Fort men fel

Det här inlägget vill jag egentligen inte att min pappa skall läsa. I hela mitt liv har jag varit expert på att ha aningens för bråttom. 9 gånger av 10 så är det toppen. Man kan t o m impa på folk ibland genom att man är så snabb på saker. Tyvärr har myntet en baksida. Man tappar ibland saker. Malin, man kan gå två gånger och ta lite mindre varje gång, sade pappa när jag försökte bära ut disken snabbare t ex.

En annan baksida (och korven den har två) är att jag gör illa mig. Det har jag tyvärr ärvt efter min mor som dessutom var halvblind (på riktigt) och därmed slog sig jämt. Det gör inte jag men den här veckan har varit hemsk. I helgen så skulle jag in i sovrummet och hämta en grej. På vägen ut så gör jag någon form av perspektivmiss och går fort ut ur sovrummet utan att inse att min lilltå inte vad inberäknad i dörröppningen. Den hamnade i karmen och jag stöp som en fura rätt ner i golvet och rakt in i babygymet där det tack och lov inte låg någon bebis. Hade ont i lilltån i flera dagar, har det fortfarande lite.

Idag gjorde jag det igen. Vi skall måla om taket i köket och skulle ta ut stolarna och bordet för att få lite enklare arbetsläge. Erik och jag bar glatt ut alla stolar och sedan funderade jag på om jag kunde ta bordet själv. Gick och hämtade handdukar att lägga under och insåg att jag skulle bli tvungen att välta det på sidan. Det var mitt misstag. Ett supertungt ekbord välter man inte så lätt när man är själv. Jag gjorde ett försök och insåg när en del av min stortånagel sprätte iväg och något elakt ont högg till i foten att det varit dumt. Jobbigt att hålla masken också inför sin tvååring. Försökte vara tuff men fy tusan vad ont det gjorde. Kunde knappt svara när Erik kom in och frågade: "Mamma va ä de, va ä de mamma?".

Gick runt och svor (tyst) en stund innan jag bet i det sura äpplet och ringde till maken för att erkänna mitt misstag. Han var jättesnäll. Han är det. Han hörde nog att jag höll på att börja gråta.

Jag vill också ha skyddsskor. Sade till Ronnie att det är dags att köpa det till mig. Maken har två eller tre par och han använder dem för jämnan. Jag kanske kan hitta några som jag alltid har på mig. Tror att de är på rea på Jula just nu. Innan jag träffade Ronnie hade jag i princip aldrig ens hört talas om skyddsskor.

Städproblem

Efter att ha tvingat i mig grisflingorna genom en massa smaksatt youghurt så fick vi lite problem. Johan vaknade i princip varje timme i förrgår natt och fes eller sparkade vilt eller åt desperat genom att ta tag i sitt mathandtag och dra utåt allt vad han kunde. Efter en hel natts matande och en bebis som bajsat 4 gånger så var jag ett vrak. Lade genast av med laktosdieten och fick bara inte i mig mina flakes ändå.

Natten efter så hoppades vi att det skulle vara bättre. Det var det - med Johan. Tyvärr drabbades Erik av en "hälsa på mamma och pappa massor av gånger och bli jättearg när han blev tillbakalyft" attack och därmed blev det knappt någon sömn den natten heller.

Tyvärr vaknade jag med värsta mjölkstockningen och kände mig därmed tvungen att köpa laktosfri youghurt idag. När jag precis åkt hemifrån (med Johan, Erik och pappa var kvar hemma) så ringer Ronnie och säger att jag kan köpa en ny dammsugare också.

Eh, säger jag.

Tydligen har vår gamla rätt välfungerande trotjänare plötsligt börjat ryka och gett ifrån sig värsta rökmolnet och luktade gammal uppeldad miniräknare enligt maken.

Läskigt faktiskt. Åkte till Coop och och kollade läget och ringde Ronnie för att berätta vilka varianter som fanns. Tyvärr insåg jag när jag pratat en stund att mitt batteri tagit slut och så här viktiga inköp gör jag inte utan makens OK.

