måndag 31 oktober 2011

Liten sjukling

Johan blev hemskickad från dagis i fredags med feber. Farmor räddade oss igen. Han kändes feberfri i lördags men inte helt hundra igår.

När ungarna blir sjuka känner jag mig som en fågelmamma. Jag drabbas av en intensiv drift som säger att jag måste mata dem och hälla i dem dricka. Det var inte lätt igår. Johan sade att han var törstig men drack knappt något. Han åt knappt heller.

När man inte äter och dricker och dessutom är lite sjuk så blir man grinig. Det var Johan. Grinig, klängig och vägrade äta.

Vi provade med MC Donalds. Erik åt som aldrig förr men Johan åt en halv kycklingbit. Inget annat. Milkshaken gick däremot ner i rasande fart.

Idag gick han upp och såg solig ut som vanligt. Ingen feber.

- Mamma jag är jättetörstig sade han och drack ett glas vatten och två glas äppeljuice.

Min målbild för idag är att få i honom mat. Mackan gick det sådär med. Alltså mat som Johan gillar. Pannkaka kanske och clementiner.

Spännande nyheter i området

Vi åkter förbi en skylt häromdagen på väg hem från Mariefredshållet. Ronnie tog någon form av genväg vid Taxinge och det tog några hundra meter innan huvudet hade analyserat vad jag sett.

- Stod det Lådvinslandet på den där skylten vi just åkte förbi? Sade jag till Ronnie.
- Japp, sade Ronnie.

I Nykvarn finns tydligen både lådbilslandet och lådvinslandet.  Vilket utbud :-).

onsdag 26 oktober 2011

Lego Bertman

Vi har köpt ett billigt spel på Rusta till Johan. Lego Batman heter det. Han är mycket förtjust. Kanske mest över att han har ett spel till den rätt bortglömda PS2:an som står i hans rum. Det enda är att han hela tiden uttalar Batman som Bertman. Det får en liten annan aura på det viset.

Imorse försökte han smuggla med en Legogubbe till dagis. Han frågade först om han fick och jag sade nej eftersom det är leksaksförbud på dagis. Då försökte han tydligen smussla ner den i fickan men hade oturen att bli upptäckt av pappa som frågade vad han just stoppade i fickan. Inget sade Johan bestämt. Bara uttalet får en att bli misstänksam.

- Så om jag känner i din ficka så är det inget där? Sade den arga pappa Ronnie.
Johan svarade inte.
Ronnie kände i fickan och där låg den lilla legogubben.
- Man får inte ljuga sade jag.
Ronnie spände blicken i den lilla orädda krabaten (=Johan) som lite skyldigt tittade tillbaka. Mest såg han irriterad ut över att ha blivit påkommen.
- Men Adrian har haft med sig leksak. Sade han.

Han hade säkert rätt. Gissar att Adrian som är äldre har smugglat med något och stilat med och givetvis vill inte Johan vara sämre. Tyvärr blev man tvungen att vara polis så legogubben (Han Solo) har fått vänta hemma.

tisdag 25 oktober 2011

Julgran med silver och snö

Förra året såg jag en dekorerad julgran någonstans. Kanske var det i skärholmen centrum eller på Mio - jag är inte säker. Mio var det nog. Det var en plastgran fylld med silverkulor och pärlkedjor i silver och kanske lite vitt och hela granen var pudrad med snö. Den var fantastisk. Men!!! Nu kommer jag på var jag såg den - det var Mio på Sveavägen.

Jag skulle vilja återskapa den där granen. Någonstans. Måste ta med mig Ronnie och se om de ställer upp något liknande i år igen. Vi kanske kan ha en liten gran någonstans utöver vår vanliga. Frågade förra året om vi skulle byta färg men fick nej och på sätt och vis håller jag med. Tradition är tradition och det är ju lite själva julgrejen.

Men ändå! Den var superfin.

Fusk!!!

Vi har nu varit duktiga och viktväktat i lite mer än två månader. Vi har fuskat några gånger men inte så mycket. I helgen hade vi besök av kompisar och skulle fika med dem och när ungarna fått bestämma så inhandlades prinsesstårta och lite småkakor på Ica Maxi.

Det som är bra med viktväktarna är att man kan ta lite - förhoppningsvis bli nöjd och därmed ändå fått smaka på lite av det goda. Inte nog med att det var inbjudet till fika. Det var också lördag.

Jag tog en bit prinsesstårta. Den var nästan löjligt god. Jag är ingen direkt tårtmänniska men det var som att äta manna från himlen.

När våra gäster åkt hem så stod halva tårtan kvar och tronade på bordet. Den ropade på mig:

- MAAAAAALIN - ÄT MIG - JAG VET ATT DU VILL - formligen skrek den.

