Ugnspannkaka

- Pappa, kan vi äta ugnspannkaka, sade Johan till Ronnie när de satt i bilen idag. Jag pratade med maken i telefon och eftersom Ronnies bilhögtalarsystem är utmärkt så hör man samtligas dialog när man tror att man pratar med en. Det finns få saker som får mig att längta hem så mycket som att ringa Ronnie och prata med alla.

Vi ändrade barnens matplaner eftersom Erik har hosta och var lite ynklig så Ronnie gjorde pannkaka och vi gjorde färsbiffar med ost.

När Johan satte sig till bords vid sin lönnsirapsindränkta pannkaka så tittade han till på mig och sade:
- Mamma, imorgon äter vi plättar, Okej? (Okejet uttalas i uppfodrande stil.)

Han har en sådan förmåga att uttrycka sig som en chef. Han beslutar, förankrar och låter road av det samtidigt. Det är jättesvårt - när han är på bra humör och gör det med schwung - att säga emot honom.

Den här gången sade vi inget, jo förresten, Ronnie sade:
- Vi har ingen plättpanna, eller har vi det?
Och det har vi inte - men vi kanske får skaffa till imorgon. Chefen har beställt plättar. ;-)