Blåmärken del 2

Jag räknade blåmärken på Eriks båda ben idag igen. Hittade 18 stycken. På framsidan av benen. Gissar att det inte var så många på andra sidan. Du ser ut som en Dalmatiner sade jag till Erik när vi satt i badkaret. Kan du inte försöka ta det lite lugnt. Douglas lade sig i samtalet. Jag hade också så många när jag var lika gammal som Erik, sade Douglas förnumstigt.

Jag tänkte på hur Douglas var i fyraårsåldern när han dök in i mitt liv för första gången. Det skiljer ett halvår mellan Eriks nuvarande ålder och Douglas dåvarande ålder. Jag minns knappt ett blåmärke ärligt talat. Det var en stor händelse när Douglas någon gång gjorde illa sig.

Jag kunde inte hålla mig.

-Nja, Douglas, sade jag. Du hade nog ärligt talat inte så många. Du var mer den lugna typen.

Noterade Douglas osäkra min. Vilket var nu bäst, att vara lugn eller att vara vild. Kände mig i behov av att bekräfta.

- Men det är jag glad för sade jag. Det räcker med en vilde. Du är bra på att vara den lugna typen.
- Ja, sade Douglas glatt, jag gick omkring där med en filt, mitt gosedjur och med napp i munnen. Det var jag det.

Jag funderade på vad han pratade om. Sedan mindes jag. Det finns ett kort på Douglas där Ronnie bär honom. Han håller i en filt med ena handen, har gosedjuret i den andra och sitter med napp i pappas famn. Han var 1 år ungefär på den bilden. Inte tre och ett halvt direkt men vem bryr sig. Vi var alla nöjda.