typ 4-5 ute. Alltså har utetemperaturgivaren antingen hängt sig eller så är den helt enkelt slut.
Jag har på känn att det är det sistnämda för inte kan man ha turen att det bara ska gå åt lite 5-56 för att få liv i den igen...

Sova

Ända sedan Erik dök upp och förändrade mina sovvanor till strimlor av vad de brukade vara så har jag knappt förstått vad "att vara utvilad" innebär.

När Johan var ungefär 1 så blev det något bättre men trots att barnen sov så hade jag kvar varenda reflex i kroppen som väckte mig ideligen på nätterna och tyvärr så bidrog inte makens snarkningar till någon direkt utsövdhet.

Vi har provat att byta bäddmadrasser och slutligen hela sängen och jag har varit mer eller mindre beroende av öronproppar och kamomillte och annat som skall göra mig mindre uppmärksam på nätterna.

Men nu - efter fem år - har något hänt.

Jag sover som en stock. Den här helgen har jag sovit nästan 8 timmar två nätter i rad. Det är ett mirakel. Fem år senare. Jag vaknar på morgonen och känner mig tacksam och lite annorlunda.

Det är helt fantastiskt. Lite beror det nog på den nya bäddmadrassen som är en tempurkopia men till stor del att jag äntligen varvat ner och även instinktivt tror att barnen skall hitta mig om de vaknar på natten.

Nu finns det hopp. Kanske kan någon liten rynka retardera till ett mindre streck.

Mormor och morfar har sagt det

Vi ägnar oss ju åt en ständig uppfostran med mer eller mindre framgång. Den käre Johan har gått in i en andra andning vad gäller trots och säger emot både mig och maken med viss framgång.

- Man får inte leka med kniven vid matbordet Johan, sade jag igår.
- Jo, sade Johan.
- Nej, Johan, det vet du att man inte får, sade jag.
- Jo det får man visst, sade Johan, mormor och morfar har sagt det.

Det där argumentet är vanligt förekommande just nu. Mormor och morfar har visst blivit väldigt tillåtande. I synnerhet med sådant som vi försöker sätta stopp för :-).

måndag 4 oktober 2010

Hämta

- Ska du hämta oss idag? Sade Johan till mig när vi stressat slet på oss kläder imorse.
- Nej, tyvärr sade jag.
- Ska du hämta oss idag? Sade Johan till pappa.
- Kanske, sade Ronnie, men det kan också bli farmor.
- JAAAAAAAA, skrek barnen och utbrast Farmor, Farmor, Farmor.
- Farmor får hämta oss, sade Erik, snälla.
Jag rusade in i sovrummet för att hitta min väska som alltid gömmer sig på morgnarna. Lyssnade vidare på dialogen.
- Snälla, kan inte farmor hämta, sade Erik igen, vi gillar farmor.
- Jag med, sade Johan (som i och för sig hade ingått i storebrors uttalande en sekund tidigare).
Det här måste jag komma ihåg att skriva upp tänkte jag.

fredag 1 oktober 2010

Darth Vader

Min kära make har äntligen fått Star Wars kläder. Något han förmodligen väntat på i hela sitt liv. Nu finns på HM - klassiska barntröjor i vuxenstorlek med Darth Vader och Star Warsmotiv. Ronnie är nöjd. Barnen var nöjda.

Vi kom att prata om Darth Vader som uppträdde på Eriks födelsedagskalas i somras.

Erik log lite överseende när Ronnie försökte låtsas att det var en riktig Darth.

- Äh jag vet vem det var, sade Erik. Det var morfar.

Lite kul tanke faktiskt.. min pappa - Darth Vader - det kunde man aldrig trott.

Ligger efter

Här märks det när jag är överhopad av jobb. Det blir tystare. Tyvärr. Det händer ju fortfarande kul saker och skriver man dem inte direkt så glömmer man bort dem. Nåja. En sak är säker. Jag gillar Håkan Nesser. Köpte några böcker på utförsäljning. Novellsamlingar av olika slag i talboksformat. Började lyssna på en - På spaning med Ann Söderlund. Jag har gillat henne - på TV men boken - nja, för gnällig. Lite "jag har det så jobbigt för jag är småbarnsmamma och gör uppror mot alla krav på mig genom att bli näbbig och hugga på allt inklusive min man" känsla.

Avbröt den efter 2 skivor. Lyssnade lite på Herman Lindqvist efter det - fungerade inte heller. Kändes också lite mossigt nästan.

