Nu har hösten kommit

och Erik är förkyld. I flera dagar har han hostat hela nätterna och mellan näsan och munnen är det konstant blött. Inte kul. Han nyser och hostar och börjar därefter leka med Johans babysitterleksak så att man drabbas av bacillångest och tror att Johan skall få en dunderförkylning. Ett annat kul trick är att stå där och hosta på honom också. "Heeej host host lilla host host Johan". Ett annat av hans favorittricks är att komma och gnida sig mot ens ben när han är lite snorig. En slags mobil näsduk. Mammas eller pappas kläder är toppen att snyta sig i. Ja ja, yngre barn lär ju bli härdade.

Erik hostade så att han var blå i ansiktet idag och jag insåg att vi hade alla möjliga saker hemma men inte någon rethostamedicin. Åkte därför till skärholmen (här på landet stänger allt vid tretiden en lördag) och köpte Nipaxon... eller var det Noskapin?

När jag kom hem så hade Ronnie hittat en grej på webben. En helikopter. För 1995 kronor. Han hade hittat en film också - som visade hur bra den var. Titta älskling sade han och såg jättekär ut. (Inte i mig alltså utan i helikoptern.) Jag försökte - lite i alla fall - men tyvärr inser jag inte riktigt hur fantastiskt skoj det är. Jag har nog blivit för gammal, eller är bara tjej, eller är tråkig i största allmänhet.

Douglas kom ut för att bistå pappa. Jag vill också ha en helikopter sade han. Men vi har ju en sade jag oförstående och förmodligen okänsligt. Men den är ju tvåkanalig, sade Ronnie och den här är sexkanalig. I min hjärna hände inget. Men det går att göra mycket mer med den sade Ronnie. Jaha, sade jag.

Då såg han ledsen ut.

Det är det värsta jag vet. Ronnie använder samma manipulationsteknik med mig som min pappa har gjort genom livet. En slags "bit ihop men se lite nertryckt ut" min. Den fungerar utmärkt. Jag - stålkvinnan - som kan stå emot i princip alla angrepp har väldigt svårt att stå emot ledsen. Så länge det inte övergår i martyr, då går det bra att stå emot igen.

Vi får väl se hur det blir. Jag har ju köpt stövlar för mer pengar förr om åren så vad säger man. Ingenting tror jag :-).