onsdag 30 september 2009

Städa vinden

Jag har städat en tredjedel av vinden. Nu msåte vi till Ikea och köpa lock och några lådor till - och städa mer. Får se när det blir - kanske efter jul...

Åka och handla

Johan och jag har varit på Ica Maxi och köpt hårspray. Hela vägen dit så rabblade Johan sitt mantra;
- Ska vi köpa godis mamma?
Det uttalades i glad och helt självklar stil. Jag tänkte för mig själv: Jag kommer inte att kunna säga emot honom.
Johan fortsatte:
- Vi skall köpa godis mamma, godis skall vi köpa (fortfarande lika glatt)
- Nja, sade jag tveksamt, det är ju inte lördag (och hörde på mig själv hur svagt mitt motstånd var - jag vet faktiskt inte varför - jag brukar ha lätt att säga nej).
- Ska vi köpa godis mamma? Sade Johan helt oberört.
- Jag tror inte det (sade jag idiotiskt och gav honom alla möjligheter i världen att säga emot).
- Vi ska köpa godis mamma, sade Johan igen.
- Jag har svårt att säga nej till dig för du är så himla gullig, sade jag till Johan.
- Då kan jag säga det sade Johan och sade Nej.
- Jo, sade jag.
- Nej, sade Johan och så skrattade vi.
Vi köpte lite godis: Tre ferraribilar och fyra skumbananer.
När vi kom hem så lade jag påsen i matpåsen och Ronnie undrade om jag hade tappat godiset eftersom det bara fanns en banan kvar. Men icke sade nicke - det var en mitt i veckan mängd.

fredag 25 september 2009

Bolinder 35

Nu har nya leksaken kommit hem.....


Björkesta trean

Douglas klass har en egen blogg där eleverna själva skriver in vad som har hänt under dagen.
Det är faktiskt ganska underhållande att läsa.
Nu rättas dock inte inläggen mot skrivfel (eller var det skriv fel) utan fröknarna kollar bara så att det som skrivs är snällt.

Den går nu att nå via blogglistan.

tisdag 22 september 2009

Jens Lapidus

Läser "Aldrig fucka upp" - det är som att läsa en serietidning för killar. Hårda killar. Det är en intressant bok, annorlunda skriven och nästan jobbig i sin överdrivna knarkrealism men ibland undrar jag om det verkligen är Jens som skrivit beskrivningarna. Jag tror nog att hans fru har varit med och plitat en del hon med. Det känns inte alltid - trots det hårda språket - som om språket och beskrivningarna går hand i hand. Kanske är det det som gör dragningskraften i dem.

Ibland blir jag så utmattad av boken att jag måste lyssna på radio en stund och sluta fokusera på maffia och knark och hot och läskiga undergroundgäng. Den nivån på drama är kanske lite för mycket.

Ibland

blir inte saker som man tror - eller närmare bestämt i princip alltid är det nog så. Just nu vete fan vad man skall tro. Jag går in till barnen och tittar på hur de sover och tänker att där finns något fint.

Det är otroligt mycket på jobbet nu och jag är fylld av stress när jag kommer hem. En hel del av stressen försvinner när jag går in till Johan och/eller Erik och tittar på dem en stund när de sover.

Anblicken av dem drar mig tillbaka till verkligheten och balanserar ut läget och skapar harmoni som t o m sitter kvar mitt på dagen. Är så tacksam för min familj och mina vänner.

onsdag 16 september 2009

Ont i tungan

Johan har haft ont i tungan i ett par dagar. Det började med att han verkade irriterad över något i munnen och några dagar senare vägrade han både att dricka och äta. Jag fick ångest och ringde vårdguiden och tvingade mig till en läkartid.

Under tiden jag ringde så valde min kära son att trots lite gråt äta en hel korv och två äggvitor och dricka upp en hel äppeljuice. (Han hade inte ätit på hela dagen.)

Därefter åkte vi till Södertälje sjukhus på vår närakuttid.

