När jag ändå kör på med nostalgitripper så brukar jag ibland fundera på hur mycket som har förändrats sedan jag var liten. Pratade med maken om det häromdagen. Kanske är det ett tecken på att man uppnått en viss ålder när byggnationer har förändrats och affärer försvunnit etc.
En grej som jag blir påmind om då och då är att PUB inte är samma som tidigare. När jag var liten fanns det ett Konsum längst ner i PUB. Längst ner var då våningen som idag huserar en frisör och sen sportaffär och Gallerix och MQ. Ungefär där MQ och spelaffären ligger så fanns ett Konsum. När pappa och jag var i stan så brukade vi gå dit och handla.
Egentligen var det inte Konsum som var dragplåstret utan det som fanns mitt emellan Hötorgshuset och Bohagshuset. De hade en MUNKMASKIN. En apparat som droppade munksmet i små ringar rätt ner i olja och därefter åkte munkarna nygräddade och med otrolig doft på någon form av löpande band ner i ett sockerbad där de vändes och sedan placerades i små kartonger. Man kunde köpa en eller fem för några kronor.
Den där munkmaskinen var höjden av lycka. Jag har faktiskt aldrig sett en munkmaskin i aktion sedan dess.
Min nyvunna släkt är säkert vana vid munkapparater som står på marknader men den enda marknaden jag var på som stockholmare var Gamla Stans julmarknad och där säljer de mest våfflor.
Är fortfarande svag för munkar - med äppelfyllning om jag får välja fritt.
En grej som jag blir påmind om då och då är att PUB inte är samma som tidigare. När jag var liten fanns det ett Konsum längst ner i PUB. Längst ner var då våningen som idag huserar en frisör och sen sportaffär och Gallerix och MQ. Ungefär där MQ och spelaffären ligger så fanns ett Konsum. När pappa och jag var i stan så brukade vi gå dit och handla.
Egentligen var det inte Konsum som var dragplåstret utan det som fanns mitt emellan Hötorgshuset och Bohagshuset. De hade en MUNKMASKIN. En apparat som droppade munksmet i små ringar rätt ner i olja och därefter åkte munkarna nygräddade och med otrolig doft på någon form av löpande band ner i ett sockerbad där de vändes och sedan placerades i små kartonger. Man kunde köpa en eller fem för några kronor.
Den där munkmaskinen var höjden av lycka. Jag har faktiskt aldrig sett en munkmaskin i aktion sedan dess.
Min nyvunna släkt är säkert vana vid munkapparater som står på marknader men den enda marknaden jag var på som stockholmare var Gamla Stans julmarknad och där säljer de mest våfflor.
Är fortfarande svag för munkar - med äppelfyllning om jag får välja fritt.
2 kommentarer:
Åh! En sådan munkmaskin är så otroligt mycket oktober-marknad i Norrtälje för mig. Ståndet med munkmaskinen stod alltid på samma ställe. Väldigt förutsägbart och tryggt. Mellan Stadt och gamla brandstationen. Mitt emot där det nu ligger en brittisk pub. Där stod den.
Vi tävlade alltid om vem som kunde äta mest munk utan att slicka sig runt munnen. Det är svårare än det låter! Lite som att försöka låta bli att bita i en Marianne-kola.
// Johan
Har faktiskt samma minne fast från Farsta. De hade en på Domus. Farstabesöken avslutades alltid med att en munkt till var familjemedlem inhandlades. Alla valde äppelmunkar förutom jag som inte gillade saker som innehöll klegg och valde således alltid munken med hål i.
Skicka en kommentar