Därefter så tog jag fram Håkan Nesser. Doktor Klimkes horisont eller något i den stilen. Åh... han skriver så fint. Han läser bra. Boken är spännande - massor av mordgåtor i längre novellform. Är nöjd. Bara en skiva kvar nu. Kommer att sakna den här boken när den är slut.

fredag 17 september 2010

Flytta hemifrån

- När jag blir stor så skall jag bo någon annanstans, sade Johan när jag hämtat barnen på dagis.
- Jaha, sade jag. Var skall du bo då?
- Någon annanstans, sa han snällt.
- Men var tänkte du bo då? Frågade jag som inte ville släppa ämnet.
- Jag ska inte bo i Narnia, sade Johan.
- Nehej, sade jag. Du kanske ska bo i Stockholm?
- Ja där ska jag bo, sade Johan. Hos Katarina och Steven.

lördag 11 september 2010

Har köpt en svart ullkappa

som kommer att bli perfekt hos kund i vinter. Till bra och rabatterat pris. Har letat i ett och ett halvt år och den här var riktigt fin. Känner mig mycket nöjd. Nu är det dags att börja spana efter vinterjackor till barnen. Om någon har en 25% rabattkupong på kappahl att skicka åt det här hållet så tar jag gärna emot den. Var så himla nöjd med deras proTec vinterjackor från förra året men de är rätt dyra så den där rabatten kan behövas.

Förkylning part 2

2 whisky, 3 vitlöksklyftor, 4 * 15 ml kan jang, ett otal koppar te, en liter färskpressad apelsinjuice och några glas berocca senare så mår jag hyfsat. Det betyder att jag är förkyld och behöver ha näsdukar med mig men inte tror att jag har fått galopperande halsfluss längre.

Snart är det dags för Eriks andra fotbollsvända i Douglas avlagda fotbollsskor. Han är dessutom bjuden på barnkalas och har gjort klart för oss att vi inte skall följa med in utan att han skall vara där SJÄLV och att vi skall lämna honom och sedan hämta honom när festen är klar. Han tyckte dessutom att pappa skulle lämna honom och jag kunde på nåder få hämta honom. Han börjar bli STOOOOOR.

onsdag 8 september 2010

Ont i halsen

Aj aj aj - jag har ont i halsen - har haft kurs idag och igår och har haft ont i halsen båda dagarna. Idag känns det värre och värre. Inte lätt att viktväkta när man är sjuk. Sitter i soffan och ynkar och längtar efter te och kakor eller något annat trösterikt. Tur att Ronnie sitter här i alla fall.

Tog med mig min importerade Tylenol Cold till kursen och mina deltagare frågade (på skoj) om jag tagit med mig Blå Curaso (hur stavas det egentligen). Jag blev så generad över tankan på att jag skulle dricka alkohol när jag håller kurs så att jag kom av mig och glömde bort vad jag skulle prata om. Skulle behöva några rejäla vitlöksklyftor och lite echinacea.

Får se om jag är sjuk imorgon. Har tyvärr kurs då med egentligen.

onsdag 1 september 2010

Grenar

- Det är fotografering imorgon, sade maken till mig per telefon när jag var på väg hem idag och gjorde en paus i mitt frenetiska ringande till moster Brita som fyller år idag (HURRA HURRA Brita!!).
- Och din son har ett märke i pannan och under ögat och på ögonlocket, fortsatte han sedan.
Jag verkligen ogillar att få berättat för mig att något har hänt med min familj.
- Vilken son, sade jag och örde att jag lät som vita häxan i Narnia i ren nervositet.
- Erik förståss, sade Ronnie.
- Just det ja, sade jag.

Min kära älskade vilda son har noll koll när han gör saker. Han springer åt ett håll och tittar åt ett annat. Det orsakar en del händelser som hans mamma gärna skulle slippa.

Han satt och skröt för Douglas om hur ont det hade gjort vid middagen och berättade noggrant var han gjort illa sig etc.
Jag satt spänt och försökte hålla tyst.

Därefter så råkade han nämna att han sprungit det fortaste han kunnat för att krama trädet och då hade grenen kommit ivägen (jäkla knäppunge).

- Vad? Sade både Ronnie och jag unisont, sade du just att du försökt krama ett träd?
- Ja, sade Erik
- Krama tjejer istället, sade Ronnie. Det gör inte lika ont.

