fredag 23 november 2007

Var är krisen?

Min son kom just och körde sitt fejkgråtnummer. Öhhhhh eller mer EHÖÖÖÖÖUUUUU låter det. Rätt jobbigt när man hör det några gånger om dagen. Han hade inga strumpor på fötterna men väl på händerna.

Vi måste ta fram tallrikar sade jag, vi ska äta snart. EHÖÖÖUUUU sade Erik och viftade med strumphänderna mot mig. EHÖUUUUU.

Vad vill du sade jag, aningens otåligt. EHÖÖÖUUUU, sade Erik. Ska jag sätta på dig strumporna sade jag? EHÖÖÖÖÖUUUUU sade Erik och började dra av sig strumporna. Jag satte mig ner och bad honom sätta sig hos mig så skulle vi fixa det. Han fortsatte gnälla. Aningens irriterat sade jag. Men vad är problemet älskling, var är krisen? Han tittade på mig. Sedan sprang han åt andra hållet med orden "Måste hitta grisen". Kanske inte så underligt att krisen inte är ett känt ord än. Precis nyss sjöng han på lille gris också.

Effekter av vuxentid


Vi hade barnvakt i förrgår. Pappa och Gun var här och tog hand om raringarna och jag och Ronnie var på Elisabeth - The golden age. Jag trodde att den hette "Golden years" så jag sade det. Du menar "the golden eyes" sade hon. Nej - ... golden years, sade jag. Golden eye, sade hon. Jaja, sade jag, whatever det är nog rätt. Insåg mitt misstag när jag läste att det inte var years utan Age men förstod fortfarande inte varför hon sade Eyes. Till slut insåg jag att man kanske kan uttala a-g-e som aej. Det var det.


För övrigt så låg Erik på skötbordet idag och bröt sönder ett av Douglas samlarkort (som Douglas i och för sig visat noll intresse för på senare tid). Plötsligt säger Erik typsshiskt. Va, sad jag: Vad sade du? Typiskt, säger Erik.


(Till saken hör att jag verkligen ogillar ordet typiskt när det används som enstaka ord. Det används ibland av storebror och bara i negativ bemärkelse. Får jag chips? Nej. Typiskt (+ tillhörande suck).)


Hm, säger jag och håller mun, ställer ner honom på golvet varpå han säger TYPISKT och slänger iväg Douglas kort på golvet.


Jag blir JÄTTEARG och kastar mig ner i ögonhöjd med min halstarriga son. VAD GÖR DU! DU HAR INTE SÖNDER DOUGLAS SAKER OCH DU SLÄNGER INTE DEM PÅ GOLVET. TA UPP KORTET NU ÖGONBLICKLIGEN OCH SÄG INTE SÅ DÄR MED DET LÅTER FANTASTISKT OTREVLIGT. (Ronnie har ett ord på den här typen av utbrott från min sida, han menar på att det blir långa ordrika haranger som fungerar lika bra som vilken Kpist som helst.)


OK, säger Erik (för omväxlings skull) och tar upp kortet och lägger in det på Douglas rum. Själv står jag aningens handfallen och uppe i varv.


Det känns som om jag borde få till ytterligare en rolig poäng här men jag har ingen så nu är det slut :-).

lördag 17 november 2007

Tiderna förändras


När jag ändå kör på med nostalgitripper så brukar jag ibland fundera på hur mycket som har förändrats sedan jag var liten. Pratade med maken om det häromdagen. Kanske är det ett tecken på att man uppnått en viss ålder när byggnationer har förändrats och affärer försvunnit etc.

En grej som jag blir påmind om då och då är att PUB inte är samma som tidigare. När jag var liten fanns det ett Konsum längst ner i PUB. Längst ner var då våningen som idag huserar en frisör och sen sportaffär och Gallerix och MQ. Ungefär där MQ och spelaffären ligger så fanns ett Konsum. När pappa och jag var i stan så brukade vi gå dit och handla.

Egentligen var det inte Konsum som var dragplåstret utan det som fanns mitt emellan Hötorgshuset och Bohagshuset. De hade en MUNKMASKIN. En apparat som droppade munksmet i små ringar rätt ner i olja och därefter åkte munkarna nygräddade och med otrolig doft på någon form av löpande band ner i ett sockerbad där de vändes och sedan placerades i små kartonger. Man kunde köpa en eller fem för några kronor.

Den där munkmaskinen var höjden av lycka. Jag har faktiskt aldrig sett en munkmaskin i aktion sedan dess.

Min nyvunna släkt är säkert vana vid munkapparater som står på marknader men den enda marknaden jag var på som stockholmare var Gamla Stans julmarknad och där säljer de mest våfflor.

Är fortfarande svag för munkar - med äppelfyllning om jag får välja fritt.

Var är mamma?

För en stund sedan så stod jag på toaletten och gjorde något. Hörde Erik springa omkring utanför. Plötsligt hör jag honom ropa till Ronnie: Pappa, var är mamma? Jag vet inte, säger Ronnie. Hör honom springa åt fel håll - in i vardagsrummet där jag precis satt ner Johan i babysittern. Johan, säger Erik, har du sett mamma?

Det var rätt coolt. Givetvis sade Johan fem månader inget särskilt men ändå rätt kul att Erik faktiskt försökte kommunicera med honom.

söndag 11 november 2007

En till!

Då har det hänt. Douglas har fått ännu en bror. Producerad av hans mor och levererad hela 5 veckor för tidigt. En liten kille blev det. Vi väntar på ett namn men han kom nog lite överraskande så det är inte klart vad han skall heta. Tyvärr så är han på prematuravdelningen trots modiga 3 kilo och 48 cm. (Längre och tyngre än både Erik och Johan) så Douglas får inte åka dit än då barn anses vara smitthärdar på BB. Aningens nervöst har han trampat omkring här. Känns det konstigt, frågade jag igår kväll. Lite, sade Douglas. Hoppas han får se sin nya familjemedlem snart.

Karaktär.. :-)


Jag har tänkt att försöka komma i lite mer kläder och gå ner några kilo. I flera månader. Det går inte. Idag var det fars dag. Det började med att jag bakade vit choklad muffins till Ronnie. Åt några sådana. Därefter åkte vi till Kurre och åt bullar (Elsys goda fettbombsbullar - Douglas åt tre stycken) och en rulltårta med gräddtäcke. Efter det skulle vi till pappa men hade tänkt äta lunch på vägen. Det blev MC Donalds driven - Big mac meny. Sedan hem till pappa och nya bullar. Vad tror ni vi åt till middag då! Gissa...


Vi stannade på jobbet (barnen började bli svårhanterliga) och toppade allt med en pizza!!!


Inte dåligt för en som inbillar sig att hon skall gå ner i vikt till semestern. Nåja, strunt samma. Det har varit en toppendag idag så vi är mycket nöjda. Puss och kram och grattis på fars dag igen till alla som känner sig manade.

torsdag 8 november 2007

Björn Borg


Var på kundbesök på Björn Borg häromdagen med en av våra nya säljare. De har flyttat till den glamourstylade skatteskrapan och ligger på våning 23. Hissen föll från våning 18 till 16 när vi skulle upp. Eller närmare bestämt så stannade den på 18 och slocknade och därefter så hade vi plötsligt inget fotfäste förrän det stod 16 och därefter åkte den ner igen och släppte av oss på våning 1 (fastän vi gick in på BV). Vi tog den andra hissen upp igen.


Nåja, när vi sitter i besökssoffan och tittar ut över söder via panoramafönstren så dyker det upp något i mitt huvud. Undrar om det hjälper oss i vår sak om jag säger att jag varit på Björn Borgs bröllop med Mariana Simonescu (hur stavar hon egentligen)?


Sade det till Therese. Hon såg förvirrad ut - och vänlig - det är hennes naturliga ansiktsuttryck. Men jag var 12 år, sade jag så det är nog preskriberat nu. Dessutom var jag ju aldrig på själva bröllopet utan mest utanför.


Men känner du honom? sade Therese. Nej sade jag, mamma var inbjuden journalist och fuskade med sig hela familjen. Sedan kom vår kontakt och jag sade inget mer om det.


Minns själva händelsen med hans bröllop av två huvudsakliga anledningar. Den ena var att folk sade Abba, Agneta så fort de såg mig. De trodde förmodligen att jag var hennes barn eftersom jag var blond. Det var mycket smickrande för mig. Den andra var att vi inte fick gå in i kyrkan som den journalistpöbel vi tillhörde men vakterna fattade inte att jag som finklädd 12-åring inte var bjuden utan försökte fösa in mig i kyrkan och trodde att jag kommit fel som var utanför.


Jag blev livrädd och sprang till mamma som stod en bit bort och berättade vad som hänt. Men, väste hon upprört. Varför gick du inte in! Du skulle ha gått in. Sedan såg hon lite irriterad ut. Förmodligen skulle hon fått en intressant artikel med sin 12-åriga dotterspion som varit innanför kyrkans murar men tyvärr så fattade jag inte alls det och var även för feg. Kul minne i vilket fall som helst.

onsdag 7 november 2007

Utsövd????


Imorse inträffade ett mirakel. I två nätter har jag sovit minst halva natten i Douglas rum. Av det enkla skälet att jag vaknar så fort ett dammkorn når golvet och därmed har sovit kasst. Har därför på makens order sovit i Douglas rum - med öronproppar och jag har fått ett nytt liv! (Jag överdriver - men inte så mycket.)


I morse vaknade jag av inget särskilt och tittade ut genom gluggen vid rullgardinen. Det hade börjat ljusna. Blev klarvaken av den enkla anledningen att det var helt tyst.


Vi har gått upp före halv sju de senaste 2,5 åren. Någon natt och nu överdriver jag inte har vi sovit längre och kanske om vi haft ledigt någon dag.


Nu var det ljust och det var tyst hemma. Blev jättenervös och gick ut och kollade klockan. Den var nästan sju. Det såg lite ljust ut i vardagsrummet så jag gick dit och tänkte att de förmodligen såg på TV och att det var därför det var tyst.


I vardagsrummet var det tomt. Kikade försiktigt in i sovrummet och där sov de - alla tre. Erik i min säng, Ronnie brevid och Johan med armarna uppåt i lugn och ro i sin säng. Det var ljuvligt - och konstigt.


Gick ut i köket och gjorde frukost och väntade, sminkade mig och väntade insåg att jag behövde rusa till jobbet. Smög och klädde på mig och väntade. Startade bilen och väntade. Insåg att jag inte skulle amma den här morgonen. Till slut fick jag väcka Ronnie och säga att jag gick. Alla barn sov. Det var fantastiskt och lite jobbigt att inte få pussa dem innan man gick.


Desto roligare att komma hem. Erik fick syn på mig och skrek: Pappa! Jag hittade mamma! :-).


Åh vad ljuvligt det är ibland. Man får verkligen se till att minnas de stunder i livet som är bra så att man har ett litet sparkonto när det blir kallare.

Pappersfjäril


Idag satt jag i kö på vägen till jobbet och åkte som vanligt förbi lilla essingen. Till vänster (söderifrån sett) så ligger ett schabrak till hus som idag innehåller Vasakronan. När jag var liten jobbade min pappa där och då var det Riksrevisionsverket i all sin glans

När vi åkte till Ikea så åkte man förbi pappas jobb och då brukade jag se den. Papperfjärilen.

Jag hade gjort en jättestor pappersfjäril i skolan eller på dagis - vet inte vilket. Den var gjord i papper med hål i vingarna och där var det silkepapper rött och grönt tror jag. Den var säkert 30*40 cm eller så. Den fjärilen hade pappa satt upp i fönstret på sitt jobb och den såg man från essingeleden.