Vi har nu kollat prisjakt och pricerunner och läst lite tester på dammsugare och insett att det finns en jäkla massa varianter i ännu fler prislägen. Det blev alltså ingen alls idag utan kanske imorgon.

Till matprotokollet kan skrivas att vår inte så matätande son har ätit fyra hela pizzabitar och jag ätit min och Ronnie ätit delar av min och större delar av Eriks. Vi är alltså alla nöjda :-).

Badkarskritor

Idag har jag och min tvååring varit i krig igen. Det var ett rätt enkelsidigt krig. Han slängde ut allt ur sängen när han skulle sova och jag lade tillbaka det och blev mer och mer irriterad och sade åt honom att sova. Efter en och en halv timme gav jag upp. Han vann. Ingen ide att lägga honom när klockan är halv fyra.

Dessutom gick han upp tre gånger i natt samtidigt som Johan lät som om han hade krupp och hostade som en vettvilling och gjorde mig superosäker och klarvaken hela natten.

Han är rätt nöjd nu - Erik alltså - men lite osäker av det ovana i att vinna och jag är barnsligt grinig så jag är snäll men aningens tyst. Lite sliten kanske efter en så lång debatt.

I vilket fall som helst så följde han med mig på toaletten nyss och hittade en badkarskrita. Jag gick därifrån och lät honom rita.

Sedan kom han ut och stod bakom mig en stund, vid datorn. Plötsligt - som genom en dimma - så hör jag ett ljud som jag inte brukar höra. Inser att min son har ritat med gul badkarskrita på hela skrivborddstolen.

Är så trött att jag knappt orkar bli arg. Dessutom gick det bort så det var ju tur. Nu vet man att man lever.

Lustigt att man är mammaledig för att ta hand om ett barn och det andra barnet som man liksom har hemma på köpet kräver ungefär fem gånger så mycket uppmärkssamhet som den lilla vars tid det egentligen borde vara till stor del.

Grisfoder mot mjölkstockning...

Återigen så har Johans matförråd känts som en påse M-kulor. Det är fruktansvärt och smärtsamt och superirriterande och man går omkring konstant irriterad och grinig och vill vara ifred och är rädd för bebisen som både är räddningen och hotet på en gång.

Nåväl, frågade vad jag skulle göra på BVC och blev skickad vidare till Amningsmottagningen på BB. Träffade en av de första riktigt behagliga rådgivarna inom området som jag träffat. Hon är i och för sig den första men hon vinner också i kategorin "samhällets hjälp till nyblivna mammor". Lugnt lyssnade hon på mig, tog lite prover och bad mig mata Johan medan hon såg på. Det gjorde jag. Undret inträffade. Uppenbarligen förstod han att han var framför en expert och skärpte till sig och sög rent kan man säga. Inte en klump när han var klar. Generat så gick jag därifrån och kände mig som en idiot. Har haft ont och smärtor i veckor och när jag går dit så löste det sig bokstavligt talat direkt.

Det här är sådant som händer sade hon, du kan prova SPC-flakes - det ger man till grisar i deras foder för att inte de skall få mjölkstockning för då dör de, sade hon. Jaha sade jag. Det förstås, att dö av mjölkstockning är ju lite värre än att ha ont. Det är processad havre sade hon, lantmännen tar fram den och den säljs på apotek. Fungerar bra mot tarmsjukdomar också. Du använder det som musli ungefär. Blandar ner lite i yoghurt.

Sedan berättade hon en historia om en som hade åkt till lantmännen och bett att få grisfodret direkt för att SPC-flakespaketet på Apoteket är rätt dyrt. De hade avrått personen från att använda det på sin dotter då det inte var lika rent.

Sagt och gjort, jag åker hem och köper SPC flakes. Några timmar efter hemkomsten - dvs igår har jag VÄRSTA mjölkstockningen igen. Jätteont och igensatt och tillbaka i supergrinig självömkandeläget.

Provade några - de smakar APA. Fick kväljningar. Ronnie provade några - han såg helt oberörd ut. Hans syrra provade - hon såg också oberörd ut. Men de smakar verkligen hö - som riktigt överkokt träig broccoli. Provade både med mjölk och som gröt men det blev bara värre. Fick spotta ut för att överleva.

Idag har jag köpt tre sorters extra smaksatt yoghurt för att försöka få ner dem och det fungerar och över alla under så har klumparna gått tillbaka. Vem vet, min man kanske får tillbaka sin trevliga fru så småningom.

Ja...efter 17-18 år av åtrå så finns det då en r/c helikopter som är inom räckhåll, även om den inte är direkt gratis så är den betydligt billigare än dom metanoldrivna sakerna som jag har velat ha tills nu....

Men jag vet inte.... frun såg inte direkt entusiastisk ut. Mer "jaha men vi ska ju köpa en skänk till köket" eller "men du är ju inte 10 längre varför ska du ha en radiostyrd sak att leka med när vi behöver köpa en massa vuxen saker som takfärg och lackfärg till köksluckorna eller kanske nya käder till barnen".

Svårt det här om man vill ha en sak som inte är till någon riktig nytta annat än ens eget nöje, tur att man har slutat röka, slutat snusa, sålt V8an, inte direkt dricker något.... Ja jag vet att det är onödigt med en helikopter men det är skit kul att köra!

Fast samtidigt så vill jag ju ha en cab så det kanske är en ålders grej.

Jaja blandaren sitter iallafall på plats och fungerar alldeles förträfligt bra så då är det väll bara att börja med köket då.

Nu har hösten kommit

och Erik är förkyld. I flera dagar har han hostat hela nätterna och mellan näsan och munnen är det konstant blött. Inte kul. Han nyser och hostar och börjar därefter leka med Johans babysitterleksak så att man drabbas av bacillångest och tror att Johan skall få en dunderförkylning. Ett annat kul trick är att stå där och hosta på honom också. "Heeej host host lilla host host Johan". Ett annat av hans favorittricks är att komma och gnida sig mot ens ben när han är lite snorig. En slags mobil näsduk. Mammas eller pappas kläder är toppen att snyta sig i. Ja ja, yngre barn lär ju bli härdade.

Erik hostade så att han var blå i ansiktet idag och jag insåg att vi hade alla möjliga saker hemma men inte någon rethostamedicin. Åkte därför till skärholmen (här på landet stänger allt vid tretiden en lördag) och köpte Nipaxon... eller var det Noskapin?

När jag kom hem så hade Ronnie hittat en grej på webben. En helikopter. För 1995 kronor. Han hade hittat en film också - som visade hur bra den var. Titta älskling sade han och såg jättekär ut. (Inte i mig alltså utan i helikoptern.) Jag försökte - lite i alla fall - men tyvärr inser jag inte riktigt hur fantastiskt skoj det är. Jag har nog blivit för gammal, eller är bara tjej, eller är tråkig i största allmänhet.

Douglas kom ut för att bistå pappa. Jag vill också ha en helikopter sade han. Men vi har ju en sade jag oförstående och förmodligen okänsligt. Men den är ju tvåkanalig, sade Ronnie och den här är sexkanalig. I min hjärna hände inget. Men det går att göra mycket mer med den sade Ronnie. Jaha, sade jag.

Då såg han ledsen ut.

Det är det värsta jag vet. Ronnie använder samma manipulationsteknik med mig som min pappa har gjort genom livet. En slags "bit ihop men se lite nertryckt ut" min. Den fungerar utmärkt. Jag - stålkvinnan - som kan stå emot i princip alla angrepp har väldigt svårt att stå emot ledsen. Så länge det inte övergår i martyr, då går det bra att stå emot igen.

Vi får väl se hur det blir. Jag har ju köpt stövlar för mer pengar förr om åren så vad säger man. Ingenting tror jag :-).

Miraklens tid är inte förbi

Idag klockan 11 inträffade ett lokalt mirakel. Båda barnen somnade ungefär samtidigt. Det tog en stund innan jag fattade det. Satt vid datorn lite tills jag insåg att det här var något jag behövde ta vara på. Du kan äta lunch i lugn och ro för dig själv Malin sade jag till mig själv och satte mig med en bok och en varma koppen (och fyra mackor). Det var inte illa, gissar att jag hade en hel kvart i total stillhet.