Ingen av killarna svarade. Men de åt upp allt och imorgon har vi en sårad krigare på fotograferingen. Lika bra att vänja sig. Jag bara hoppas att mitt eviga tjat om att han skall vara försiktig någon gång ger resultat.

tisdag 31 augusti 2010

Just det här vädret

som har varit idag är helt perfekt. Soligt och vackert och hög och klar luft och lite krispigt i luften. Jag gillar hösten, i alla fall den tidiga.

måndag 30 augusti 2010

Middag med barn

Vi har just genomfört en falukorv och pastamiddag med barnen, Douglas kompis Albin var med.

- Vad önskar du dig i julklapp Albin? Sade jag - dags att börja planera snart.
Innan Albin hunnit riktigt få ur sig något flikade Douglas in.
- Just det, jag behöver en bas, sade Douglas. Det önskar jag mig i julklapp.
Ronnie och jag tittade på varandra något förvirrat. Douglas spelar trumpet. En bas var något nytt.
- Vi har ett band, sade Albin. Jag spelar trummor, Kalle sjunger, Edvin spelar elgitarr och Douglas spelar bas.
- Men jag är den enda som inte har övat, sade Douglas anklagande.
Förvirringen spred sig, Ronnie och jag tittade på varandra, vi hade som sagt aldrig hört talas om den här basen.
- Jag kan ju inte spela eftersom jag inte har någon bas, sade han vidare.
- Men övar ni något då? Sade jag förvirrat.
- Ja, sade Albin (och Douglas)

På något sätt så lät det som om vi verkligen hindrade hans utveckling och framtida rockstjärenkarriär genom att inte förse honom med en elbas omedelbart. Det lustiga är att vi aldrig hört talas om behovet tidigare heller. Men nu vet vi vad han önskar sig till jul iallafall. Tråkigt att torrsimma som basist kan man tänka sig. Vi får väl se om behovet sitter i.

söndag 29 augusti 2010

Statyer

Vi läser som sagt Narnia nu. Det påverkar uppenbarligen barnens världsbild något.

Vi var på Rosersberg i lördags och tittade på bilar. Barnen var trötta och ointresserade och vi släpade dom i led efter maken som var outtröttligt glad och lycklig.

För att muta barnen så fikade vi på slottscafeet.

Borden ute var slut så vi satte oss inne - i närheten av några stora tavlor av viktiga män.

- Vad är det där? Sade Johan och pekade mot tavlorna.
- Det är tavlor, sade jag.
- Nej det där, sade Johan och pekade igen.

Mellan tavlorna stod en vit staty av en kvinna med ett litet barn som höll henne om benet.

- Det är en staty, sade jag.
- Varför har Vita häxan varit här och förvandlat dem till statyer? Sade Johan i något tyst och lite nervös ton.

Narnia har uppenbarligen gjort intryck.

måndag 23 augusti 2010

Nya skor

Jag har köpt mitt fjärde par platta ballerinaskor med slejf.

Köpte ett par på Jober Max i Södertälje för några år sedan. De var toppen. Jag använde dem till de inte höll längre.
Försökte då ersätta dem med ett par likadana, det fungerade sådär. Fick leta i ett halvår och därefter när jag köpt ett par så var de olika stora och gick sönder redan innan jag vant mig.
Köpte ett par till i våras, snygga vid första anblicken men de är ett annat märke och trots att jag försökt alla möjliga tricks för att få dem att fungera så förblir de hårda och ovälkomnande och efter en halv dag så längtar jag efter mina högklackade clarkes istället som är jättesköna.

Har därefter haft ett stiltje och irriterat stirrat på mina två återstående nästan identiska par ballerinaskor där det ena paret inte fungerar och det andra ger elaka skavsår.

Nu börjar dock "hålla kurs" säsongen och då måste jag ha vettiga skor som går att ha till kjol och ser propra ut men ändå är bekväma.

Har provat mig igenom hela Eccosortimentet utan större framgång, de var inte ens sköna. Gillar inte Rieker eller vad de heter och bestämde mig för att köpa svarta gympaskor istället.

I söndags tvingade jag med mig maken och barnen till Nacka Forum (Ronnie är verkligen underbar ibland) för att leta skor till mig.

Och gissa vad! Jag hittade ett par till synes likadana gaborskor med kuddar och fyllning och rubbet och har idag premiäranvänt dem på kurs och mina små fossingar är nästan omärkta av att ha stått i fyra timmar i helt nya skor! Hurra!

Kan inte vi vara lediga imorgon?