Jag höll mig, stoppade in den i kylen men sedan kom Lillemor och lämnade de beställda hårrullarna från England och då passade vi på att tvinga ner henne vid köksbordet och erbjuda middag. Här kom nu ursäkten.

Efter maten kom den fram - tårtan alltså - så jag tog en till viktväktarbit - dvs en nästan transparent smal liten sak. Nu blev det värre. När Lillemor gått så gick jag in till Ronnie och sade:

- Ronnie, jag kommer att fuska nu. Jag VILL äta mer av den där prinsesstårtan.

Ronnie tittade på mig en stund och sade:

- Har vi något godis?

Jag pekade ut godiset. Sedan fuskade vi. Det var toppen. Verkligen toppen. Men nu är det tillbaka i fållan som gäller. Jag tror aldrig att jag ätit tre bitar prinsesstårta på samma dag någonsin tidigare och i retrospekt var det kanske inte lika gott men ändå. En försenad vecka men vad tusan. Det var det värt.

Besök hos ögonläkaren

För nästan en månad sedan fick jag ögoninflammation. Vilket jag skrev här. Gick till doktorn som en duktig flicka och fick ögonsalva som skulle läggas i ögonen (notera läggas) tre gånger om dagen i 10 dagar.
I 10 dagar så lade vi ögondropparna i ögonen. Varje gång sved det till och därefter satte mina ögon igång att gråta. Eller hälla ur sig vätska. Jag härdade ut och hoppades på bättring. Stundvis kändes det som bättring men bara stundvis.

Har vaknat varje morgon i några veckor med ordentligt med grus i ögonen och någon form av kletig känsla när jag väl lyckats få bort gruset.

Har också levt med en slags växande huvudvärk som bara blivit värre och till slut började jag känna mig helt uppgiven, grinig, huvudvärkig och framförallt rätt less.

Ringde till Cityakuten och fick reda på att jag borde ha ringt på en gång om de skulle kunna göra något på distans och det var bara att komma dit igen och sitta i kö ett par timmar om jag ville ha hjälp.

Igår gjorde jag det. Träffade dock en gammal jobbarkompis i väntrummet och pratade med henne en stund. Därefter fick jag träffa en annan ögonläkare.

Hon undersökte mig och bekräftade att jag fortfarande hade ögoninflammation.

Följande samtal utspelade sig:
Doktorn:
- Jag ser här att du fick en salva sist och den fungerar bara mot en bakterie. Jag skriver ut en annan medicin som är mer bredspektra och fungerar på fler bakterier.
Jag:
- Jaha, det låter ju bra (i huvudet: och varför gjorde ni inte det förra gången?)
Doktorn:
- Det är viktigt att du inte använder kontaktlinser när du behandlar detta.
Jag:
- Men jag har inga kontaktlinser.
Doktorn:
- Nej för det är viktigt att du inte använder kontaktlinser nu.
Jag:
- OK, men jag har inga kontaktlinser. (I huvudet?:Varför hör hon inte vad jag säger? Det här måste vara fjärde gången hon berättar hur jag skall hantera de kontaktlinser jag redan när vi hälsade sade att jag inte har.)
Doktorn:
- Nej jag säger bara det.
Jag:
- OK.(I huvudet: Jag håller tyst så kanske vi kan byta samtalsämne snart - det här är en taktik jag lärt mig av min man, jag hade aldrig provat innan.)
Doktorn:
- Vill du ha droppar eller salva? Det kanske är enklare med droppar?
Jag:
- Ja tack verkligen (Droppar kan jag droppa i på dagen och behöver inte åka hem och få hjälp av maken och därefter känna mig geggig och farlig när jag håller kurs.)

Man undrar ju ändå hur det kommer sig att Doktor nummer 2 skriver ut de vanliga ögondropparna som jag fått tidigare i princip varje gång (vilket rör sig om kanske 3 i hela mitt liv) och att hon erbjuder droppar för att det är enklare.

Nåväl - idag en och en halv dag senare så mår jag bättre, har blivit av med huvudvärken och känner sakta hur livsandarna börjar återgå till det normala igen.

onsdag 19 oktober 2011

Fredagsmys

Imorgon är vi fulltaliga igen. Det tarvar lite fredagsmys men nu har vi ätit Tacos så att det kan vara nog. Frågan är då vad som kan ersätta denna flexibla måltid i våran kräsna barnaskara. Pannkaka? Nja, inte så bra för mig och Ronnie. Pizza vill ungarna ha men, nja, inte så bra för mig och Ronnie. Rostbiffssallad? Gott men den enda av barnen som möjligen skulle äta det är Douglas. Vänta nu. Vi kanske kan göra hamburgare? Hemgjorda? Erik vill nog helst ha Risgrynsgröt men det är han ensam om.

Svårt det här. Räkor gillar alla utom Erik men jag hade en ilsken gallatack inatt så jag skall inte äta räkor nu.

En kinakrog med hämtmat i Nykvarn. Det vore något det.

Har nu äit min supergoda nutrilettbar till lunch

Den är inte så god egentligen. Tuggar man på den ett tag så känns det som om man äter något segt och gummiaktigt smaklöst men de första tuggorna är bra och man blir verkligen mätt. Det var väl det jag trodde att man inte skulle bli men det verkar fungera. Inga mer äpplen för min del dock. Magen är mycket argsint och säger åt mig att vara försiktig med gröna frukter och grönsaker.

tisdag 18 oktober 2011

Här är katten

Observera att det är Erik som gjort den men Johan som hjälper till att få med den på bild. Guldögonen är viktigast.

Gosekatt

Erik har sytt ett djur på syslöjden. Det är en blå katt med guldögon och näsa och mun. Den är gjord i filt. Jag är oändligt stolt över hans hantverkskonst. Det är nästan plågsamt hur jävig man är med familjemedlemmar.

Rymdföretaget

- Mamma, sade Johan. Nästa gång du åker till det där rymdföretaget så vill jag följa med.
Det vill jag också att han skall göra. Kan någon boka upp mig till Kiruna kanske i februari så kan jag ta med mig familjen och titta på gruvan och åka hundspann tack?

Viktväktarna is king

Nu dryga två månader senare så har Ronnie gått ner 12 kilo och jag 7,3 (jo jag får ta med decimaler).

Man får vara nöjd.

söndag 16 oktober 2011

Jobba helg

Jag behöver jobba och nu är det högsäsong. Alltså sitter jag här och försöker koncentrera mig samtidigt som jag lyssnar på maken som klipper gräset i höstsolen.

Det går långsamt framåt, med betoning på långsamt men åtminstone så rör det på sig.

Jag har mutat barnen. De ser på film och äter popcorn och verkar nöjda. Själv vill jag bara äta just nu (vilket är en återkommande känsla när jag har svårt att få tankarna att vara kvar på rätt ställe). Jag sitter och tänker på cashewnötter och popcorn och att jag kanske kan smyga till mig en mums-mums från köket snart. 

Försökte lugna denna intensiva "få upp blodsockret snabbt-hunger" med ett päron för ett tag sedan. Det fungerade ungefär lika bra som att äta en isbit. Känner mig inte ett dug mättad. Men jag ska försöka stå ut. I alla fall i fem minuter till.

Douglas provade vårt EA Active spel igår. Han har tjatat länge. Jag tror att han vid sina nästan 12 år har blivit lite kroppsmedveten och kanske känner att han måste träna något. Så han fick köra ett träningspass.

- Hur länge håller man på? Sade Douglas igår en stund innan han satt igång.
- En kvart ungefär, sade jag.
- En kvart? Sade Douglas. Tänk er också följande utseende: Höjda ögonbryn, lätt förvånat aningens nedlåtande uttryck.
- Ja, klarar du det? Sade Ronnie.
- Det är väl klart att jag klarar en kvart, sade Douglas och såg nästan stött ut.

Jag gick ner till sovrummet (där Kinectet står) och tittade på när han tränat i kanske 10 minuter. Han var högröd i ansiktet och försökte hänga med i "v-crunch" och annat. Han var också helt genomblöt i håret och såg envis (och kanske lite olycklig) ut. (Precis som jag och Ronnie också brukar se ut när vi stått där en stund.) I 18 minuter och under hela sessionen så kämpade han vidare.

När vi efteråt satt i köket och fikade så frågade han om han kunde väga sig och se om han gått ner något. Det fungerar inte så, sade jag. Du blir bara starkare. Man måste träna som aldrig förr för att gå ner i vikt av träning.

Får se om han vill prova sitt nästa pass idag. Vi kommer inte att påminna honom och han har grym träningsvärk :-).

lördag 15 oktober 2011

Månadspeng

Douglas har fått veckopeng i några år. Han har fått den när han har varit hos oss och hur det är hos mamma har väl varierat något. Vi försöker hitta en gemensam linje för månadspengar istället men vi har lite olika sätt att hantera saker och även Erik har börjat intressera sig för pengars värde så idag har jag infört (som den strukturmänniska jag ändå är någonstans) månadspengslistan.

Från och med denna månad får alla tre barnen månadspeng. Vad man skall få är infört i ett Exceldokument och varje månad delas nu pengarna ut och därefter kryssar man över beloppet för att visa att man fått den. Vid den månad man fyller år höjs ersättningen något. Allt inskrivet och fint i två år framåt. Rena Douglasdrömmen faktiskt.

Min pappas gamla visdomsord ringer i mitt öra:
"-Malin, man måste hålla sina löften." Efter dessa ord så kom en lång harang om varför och vem som inte gjorde det och hur ledsna alla blev när de var lovade något och det inte blev av. Tror att det var något om ett bortglömt Gröna Lund löfte också.

Eftersom vi ibland tenderar att glömma bort om vi gett eller inte och Douglas aldrig påmint så har jag nu hängt upp listan i skafferiet och från och med nu kan ungarna själva påminna om sina rättigheter.

Man får jobba på att vara en bättre människa. Det är inte en självklarhet.

Huspriser

Nu läser man allt oftare att huspriserna stagnerat och att hus och lägenheter inte blir sålda. Återigen känner jag mig nöjd över att vi inte byggde nytt i utkanten av den här orten. Det hade nog varit ett mycket fint hus men vi hade varit fast där. De som byggt och måste sälja får inte huset sålt för de pengar de lagt ner. Det är som någon på Riksbanken sade att det är läget som är värt något - inte huset. Inte för att vi bor särskilt centralt men utgår man från Nykvarnsmått så är det ett centralt beläget hus.

Några som byggt nytt i närheten av dagis får inte sitt gamla hus (i utkanten av Nykvarn) sålt utan står med två hus. Det är ju inte någon drömsits direkt. Nej vi blir nog kvar här ett tag till....

Avslutning på simskolan

Idag var sista gången på simskolan. Efter åtta gångers idogt simmande på lördagmorgnar kan nu inget av barnen simma. Men de kan handgreppen om man får uttrycka sig så och vi med så vi har för avsikt att träna med våra små skruttar tills de hux flux flyter själva.

Idag var det avslutning med klädsim och flytvästar. Det var intressant. Simfröken berättade att man absolut inte får vissla om man inte är i nöd och det var många små barn som precis lyckades hindra sig från själva visslingsmomentet.

Det skall bli skönt att få lite senare lördagmorgnar nu i några veckor.

Middagstips

Vi åt pannbiff med stekt ägg häromdagen. Jag hade nog stekt sisådär en 7 ägg till tre (eftersom Erik inte direkt äter ägg om han inte måste) men de tog slut snabbt och när jag tog det sista så tittade Johan upp och sade:
- Vänta.
- Vill du ha mer ägg? Sade Ronnie. Jag kan steka åt dig i så fall när du har ätit upp köttet.
Johan åt upp sitt kött. Vi frågade om han ville ha mer ägg?
- Nej, det behövs inte, sade Johan glatt. Jag har en här.
Därefter klev han av sin stol och in under bordet (i en enda snabb rörelse innan mamma och pappa förstod vad som hände) och åt upp sin äggbit som han av någon anledning lagrat på golvet en stund.

Vi sade inte så mycket. Det var försent att stoppa honom och ingen ide att bråka med ett så glatt och initiativkraftigt drag.

Men en sak kan sägas, vi har väldigt friska barn. Peppar peppar.

måndag 10 oktober 2011

På plats i Kiruna


Turligt nog tog jag med mig Elsys hemstickade sockor som förmodligen är gjorda i sann Norrlandsanda så de har nästan kommit hem för första gången. Det är nämligen kallt här men häpnadsväckande storslaget.

Försmak på vintern fick man i alla fall men bara en kort en - imorgon bär det av hem igen!

onsdag 5 oktober 2011

Knytblus

Idag har jag gjort det.

Köpt en knytblus. Det här blir den andra så nu har jag två.

Min mamma hade jämnt knytblusar. Det kändes extremt tantigt. Just nu känns det superhett. He he. Man blir aldrig för gammal för att ändra sig.

tisdag 4 oktober 2011

Middag med släkten

Min moster och kusin var och åt middag hos oss i förrgår.

Det var jättemysigt. Ungarna blev lite överösta med försenade födelsedagspresenter och alla blev mycket upprymda. 

Ungarna pratade på som aldrig förr och visade upp både innebandyklubbor och bandyglasögon och allt som allt så hade vi en jättetrevlig kväll.

Det är tur att man har lite familj ändå. Dit räknas både min och Ronnies. Jag känner mig tacksam.

Pedagogikträning

Idag har jag hållit en pedagogikkurs. Det är verkligen en rolig kurs att hålla men jag känner ett enormt behov av att förbereda mig massor inför varje sådant tillfälle. På något sätt är det hela yrkesstoltheten som skall presenteras snyggt och säljande och trevligt.

Därmed har jag jobbat med detta i flera dagar, på kvällarna också. Ronnie har varit underbar. Jag har varit okontaktbar.

Jag försöker gosa med både man och barn för att kompensera lite och alla är nog OK men imorse så utspelade sig följande dialog.

Kl 07:01
- Hejdå ungar, nu åker jag.
- Hejdå mamma, sade Erik
- Vi ses ikväll, sade jag
- Eller kanske imorgon bitti, sae Erik

Jag funderade på det där en stund. Måste läsa ordentligt för dem ikväll och vara en NÄRVARANDE mamma.