Gotlandsfärjorna har krockat

Har precis läst att gotlandsfärjorna har krockat. Sänder en tacksam tanke till de högre makterna som gjorde att vi slapp uppleva det med ungarna. Inte kul för de som var med om det och förmodligen inte för Gotlandsbolaget heller.

Torekällberget

Vi var på torekällberget en liten repa med barnen häromkvällen. Plötsligt skrek Erik till exalterat!
- Titta! En snigel!!
- Det är en mördarsnigel, sade jag utan att tänka mig för.
- Va? Sade Erik som är mycket intresserad av tjuvar och pistoler och annat nu.
- Det är en snigel, sade jag.
- Vad för snigel, ropade Ronnie en bit bort, har den hus eller inte?
Jag gnisslade tänder för mig själv, hade försökt att skyla över mördarintroduktionen ett tag till. Gav upp.
- Det är en mördarsnigel, sade jag till Ronnie, den har inget hus.

En stund senare så ropade Erik igen.
- En snigel! Det är en, en...
Han fick tänka lite. Något intressant hade den hetat. Sedan kom han på det.
- Det är en FIGHTSNIGEL, sade han och lät jättenöjd. Den kan fajtas med bovar.

Gotland part II

Gotland

Vi har haft en toppenvecka på Gotland. Det har varit fint väder alla dagar och vi har legat på stranden och byggt sandslott och maken har grävt stora hål som barnen har hoppat i och vi har blivit sandiga överallt.

Det enda smolket i bägaren var att barnen vaknade mellan 5 och 6 varje morgon vilket gjorde att vi urtrötta fick smyga ner och försöka vara tysta medan övriga sov. Vid femtiden på morgonen är man rätt grinig när det är semester och det dessutom legat en snurrande tvååring i sängen de senaste två timmarna.d

Vi vände det snabbt till vår fördel. Vädret var med oss. Vi packade blixtsnabbt ihop - gav oss ner till stranden vid halvåtta varje morgon och badade och piggande till och lät kaffe och mackor verka och vid tiotiden var vi "färdigsolade" och pigga och kom hem lagom till övriga åt frukost (min underbara väninna Katarina och hennes karl som är toppen med ungarna och hennes föräldrar som också varit supertrevliga).

Kort sagt har vi haft det jättebra.

Monz...

Douglas har tre yngre syskon. Våra två och en liten Monz hos sin mamma. Annelie sade till mig att hon gillade udda namn. Jag antar att vi skiljer oss åt där. Själv har jag trotsigt döpt alla barn till ultravanliga namn. Nåja, det är en annan histora.

I vilket fall som helst så satt alla våra tre gossar i baksätet och Douglas satt och sufflerade Johan. Det lät så här:

- Johan, vad heter min äldsta lillebror?
Johan tittade glatt på Douglas utan att förstå.
- E R I K, sade Douglas som fortfarande pratar till Johan som om han är lite hörselskadad. Inte alltid men när han skall agera förståndig storebror.
- Edit, härmade Johan glatt.
- Vad heter min andra lillebror? Fortsatte Douglas.
Johan fattade galoppen och sade: JOHAN.
- Bra, sade Douglas belåtet. Vad heter min minsta lillebror då?
Johan var tyst. Han har knappt sett Monz och är nog inte så insatt i konceptet blandfamilj än.
Douglas försökte hjälpa till. Han repterade frågan - till ingen nytta. Till slut så gav han lite mer hjälp. Han ljudade:
- M..o..n..s..
Johan svar kom blixtsnabbt:
- ter.

Det tog några sekunder innan jag förstod. Men när jag väl gjorde det så skrattade jag så mycket att jag fick förklara för Ronnie som inte lyssnat. Då förstod Douglas med. Han gjorde några försök att ändra men hans lilla bror har nu ett lite mer spännande extranamn.

Tonårsdrömmar

Douglas hade en kompis med sig till vår mycket avancerade korv och makaronerlunch igår. De satt och åt med god aptit. Maken och jag började prata om hur stora de blivit och att det inte var långt kvar tills de stod med moppar utanför.

Vi pratade vidare om hur vi skulle gå ut och be dem vara tysta när de stod och gasade och ett litet intresserat ljus tändes i de unga gossarnas ögon vid tanken på en moped och att vara stor.

- Då går vi ut och säger till er att vara tystare, sade Ronnie, och då säger ni hej då och drar iväg. (Han härmade en basröst också.)
- Ja, då drar vi, sade Douglas lyckligt. Då åker vi till macken och köper godis för då har vi pengar.
- Ja, sade Albin, då åker vi och köper godis på macken.

Maken och jag tittade på varandra i samförstånd. Godis... fniss. Man kan ju alltid hoppas.