Idag klockan 11 inträffade ett lokalt mirakel. Båda barnen somnade ungefär samtidigt. Det tog en stund innan jag fattade det. Satt vid datorn lite tills jag insåg att det här var något jag behövde ta vara på. Du kan äta lunch i lugn och ro för dig själv Malin sade jag till mig själv och satte mig med en bok och en varma koppen (och fyra mackor). Det var inte illa, gissar att jag hade en hel kvart i total stillhet.
Samtidigt som det var trevligt så var det förvirrande. Man är så jäkla använd nuförtiden att man knappt vet vad man skall göra med "lite tid över" förutom att städa.
Vi har 2 heltids och ett halvtids barn i vårt boende. Det innebär att vi tvättar varje dag. Det innebär att man viker tvätt hela tiden. En pyttepytthög som är Johans. En lite större hög som är Eriks och en ännu större som är Douglas. Förr var det här lätt. Nu tittar Ronnie förvirrat på mig och håller i en tröja. Är det här din eller Douglas säger han. Strumporna är ännu värre. Hur fasen håller man reda på så många strumpor. Mina och Douglas är tydligen också lika. Tänk när alla är tonåringar. Vad mycket strumpor! Kanske kan man beställa sådana där veckodagsstrumpor fast utan veckodagar och med namn istället? Vore inte det gulligt när Douglas skall hångla med första tjejen och hon inser att det står Douglas på hans 45-or? He he...
Ronnie och jag brukar fundera på hur det skall bli när barnen tar hem tjejer första gången.
Vi kanske kommer att retas lite då. Fråga om de vill ha saft och bullar och så. Det skall bli spännande. Eller tjejer förresten - man ska nog säga partner nu för säkerhets skull. Vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar