tisdag 22 september 2009

Ibland

blir inte saker som man tror - eller närmare bestämt i princip alltid är det nog så. Just nu vete fan vad man skall tro. Jag går in till barnen och tittar på hur de sover och tänker att där finns något fint.

Det är otroligt mycket på jobbet nu och jag är fylld av stress när jag kommer hem. En hel del av stressen försvinner när jag går in till Johan och/eller Erik och tittar på dem en stund när de sover.

Anblicken av dem drar mig tillbaka till verkligheten och balanserar ut läget och skapar harmoni som t o m sitter kvar mitt på dagen. Är så tacksam för min familj och mina vänner.

1 kommentar:

Katarina sa...

Nu blir jag både nyfiken och lite orolig. Jag provar att höra av mig när jag kommer hem från Basel.