Idag har jag och min tvååring varit i krig igen. Det var ett rätt enkelsidigt krig. Han slängde ut allt ur sängen när han skulle sova och jag lade tillbaka det och blev mer och mer irriterad och sade åt honom att sova. Efter en och en halv timme gav jag upp. Han vann. Ingen ide att lägga honom när klockan är halv fyra.
Dessutom gick han upp tre gånger i natt samtidigt som Johan lät som om han hade krupp och hostade som en vettvilling och gjorde mig superosäker och klarvaken hela natten.
Han är rätt nöjd nu - Erik alltså - men lite osäker av det ovana i att vinna och jag är barnsligt grinig så jag är snäll men aningens tyst. Lite sliten kanske efter en så lång debatt.
I vilket fall som helst så följde han med mig på toaletten nyss och hittade en badkarskrita. Jag gick därifrån och lät honom rita.
Sedan kom han ut och stod bakom mig en stund, vid datorn. Plötsligt - som genom en dimma - så hör jag ett ljud som jag inte brukar höra. Inser att min son har ritat med gul badkarskrita på hela skrivborddstolen.
Är så trött att jag knappt orkar bli arg. Dessutom gick det bort så det var ju tur. Nu vet man att man lever.
Lustigt att man är mammaledig för att ta hand om ett barn och det andra barnet som man liksom har hemma på köpet kräver ungefär fem gånger så mycket uppmärkssamhet som den lilla vars tid det egentligen borde vara till stor del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar