Ugnspannkaka

- Pappa, kan vi äta ugnspannkaka, sade Johan till Ronnie när de satt i bilen idag. Jag pratade med maken i telefon och eftersom Ronnies bilhögtalarsystem är utmärkt så hör man samtligas dialog när man tror att man pratar med en. Det finns få saker som får mig att längta hem så mycket som att ringa Ronnie och prata med alla.

Vi ändrade barnens matplaner eftersom Erik har hosta och var lite ynklig så Ronnie gjorde pannkaka och vi gjorde färsbiffar med ost.

När Johan satte sig till bords vid sin lönnsirapsindränkta pannkaka så tittade han till på mig och sade:
- Mamma, imorgon äter vi plättar, Okej? (Okejet uttalas i uppfodrande stil.)

Han har en sådan förmåga att uttrycka sig som en chef. Han beslutar, förankrar och låter road av det samtidigt. Det är jättesvårt - när han är på bra humör och gör det med schwung - att säga emot honom.

Den här gången sade vi inget, jo förresten, Ronnie sade:
- Vi har ingen plättpanna, eller har vi det?
Och det har vi inte - men vi kanske får skaffa till imorgon. Chefen har beställt plättar. ;-)

Inne i vecka 2

Från och med förra veckan så börjar vi med 14-dagars intervaller för Douglas. Det är han själv som har önskat det. Det innebär att just nu är 2 veckor hos sin mamma och kommer till oss på fredag. Det börjar kännas som om det var jättelänge sedan han var här. Det blir nog bra med dubbelveckor - mindre flytt och mer rutin.

Tårtgeneralen

Läser just nu Tårtgeneralen av Filip och Fredrik. Den är underbar. Jag måste åka till Köping. Inga kan skildra småstad så på pricken som dem.

Besök av grannen

Vår närmaste granne kom in idag och frågade vilket kakel vi hade. De skulle göra om köket och ville ha likadant kakel som vi har köpt. Man blir smickrad.

Förra året kom de förbi och frågade om vi hade ritning på vår kamin, de satte in en likadan - på samma ställe. 

Vi är sådana trendsetters ;-)

Halv åtta hos mig

Den här veckan har jag sett tre av fyra "halv åtta hos mig" - det är väldigt slumpartat om det blir en "halv åtta hos mig" vecka men har man börjat se något avsnitt så vill man ibland se resten.

En av deltagarna den här veckan tyckte att alla andras maträtter var så "enkla" och "vanliga" och en av de andra deltagarna såg glad och förväntansfull ut när hon läste menyerna.

Jag inser med all önkvärd tydlighet hur mycket trevligare man framstår när man tittar på världen (och nya saker) med positiv attityd. Misstänksamhet är visserligen säkert men positiv förväntan är oändligt mycket roligare.

Jag skall slipa på det där. Det är så lätt att falla ner i gnällbältet - och jag bor rätt nära nuförtiden :-).

Farliga vapen

- Godnatt världens bästa och finaste treåring, sade jag precis till Johan när han försökte göra kullerbyttor i sängen för att slippa gå och lägga säg.
- Mamma, jag vill att du skall ligga brevid mig sen och jag vill ha mycket öppet, rabblade Johan automatiskt som han gör som ett mantra varje kväll.
- Visst sade jag och tänkte att den där pussen han får när vi går och lägger oss nog räknas som att jag ligger brevid honom.
- Mamma, sade Johan, man får inte slåss med pulkor eller stjärtlappar.

Han såg glad ut, mest busig, så jag kände inte någon instinktiv oro men man undrar ändå över hur hela tanketråden ser ut.

Villkorslös kärlek?

Jag hämtade barnen på dagis idag.
- Jag älskar dig mamma, sade Erik. Hur du än ser ut.
- Tack, sade jag.

Det var ju bra.

Kärlek löser alla problem

- Jag älskar dig mamma, säger Erik 10 gånger om dagen nuförtiden. Därefter säger han snabbt:
- Jag älskar dig med Johan och dig med pappa.
Namnordningen kan skifta baserat på vem han pratar med just nu.
Ofta kommer dessa kärleksuttalanden direkt efter att man bett honom sätta på sig skorna, gå på toaletten, sluta hoppa upp och ner i affären eller något annat som uttalats i lätt spänd/irriterad ton.
Johan brukar också hänga på.
- Jag med, säger han (och hänger på storebrorsan).
Därefter uppstår en slags tävling.
- Jag älskar alla, säger Erik, alla jag känner.
- och jag älskar alla i hela familjen, säger Johan,
- och jag älskar alla mer än du kan säga, säger Erik.

Egentligen är det mysigt, men man känner sig inte så himla utvald om "jag älskar dig mamma" åtföljs av "och alla jag någonsin har träffat".

Nåja - han tränar inför framtiden.

Rockpartyt avklarat

Nu har vi äntligen placerat barnen i säng och fått en minut för oss själva och då är det dags för en liten återblick på gårdagkvällens rockkalas.

En total skara av 11 barn infann sig igår kväll för att bli trakterade med spagetti och köttfärssås med vitlökbröd (nästan ingen åt överhuvudtaget särskilt mycket) och därefter chokladfontän vilken var desto mer uppskattad.

Efter desserten så öppnade baren och kvällens tävling - true rock challenge. Tävlingen gick ut på att man skulle våga smaka av de 16 upplagda (läskiga) tilltuggen. Bland dessa märktes salt och vinäger syrsor, djungelvrål, inlagd vitlök, rökta musslor och blåbärskexchoklad. Den som vågade smaka alla uppnådde Ozzynivå och de som vågade smaka minst fyra blev nivån: Electric banana band.

Fantastiskt nog så vågade hela 6 personer prova alla 16 sakerna vi omsorgsfullt letat upp och därmed så fick vi dela upp våra tre priser i sex delar.

Även baren var flitigt frekventerad trots de höga priserna på 500 kronor drinken. Alla barn fick dock 4 900 kronor i leksakspengar att handla för under sitt placeringskort till middagen.

Det var en rolig fest, nästan så att man vill köra repetition för sina något äldre vänner. Några bilder på spektaklet kommer här:

Avsteg från LCHF

Idag har vi haft fika för Douglas och på lördag är det dags för hans 11-års kalas med kompisarna. Till efterrätt kommer det serveras blandat godis och frukt med chokladfontän. Eftersom fontänerna är nyinköpta på rea så behövde vi pröva dem för att se att de fungerade och framförallt vad som behövs i insats för att servera 12 barn på lördag.

Därmed har jag och Ronnie ätit tårta, bulle, små chokladmaränger och doppat olika former av godis i chokladfontän. Inte särskilt sockerfritt idag alltså.

Men!!! SUPERMUMSIGT. Kanske dags för en chokladkväll med några vänner?

Middagsdiskussion

Igår kväll så hade jag tre små pojkar som middagssällskap. Ronnie hade inte kommit hem ännu så jag stilade genom att göra pommes och friterade kycklingbitar. Det fungerade ganska bra, i synnerhet Douglas var nöjd.

Vi pratade om allt möjligt och plötsligt frågar Douglas:
- Malin, tror du att det finns annat liv i universum?
- Eh, sade jag.
- Tror du att det finns liv på andra planeter?
Han såg helt allvarlig ut, och tittade på mig som att jag skulle veta så jag tänkte efter.
- Ja, sade jag, det tror jag.
- Jaha, sade Douglas och såg lite nervös ut.
- Ja, sade jag, det är för osannolikt att det bara skulle vara vi som lever i hela universum, det är ju rätt stort.
- Ja, sade Douglas, det tar ju aldrig slut.
- Nej, höll jag med. (De andra var lite andäktigt tysta för en gångs skull.)
- Men undrar vad det blir när det tar slut, sade Douglas.
- Ja, sade jag, en vägg kanske.
Sedan övergick vi till andra saker.

Det finns en person man inte får kyssa,

sade Johan när jag kramade (och kysste) honom godnatt för andra gången.
- Va? sade jag.
- Det finns en människa man inte får kyssa, sade Johan.
- Jaha, sade jag, vem är det då?
- Det är busen, sade Johan.
- Det har du rätt i, sade jag, man ska inte kyssa busar.

Superkrafter

- När jag var liten, sade Johan så hade vi alla superkrafter.
- Jaha, sade jag, vad hade vi för superkrafter då?
- Jag och Erik kunde förvandla saker till is, sade Johan.
- Hade jag några superkrafter? Sade jag.
- Ja, du hade pusskrafter, sade Johan.
- Jaha, sade jag (och funderade på vad det kunde innebära).
- Vad hade Douglas för superkrafter då? Sade jag.
- Vänta jag ska tänka, sade Johan och såg finurlig ut.
- Han hade chokladkrafter, sade Johan sedan. Han kunde förvandla saker till choklad.

Vilken superkraft!

