Jag lyssnar på en bok nu. Den trettonde historien heter den. Diane Setterfield heter författaren. Den passar mig perfekt. Verkligen perfekt. Har saknat en bok av den här typen.
Skulle vilja diskutera den med någon. Vet inte riktigt vem som skulle gilla den på samma sätt bara. Skall kanske prova med Katarina. Hon får nog göra en avstickare från sin deckarprofil. Kanske Pernilla skulle passa också. Johans blivande fru. Eller Paulina, men hon lär ha fullt upp de närmaste åren.
Ibland väcker böcker en särskild känsla hos en som är svår att beskriva och ibland behövs rätt förutsättningar för att uppfatta känslan. Den här boken talar till riktiga bokälsare. Har bara kommit en liten bit men än så länge känner jag mig uppvärmd av att lyssna på den. Det är en härlig känsla. Läste mossvikenfruar precis innan. Den kanske inte kändes fullt så exalterande. Underhållande men kanske inte riktigt samma nivå.
Plötsligt blev det bråttom
-
Jag har jättesvårt att koncentrera mig på jobbet nu. Det är alldeles för
lugnt. Men nu är det ju bara två dagar kvar till semestern. Så nu blev det
plötsli...
5 år sedan
1 kommentar:
Googlade fram en recension i DN och där skrivs bl a:
"I skildringen av Margarets uppvaknande till sitt eget liv närmar sig Diane Setterfield den typ av insiktsfullhet om livets nattsidor som flera kvinnor i nutidens engelska litteratur, en Sarah Waters, en Ruth Rendell, en PD James, förmedlar med så suverän lätthet."
De tre som nämns är alla deckarförfattare, så jag är med. Men jag läser den nog på engelska om det är ok?
Du inser att om du får fler med på tåget så har du startat en bokklubb och måste ordna en träff...
Skicka en kommentar