Hjältar

Jag vaknade av ett ljud imorse, det var en slags mammavaknande. Något kändes som om jag borde lyssna på det. Hörde inget mer men när jag precis var på väg att somna om så ljöd ett gallskrik i hela huset:
- Mamma, jag är KISSSSNÖÖÖÖÖDIG.
Skriket lät som ett ilsket och högt rop på hjälp.
Förvirrat tittade jag upp och ryckte lite i Ronnie. Då kom det igen. Ett illvrål:
- Jag är KISSNÖÖÖÖÖÖÖÖÖDIG.
Jag provade att skrika tillbaka:
- Men gå och kissa då!!
Det fungerade inte - när skriket kom för tredje gången så gick jag upp, öppnade Johans dörr och sade åt honom att kissa.
Han låg i sin säng och såg arg och lite rädd ut.
Jag tände lampan och sade åt honom att kissa och komma ner till oss sedan.
Han gjorde det.

Vi låg en stund och gosade lite - eller jag gosade med honom och han låg snällt och tog emot.
- Jag hade en mardröm hos mig Mamma, sade han.
- Oj då sade jag.
Han var klarvaken och jag med. Men det var mysigt så vi låg en stund men blev rastlösa så jag frågade om han ville gå upp och det ville han. Något busigt flög i mig så jag tog tag om min lilla son och sade.
- Gå upp då, om du kan.
Han tog betet direkt och började skratta. Så jag höll i honom och han skrattade och försökte inte ens gå upp.

Sedan sade han:

- Erik satt fast i en puss en gång.
- Vad? Sade jag
- Alice pussade Erik en gång så att han inte kunde komma loss. Hon pussade hela tiden.
- Oj då, sade jag, vad gjorde han då?
- Han ropade på Oscar, sade Johan.
- Kom han loss då? Sade jag nyfiket.
- Ja, sade Johan.
- Vad snällt av Oscar att hjälpa till, sade jag.
- Ja, sade Johan, Oscar är en hjälte.
- Det verkar så sade jag.

Farligt det här med pussar.