Vilken morgon,

Klockan är 08:20. I 50 minuter så har jag startat bilen, skottat snö, kört 3 minuter till dagis spenderat 2 minuter till dagis och åkt tillbaka hem för att få med mig det sista. Skall köra som en krypmyra hela vägen till stan - vara på jobbet i ett par timmar och sedan krypmyra mig tillbaka igen för att kunna hämta mina barn innan det blir natt.

Tisdag morgon

Dags att damma av concealern.

Jahaja, då har jag fått ett extra

blåsvart ögonbryn mellan ögat och det tidigare ögonbrynet. Har dessutom penicillin utskrivet ifall det blir värre.

Doktorn såg tveksam ut över min kattstory men när hon såg det lilla hålet så såg hon ut att tro mig lite mer.

Idag skall jag lägga mig tidigt. Skall bara bada och sätta mig i fotmassagestolen så kanske jag vaknar upp imorgon och har en något ljusare ton.

- Men vad ska jag vänta mig av det här? Sade jag till doktorn. Hur skall det utvecklas liksom. (= Snälla säg hur snart jag blir av med det här hemska märket över ögat.)
- Ja, det går väl över på ett par (snälla säg timmar tänkte jag) veckor, sade hon. (Veckor!! ett par veckor!! Herregud...) Sedan blir det gult (Jättesnyggt, tack tack) precis som ett vanligt blåmärke.

Har läst att ormsalva kan få blåmärken att gå bort snabbare men i ögat? Nej jag får ge mig till tåls. Kan låtsas att jag sminkat mig lite slarvigt bara. Väldigt slarvigt närmare bestämt.

Ja ja - dags att sova nu - det är tydligt.

Att gräla med en katt

Ronnie och jag och Cayenne har en pågående strid. Den går ut på att Cayenne går in i badrummet när vi inte är där - sätter ner tassen i govbrunnen och rycker loss den. Samtidigt så lossnar röret från badkaret och så är hon nöjd.

Det här händer kanske 4 gånger i veckan. Det retar gallfeber på mig. Ronnie som inte är lika lättretad går och sätter ihop allt igen och gosar med sin lilla favvokatt.

Jag har försökt undvika händelsen sedan i fredags genom att hela tiden stänga stora toaletten men idag hade jag bara varit därifrån i fem minuter när jag går in på toaletten och ser brunnslocket ligga på golvet och röret ligga brevid.

Jag tittar ut från badrummet och vem smyger omkring där om inte Cayenne. Irriterat hämtar jag in katten, ställer ner henne vid brottsplatsen och börjar berätta för henne att hon inte får göra det där mer. Hon försöker undvika mig så jag lyfter upp henne över huvudet så att hennes ögon mötte mina och fortsatte gräla. (Jag var grinig och trött.)

Hon blir omgående rätt besvärad och börjar åma sig för att komma loss - när jag är på väg att sätta ner henne så händer det. En av hennes klor landar på mitt öga. Det är ingen attack på något sätt - bara en besvärad katt som vill ner. Lite samma läge som när Ronnie klipper hennes klor.

Det hugger till lite. Så jag kollar mig i spegeln en halv minut senare. Inser att jag blöder från ögonlocket. Det är fem minuter till barnkalaset som ungarna skall till. Så jag förbannar min egen dumhet och sätter mig med en bomullstuss och baddar ögat. Inser att ungefär 3 mm * 1 cm är rött och har svullnat. Försökte låta bli att blinka när jag lämnade barnen och har sedan ignorerat det hela dagen.

Men - jag har fortfarande världens märke över ögat. Ett litet hål från en kattklo och en blåtira som är tydlig men väldigt begränsad i omfång.

Vete fasiken hur jag skall dölja det här imorgon men jag blir så irriterad över min dumhet att jag får skratta åt det.

Ronnnie får komma hem snart. :-)

Väckarklockor

Lördag morgon 6:23
Väcks av trampet av barnfötter. Det är Erik som kommer. Min första tanke är att det är mysigt. Han klättrar upp i sängen och lägger sig brevid mig.
- Jag tänkte att du behövde lite sällskap mamma, säger han. Det är rart förståss, men klockan 6 på morgonen?
Sedan minns jag vem som ligger där brevid mig. Det är Erik, min egen lilla snurrmaskin. Det är omöjligt för honom att somna om på morgonen. Så han ligger där och viftar lite snällt med ben och armar och jag känner huvudvärken komma smygande. Är inte färdigsövd. Erik pratar och pratar och snurrar och snurrar. Jag känner mig morgongrinig. Till slut lyckas jag övertala Erik att gå upp och se på TV.
- Stäng Johans dörr försiktigt, säger jag till Erik, så att inte katterna väcker honom när du öppnat köksdörren. (Erik är som sin mamma - hungrig på morgonen - så han måste komma åt mackorna.
En minut senare hör jag fötter igen. Det är Johan. En stängd dörr var inte poppis. Han lägger sig också hos mig och pratar och snurrar. Jag känner mig lurad på morgonsömnen.
- Kom nu då mamma, säger Johan, du måste gå upp nu.
- Jag vill inte säger jag. Du kan gå upp till Erik och se på TV.
- Jag vill inte, säger Johan, du skall också följa med.
Jag gör det.

Söndag morgon 6:13
Väcks av fötter igen. Det är Johan. Han kryper ner i sängen. Jag är trött trött trött. Pratade med maken igår kväll och har inte sovit klart nu heller. Måste lära mig att 9:30 är en bra sovtid.
Johan är övertrött och kan inte vara stilla. Han pratar hela tiden och krånglar med kudden och täcket. Jag vill inte.
- Johan säger jag - du måste försöka sova - det är tidigt.
- Vi kan gå upp nu, säger Johan.
- Nej jag vill sova, säger jag och höjer rösten och hör hur jag låter som en gnällig unge. Du får ligga still nu, annars kan du gå upp till ditt eget rum.
6:32: Fler steg på gång.
Erik kommer ner, han lägger sig på andra sidan och viskar HÖGT.
- Mamma, väser Erik, i Super Mario Galaxy 2, då kan man flyga med Bowser.
Johan sätter sig upp på andra sidan, exalterad över att någon mer verkar vaken.
- Ja, säger han ivrigt.
Erik viskar vidare - en lång historia om hur man spelar någonting.
- Sluta viska, säger jag surt, alla är ändå vakna.
Erik pratar vidare, Johan också.
Jag känner mig inte på min bästa sida men kramar ändå mina små plutteskruttar.
- Gå upp och se på TV, säger jag till Erik, du kan sätta på stora TV:n - sätt på 59 - det är barnkanalen. Det drar igång honom igen. Han berättar snällt vilka barnkanaler som är på vilka nummer. Jag vill gå undan och sova.
Till slut får jag iväg dem. Lägger mig ner igen för att försöka sova lite till (men jag vet att det är förgäves).
Då känner jag det - jag behöver gå på toaletten. Försöker ignorera det. Det går dåligt. Jag blir ännu grinigare. Ligger i någon slags trotsig halvdvala och är vaken men vägrar att gå upp (allt inom den eviga tidsramen av runt 10 minuter). Men jag är som Erik, är jag så vaken att jag inte kan somna så kan jag inte ligga still så förmodligen rör jag lite på mig i mitt trotsiga "jag har rätt att ligga kvar i minst en kvart" läge.
Då händer det.
Jag blir attackerad. En stor katt landar på min fot och tar ett rejält bett i min stortå. Jag inser läget. Jag har förlorat sömnslaget. Han hör på mitt morrande att jag inte vill så han smiter undan. Jag ligger någon minut till bara för att bli attackerad av en hoppandes 8-kiloskatt igen. Min enda tröst är att jag lyckas få in en välriktad putt på honom så att jag skjutsar ner honom på golvet.

Sedan ger jag mig och går upp. Har fått i mig Berocca, Ipren och en kaffe - och idag skall vi gå på Trassel.

Lets Dance

Inte lika kul att kolla på Lets Dance med bara katterna. Men Tina är i alla fall en upplevelse får man säga.

Då var det dags igen

Maken har lämnat mig för en olidligt lång årlig konferens och skall nu vara borta och sola och bada (och kanske jobba några timmar om dagen) i hela 8 dagar med sina jobbarkompisar. Under tiden så är jag och barnen hemma och jag samlar insikter om hur det är att vara ensamstående med barn.

Jag kommer därmed att tömma kattlådan varje dag, gå ut med soporna själv och putta fram soptunnan på måndag.

Det kommer att gå bra. Hoppas jag. Den här veckan brukar inte vara så kul. Förra året så klämde jag Johans finger av misstag i matberedaren. Det var verkligen fruktansvärt. Jag ringde Ronnie och grät. 2 år så har barnen haft kräksjuka. Jag bävar inför den här veckan. Håller tummarna för att det är min tur att ha det lugnt och skönt.

Måste övertala Helene om att vi också skall ha konferens på något trevligt ställe.