Vi har spenderat den senaste veckan på att förvandla vårt stiliga 90-tals GULA kök med bård och furu för fulla muggar till att bli lite mer rätt. Med våra begränsade medel så görs detta med färg. Taket blir vitt istället för furu, skåpen blir vita istället för strimmigt läbbigt gröngult och väggen ändrar sig från kanariegul med bård till blå... eller vänta... grå... eller... Ronnie och jag hade en diskussion om väggfärgerna. Jag lyckades övertala Ronnie till att måla upp några provfärger på väggen. (Ett hett tips från Oprah - ett program man lär sig se när man sitter fast i amningsstolen hela dagarna.)
Vi målade upp följande: Beige, Gråblå, Blå med lite mer dragning åt syren och en modig mörkblågrön. Därefter frågade vi hela vänskapskretsen om vilken färg de gillade.
Enligt Oprahs rådgivare så var det här en jättebra ide. Man skulle leva med färgerna och plötsligt känna vilken som var rätt. Det gjorde vi men tyvärr landade vi inte på samma färg. Dessutom så tyckte alla som kom en massa underliga saker så inte blev det lättare. Till slut var jag övertygad om den beiga och Ronnie om den blå. Färgerna satt där i en vecka tills vi kände oss tvungna att bestämma oss.
OK sade Ronnie häromkvällen, vi tar den grå. Ja! sade jag, hurra tänkte jag han är med på min färg. (Grått måste ju vara min stenbeige - det kan ju inte vara en blå.) Plötsligt var vi överens och färgen skulle inköpas. Beige hette 203, blå hette 260.
Ringer Ronnie på eftermiddagen dagen efter och ber honom köpa färg. Men vad hette den då - säger han. 203 säger jag och tänker att han är ju bra snäll min man. Men, säger han. Hej då säger jag förmodligen.
Lite senare så ringer Ronnie och säger att något är fel. 203, säger han - det är ju den beiga - jag menar den grå. Eh, säger jag och fattar inte. Den grå, säger han. Den hette något annat. 203 är ju den som du ville ha.
Jag inser plötsligt vad som har hänt. Vi har kommit överens, men inte om samma färg - vi bara trodde det en stund. Skit - jag har godkänt den blå (den var visserligen min tvåa men jag VILLE ha den beiga (hör ni treåringen som pratar nu?)). Inser att min man förmodligen har varit i den här situationen 1000 gånger när jag fått min vilja igenom och försöker lamt ett par gånger. Sedan ger jag mig. Det är förmodligen hans tur. Så vi köper 260 havsbris.
Nu har vi målat. Det är jättefint, fast det inte är beige eller grått utan blått :-).
Vi målade upp följande: Beige, Gråblå, Blå med lite mer dragning åt syren och en modig mörkblågrön. Därefter frågade vi hela vänskapskretsen om vilken färg de gillade.
Enligt Oprahs rådgivare så var det här en jättebra ide. Man skulle leva med färgerna och plötsligt känna vilken som var rätt. Det gjorde vi men tyvärr landade vi inte på samma färg. Dessutom så tyckte alla som kom en massa underliga saker så inte blev det lättare. Till slut var jag övertygad om den beiga och Ronnie om den blå. Färgerna satt där i en vecka tills vi kände oss tvungna att bestämma oss.
OK sade Ronnie häromkvällen, vi tar den grå. Ja! sade jag, hurra tänkte jag han är med på min färg. (Grått måste ju vara min stenbeige - det kan ju inte vara en blå.) Plötsligt var vi överens och färgen skulle inköpas. Beige hette 203, blå hette 260.
Ringer Ronnie på eftermiddagen dagen efter och ber honom köpa färg. Men vad hette den då - säger han. 203 säger jag och tänker att han är ju bra snäll min man. Men, säger han. Hej då säger jag förmodligen.
Lite senare så ringer Ronnie och säger att något är fel. 203, säger han - det är ju den beiga - jag menar den grå. Eh, säger jag och fattar inte. Den grå, säger han. Den hette något annat. 203 är ju den som du ville ha.
Jag inser plötsligt vad som har hänt. Vi har kommit överens, men inte om samma färg - vi bara trodde det en stund. Skit - jag har godkänt den blå (den var visserligen min tvåa men jag VILLE ha den beiga (hör ni treåringen som pratar nu?)). Inser att min man förmodligen har varit i den här situationen 1000 gånger när jag fått min vilja igenom och försöker lamt ett par gånger. Sedan ger jag mig. Det är förmodligen hans tur. Så vi köper 260 havsbris.
Nu har vi målat. Det är jättefint, fast det inte är beige eller grått utan blått :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar