Väckarklockor

Lördag morgon 6:23
Väcks av trampet av barnfötter. Det är Erik som kommer. Min första tanke är att det är mysigt. Han klättrar upp i sängen och lägger sig brevid mig.
- Jag tänkte att du behövde lite sällskap mamma, säger han. Det är rart förståss, men klockan 6 på morgonen?
Sedan minns jag vem som ligger där brevid mig. Det är Erik, min egen lilla snurrmaskin. Det är omöjligt för honom att somna om på morgonen. Så han ligger där och viftar lite snällt med ben och armar och jag känner huvudvärken komma smygande. Är inte färdigsövd. Erik pratar och pratar och snurrar och snurrar. Jag känner mig morgongrinig. Till slut lyckas jag övertala Erik att gå upp och se på TV.
- Stäng Johans dörr försiktigt, säger jag till Erik, så att inte katterna väcker honom när du öppnat köksdörren. (Erik är som sin mamma - hungrig på morgonen - så han måste komma åt mackorna.
En minut senare hör jag fötter igen. Det är Johan. En stängd dörr var inte poppis. Han lägger sig också hos mig och pratar och snurrar. Jag känner mig lurad på morgonsömnen.
- Kom nu då mamma, säger Johan, du måste gå upp nu.
- Jag vill inte säger jag. Du kan gå upp till Erik och se på TV.
- Jag vill inte, säger Johan, du skall också följa med.
Jag gör det.

Söndag morgon 6:13
Väcks av fötter igen. Det är Johan. Han kryper ner i sängen. Jag är trött trött trött. Pratade med maken igår kväll och har inte sovit klart nu heller. Måste lära mig att 9:30 är en bra sovtid.
Johan är övertrött och kan inte vara stilla. Han pratar hela tiden och krånglar med kudden och täcket. Jag vill inte.
- Johan säger jag - du måste försöka sova - det är tidigt.
- Vi kan gå upp nu, säger Johan.
- Nej jag vill sova, säger jag och höjer rösten och hör hur jag låter som en gnällig unge. Du får ligga still nu, annars kan du gå upp till ditt eget rum.
6:32: Fler steg på gång.
Erik kommer ner, han lägger sig på andra sidan och viskar HÖGT.
- Mamma, väser Erik, i Super Mario Galaxy 2, då kan man flyga med Bowser.
Johan sätter sig upp på andra sidan, exalterad över att någon mer verkar vaken.
- Ja, säger han ivrigt.
Erik viskar vidare - en lång historia om hur man spelar någonting.
- Sluta viska, säger jag surt, alla är ändå vakna.
Erik pratar vidare, Johan också.
Jag känner mig inte på min bästa sida men kramar ändå mina små plutteskruttar.
- Gå upp och se på TV, säger jag till Erik, du kan sätta på stora TV:n - sätt på 59 - det är barnkanalen. Det drar igång honom igen. Han berättar snällt vilka barnkanaler som är på vilka nummer. Jag vill gå undan och sova.
Till slut får jag iväg dem. Lägger mig ner igen för att försöka sova lite till (men jag vet att det är förgäves).
Då känner jag det - jag behöver gå på toaletten. Försöker ignorera det. Det går dåligt. Jag blir ännu grinigare. Ligger i någon slags trotsig halvdvala och är vaken men vägrar att gå upp (allt inom den eviga tidsramen av runt 10 minuter). Men jag är som Erik, är jag så vaken att jag inte kan somna så kan jag inte ligga still så förmodligen rör jag lite på mig i mitt trotsiga "jag har rätt att ligga kvar i minst en kvart" läge.
Då händer det.
Jag blir attackerad. En stor katt landar på min fot och tar ett rejält bett i min stortå. Jag inser läget. Jag har förlorat sömnslaget. Han hör på mitt morrande att jag inte vill så han smiter undan. Jag ligger någon minut till bara för att bli attackerad av en hoppandes 8-kiloskatt igen. Min enda tröst är att jag lyckas få in en välriktad putt på honom så att jag skjutsar ner honom på golvet.

Sedan ger jag mig och går upp. Har fått i mig Berocca, Ipren och en kaffe - och idag skall vi gå på Trassel.