Grenar

- Det är fotografering imorgon, sade maken till mig per telefon när jag var på väg hem idag och gjorde en paus i mitt frenetiska ringande till moster Brita som fyller år idag (HURRA HURRA Brita!!).
- Och din son har ett märke i pannan och under ögat och på ögonlocket, fortsatte han sedan.
Jag verkligen ogillar att få berättat för mig att något har hänt med min familj.
- Vilken son, sade jag och örde att jag lät som vita häxan i Narnia i ren nervositet.
- Erik förståss, sade Ronnie.
- Just det ja, sade jag.

Min kära älskade vilda son har noll koll när han gör saker. Han springer åt ett håll och tittar åt ett annat. Det orsakar en del händelser som hans mamma gärna skulle slippa.

Han satt och skröt för Douglas om hur ont det hade gjort vid middagen och berättade noggrant var han gjort illa sig etc.
Jag satt spänt och försökte hålla tyst.

Därefter så råkade han nämna att han sprungit det fortaste han kunnat för att krama trädet och då hade grenen kommit ivägen (jäkla knäppunge).

- Vad? Sade både Ronnie och jag unisont, sade du just att du försökt krama ett träd?
- Ja, sade Erik
- Krama tjejer istället, sade Ronnie. Det gör inte lika ont.

Ingen av killarna svarade. Men de åt upp allt och imorgon har vi en sårad krigare på fotograferingen. Lika bra att vänja sig. Jag bara hoppas att mitt eviga tjat om att han skall vara försiktig någon gång ger resultat.