Johan piggnade till avsevärt på vägen in (korven och ägget och juicen gjorde väl sitt till) och när vi väl var framme så pratade han glatt med sjuksköterskan vid inskrivningen och med zigernarparet i väntrummet. Vi fick vänta 45 minuter och Johan var snäll hela tiden. När vi väl kom fram till doktorn verkade han inte det minsta sjuk.
- Vem är det som är dålig? Sade doktorn snällt.
- Jag är inte sjuk, sade Johan glatt.

Hans lätt irriterade mamma förklarade läget och doktorn gjorde förmodligen för min skull en grundlig undersökning av munnen, tänderna, öronen och lös med lampa. Johan satt snällt och gapade och var duktig och såg nöjd ut.

- Det ser bra ut, sade doktorn till Johan.
- Ja, sade Johan.
- Hm, sade jag.

Vi åkte och köpte glass och sedan hem. Farmor var hemma hos oss. Även farmor hade sett Johans "jag vill äta men kan inte för det gör så ont" desperation så någon kunde jag ändå känna delaktighet med.

- Han verkade helt frisk hos doktorn, sade jag till farmor. Han berättade till och med att han var frisk.

Farmor skrattade och sade till Johan.
- Är du frisk?
- Ja, sade Johan glatt och fortsatte:
- Jag är frisk och jag har feber.

Men se det hade han inte och idag verkar munnen som genom ett trollslag ganska OK.

Mycket nu

Sista veckorna har varit total kaos. Enormt mycket att göra och fullt upp även hemma. Tur att man kan sätta sig ner och koppla bort med idol.

söndag 6 september 2009

Vad som kunde varit annorlunda

På begäran kommer här en lista över varför vi föredrar att vara hemma framför på Marlita Beach.

1. Man sover inte så bra med plastad frotte i sängen om det redan är supervarmt ute.

2. Luftkonditioneringen blåste frenetisk kalluft rakt emot min och Ronnies säng när den var på. Det hade varit trevligt om den hade blåst lagom men det kändes som att ha en hårtork med kylskåpsluft och fullt blås emot en. Därför stängde jag av den på nätterna och vi stod ut med värmen istället. (Till Ronnies outtalade irritiation tror jag.)

3. En fullutrustad lägenhet utan kaffebryggare är nästan inte en lägenhet för en svensk.

4. Det var i princip 37 grader varje dag vilket gjorde att man inte kunde gå ut och gå med ungarna. De segnade ihop till gnällande små monster (med all rätt) om man gick längre än 100 meter från poolen.

5. Man fick slänga toapapper i toaletten men den slutade fungera en dag och det gick inte att spola längre. Problemet fanns dock bara i ungefär 2 timmar.

6. Vi bestämde oss för All-inclusive när vi kom fram. Jag hade läst att det var billigare om man tog det på hotellet och priset var helt OK. Det innebar att vi hade fri mat och fri dricka coh fri glass hela tiden. Drickat var helt OK - det fanns allt från Frappe och Pepsi till Margaritha. Snacksmenyn (som serverades 10-12 och 15-18) bestod av Hamburgare, Grekisk sallad, Spagetti coh Köttfärssås och lite annat var också bra. MEN buffeten. Den riktiga lunchen och middagen bestod av cantinaliknande anrättningar serverade i plåtlådor i värmeskåp. Det hette bra saker som Chicken a la Kiev och så men var omöjliga att identifiera. Gryniga anrättningar med små bitar av kött och kyckling som antingen var sega eller omöjliga att känna igen. Allt var mörkbrunt eller ljusbrunt, smetigt och helt smaklöst. Till detta serverades gamla uppvärmda pommes eller ris utblandat med kokta morötter (överkokta) och gamla bönor. Den här typen av grå haricot vert som serverades när jag var barn och som man knappt ser längre. Det fanns också överkokt pasta med någon form av mjölig sås och lite bitar av mystisk seg smörgåsskinka och till efterrätt: Gele. Grön gele, röd gele, blå gele och mystisk chokladmousse till.

