Fort men fel

Det här inlägget vill jag egentligen inte att min pappa skall läsa. I hela mitt liv har jag varit expert på att ha aningens för bråttom. 9 gånger av 10 så är det toppen. Man kan t o m impa på folk ibland genom att man är så snabb på saker. Tyvärr har myntet en baksida. Man tappar ibland saker. Malin, man kan gå två gånger och ta lite mindre varje gång, sade pappa när jag försökte bära ut disken snabbare t ex.

En annan baksida (och korven den har två) är att jag gör illa mig. Det har jag tyvärr ärvt efter min mor som dessutom var halvblind (på riktigt) och därmed slog sig jämt. Det gör inte jag men den här veckan har varit hemsk. I helgen så skulle jag in i sovrummet och hämta en grej. På vägen ut så gör jag någon form av perspektivmiss och går fort ut ur sovrummet utan att inse att min lilltå inte vad inberäknad i dörröppningen. Den hamnade i karmen och jag stöp som en fura rätt ner i golvet och rakt in i babygymet där det tack och lov inte låg någon bebis. Hade ont i lilltån i flera dagar, har det fortfarande lite.

Idag gjorde jag det igen. Vi skall måla om taket i köket och skulle ta ut stolarna och bordet för att få lite enklare arbetsläge. Erik och jag bar glatt ut alla stolar och sedan funderade jag på om jag kunde ta bordet själv. Gick och hämtade handdukar att lägga under och insåg att jag skulle bli tvungen att välta det på sidan. Det var mitt misstag. Ett supertungt ekbord välter man inte så lätt när man är själv. Jag gjorde ett försök och insåg när en del av min stortånagel sprätte iväg och något elakt ont högg till i foten att det varit dumt. Jobbigt att hålla masken också inför sin tvååring. Försökte vara tuff men fy tusan vad ont det gjorde. Kunde knappt svara när Erik kom in och frågade: "Mamma va ä de, va ä de mamma?".

Gick runt och svor (tyst) en stund innan jag bet i det sura äpplet och ringde till maken för att erkänna mitt misstag. Han var jättesnäll. Han är det. Han hörde nog att jag höll på att börja gråta.

Jag vill också ha skyddsskor. Sade till Ronnie att det är dags att köpa det till mig. Maken har två eller tre par och han använder dem för jämnan. Jag kanske kan hitta några som jag alltid har på mig. Tror att de är på rea på Jula just nu. Innan jag träffade Ronnie hade jag i princip aldrig ens hört talas om skyddsskor.