- Kan inte vi vara lediga imorgon? Sade Erik alldeles nyss nu när det gått ungefär en vecka sedan semestern tog slut.
- Men vi har ju varit lediga jättelänge (5 veckor!!) sade jag från toaletten där min kära son avbröt mig.
- Men mamma, sade Erik som inte var beredd att ge upp än, alla de andra barnen är lediga massor av dagar.
- Men (många men här) det har ju vi också varit? Sade jag.
- Men de har varit lediga massor av dagar även när dagis har börjat igen, sade Erik.
- Nej du min älskling, sade jag hurtigt, nu får vi vänta till jul.

Det tar ett tag att komma in i det hela igen men båda barnen verkar mycket nöjda varje morgon när de får komma till dagis så det är nog ingen större fara.

fredag 20 augusti 2010

Vidden av att läsa Narnia

Erik kom glatt ut ur Douglas rum med en av Suneböckerna häromdagen. Det var första närmandet mot kapitelböcker.
- Vi kan läsa den, sade jag till Erik men det är en kapitelbok så då får vi läsa den i flera dagar - vi hinner inte klart med den på en kväll.
Erik tittade förvirrat på mig och såg aningens besviken ut. Han gick tillbaka in i Douglas rum och kom ut med en annan kapitelbok.

- Erik, sade jag - om vi skall börja med kaptielböcker nu så kan vi kanske lika gärna läsa Narnia (som jag gillar men inte nämnde för sonen).
- Ja, sade Erik, vi kan läsa Narnia.

Sagt och gjort - fram med Häxan och Lejonet som nu skulle premiärläsas för Erik. Douglas har gått igenom den och Erik och Johan har sett en tecknad version av boken.

Snällt ihopkurad vid min sida låg Erik och väntade på de inte lika många bilderna som i de böcker vi brukar läsa.

Efter ett kapitel tittade jag på honom, han var lugn. Lucy hade precis kommit ut ur garderoben och fram till lyktstolpen. Han rörde lite på sig så jag fortsatte. In i halva nästa kapitel - ungefär när Lucy somnat hos herr Tumnus kändes Erik jättetung mot min axel.

- Erik, sade jag så snällt och mjukt jag kunde.
Han svarade inte.
- Erik, sade jag igen och reste mig lite och tittade på honom. Han sov som en sten.

Jag slog ihop boken och gick ut. I förundran över första gången jag läst tills min son somnat. Hittils har bara amning och välling åstadkommit detta eller total utmattning i soffan.

Var tvungen att prata om det med Ronnie minst 8 gånger samma kväll. Det var jättemysigt.

lördag 14 augusti 2010

Det är så varmt...

Jag står inte ut - var är glassbilen när man behöver den. Har upptäckt att de säljer cola-isglass som är det som får bli nöjet nuförtiden.

fredag 30 juli 2010

Vikingar och andra hjältar

Har det varit fullt av den här semestern...











Jag vill åka till mormor och morfar..

sade Johan alldeles nyss.

- Vi kan inte det sade jag, de är i Värmland och kommer hem först på söndag.
- Men dom är ju redan varma, sade Johan bestämt. Dom kan komma hem nu.

söndag 25 juli 2010

Destination Gotland

Vår semesterplan såg ut så här:
Åka bil till Öland, semestra på öland en vecka.
Åka bil till Byxelkrok på Öland och ta färja till Gotland och vara på Gotland en vecka.
Åka färja från Gotland tillbaka till Byxelkrok och lämna Douglas till sin mamma som skulle vara en vecka på Öland.
Bila tillbaka från Öland till Stockholm.

Vad hände?
Bilfärden till Öland blev som planerat.
Bilfärden till Byxelkrok blev som planerat men när vi nästan var framme kom ett sms från Destination Gotland som sade att färjan var inställd. Vi var nu nästan högst uppe på Ölands norra udde och hade ingen avfärd till Gotland.
Jag ringde och försökte boka om, vi fick en färja senare på kvällen från Oskarshamn till Gotland. Alltså bilfärd ner igenom hela Öland och upp igen till Oskarshamn. Vi funderade ett tag på färjan Byxelkrok - Oskarshamn men det åskade och blåste och färjan såg halvkul ut.
Dagen innan avfärden från Gotland kommer ytterligare ett SMS från Destination Gotland - nu är även färjan tillbaka till Öland inställd - efter två veckor i bil och med rätt mycket smutstvätt så är man inte så sugen på att åka till Oskarshamn-  tillbaka till Öland och därefter ner igen och förbi Oskarshamn igen på vägen tillbaka till Stockholm - det hade blivit minst en 4 timmarsomväg utöver de 6 timmar vi räknade med. Spänt tittade jag och maken på varandra.
- Vaddå? Pep Douglas - Humörsavkännarproffset i baksätet.
Jag ringde Destination Gotland igen och frågade vad som fanns. Resultatet blev en tidigarelagd avgång - samma kväll 03:30 från Visby till Nynäshamn och en avlämning av Douglas hos morfar på morgonen för avresan till Öland.
På detta beslut fick vi raskt återvända och städa upp efter oss och förlita oss på min väns vänliga middagshantering och därefter ge oss på en midnattsresa med tre små barn. Allt gick förvånansvärt bra, ungarna sov snällt i Katarina och Stevens säng och lät sig bäras ner till bilen. De sov vidare fram till Visby där alla vaknade runt två på natten och glatt umgicks med oss och varandra och spanade på båtar och händelser på kajen. Därefter somnade de även på båten varpå den anlände 06:45 som planerat i Nynäshamn.