Ibland serverades potatis dränkt i smör vilket Erik normalt gillad memn den låg ju och torkade under värmelampan och fick därmed en seg lite hård kant vilket gjorde att barnen nobbade all mat och bara åt glass. Johan åt också melonbitar vilket allt annat till trots fanns hela tiden och var jättegott.

Vi var tacksamma när vi hittade menyn på snacksbaren och maten gick att känna igen. Tiderna blev dock lite underliga så vi övergick till att äta lunch vid 10:30 och middag vid 16:30 i snackbaren.

7. Det fanns några ouppfostrade engelsmän på hotellet som släppte sina 3-4 åringar helt ensamma i poolomårdet. En av dessa små killar tittade avundsjukt på oss som lekte med ungarna hela tiden eftersom det ändå var för varmt att ligga och sola och han ägnade sin odelade uppmärksamhet genom att slå till våra uppställda leksaker och skvätta på Erik lite för nära och försöka välta Eriks luftmadrass hela tiden. Jag var en utandning ifrån att springa bort och slå till dem med min verbala k-pist innan min man som genom ett under började ägna vänlig uppmärksamhet åt pojken och åtminstone temporärt förvandla honom till ett normalt barn. Hans föräldrar satt glatt och drack öl och glömde bort honom så länge de kunde och vände sig knappt om åt vårt håll. Han återgick efter en stund till att vara "evil" och kunde inte låta bli att försöka slå våra glada barn. Både jag och Ronnie sade då till honom varpå en av föräldrarna släpade sig bort åt vårt håll och befriade oss från honom med lojt engagemang.
- Don't harass theese people Jim, we don't know them.

Denna händelse gjorde dock att vi fick alla svenska föräldrars odelade uppmärksamhet och delade indignation så vi fick lite nya kompisar på köpet.

8. Att inte ha all-inlusive var SVINDYRT. Ronnie vände på en burk Ravioli i en närliggande affär. Den kostade 70 kronor! 70 spänn för en ravioliburk är kanske en aning mycket när man kan få samma för 10 på Ica Maxi.

lördag 5 september 2009

Hemma!





Det har varit en paus i bloggandet ett tag. En kombination av mycket att göra och semester och under 7 dagar har jag surfat (läst mail) endast 1 gång och högst kortvarigt. Nu har vi dock kommit hem från en vecka på Cypern. Den var toppen. Vi har ägnat oss åt att bada och äta. Bara. Barnen har badat och jag och maken har ätit (och badat också).

Jag tror att under våra dryga fem år tillsammans så är det här första gången Ronnie ser mig någorlunda solbränd. Jag har varit lite delsolbränd förut men aldrig så att man sett bikinilinjer. Det känns kul. Synd bara att inte semesterbilderna ser ut riktigt som jag tror att jag ser ut längre.

Johan har simmat med simpuffar alldeles själv och sett otroligt stolt och nästan blygt nöjd ut och Erik har hoppat och skvätt och varit riktigt nöjd och i princip glömt bort sina tv-spel i en hel vecka.

Om någon känner för att åka till Cypern och ha en riktig slö semester utan krav på mer underhållning än gamla hitlåtar, "pool-jim(gym)", "waterpolo" och hamburgare och glass så kan jag rekommendera vår erfarenhet. Vi har lyssnat på en evig loop av gamla klassiker som "Maria Magdalena, Amadeus amadeus, Eye of the tiger, Ein bisschen frieden och andra oförglömliga pärlor.

De toppade dessutom med en liten leklplats med jättehöga rutschbanor och därmed behövde vi inte lämna hotellområdet en enda gång. Vi försökte i ärlighetens namn. En gång. Vi tog en promenad längs strandpromenaden mot den lilla lilla citykärnan och efter 10 minuter så ville Erik gå tillbaka. Sedan ville han det resten av kvällen. Det var ju rätt varmt, 37 grader på dagarna och stekande sol. Tur att man tagit sitt föräldranasvar och investerat i heltäckande baddräkter till ungarna som nu har fina raggarbrännor på ben och armar.