Samtidigt som det var trevligt så var det förvirrande. Man är så jäkla använd nuförtiden att man knappt vet vad man skall göra med "lite tid över" förutom att städa.

Vi har 2 heltids och ett halvtids barn i vårt boende. Det innebär att vi tvättar varje dag. Det innebär att man viker tvätt hela tiden. En pyttepytthög som är Johans. En lite större hög som är Eriks och en ännu större som är Douglas. Förr var det här lätt. Nu tittar Ronnie förvirrat på mig och håller i en tröja. Är det här din eller Douglas säger han. Strumporna är ännu värre. Hur fasen håller man reda på så många strumpor. Mina och Douglas är tydligen också lika. Tänk när alla är tonåringar. Vad mycket strumpor! Kanske kan man beställa sådana där veckodagsstrumpor fast utan veckodagar och med namn istället? Vore inte det gulligt när Douglas skall hångla med första tjejen och hon inser att det står Douglas på hans 45-or? He he...

Ronnie och jag brukar fundera på hur det skall bli när barnen tar hem tjejer första gången.

Vi kanske kommer att retas lite då. Fråga om de vill ha saft och bullar och så. Det skall bli spännande. Eller tjejer förresten - man ska nog säga partner nu för säkerhets skull. Vem vet.

Gänga

Jo vattnet kom igång.... Men utan nya blandaren. Gammla hus har tydligen inte samma röranslutningar överallt...Ska köpa adapter idag.

En bioduk är nog lättare att instalera, kanske det finns på Blocket det också... Ska bara måla om köket (väggar och skåp), måla om hallen och lägga nytt golv där sedan ska vi bara göra om gillestugan till sovrum åt mig och Malin så att alla barn har varsit sovrum sedan ska vi göra klart grund isoleringen med dränering (under alltanen) sedan ska vi bara måla staketet och byta den del som är mot grannen (Flanders) och kanske förlänga garagetaket en liten bit så att det blir i liv med huset.....men sedan så ska det nog bli en duk....

Blandat...

Vi har köpt en Electra. Sökte på det på blocket och hittade massor av referenser till Carmen Electra. Vi har inte köpt henne utan en liten elektrisk blandare som sätter på vattnet när man håller fingrarna under den - ni vet som bättre toaletter på krogen eller varuhus. Snart har vi en lyxtoa med världens äldsta element.

Min man håller på att installera den, han är lycklig just nu. Allt automatiskt påverkar honom positivt. Vi var hemma hos Johan och Pernilla för ett tag sedan och efter det har han längtansfullt talat om elektriska filmdukar och projektorer. Eftersom hans senaste TV-köp var en ekonomisk katastrof så kanske det dröjer innan en projektor hamnar i vårt hus men nu kan han ialla fall få automatiskt rinnande vatten! Vilken lyx.

Dessutom prutade jag bort 33% av begpriset över telefon så den var ett fynd. Helt ny till en knapp tredjedel av originalpriset. Men, man skall kanske inte ropa hej för tidigt. Just nu är vattnet avstängt så vi får väl se om den fungerar. Kanske kommer vi aldrig mer att kunna tvätta oss just där.

Idol

Med största förtjusning, kanske på gränsen till besatthet, så ser jag på Idol. Har väntat på den här säsongen och är inte besviken. Förresten så är jag nog inte besatt, jag läste ju för Douglas igår kväll och missade därmed 10 minuter men nästan besatt är jag i alla fall.

Nåja - till saken - i morse lyssnade jag på Rix morgonzoo varpå Roger diskuterade Peter Swartlings utfall mot den där tjejen som kidnappades av sina välmenande arbetskamrater för att det tyckte att hon passade i idol. För er som såg det så var det hon i receptionen han pratade om. Domarna tyckte att hon skulle fortsätta sjunga på firmafester och Peter Swartling avslutade med att säga att hon var menlös.

Här var själva poängen för Roger. Varför säga till någon att hon är menlös? Kände mig aningens illa till mods igår själv men tänkte inte på det ordentligt förrän jag lyssnat på radion i morse.