Eftersom vi var först på kajen i Visby var vi också i tur att vara först ut. Här uppstod det tredje problemet för vårt Gotlandsbåtbolag - de fick inte ner akterrampen. Den hade fastnat. Nu längtade jag hem ordentligt. Trött som bara h-e efter att ha varit vaken hela natten i princip och med rastlösa trötta (men snälla) ungar i baksätet så åsåg vi minst 10 personer som sprang fram och tillbaka och tryckte på knappar och drog igång larm och annat. Efter 20 långa minuter fick de igång den och vi kom av som första personbil från färjan. Douglas kunde avlämnas i helt men trött skick och vi andra åkte hem och hade snabbmat, tv och sovdag.

Alla sov som stenar i natt. Skönt.

Visby by night

Båten bestod av vår barnfamilj och 500 fulla ungdomar på väg hem

Inte lätt att få ner rampen på Gotlandsbåten


Vägen ut börjar öppna sig

<>
Först ut (för förmodligen första och sista gången)

När skall vi åka till Katarina och Steven?

Sade Johan precis.
Vi kom hem därifrån igår.
Men vi skall nog låta dem vara ifred ett tag nu, sade jag.
- Men jag vill vara på Gotland, sade Johan, jag vill vara där många gånger.

Jaha, sade vi. Du får nog vänta ett tag. Vårt nästa semesteruppdrag är inte lika glamouröst, nu skall vi till tippen.

Öland och Gotland

Nu är vi hemma efter en vecka på Ekerum på Öland och en vecka i När på Gotland.

Vi har haft en toppenresa med fint väder nästan hela tiden och möjlighet att umgås med både vänner och familj.

Vi har besökt riddarborgar (Kalmar slott, Borgholms slott och Eketorps borg) och ungarna har fått prova på att leka riddare och känna på riktiga långknivar, yxor, svärd och bågskytte. Något som definitivt var uppskattat - inte minst av Douglas som visade sig ha oanade talanger inom pil och båge.

Tack så mycket Lars, Marianne, Katarina och Steven för en toppenvecka på Gotland och pappa och Gun för Ölandsveckan. Bevismaterial följer nedan:
Öland

Äntligen på stranden


Douglas på hoppkudden

Douglas tränar Johan på hoppning
Gotland


Vi har anlänt Gotland och Herta strand - här finns det sand så det räcker


Fotboll på baksidan
Sandslott på gång

Snart dags att gå hem med lite mer sand i fickorna

Härliga gotland på kvällen

Snart en färdig borgt

onsdag 30 juni 2010

Total förvirring

Erik kom ner till oss i förrgår - han lade sig hos mig och satte igång att snörvla. Jag blev klarvaken och irriterad och bar upp honom efter ungefär 4 minuter. När jag lägger ner honom i hans säng och säger godnatt så känns något fel. Han ser konstig ut. Jag tittar närmare - genast mindre ilsken och ser att killen har fläckar på båda kinderna, det är blod. Inte så mycket men väl utsmetat. Jag blir jätterädd i två sekunder och inser sedan att han har blött näsblod. Inser också varför han snörvlade. Känner det dåliga mammasamvetet och går och hämtar en blöt handduk för att göra rent min röda son. När jag börjar göra rent honom inser jag att båda hans händer också är röda - förfärligt faktiskt - då kan jag inte låta bli att väcka Ronnie som kommer med och inspekterar och säger att det är ingen fara - han har bara pillat. Det ser inte ut som någon fara heller när han väl är avtvättad för inget är längre rinnande.


