Det är bebisar här

... sade Johan till mig när vi höll på och bytte om till pyjamas och så klappade han sig på magen.
I ögonvrån såg jag Erik, som borstade tänderna. Han såg ut att vilja lägga sig i och rätta till Johans sanningar (som vanligt).
- Jaha, sade jag roat, hur många är det?
- Det är så här många, sade Johan och spretade med alla fingrarna på en hand.
- Jaså? Sade jag, fem stycken alltså!
- Ja, sade Johan stolt.
- Men var skall de bo då? Sdade jag, när de kommer ut alltså?
Johan var tyst en stund, och funderade lite.
- I Södertälje, sade han sedan.
- Jaha, sade jag, men ska de inte bo hos oss, om det är dina bebisar menar jag?
- Nej, sade Johan, de skall inte bo här.
- Nehej, sade jag, men då får vi kanske hälsa på dem ibland?
- Ja, sade Johan.
Han tänkte lite till och sade sedan:
- Jag vågar klappa bebisar.
- Ojdå, sade jag. Vågar du det. Är de farliga?
- Ja, sade Johan, bebisar kan bitas.
- Jaha, sade jag - så här? Därefter gjorde jag ett litet utfall mot honom och sade GRRRR högt.
Han såg nöjd ut och satte genast igång med att GRRR:a tillbaka allt vad han kunde.
Därefter glömde vi bort bebisarna och gick och lade oss istället. Idag har vi läst Halvan och sopbilen och Pelle hjälper en riddare.