Jag kan på sätt och vis köpa elakheterna för underhållningens skull. I synnerhet mot de som valt att gå dit själva och sedan tidigare vet spelets regler. Men de som kidnappas av arbetskamraterna? Kanske finns det ett skäl till att de valt att inte gå dit själva? Hur påverkad blir man egentligen av att bli kallad menlös i nationell TV? Inte skulle jag tycka att det var kul. Detta från en som är född på menlösa barns dag? Hur många gånger under en uppväxt har man inte fått höra det? De har gjort om den dagen nu. Den heter VÄRNLÖSA barns dag. Tror ni någon märkt det? Nej, är svaret på den frågan, inte i min generation i alla fall.

Skämdes lite över att jag knappt reagerat på det igår. Får skylla på extrem trötthet eller något. Idag tycker jag lite synd om henne och hon sjöng faktiskt inte så tokigt.

Om de börjar med medelåldersidol så skall jag ställa upp :-)

Slut med äppeljuicen...

Vårt mest bestämda barn - har i omgångar levt på äppeljuice och välling och fullkomligt vägrat en massa olika sorters mat. Dessutom så sover han ju som en anka vilket inte gör livet enklare för hans snälla föräldrar.

Häromnatten när han återigen vaknade fler gånger än sin lillebror så fick Ronnie nog och bestämde att det fick vara slut. (Vi hade redan bestämt det men tidpunkten låg några veckor framåt.)

Nåja, i vilket fall som helst så har Erik nu fått följande restriktioner. Ingen mer välling än kvällsvällingen (det är ett minus på kanske upp till 3 flaskor om dagen). Ingen äppeljuice förutom till måltiderna och i princip ingen mer burkmat.

Han har försökt sura över vattnet som erbjudits istället men hittils - 3 dagar - så har det gått bra. Han har sovit bättre och ätit bättre.

Men det kunde vi sagt till er för ett år sedan säger ni nu min kära läsarkrets. Jo, jag VET. Men jag orkade inte. Ingen är perfekt. He he. Med lite tur så kommer Erik nu att förvandlas till ett vanligt barn som äter riktig mat och sover på nätterna.

Mjölkstockning

Jag har fått mjölkstockning. Fy tusan. Aj AAAAAJJJJJJJJJJJ. Det är nästan över nu men fortfarande får jag hålla andan när jag ammar på den ena sidan och hitta något att gripa tag i och försöka klämma sönder (typ en stolskarm eller Ronnies arm) så att jag inte hugger tag i Johan för hårt.

Dessutom hade jag gallbesvär förra helgen. Det är SYND om mig. Usch. Till råga på allt så gallskrek Johan hela kvällen igår. Till slut fick jag nog och satte honom i bilen och lämnade Ronnie och resten av regementet hemma.

Johan somnade som en stock och jag kom hem med en hårfön. En jättefin. Jag har inte köpt en hårfön sedan 1998 så jag lyckades motivera mig själv med det.

Igår började Idol igen. Jag har längtat efter att det skall börja igen och man blev inte besviken. Förutom möjligen att Johan skrek så högt att det var lite svårt att höra hur de sjöng egentligen. Har inte tonen blivit lite råare i år eller har man bara glömt hur hemskt det är?

Min man behöver klippa sig. Vi håller på och mobiliserar oss till att fixa en klipptid och komma iväg. Under tiden ser han ut som killen i "My name is Earl" men snyggare. Det är inte så tokigt faktiskt tycker jag.

Erik behöver också klippa sig, det är kanske en lite större utmaning. Har försökt att klippa honom nu i två omgångar men det är svårt att klippa en snurrande tvååring utan att skada honom och nu vet han vad jag ska göra och säger "inte klippa, inte klippa" och vänder sig bort och då vågar man ju inte ha någon sax i närheten. Vårt försök hos en frisör för ett halvår sedan var totalt misslyckat. Alla grät typ. Dags att försöka igen så småningom men han behöver bli lite mer avtrubbad/bortdomnad/drogad innan det går.

Eller så får han se ut som en tjej. Är lite osäker på hur Gun skall ta det bara. Tror att hon skulle föredra en vanlig killfrisyr framför den Prins Valiantfrisyr som Erik odlar just nu.