Ont i tungan

Johan har haft ont i tungan i ett par dagar. Det började med att han verkade irriterad över något i munnen och några dagar senare vägrade han både att dricka och äta. Jag fick ångest och ringde vårdguiden och tvingade mig till en läkartid.

Under tiden jag ringde så valde min kära son att trots lite gråt äta en hel korv och två äggvitor och dricka upp en hel äppeljuice. (Han hade inte ätit på hela dagen.)

Därefter åkte vi till Södertälje sjukhus på vår närakuttid.

Johan piggnade till avsevärt på vägen in (korven och ägget och juicen gjorde väl sitt till) och när vi väl var framme så pratade han glatt med sjuksköterskan vid inskrivningen och med zigernarparet i väntrummet. Vi fick vänta 45 minuter och Johan var snäll hela tiden. När vi väl kom fram till doktorn verkade han inte det minsta sjuk.
- Vem är det som är dålig? Sade doktorn snällt.
- Jag är inte sjuk, sade Johan glatt.

Hans lätt irriterade mamma förklarade läget och doktorn gjorde förmodligen för min skull en grundlig undersökning av munnen, tänderna, öronen och lös med lampa. Johan satt snällt och gapade och var duktig och såg nöjd ut.

- Det ser bra ut, sade doktorn till Johan.
- Ja, sade Johan.
- Hm, sade jag.

Vi åkte och köpte glass och sedan hem. Farmor var hemma hos oss. Även farmor hade sett Johans "jag vill äta men kan inte för det gör så ont" desperation så någon kunde jag ändå känna delaktighet med.

- Han verkade helt frisk hos doktorn, sade jag till farmor. Han berättade till och med att han var frisk.

Farmor skrattade och sade till Johan.
- Är du frisk?
- Ja, sade Johan glatt och fortsatte:
- Jag är frisk och jag har feber.

Men se det hade han inte och idag verkar munnen som genom ett trollslag ganska OK.