Helene och jag var på kundbesök häromdagen. Vi parkerade i ett garage i stan. Det råkar vara fullsmäckat med lyxbilar och på vägen från kundbesöket så håller en av garagekillarna på att parkera en ferrari som just tvättats. Det mullrade rätt rejält i garaget.
- Ska den låta så där? Sade Helene.
- Det är en ferrari, sade garagekillen nedlåtande.
Jag tittade på den. Den hade fyra avgasrör stora som 2 liters petflaskor i diameter. Inledde liten konversation med garagekillen och kommenterade att det här måste vara Stockholms dyraste garage. Han såg nöjd ut. Det var väl vinsten med jobbet kan man tänka och sade.
- Killen som äger den här äger tre till lyxbilar.
- Jaha, sade jag, vad är det då?
- Ferrarin, en Maybach och en (glömde den sista då jag aldrig sett en Maybach i verkliga livet så jag fastnade på det.)
- Va? Sade jag - nu uppriktigt imponerad - en Maybach?
- Ja, sade han (Helene stod brevid och väntade snällt) den står här borta vid er bil.
Vi hade min blå hyrbilsvolvo - inte mycket att skryta med i sammanhanget.
Jag tittade glatt på den, tackade för visningen av bilen och Helene och jag satte oss. På vägen ut ur garaget så gav jag Helene min telefon och sade:
-Ta kort på märket.
- Va? Sade hon.
- Jag måste MMS:a min man, sade jag.
Helene såg förvirrad ut men lite road. Hon fick ner vindrutan och tog ett kort ut ur bilen. Hon tittade på det och gjorde det enda rätta. Hon frågade:
- Ska jag gå ur bilen och ta ett kort på märket?
- Japp, sade jag och accepterade att hon förmodligen tyckte att jag var den knäppaste människa gud skapat.
- Det är så här jag och min make umgås, sade jag stolt och aningens roat.
Hon tog kortet. Här är det. Man behöver nog vara bilnörd för att överhuvudtaget uppskatta hela det här avsnittet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar