Mot ljusare tider

Johan var extremt hängig igår. Han låg ner hela dagen och sov flera timmar runt lunch. Oroligt försökte jag få honom att äta och dricka men nästan inget gick ner. Till slut tvingade vi honom att dricka saft och fick i honom ett glas.

Han ville inte ha glass, inte godis, inte frukt - jo han ville ha apelsin men åt inte. Ingen mat, ingenting.

Jag kände mig gråtfärdig. Tänkte att imorgon blir det doktorn.

Han gick självmant och lade sig mitt i middagen (som han inte åt) klockan sex igår. Jag gick in och kramade honom.

- Nu får du bli frisk min lilla älskling, sade jag bedjande.

Johan låg och blundade, men han svarade. Med sin lilla sjuklingsröst så sade han:

- Mamma, jag kan inte just nu (bli frisk). Jag blir det imorgon.

Det blev han. Idag kom han upp och gjorde några danssteg till den pågående melodifestivalen. Han åt (visserligen långsamt) en hel honungsmacka och en sked ägg och drack ett glas äppeljuice och nu låter han nästan som vanligt.

Tack tack tack.

Douglas har ingen feber och inga symptom överhuvudtaget och jag är snorig men det får man ta. Ungarna är friska.  Däremot blev barnkalaset som ungarna skulle gå på idag inställt. Huvudpersonen har tydligen magsjuka.

Jag längtar till sommaren.