Självömkan

Jag hade tänkt börja en rätt lång tirad med att beskriva alla mina krämpor. Inser att det är jättetråkigt. Skriver istället hur många de är. Hm (räknar) antalet ont/sjukdomssymptom är uppe i 6. Stackars mig. Vårdcentralen här i Nykvarn tar en inte på allvar. Jag gick dit med nageltrång. De tyckte att jag skulle ha haft problem i ett halvår innan de ville göra något. Hur kul kan det vara att ha nageltrång i ett halvår. Herregud vilket idiotiskt sjukdomssystem. Det resulterar ju bara i att jag går till Cityakuten i Stockholm istället och så gör de det hela direkt.

Sist jag var på vårdcentralen i Nykvarn (det var två år sedan) så skulle han skriva en remiss till en läkare för att ta bort ett märke. Hörde aldrig ett ljud mer från dem. Märket gick i princip bort av sig självt efter ett tag men ändå. Tomma tunnor skramlar mest det säger jag bara.

En annan irriterande sak är att man inte kan ringa till en vårdcentral idag. Inte nykvarns ialla fall. Man ringer till en telefonsvarare... säg vid åttatiden.. som säger att det finns en telefontid 11.20 när någon kan ringa tillbaka till dig. Därefter ringer någon, som är i försvarsställning från första början och säger att om du verkligen har nageltrång (och inte ljuger för att du vill ha uppmärksamhet eller vad?) så kan du få en tid med en sjuksköterska om några dagar som kan kolla om hon tycker att det är värt att visa en av våra mycket upptagna läkare. Jag vill kunna ringa och prata med någon direkt. Vi betalar för lite skatt idag.

Känner mig tacksam. Klockan är nästan fyra och för första gången idag sover barnen samtidigt. Har en liten lycklig navelskådarstund som jag strax skall ägna åt en ny bok.

Vill bara säga tack till pappa och Gun också, jag älskar er.

Just det, idag såg jag ett program som heter Montel Williams show. Kan egentligen inte påstå att jag gillar honom. Han är otroligt självgod och övertygad om att hans intelligens bättre än alla andras, Dagens program handlade om att sluta med saker som rökning eller ätstörningar eller något annat destruktivt.

De intervjuade en kvinna som rökte. Hon var i fyrtioårsåldern och hade två halvvuxna barn. De bad henne att sluta och det längsta hon hittills hade hållit sig var två dagar. Nu hade hon med "montys" hjälp fått gå på terapi och hade hållit sig i hela (håll i er) fyra dagar. (oj vilken bragd).

Nåja - han sade i mästrande ton att hon kanske ville leva tills hennes barn blev vuxna och hur kunde hon vara så självisk att hon inte tänkte på dem och därefter kom den gråtmilda videon med barnen som önskar mamma lycka till och ber henne sluta och sedan visade Monty två filmer med andra kvinnor som varit med i tidigare program och haft sista stadiet av lungcancer och hur de bad sina barn om ursäkt för att de skulle dö ifrån dem och därefter fick vi veta att de dött en månad efter sin medverkan i programmet.

Dagens kvinna såg aningen tagen ut efter denna "sluta för helvete" attack. Jag kände mig också tagen. Tittade ner på Johan som låg i mitt knä och började gråta. Jag vill inte dö ifrån er tänke jag. Hoppas jag lever tills du är 20 iallafall. Ringde Ronnie och grät lite till. Men du röker ju inte, sade han logiskt. Nej jag vet, sade jag och grät lite till. Inte jag heller, sade han. Nej jag vet sade jag.

Nackdelen med att ha en förälder som dog tidigt är att man blir rädd att det skall hända en själv. Blev också påmind om hur många gånger jag bad henne sluta utan att hon gjorde det. Jag hoppas verkligen att jag kommer att lyssna på mina barn om de ber mig att sluta med farliga saker. Hon kunde faktiskt ha slutat röka och levt lite längre men då kanske inte pappa hade träffat Gun och jag är så glad att Gun finns i mitt och pappas liv så att jag inte kan få ihop den tanken. Skulle verkligen inte velat att pappa hade fått vara utan Gun och inte jag heller så på något sätt finns det väl en mening med allt men ändå är det ju rätt tidigt att dö vid 49. Isåfall har jag bara 10 år kvar. Det är lite lite.

Får börja leva hälsosamt och lyssna på Anna Skipper kanske. Eller kanske inte - någon roligare måste det ju finnas. Äh - det här blev lite blödigt. Nu går jag och läser en stund innan Ronnie kommer hem. Vi skall äta Biff Rydberg idag! Mums!!