Lastbilsflak

Johan har börjat sjunga. Det är ljuvligt. Mitt i låtar så säger han ett ord. Just nu så är det pa-bi-pa. Det är när Magnus Uggla sjunger "åka åka åka på Lastbilsflak...". Då hör man Johan pa-bi-pa. Han ser glad ut och har börjat gunga. Gunget är inledningen till dansen. Erik gjorde samma sak. Vi sjöng en massa idag och Johan fick trycka fram låtar på CD-spelaren. Det gjorde att vi spelade rätt korta låtar eftersom det var så kul att trycka på nästaknappen.

Därefter hittade vi en bil. En liten Carsbil som man kan skaka på. Den börjar då att brumma och låter en massa. Samtidigt pratar den och säger i tuff ton:
- "Speed, I am speed" eller "The chequerd flag is MINE".

Johan såg glad ut och sa SPI, SPI. Jag skakade på bilen. Spi! sade Johan varpå vi tillsammans lyssnade på "Speed, I am speed" minst 10 gånger. Tänk vilka små händelser som skapar livsglädje.

När vi satt på grekrestaurangen idag så trötnar Erik efter att ha ätit allt bröd och alla pommes frites som garanterat är utan minsta spår av Tsatsizki. När han var klar (vi andra var ju inte det direkt) så säger han artigt "Tack för maten" och börjar klättra runt på stolen, sätta sig upp, klättra ner från stolen, fastna, klättra upp på stolen, ställa sig på stolen, ställa sig på knä på stolen, ramla av den etc.

Ronnie och jag tröttnar i omgångar. Erik SITT ner, säger vi ungefär varannan ton.
Plötslgit blir vi avbrutna. Vi hör samma ord fast från annat håll. Det är Johan. Helt klart och tydligt har han rutit SITT åt Erik i precis samma ton som vi har använt. Han ser väldigt glad ut samtidigt. Barnen märker inget (Erik är ju härdad och Douglas tänkte nog på den kommande simningen som han och Ronnie ägnat sig åt ikväll.) Men vi skrattade inombords och en aning på utsidan också. De lär sig snabbt.