Snart slut på badandet

Varje dag sedan någon vecka så har Erik föreslagit att vi skall gå ner och bada på kvällen. Vi gjorde det en hel del i somras men nu är det 14 grader på kvällarna och lite regnigt. Igår tänkte jag att jag kanske kan göra det med dem trots vädret så kanske han slutar tro att det skall vara supermysigt så igår kväll så gick vi i morgonrockar ner till badstället som var helt tomt, blåsigt och regnigt och med en starkt gungande badbrygga. Ungarna så lätt nervösa ut men kavat motstod de vädrets makter och hoppade i båda två. Inte jag. Jag lyfte resolut upp mina små darrande telningar och torkade dem med kraft och bar dem över sanden och ställde dem på tork på en bänk så att de skulle slippa sandiga kalla fötter.

Idag var det ingen som frågade.

Idag började Johan första klass

Han var nöjd när han kom hem.

Jag frågade vad han hade gjort och han hade ritat. Han var mycket stolt och visade glatt (och animerat) sin teckning som föreställde andra världskriget (!). För Johan var andra världskriget något spännande och intressant. Både jag och maken hade lite svårt att acceptera valet av bild.

Det går lite segt nu

Med vårt husbygge men förr eller senare lär det väl bli klart. Den 28:e påstår vår husleverantör men när man tittar in kan man undra. Jag är en skeptisk person så vi får väl se. Å andra sidan så händer det en hel del och det är 25 dagar kvar så hm kanske kanske.

Varning, farmors lägenhet är invaderad av drakar

Den som står i den stiliga gröna skålen har självlysande eld (om man släcker varenda lampa i hela lägenheten helt exalterat) som syns även i fullt ljus (men man måste!!! släcka alla lampor till mammas och pappas milda irritation, farmor är tålig däremot).

 

 



Johan har också tillverkat ett nytt mobilskal åt mig idag av ett A4 papper som han noggrant vikt och tejpat och klippt och ritat en telefon på. Det är lite stort så han har tänkt ut att det passar till båda våra telefoner. Lite bökigt under arbetstid kanske men ändå bra. Han har också tillverkat en liten tärning och påmint mig om att jag lovat honom en pysselverkstad i huset (som vi kanske kan flytta in i om två månader). Obs! Notera att han ritat av telefonen så att man ser vilken den tillhör...

Mamma, jag vet hur man gör en mumie

Man bara virar in sig med massor med toalettpapper och tar två stenar, sade Johan när vi var på väg i bilen för att gratulera Elsy på födelsedagen. (Tack Elsy, det var jättegott!)

Jag kunde inte låta bli att rätta honom. Nej gubben, sade jag. Man gör mumier genom att använda tyg och inte papper och det kallas för att balsamera. Man gjorde det förr för att bevara sina döda.

- Men inte gör man det med någon som är levande? Sade Johan förskräckt.
- Nej, givetvis inte, sade jag - mumier lever inte.
- Men vissa gör det, sade Johan. De är farliga.
- Nej gubben, det finns inga mumier som lever, sade jag. De där du ser på TV finns inte på riktigt.
- Jo, men några finns, sade Johan envist.

Då kom jag på det. På Medelhavsmuseet finns ju några mumifierade husdjur.

- Man kan gå och titta på mumier på Medelhavsmuseet, sade jag.
- Men de lever väl inte? Sade Johan, nu lätt alarmerad.
- Nejdå, de är döda. Sade jag. Ska vi åka och titta på en mumie?

- Nej tack du, sade Johan i avmätt ton.

Tanken på ett mumiemuseum kändes inte rätt för honom. De kan ju faktiskt finnas en och annan som lever.

Ekonomiska spörsmål

Johan är noggrann av sig. Lånar han pengar så betalar han tillbaka direkt. I helgen köpte han en vattenflaska för 29 kronor för egna pengar men jag lade ut.
När vi kom hem så rusade han in med plånboken.
- Hur mycket kostade den? Frågade han.
- 29 kronor, sade jag.
- Jag har inte det, sade han efter en stund. Här, du kan ta en hundralapp.
Jag funderade på växelmöjligheter.
- Jag har ingen växel nu älskling, sade jag.
- Men du kan ta en hundralapp, sade han otåligt, jag har flera stycken.

Jag kände beskyddarinstinkten slå till, och kärleken med för den delen. Tittade i hans plånbok. Där fanns också 24 kronor. Jag tog dem istället.

I bilen dagen efter:
- Mamma och pappa, hur gör man när man betalar elräkningen?
Vi blev lite tysta, därefter frågade vi varför han undrade.
- Men man måste ju veta sådant när man är stor, hur man betalar elräkningen alltså.
Vi förklarade, något förenklat. Erik ville också förklara, att elräkningen var den dyraste och största grejen man betalade när man var stor.

Det är mycket man måste lära sig här i livet.

Att bygga hus

Det är ju inte så att tiden rusar iväg direkt när man väntar på ett hus. Nu har det gått två av förväntade fyra månader men realistiskt sett så blir det nog snarare fem. Alltså är vi nästan i halvtid.

Idag har de sprutisolerat vinden och under veckan kommer elkillen för att dra el. Väggarna på övervåningen börjar bli klara och faktiskt händer det lite synliga saker nu.

Själva står vi inför val. Välja kakel, klinker, badkar, badrumsinredningar och annat. Kanske skall sätta ut vad vi har tänkt oss framöver. En sak är i alla fall säker. Det blir en Rangemaster 110 Classic Deluxe.

Att sätta upp en drakkalender

Erik fick en kalender med drakar i julklapp och de senaste dagarna har han, ett antal gånger, bett om att vi skall sätta upp den.

Det finns i nuläget inga lediga platser hos Farmor förutom en plats där det hängde en Jerry Williams tavla som helt plötsligt ramlade ner för att hängaren gav upp. Den väntar på en ram och alltså har vi en vägg.

- Vi kan hänga den där Robbie Williams, eller vad han nu hette, hängde. Sade Erik nyss.
- Jerry Williams, sade jag, men farmor vill nog ha upp den där tavlan igen snart.
- Ja, sade Johan, farmor vill nog ha upp den där Jerry Wilson igen.

Vi får väl se vad som händer med herr Williams. Drakkalendern hamnar nog i köket istället.