Vår gräsmatta

har aldrig ens varit i närheten av så här klippt som den är just nu. Eller aldrig är kanske att överdriva. Menar de senaste 6 åren.

Kanske beror det på den åkgräsklippare som blivit en del av familjen. Ronnie går plötsligt gärna ut och klipper gräset.

Nu trappar vi upp

På lördag är det dags för piratkalas. 11 barn från dagis skall samlas i sjörövarnas näste, dvs hemma hos oss. Vi har spindelväv, dödskalleglas, små piratkistor i papp och en inte helt färdig planering. Men det blir nog bra. Har hittat krokodilgodisar och en piratdräkt till Morris... 49 kronor på Buttericks.

Ont i magen

- Mamma, sade Johan när vi berättat färdigt sagan om Bertil och Draken, jag har ont i magen.
- Jaha, sade jag, har du?
- Ja, sade Johan, känn själv.
Han fortsatte:
- Jag ska nog få en bebis.
- Jaha du, sade jag. Blir det en tjej eller kille?
- Det blir en kille, sade Johan.
- Vad ska han heta då, sade jag.
- Ehhhh, sade Johan, ska jag säga?
- Ja, sade jag.
- Han ska heta samma som jag, sade Johan.
- Grattis då, sade jag. Får jag se den imorgon då?
- Den kommer nog ut när jag blir stor. Sade Johan.

Bågskytte

Douglas har börjat med bågskytte för ett par veckor sedan.
Han är väldigt entusiastisk och har nu även hunnit varit med på två tävlingar.

Första tävlingen var i Stallarholmen, den var en "vanlig" skjut på måltavla tävling.

Den tävlingen började kl 09.00 och slutade ca 13.00.

Idag var det något som heter 3D-tävling, jag som inte har (hade) en susning om vad det innebar tog glatt med mig Johan och Douglas och åkte in till Södertälje, förbereda på att tillbringa förmiddagen på skjutbanan.

Där visar det sig att man ska föja med skytten runt (man måste vara 13 för att få gå utan vuxen), vi delas in i grupper om 5 sedan var det bara att börja gå...... Rakt ut i skogen....Jag fick börja med att bära Johan upp för en slänt sedan var det bara att börja promenera i vildsvinsbökad skog till första målet.

Målet visar sig vara en kopia av en kalkon i formgjutet skumgummi. Alla i laget ska skjuta varsin pil på målet, Douglas träffar riktigt bra och han är supernöjd medans Johan glatt tittar på.

Under tiden så förhör jag en av de andra föräldrarna (som verkar ha varit med några ggr) om vad som gäller.

Jag får då reda på att det är 30 mål så då borde vi vara klara ca 16-17 tiden. Känner då lite panik över hur det ska gå med Johan, en hel dag i skogen och han har inget annat att göra än att föja med och titta.

Ca kl 16.15 så var det färdigt, jag var helt slut, Johan har mirakulöst nog varit helt fantastisk han har inte gnällt en enda gång och han har hittat två pilfjädrar i skogen som han glatt har hållit i tillsammans med en pinne som såg misstänkt likt ut som en pilbåge. Douglas fick 191 poäng och missade enbart 3mål av 30st!

Nya utmaningar

- Snart kommer det nya barn på dagis, sade jag till Johan. Då blir du stor-Johan. Då får du vara snäll mot de små.
- Men de kommer att säga att jag är ful, sade Johan.

Mitt hjärta hoppade till lite. Det är så sällan mina barn uttrycker den typen av oro så jag tittade dit och han såg inte direkt ledsen utan mer busig ut.

- Vadå ful, sade jag. Det är väl ingen som säger att du är ful. Folk gillar ju dig.
- Ja men Alice har sagt det, sade Johan.

Jag kände hur adrenalinet rusade. Det är helt otroligt vad snabbt försvarsinstinkterna sätter in.

- Har hon? Sade jag försiktigt.
- Ja hon sade att jag är ful och pruttig, sade Johan.
- Men är hon aldrig snäll? Sade jag.
- Jo hon ger mig och Olivia stenar ibland, sade Johan, som vi kan samla på.

Jag insåg nu att det nog inte var så farligt.

- Hon kan rivas också, sade Johan. Det är hur läskigt som helst.

Exakt så sade han. Hur läskigt som helst. Men han såg inte särskilt rädd ut. Mest nöjd. Som att Alice var en farlig men spännande tjej. Vänta du bara min lilla plutt. Sisådär 10 år tlll. Då börjar vi prata läskigt :-).

Bara vissa mammor

- Mamma, varför har du prickar? Sade Johan när vi läst Alfons för en stund sedan.
- Jag vet inte, sade jag.
- Alla mammor har prickar, sade Johan.
- Ja vissa i alla fall, sade jag.

Han var tyst en stund.

- Du är viss, sade han sedan.
- Va? Sade jag.
- Du är viss, sade Johan.

Då fattade jag. Jag var en "vissa mammor" en sådan som har prickar.

- Jag är väl det, sade jag.

