När Erik var liten (mindre) så snubblade han och slog sig rätt mycket. Så även nu. Igår kom han hem med ett enormt (ca 2 cm i diameter) skrapsår på hakan och ett enormt plåster ovanpå.
Ibland funderar jag på hur Erik skall klara sig igenom hela sin uppväxt. Han kan verkligen konsten att springa åt ett håll och ha huvudet fokuserat på ett annat vilket naturligtvis orsakar en del händelser.
Johan å andra sidan är en klättrare. Han ställer in fokus och ger sig den på att han skall klara något. Han ställer sig på pallar, på rörliga objekt, klättrar i bokhyllan (när vi inte ser och ryter åt honom) och lyckas med nästan allt han företar sig. Han slår sig bara en bråkdel av vad Erik gör.
Skulle säga att ration är Johan 1 - Erik 7 och ration Erik gentemot Douglas är Douglas 1 - Erik 25. De gånger Douglas gjort illa sig mer än smärre saker är mindre än 10 på de 5 år vi känt varandra.
Håller verkligen tummarna för att alla kommer att sansa sig (Nej vänta jag menar bara två) men tittar man på tonåringar och hur ofta maken råkar smälla in foten i något eller kommer hem och har slagit sig så tvekar jag. Håller tummarna för tur framöver istället tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar