Mycket att göra

Vissa perioder i livet blir överväldigande. Just nu är det en sådan. Mycket på jobbet, mycket hemma, mycket av det mesta. Till dessa tillfällen finns det en massa "standardfraser". Jag skall försöka anamma någon av dessa:

• Kavla upp armarna
• Bita ihop
• Gilla läget
• Hugga i

Min far ar alltid varit duktig på att ha tålamod och vara accepterande. Det är också en egenskap jag inte har av naturen men ständigt tränar på. Det går hyfsat. Övning ger färdighet.

Jag läste en artikel om Isabella Rosselini en gång där det stod att hon var en människa som alltid hade ordning. Hon hade tagit fasta på sin mamma (Ingrids) trick. Det gick ut på att hon så fort hon lämnade ett rum alltid tog med sig något som skulle till ett annat rum. Dvs att aldrig gå tomhänt. Kanske är det lösningen.

Tar man på sig stegräknaren hos oss och bestämmer sig för att besöka alla rum många gånger så blir det nog rent till slut. Just nu skapar Johan en svans av smuts efter sig. Först kommer Johan med en sak. Därefter får han syn på Douglas. Då släpper han det han håller i. Springer tillbaka till sitt rum. Tar en bok. Springer till Douglas med boken och säger "boch boch". Douglas släpper då det han har just där han är och bär iväg med boken till vilket annat rum som helst än rummet med böcker och läser vänligt för Johan. Erik får då syn på dem och släpper det han bär på precis där han är och springer dit men för säkerhets skull så hämtar han en annan bok och släpper vid den hög som Douglas och Johan just börjat skapa.

Både Ronnie och jag som inte direkt kan betecknas som naturliga pedanter har utvecklat smärre interna städmaskiner. Hans är fokuserad på disk och puts och min är mer inställd på tvätt och plock. Det fungerar men man längtar tills man kan begära mer av barnen :-).

Förändringens pris

Damm överallt, saker överallt, rätt saker men på fel ställe.

Jag längtar tills vi är klara. Det börjar närma sig nu. Nedre hallen är nog klar om någon vecka. Bara den övre kvar - den är nog klar lagom till första advent. Då skall det bli storstädning och julen skall få flytta in. Härligt blir det!

Feberfri...

Erik är feberfri. Pust.

Den trettonde historien

Jag lyssnar på en bok nu. Den trettonde historien heter den. Diane Setterfield heter författaren. Den passar mig perfekt. Verkligen perfekt. Har saknat en bok av den här typen.

Skulle vilja diskutera den med någon. Vet inte riktigt vem som skulle gilla den på samma sätt bara. Skall kanske prova med Katarina. Hon får nog göra en avstickare från sin deckarprofil. Kanske Pernilla skulle passa också. Johans blivande fru. Eller Paulina, men hon lär ha fullt upp de närmaste åren.

Ibland väcker böcker en särskild känsla hos en som är svår att beskriva och ibland behövs rätt förutsättningar för att uppfatta känslan. Den här boken talar till riktiga bokälsare. Har bara kommit en liten bit men än så länge känner jag mig uppvärmd av att lyssna på den. Det är en härlig känsla. Läste mossvikenfruar precis innan. Den kanske inte kändes fullt så exalterande. Underhållande men kanske inte riktigt samma nivå.

Samtal från dagis

Vid ett idag så ringde det:

- Hej det är Anna från dagis.

Den meningen är hemsk. Dagis skall inte ringa. Innan de spenderat några sekunder på att komma fram till sitt ärende så har man tänkt ut alla läskiga saker som överhuvudtaget kunnat hända.

Den här gången var det tack och lov inte så farligt. Inte just då i alla fall. Erik hade feber och var hängig.

Just nu har han nog minst 39 grader och känns som en het potatis. Våran stackars lilla skrutt har varit trött hela kvällen och bara druckit och sett håglös ut. Jag hoppas han är bättre imorgon och hoppas att ingen annan råkar på det. Är lite trött själv. Dags att gå och lägga sig. Med en Ipren. För säkerhets skull.

Hurra!

Vi har varmvatten.. äntligen. Flera dagar utan varmvatten och man är oändligt tacksam för denna vardagslyx. Vi har också delvis varma element... inte riktigt överallt men med hopp om framtiden. Lufta, lufta, lufta säger maken.

Inhopp i en annan verklighet

Tack Katarina och Steven för en toppenkväll och tack till svärmor som gjorde det möjligt.

Äntligen fredag!

Den här veckan har jag längtat efter helg. Nu är det snart dags. Ikväll blir det Idol, Pizza, ett glas vin och lite gos med familjen i vårt hus med upphängda men ej installerade element. Värmde vatten till badkaret igår. Det tog några timmar. Längtar tills om några veckor när vi kan börja se slutet på tunneln och få lite ordning.

Design som är ute

Jag var i den sörmländska naturen och jobbade när jag la märke till något vid sidan av vägen, det påminde om ett störtat gammalt flygplan men vid en närmare koll så såg jag ett av min frus " absolut inte" objekt.

En gammal takfläkt som låg och såg ledsen ut, tydligen fler som inte tycker att de är inne.

Tyrannosaurus Rex

Jag hittade den till slut. Tyrannosaurusen som Katarina pratade om. Den sov. Försiktigt smög jag fram med mobilkameran i högsta hugg för att ta ett hemligt foto av den. Trots en kraftig blixt rakt i ansiktet så rörde den inte en min. Här är beviset. T o m pyjamasjackan avslöjar att det är ett vilddjur vi pratar om.

Blåmärken del 2

Jag räknade blåmärken på Eriks båda ben idag igen. Hittade 18 stycken. På framsidan av benen. Gissar att det inte var så många på andra sidan. Du ser ut som en Dalmatiner sade jag till Erik när vi satt i badkaret. Kan du inte försöka ta det lite lugnt. Douglas lade sig i samtalet. Jag hade också så många när jag var lika gammal som Erik, sade Douglas förnumstigt.

Jag tänkte på hur Douglas var i fyraårsåldern när han dök in i mitt liv för första gången. Det skiljer ett halvår mellan Eriks nuvarande ålder och Douglas dåvarande ålder. Jag minns knappt ett blåmärke ärligt talat. Det var en stor händelse när Douglas någon gång gjorde illa sig.

Jag kunde inte hålla mig.

-Nja, Douglas, sade jag. Du hade nog ärligt talat inte så många. Du var mer den lugna typen.

Noterade Douglas osäkra min. Vilket var nu bäst, att vara lugn eller att vara vild. Kände mig i behov av att bekräfta.

- Men det är jag glad för sade jag. Det räcker med en vilde. Du är bra på att vara den lugna typen.
- Ja, sade Douglas glatt, jag gick omkring där med en filt, mitt gosedjur och med napp i munnen. Det var jag det.

Jag funderade på vad han pratade om. Sedan mindes jag. Det finns ett kort på Douglas där Ronnie bär honom. Han håller i en filt med ena handen, har gosedjuret i den andra och sitter med napp i pappas famn. Han var 1 år ungefär på den bilden. Inte tre och ett halvt direkt men vem bryr sig. Vi var alla nöjda.

Fel håll jag vet

Kära farmor och Ylva. Det kanske kan glädja er att se att doppresenten har kommit till användning av rätt barn. Något är dock fel, han hoppar inte upp och ner som han ska. Han hoppar i sidled. Hela rummet är i sidled. Kära läsare/lyssnare/tittare - jag inser att jag nu utsätter mig för spe -speciellt från Johan som är fotopedant - men jag insåg det redan när jag lade ut den korniga dinobilden alldeles nyss. Nåja, vänd på datorn och klicka på filmen tack. (Jag tog den med telefonen ... det är min enda ursäkt.)

Jurassic Park 4

Jag gick förbi bokhyllan och stannade till, något var fel. Mina ljudböcker stod inte längre upp som de brukar göra. Det såg ut som en tornado gått fram just i en hylla. Jag insåg plötsligt vad det var. Det var inte en tornado. Det var en dinosaurie. En dinosaurie som gått sitt eget öde till mötes under en mängd talböcker. Den låg där. Lämnad åt sitt öde.

Giltig frånvaro

VVS killen ringde idag, han bad om ursäkt att han inte hade varit anträffbar och förklarade att hans far hade gått bort i cancer på tisdagskvällen...

ARG Johan

Johan har varit osedvanligt grinig i flera dagar. En helg med en extremt grinig 1-åring tar på krafterna. Inget har passat. Han har svept mat av bordet, svept godis och dricka av bordet. Skrikit och gnällt hela tiden och velat blir buren, nersläppt, buren, nersläppt och krånglat och krånglat. Enbart när han har sovit eller gått med äppeljuiceflaskan fastklistrad i munnen så har man fått en liten paus från den lilla klängrankan som hållit en om benet och tittat upp och sett arg ut och tjutit.

I två dagar har jag varit så spänd att jag känt mig grinig och trött (tro inte att Erik sover på helgnätter inte - i morse kom han ner vid halv sex och började med hög röst sjunga Magnus Uggla i vår säng). Jag har fått anstränga mig för att vara lättsam och glad och likna den fru jag antar att maken helst vill ha, är rädd att jag inte lyckats så himla bra heller.

Vi blev bjudna på middag till Pappa och Gun på eftermiddagen så vi åkte dit och tänkte att det var kanske lösningen för vår lilla temporära gnällspik. Det fungerade på nåder. Han slängde saker omkring sig hos dem med.

I bilen på vägen hem så slog det mig.

Han äter dåligt
Han är jättegrinig
Han är lös i magen

Det kanske är tänder!
- Ronnie, sade jag, han kanske håller på att få fler tänder? Det skulle väl förklara saken?
- Kanske det, sade Ronnie neutralt - inte utan en viss tveksamhet i rösten.

Jag kände mig nästan helt säker. Jag skulle känna i munnen när vi kom hem.
Direkt innanför dörren så kände jag och på den nedre högra sidan så stack det upp en liten spets som kändes som en föraning till en stor tand på väg upp. Han har ju inte fått en tand på månader så det borde ju kunna vara dags nu.

Lyfte in honom till skötbordet och hällde i honom en sked Alvedon. Därefter satt han och åt frysta pommes frites utan minsta knot och tittade på medan jag bakade bullar.

Hur kommer det sig att man glömmer saker så lätt. Vi har ju ändå sett några tänder möta dagens ljus vid det här laget men trots det så känner man sig ändå handfallen över sitt barns plötsliga personlighetsförändring. Ja ja.. några dagar till bara så lugnar det kanske ner sig.

Manlig och kvinligt

Min fru tittade till på några korgar och krokar på Hemtex för ett par dagar sedan och konstaterade att det nog var mest tjejer som handlade där.

-Eee ja? svarade jag lite förvånat. (Vi var ju ändå inne på Hemtex!)

-Ja, korgarna och krokarna köper nog nästan bara tjejer. Killar köper inte korgar med sugkoppar, killar köper korgar som man sätter fast ordentligt.

Ja så är det nog jag skulle inte köpa en krok med sugkopp och tro att min morgonrock skulle stanna kvar uppe.

En krok skruvar man fast (möjligen att PL400 kan funka).

Nu på kvällen badar hustrun med Johan. Johan leker för fullt med en gammal schampoflaska och börjar klättra över Malin för att lägga den i en korg som sitter på väggen bakom henne.

- Ta det lugnt nu, säger Malin till Johan, tänk på att den korgen kommer från mitt förra liv och har sugkoppar.

Hon kanske har en poäng med Hemtex krokarna.

Men just det!

Nu kommer en väldigt viktig händelse att presenteras.

Erik har ätit varm korv. Han pekade på ett korvstånd utanför Hornbach och sade att han ville ha. Är du säker på att du vill ha korv? Sade Ronnie och jag. Mm sade Erik. Han fick en. Jag vill inte ha det där, sade Erik och pekade på korven. Men ÄT nu, sade vi (rätt snällt faktiskt) du sade ju att du ville! Erik suckade lite och tog sedan ett rätt rejält bett över korven. Vi stog stumma i ren lycka. Ha ha. Han åt givetvis inget mer av korven utan enbart brödet men det var ingen fegsmakning direkt, nej absolut inte.

HURRA HURRA HURRA - det finns hopp.

Försvunnen hantverkare...

Jahaja, då har vi införskaffat allt för våra nya hallar, tapeter, färg, inredning och allt skulle vara påbörjat och kanske nästan klart om vi inte råkat ut för en liten fadäs. Vår hantverkare har försvunnit.

Han skulle kommit i måndags och hjälpt oss byta element. Han kom aldrig, hade tagit fel på frugans arbetstider. Han kom på tisdagen istället, tittade lite och insåg att han hade fel grejer. Han skulle beställa något och återkomma. Det var det sista vi hörde av honom. Ronnie har ringt, SMS:at och gjort allat men killen är försvunnen. Inte utan att man känner sig lurad och frustrerad. Alla prylar ligger och väntar på att sättas upp och vi hade en helt ledig helg men icke sade nicke. Inte den här gången.

Vi hade en annan hantverkare på gång också, han skulle ringa tillbaka, det var 3 veckor sedan eller så. Hur svårt kan det vara egentligen? Någon som känner en bra VVS-person? Som vill ha jobb? Ronnie tycker att han själv kan göra det men jag vill inte. Det kommer att ta jättelång tid, vara smutsigt överallt och jag kommer att få hålla ungarna borta själv från smutsigt vatten och verktyg och rörstumpar och annat. Dessutom behöver han sina krafter till resten av projektet.

På måndag skall vi ringa några till. Fy tusan. Man skulle varit rörmokare.

VAB

Min man har varit en ängel och har varit hemma med Johan i princip hela veckan. Han har ögoninflammation men det verkar ha gått över idag. Johan och Ronnie valde att vara hemma för säkerhets skull idag med och därmed har jag fått äran att äta lunch med maken och minstingen som kom in till stan.

Vi gick på Jensen Böfhus. Det var trevligt. Johan åt i princip ingenting förutom mjukglassen som han avslutade med. Han vägrade att få hjälp utan skulle äta helt själv. Mjukglassen var halvsmält redan från början. När han fått i sig några skedar var den helt smält. Det gjorde att varje sked droppade konstant från tallriken till munnen.

Jag satt som en städmaskin och gjorde av med mängder av servetter som torkade bordet, hakan, tröjan och byxorna för varje sked han tog. Efter ett tag blev det ohållbart. Servetterna tog slut och Johans tröja började bli blöt men inte stoppade det honom inte. Hälla ut glass i en fin rand hela vägen till munnen var toppen.

Vi tog bort glassen till slut... eller glassåsen som den förvandlats till. Jag var helt slut och Johan blev sur men för övrigt var det trevligt.

Klätterkungen

-Just det, sade Ronnie för en liten stund sedan. Vet du vad som hände förut?

Därefter berättade han att när de varit hemma tidigare på eftermiddagen så hade Erik spelat Sonic the hedgehog i Douglas rum och Johan hade lekt i lekrummet med Ronnie.

Efter en stund så ropar Erik och behöver hjälp så Ronnie går dit och hjälper honom. I några minuter. När han går tillbaka så hittar han Johan...

...STÅENDES PÅ ETT AV DATORBORDEN.

UNGEN har klättrat upp på stolen och därefter upp på datorbordet och står och ser väldigt nöjd ut.

- Jag har insett att vi aldrig mer kan låta Johan vara själv i lekrummet, sade min kära make. Ingen av de andra barnen har klättrat så här.

Erik klättrade en del men på den höjden vet jag inte om vi hittat honom ärligt talat.

Vad gör man. Johan fick sig en ganska ordentlig utskällning av sin far som han förmodligen ignorerade helt. Han har ett riktigt teflonpansar eller kanske mer titan ärligt talat. Han ignorerar alla typer av utskällningar och lägger lök på laxen genom att göra om det bus han just blivit utskälld för en extra gång bara för att retas.

Ja ja, om någon av våra vänliga barnvakter läser detta så får ni gärna lägga det på minnet. Vi kanske skall ta ut alla stolar ur barnrummet under en period.

Ännu ett "giant step for mankind"

Vi satt runt matbordet nu ikväll. Jag kom efter middagen så jag åt några mackor och fick sällskap av alla som var hemma.

Erik fick några chips, lite vatten och när vi plockade undan sade han:

- Kan jag få en macka?

Visst sade jag.

- En macka med ost, sade Erik.

Jag hajade till. Hade han sagt det jag trodde?

- Vill du ha ost? Sade jag förvirrat, på mackan?
- Ja, sade Erik, en ostmacka.

Han fick en. Ronnie och jag stod tysta. Vi delade en andäktig tystnad över att vår son nu tagit nästa steg i sin egen evolution. Flera ingridienser samtidigt. Vilken framgång.

Ny layout..

Bytte mall idag. Kanske är det lite trevligare med ljus sida.

Nostalgi

På vägen hem från jobbet (jag hade slut på talböcker) så funderade jag på vad barnen kommer komma ihåg när de blir stora och försökte komma ihåg saker från när jag själv var riktigt liten. Det är nästan skrämmande hur lite man kommer ihåg. Kanske används hjärnan mer för att lära sig nya saker än åt att lagra minnen eller så är minnet så fullt att det tar lång tid att komma åt den här gamla informationen.

I vilket fall som helst så minns jag från min tidiga barndom ungefär följande:

1. Översvämning
En gång när mamma och jag kom hem från dagis så var det vatten i hela lägenheten. Mamma blev alldeles spänd. Lämnade ner mig hos Bergmans och försvann. Det var intressant. Jag minns egentligen inget mer, kranen i köket hade varit på hela dagen har jag för mig. Har för mig att vi fick byta golv men jag vet inte riktigt.

2. Gardiner i vardagsrummet
Jag minns (pappa kommer att skämmas nu) att jag snöt mig i gardinerna i vardagsrummet. Jag har ingen aning om varför jag gjorde det men jag trodde att det inte skulle märkas. Ingen sade någonsin något heller. He he. (Det var innan jag fyllt 6 antar jag eftersom det var i lägenheten.)

3. Dagis
Vi brukade leka Pippi Långstrump, Tommy och Annika på dagis och jag fick vara Tommy. Det var väldigt förödmjukande. På senare tid har jag lärt mig att hålla mig framme bättre och välja tidigare.

4. Nicke
Vi hade en hund som hette Nicke. Honom minns jag tydligt. Han var snäll och mjuk och jättefeg och lite tjock om jag inte minns helt fel. Nicke brukade försöka leka med farmors hund Buster som hatade mesiga knähundar som Nicke. Buster provade att morra vilket var lönlöst och nafsade därefter Nicke som skrek upprört och ställde sig i ett hörn och darrade. Därefter fick Buster vara ifred.

5. Bubblan
V hade en grön Saab 99 GL Super Automat. Den var toppen. På den tiden kunde man ligga i baksätet och sova hela vägen till landet i Nora. Jag gillade den bilen, den brummade och det var varmt och jag fick ha kudde och täcke i baksätet. MEN! Plötsligt en dag har pappa köpt en ny bil. En beige bubbla 1303 om jag inte minns fel. Den var trång och bullrig och obekväm och jag gillade den INTE. Pappa var nöjd, den kom från en tant som haft den hela tiden och knappt kört den har jag för mig. Jag blev aldrig sams med den, man fick inte plats att ligga i baksätet och den lät som ett tröskverk. Jag har liten eller ingen (det där är en rak översättning jag inser det) förståelse för bubblaälskare (sorry Ylva och Katarina). Den är överskattad. Jag blev tacksam när pappa bytte den till en Volvo 244 DL. Den var fyrväxlad och ingen rivstartare direkt men stor nog.

6. Sveriges magasin
Det fanns ett TV-program som hette Sveriges magasin. Där fanns Drutten och Jena. De hade någon form av orkester också med en dirigent (undrar om det var det han var) som hette Anders någonting. Jag gillade honom. Så mycket att mamma hjälpte mig att skriva ett brev till Sveriges Magasin där jag fick berätta att han var jättebra. Han svarade aldrig. Det var lite sorgligt men den som blev argast var nog mamma.

7. Vedhuggning
På somrarna blev jag avsläppt hos farfar och farmor för lite landetsemester. Det var härligt. Farfar hade skola med mig och min kusin en timme om dagen. Vi fick gå ut i skogen och titta på myror och blad och träd och fick t o m läxa. Det var ungefär den kommunikation vi hade med farfar. För övrigt stod han mest vid vedkubben och högg ved. Det ekade i skogen. Farfar hörde lite dåligt så när vi skulle äta så skrek farmor så det ekade över nejden:
- NISSE DET ÄR MAT.
Det fungerade ibland. Vissa gånger fick hon skrika igen.
- NISSE! DET ÄR MAT.
Några år senare köpte hon en kobjällra. Den hörde han.

Jahaja, det var allt för idag det. På återhörande från Nostalgimagasinet.

Blåmärken

Jag har räknat blåmärken på Eriks knän. På det ena har han 8 stycken, på det andra 3. Det är inalles 11 stycken blåmärken. Räknar man alla på benen närmar det sig 20 stycken. Det är inte klokt. Johan visar tendenser på att bli likadan.

Handla

Det är inte alltid så lätt att få med sig allt man ska på en gång när man har med sig ett eller flera barn, jag blir lätt lite glömsk.
Jag skulle köpa två saker idag, 1st handöverfräs samt plast att täcka våran soffa och matta bland annat nu när vi ska byta radiatorer. Gissa vad jag kom ihåg... Ja inte var det plasten i alla fall.

Säkerhet

Hos en av de kunder jag jobbar åt så har de STARK säkerhet. För att gå in till min plats, till kaffeautomaten och tillbaka så använder jag passerkortet närmare bestämt 9 gånger. Det är rätt otroligt. Jag drömde igår natt att jag glömde passerkortet hemma när jag skulle dit.

Månen

Vi håller på med hallen nu. Vi har köpt nytt golv, nya tapeter och nya krokar. Ronnie rev bort bröstpanelen i nedre hallen idag så det ser förfärligt ut. Dessutom kommer en kille och byter elementen imorgon så vi kan inte göra så mycket än. I vilket fall som helst så beställde vi tapeter idag. En sort till entrehallen och en till den som ligger lite högre.

Jag skulle kunna berätta hur de ser ut men jag vågar inte riktigt. Vi kör på överraskningsmomentet och håller tummarna.

På vägen hem så lös månen med en osannolik styrka. En stor gul måne som såg ut som en krok och nästan gav ett trolskt intryck.

- Ser du månen? Sade jag till Erik
- Var då? Sade Erik trött, han sov nästan.
- Där, sade jag exalterat. Titta rakt fram. Den där stora gula.
Erik var tyst en lång stund. Det är ungefär 10 sekunder. Det är långt i ett samtal. Därefter sade han i dyster ton:
- Men varför har den inga ögon?

Det var en intressant tanke. Erik har bara sett på månen på TV. Där har den alltid ögon och pratar och är väldigt sällskaplig. Den här månen var ju inte fullt så intresserad. Nåväl, det var en stor stund för mig i alla fall.

Stegräkning...

Jag har på ett mystiskt sätt gått med på att vara med i en Stegräkningstävling på jobbet. Idag har jag fått flera mail från förvånade kollegor. Ungefär så här låter dessa meddelanden:
"Jag hörde att du var med i stegräkningstävlingen?".

Det är lite intressant. Jag är onekligen INTE känd för att vara sportig. De verkar väldigt förvånande. Jag har ansträngt mig idag. Ställde bilen LITE längre bort. He he heeeeeeeeeee.
Lyckades i alla fall kravla fram i princip 10 000 steg. Jag är jätteduktig. Tog inte hissen en enda gång och gick t o m omvängar. Att dansa med Johan och Erik var också ganska effektivt.

Det är dock VÄLDIGT långt kvar till de 16 000 steg som vår extremt tävlingsinriktade grupp har satt upp som mål. Hujedamej. Får köpa nya skor.

Hälsning till Max och Felix

Kära kusiner till Douglas, Erik och Johan. Har ni vägarna förbi så är ni välkomna. Vi saknar er.

Lastbilsflak

Johan har börjat sjunga. Det är ljuvligt. Mitt i låtar så säger han ett ord. Just nu så är det pa-bi-pa. Det är när Magnus Uggla sjunger "åka åka åka på Lastbilsflak...". Då hör man Johan pa-bi-pa. Han ser glad ut och har börjat gunga. Gunget är inledningen till dansen. Erik gjorde samma sak. Vi sjöng en massa idag och Johan fick trycka fram låtar på CD-spelaren. Det gjorde att vi spelade rätt korta låtar eftersom det var så kul att trycka på nästaknappen.

Därefter hittade vi en bil. En liten Carsbil som man kan skaka på. Den börjar då att brumma och låter en massa. Samtidigt pratar den och säger i tuff ton:
- "Speed, I am speed" eller "The chequerd flag is MINE".

Johan såg glad ut och sa SPI, SPI. Jag skakade på bilen. Spi! sade Johan varpå vi tillsammans lyssnade på "Speed, I am speed" minst 10 gånger. Tänk vilka små händelser som skapar livsglädje.

När vi satt på grekrestaurangen idag så trötnar Erik efter att ha ätit allt bröd och alla pommes frites som garanterat är utan minsta spår av Tsatsizki. När han var klar (vi andra var ju inte det direkt) så säger han artigt "Tack för maten" och börjar klättra runt på stolen, sätta sig upp, klättra ner från stolen, fastna, klättra upp på stolen, ställa sig på stolen, ställa sig på knä på stolen, ramla av den etc.

Ronnie och jag tröttnar i omgångar. Erik SITT ner, säger vi ungefär varannan ton.
Plötslgit blir vi avbrutna. Vi hör samma ord fast från annat håll. Det är Johan. Helt klart och tydligt har han rutit SITT åt Erik i precis samma ton som vi har använt. Han ser väldigt glad ut samtidigt. Barnen märker inget (Erik är ju härdad och Douglas tänkte nog på den kommande simningen som han och Ronnie ägnat sig åt ikväll.) Men vi skrattade inombords och en aning på utsidan också. De lär sig snabbt.

Sammanträffande

Jag hade kurs idag, på slottet. Karl den 15:s tronsal. Det var som vanligt jättekul. Man känner sig lite hedrad av att vara där. Ronnie ringde på eftermiddagen. Han skulle besiktiga en maskin åt Drottningholms slottsförvaltning och hans kontaktperson hade varit oanträffbar på morgonen. Det visade sig att jag haft kurs för honom. Våra högst parallella universum har för första gången mötts. Det var kul. Vi får väl se om det sker igen. Killen var nöjd i alla fall :-).

Nykvarn, en metropol?

Det har hänt något stort. Nykvarn har öppnat två nya restauranger. Från att ha haft en ganska ordinär pizzeria (med tevlig personal) så har nu plötsligt flera nya restauranger dykt upp. En grekisk (som familjen provade idag) och ett kombinerat sushi/thaiställe.

Det är ju helt fantastiskt. Vi kan faktiskt ta hem något annat än pizza om vi skulle beställa hem mat. Barnen var nöjda. De har ätit kycklingspett och pommes frites och lite grönsaker och Johan har för första gången sedan han föddes i princip spottat ut mat. Ris och tsatziki var inte hans grej. Han bara öppnade munnen och lät det ramla ur. Den lilla plutten såg samtidigt extremt besviken ut och vägrade därefter att ta någon annan sked som Ronnie erbjöd honom. I alla fall de närmaste fem minutrarna. Därefter hade han återgått till att vara matvrak precis som vanligt.