Grapefrukt

Hittade en grapefrukt i fruktlådan precis. Varje gång jag hittar en grapefrukt så tänker jag på den lilla rundade böjda kniven som vi hade när jag var liten och vilken pappa (det var alltid pappa av någon anledning) använde när han ceremoniellt skar runt grapefrukten och sedan inuti klyftorna för att jag skulle kunna ta en sked och lyfta ut klyftorna. (Tack för hjälpen pappa - jag sade nog aldrig det när jag var liten.)

Då och då letar jag efter sådana knivar men de finns inte på vanliga ställen. Hojta gärna till om ni hittar någon. Det är gott med grapefrukt.

När kommer myrorna

Scenen ser ut så här:
Hela familjen sitter runt köksbordet och äter kyckling. Nej vänta, Erik äter Billys Pizza och vi andra äter kyckling, avokado, fetaost och tomater. Följande konversation utspelar sig:

- Oj, jag tappade den, säger Johan och äter vidare.
- Vad? Säger jag, vad tappade du? En kyckling?
- Japp, säger Johan glatt.
- Johan, säger jag, sitt ordentligt (han har för vana att sitta på knä för att bli längre och blir därmed lite ostadig när han äter). Luta dig fram när du äter så att du inte tappar så mycket.

Ingen plockar upp kycklingbenet på golvet.

Känner därefter att jag måste förstärka budskapet.
- Killar, säger jag, ni måste vara extra försiktiga när ni äter nu för nu har myrsäsongen börjat och om vi tappar massa mat överallt så kommer ni snart ha myrorna här.

Vi har sett två myror i vardagsrummet. Det var en stor händelse för mig - och Johan och nu börjar den verkliga "skura hela tiden" säsongen.

Jag ser att Erik nervöst tittar mot dörren i köket för att se om de redan är på väg in mot kycklingbenet eller något annat.

- Vi har ett hål där myrorna kommer in, säger Erik.
- Nej, säger Johan, de kommer in genom skottstenen.
- Skorstenen, säger Ronnie.
- De kommer inte alls in genom skorstenen, säger Erik stöddigt, det kan inte klättra rakt upp.
- Jo säger jag och Ronnie i munnen på varandra.
- Men bara pissmyror, säger Erik lite osäkert. Han vill ju ha koll.
- Nej, säger vi, myror kan klättra rätt upp.
- Men om de klättrar ner genom skorstenen så får de akta sig för i så fall trillar de ju rakt ner i kaminen, säger Douglas.
- Det beror på vilken skorsten de tar, säger jag. Tar det den som är i pannrummet så är det fri lejd in i köket.
- Just det, säger Douglas, vi har ju två skorstenar.
- Men det är rätt osannolikt att myrorna tar vägen via taket, säger jag, det finns enklare vägar för dem.
- Ja, säger allihop, nu äntligen enade.
- Johan, säger jag och drar ut hans stol. Ta upp kycklingbenet från golvet nu.

Han gör det och får lite papper och torkar upp.

Funderade på det här när jag gick och lade mig igår. När jag var liten så fick jag sitta på telefonkatalogen när jag skulle nå upp. Nu finns inte den typen av tillbehör längre. Skulle behöva en anings höjning av hans stol men inte för mycket. Vi kanske har någon gammal traisg laptop på vinden som han kan sitta på.

Det finns dagar

När jag skulle vilja bo närmare stan. Trafiken just nu är hemsk. Spenderar alldeles för mycket tid i bilen. Imorgon skall jag till Norrköping och ha kurs. Det kommer att gå snabbare att åka dit än till jobbet - och det är dubbelt så långt till Norrköpint.

Pollenkollen

Allts ärligt talat, jag vill inte ha pollenallergi. Jag blir trött och grinig och känner mig seg som kola. Dessutom fick jag gallattack häromdagen så jag var nog en osannolikt tråkig fru och mor.

Idag känner jag mig mycket bättre och Ronnie frågade hur det var med allergin idag.

- Jo mycket bättre, sade jag glatt och aningens överraskat.
- Jo, det är ju lite annat väder, sade maken.

Ibland kan jag förvånas över min egen dumhet... eller min egen avstängda slutsatsförmåga. Vissa saker är så himla enkla men andra ser jag inte själv. Tur att man har någon omkring sig som kan koppla ihop trådarna.

Bus

När jag lade mig ner intill Johan för att läsa för honom så såg han ovanligt busig ut. Hans arm var delvis dold under den ena kudden och med en utstuderat tydlig röst så säger han:

- Mamma, tvyärr så har vi ingen bok idag. Den är borta.

Sedan log han glatt mot mig och höll handen bestämt under kudden.

- Är den borta? Sade jag, kanske är den under kudden?
- Nehej!!! Sade Johan och skrattade.

Min lilla busunge. Han fick ta fram boken. Så vi läste Gittan och Gråvargarna och därefter så kramade jag om honom och sade att jag var så nöjd med min honom och att jag var stolt över mig som hade byggt en så underbar liten unge.

- Det är inte du som har byggt mig, sade Johan. Det är pappa.
- Jaha, sade jag. Fick inte jag vara med alls?
- Jo, sade Johan, du har nockat (vad han nu menade med det) och papa har lagat mig och Douglas och Erik har använt mina verktyg och massor av skruvar och byggt mig.