Vi går och lägger oss och sover och inget mer mystiskt händer.

Inatt upprepades mönstret. Erik kom ner, utan att snörvla och jag insåg att jag var effektivt inträngd mitt emellan maken och sonen. Jag kan absolut inte sova om jag inte har fri lejd åt något håll. Efter några minuter så gick jag tyst upp och lade mig i Eriks säng istället.

Vaknade av solsken strax före sex - fortfarande i Eriks säng. Gick upp och gjorde kaffe och gick därefter ner till killarna - trodde jag. Bara Ronnie låg i vår säng. Jag lyfte på mitt täcke, förvirrat och blev därefter lite rädd, igen. Var sjutton var Erik? Jag hade ju sovit i hans säng och nu var han inte längre i min säng och inte heller i sin egen.

Jag väckte Ronnie.

- Var är Erik, sade jag i ett första stadie av falsett.

- Öhh, sade Ronnie.

- Var är Erik? Sade jag igen.

- Han är i Douglas säng, sade Ronnie.

- Jaha, sade jag utan att fråga mer och gick upp till Douglas rum och kollade. Mycket riktigt, i fullt dagsljus så låg min lilla femåring och sov i sin storebrors säng (Storebror är hos sin mamma den här veckan.)

Jag drog ner rullgardinen och smög ut.

Efter några minuter så började jag fundera, varför överhuvudtaget hade Erik gått till Douglas rum? Kunde inte låta bli att fråga när min lilla raring vaknade någon halvtimme senare.

- Varför lade du dig i Douglas rum? Sade jag

- Va, sade Erik.

- Men varför lade du dig i Douglas rum? Sade jag.

- Men du låg ju i min säng och då fick jag lägga mig i Douglas rum, sade Erik.

- Jaha, sade jag.

Uppenbarligen är det rätt just nu att flytta runt på nätterna – man kan ju prova att ligga kvar i urprungssängen också men det kanske är överskattat.

lördag 26 juni 2010

Midsommar...

Jag och maken hade bestämt oss för att fira midsommar i stillhet. Sillunch, grillkorv och potatissallad (hemgjord potatissallad i alla fall) och en choklad och hallon pavlova Nigella Style som Katarina introducerat för något år sedan.

Det fantastiska är att det blev supermysigt. Fint väder hela dagen, frisbee och fotboll med ungarna i trädgården och både sillen och korven och potatissalladen och till och med marängen till pavlovan blev toppen. Toppa det med jordgubbar och kärnfri vattenmelon och chips till ungarna och kvällen var räddad.

Imorse var det också fint, vi åkte till farfar och åt bullar och lekte och försökte rädda hans router som tyvärr inte mådde något vidare.

Därefter föreslog Ronnie att vi skulle till Skansen. Vi åkte via hemmet och lurade i barnen ännu lite mer korv och spenderade sedan hela dagen på Skansen. Vi har ätit sockervadd, åkt tåg, tittat på älgar, åkt karusell, klappat en get och spanat efter osynliga vargar och lokatter och tagit lotter och fiskat fiskdamm - dvs gjort en ganska klassisk skansentur.

Det var härligt. Ungarna var glada = jag var glad. Helt fantastiskt med fint väder i flera dagar.

Johan fick en kanin i fiskdammen. Han har två kaniner sedan tidigare. Notera bilden, han har en trippelkaninkudde.

måndag 21 juni 2010

Prinsessbröllop

Det var så fint! Hon var så fin! De såg så glada ut! Jag gillar Victoria, hon är ett proffs och jag gillade Daniels tal. Håller tummarna för att deras saga håller även 10 år framåt.

Bebisar...

- Jag har en tjock mage, sade Johan glatt häromdagen.
- Nej, sade jag, du har en superfin treåringsmage.
- Jo, sade Johan, jag har en bebis i magen.
- Jaha, sade jag och försökte få dialogen vidare, när kommer bebisen?
- Den är i magen, sade Johan, jag har en bebis nu.

Vi vet lite mer om hans bebis nu, den heter Kalle och den skall inte alls komma ut.

Han petade till på mitt bröst när jag bar honom häromdagen. Oj, vilken tjock muskel, sade han - har du en bebis där.
- Nej älskling, sade jag - bebisar kommer längre ner och det är inte direkt en muskel. Sedan lämnade vi ämnet.

Lite bilder från kalaset


Sent omsider så kommer här lite bilder från kalaset... Tack till er som kom och gjorde ungarnas kalas så trevligt. Vädergudarna var också med oss!