Fortfarande än i dag så har jag en reflex att titta efter fjärilen i pappas fönster även om det är mer än 20 år sedan han jobbade där. Det är intressant vilka saker från barndomen som sitter fast.

lördag 3 november 2007

Favorit i repris - tröttare än Beppe

Några av oss kanske kommer ihåg Beppe. Jag gör det i alla fall. Förmodligen var Beppes godnattstund mitt första favoritprogram. Nåja, dagens tema är trött. Supertrött. Tycker du att du slösat tillräckligt med tid i denna blogg på att läsa om det så sluta läs nu och känn dig välkommen en annan gång.

Vi har nu gått in i fas två i vårt kök. Det innebär att det är dags att måla köksskåpen. Det innebär utflyttning av hela köket, tvätt och slipning samt målning. För att göra det möjligt så bestämde vi att jag skulle flytta ut med barnen en dag och lämpligtvis bo hos pappa och Gun som inte var hemma. Därmed skulle min händige make få möjlighet att slipa och måla utan att oroa sig för våra barns välmående (och sin frus).

Det lät som en bra idé. Delvis var det det också. Men jag sitter och känner mig uråldrig. Lade Erik igår kväll något senare än vanligt. Vid 9 ungefär fick jag honom i säng. Vid 11 - när det var (något försenad) läggdags för egen del så kom han upp. "Jag är vaken mamma!". I säng igen. Vid 12 kom han in i pappa och Guns rum och var vaken igen. Gick in och lade honom på nytt i det lilla gästrummet intill. Låg brevid och väntade en halvtimme tills han somnat. Sedan vaknade Johan, matade honom och somnade. Vid tre kom Erik igen. Lade honom på nytt och låg brevid (lätt illamående av trötthet) en stund. Slutligen 05.05 kommer Erik spatserande och utbrister högljutt: JAG ÄR VAKEN! (eller egentligen Vakin). Gå och LÄGG dig väser jag med sprängande huvud och livrädd att han skall skrika upp sin bror ur dvalan. Det är NATT. Erik inser att jag inte är redo och byter till butter min. Jag VILL INTE säger han. Hoppfullt tänker jag att han kanske somnar om han får välling. Vi går och gör välling, han vägrar att lägga sig. Helt klarvaken säger han pling vid mikron och pratar med vällingflaskan i munnen. Jag försöker få honom i sovläge i hans säng igen. Ur ett Erikperspektiv försökte han nog. Han låg rätt länge och sparkade bara lite med benet och krafsade bara lite på mig och snurrade ganska lite. Sedan hör jag det. Ljudet.
Uff , eh, uff eh, pip. Det karaktäristiska ljudet av en vaknande Johan. FAN. Säger till Erik att han får försöka sova. Går och lyfter upp Johan (klockan är nu halv sex) och börjar amma honom. Det tar några minuter. Från rummet intill hör man "maaaammmaaa, jag är vaken? Kan inte sova?". Tittar ner på Johan, han sover. Vågar jag skrika till Erik att komma in? Erik fortsätter. Jag är vaaaken? maammmaaa? Till slut får jag ge mig. Ropar till Erik att han kan komma in. Johan vaknar. Mitt huvud värker och ögonen känns varma och torra och konstiga och jag tänker att slipdamm kanske ändå är rätt nyttigt för barn. Vi ligger i sängen och är vakna allihop till 05.58. Då ger jag upp och släpar mig upp och får på Tv:n.

Barnen har sovit gott idag på dagen. Erik sov säkert tre timmar :-).

Innan jag träffade Ronnie fick jag ofta höra att jag såg yngre ut än vad jag är. Kanske smicker, inte vet jag. Nuförtiden vågar jag knappt titta mig i spegeln. Läste i någon tidning häromveckan att den bästa antirynkkrämen är sömn. Hur hade dom tänkt sig att det skulle gå till då? Min enda chans är just antirynkkräm. Ingen har sagt något om att jag ser ung ut på länge. Det finns nog inget som åldrar en så effektivt som småbarn. Tur att jag redan har träffat rätt. Ronnie får helt enkelt gilla en äldre version av sin fru också.

Det blir fint i köket. Bara några veckor kvar men vi sover nog hemma nu :-).