Vidden av att läsa Narnia

Erik kom glatt ut ur Douglas rum med en av Suneböckerna häromdagen. Det var första närmandet mot kapitelböcker.
- Vi kan läsa den, sade jag till Erik men det är en kapitelbok så då får vi läsa den i flera dagar - vi hinner inte klart med den på en kväll.
Erik tittade förvirrat på mig och såg aningens besviken ut. Han gick tillbaka in i Douglas rum och kom ut med en annan kapitelbok.

- Erik, sade jag - om vi skall börja med kaptielböcker nu så kan vi kanske lika gärna läsa Narnia (som jag gillar men inte nämnde för sonen).
- Ja, sade Erik, vi kan läsa Narnia.

Sagt och gjort - fram med Häxan och Lejonet som nu skulle premiärläsas för Erik. Douglas har gått igenom den och Erik och Johan har sett en tecknad version av boken.

Snällt ihopkurad vid min sida låg Erik och väntade på de inte lika många bilderna som i de böcker vi brukar läsa.

Efter ett kapitel tittade jag på honom, han var lugn. Lucy hade precis kommit ut ur garderoben och fram till lyktstolpen. Han rörde lite på sig så jag fortsatte. In i halva nästa kapitel - ungefär när Lucy somnat hos herr Tumnus kändes Erik jättetung mot min axel.

- Erik, sade jag så snällt och mjukt jag kunde.
Han svarade inte.
- Erik, sade jag igen och reste mig lite och tittade på honom. Han sov som en sten.

Jag slog ihop boken och gick ut. I förundran över första gången jag läst tills min son somnat. Hittils har bara amning och välling åstadkommit detta eller total utmattning i soffan.

Var tvungen att prata om det med Ronnie minst 8 gånger samma kväll. Det var jättemysigt.