Erik har uppvisning på dagis imorgon,

De skall spela teaterpjäsen pricken. Den handlar om kaniner. Det innebär att jag har haft en desperat jakt på öron och andra vita attiraljer som skall ge en lagom bra kaninlook.

Bland dessa finns ett par jättesnygga vita jeans som min stilige son kan använda även i sommar sedan är tanken.

Erik är nöjd. Han blir satsad på.

Igår kväll när jag kom hem efter jobb och förskoleråd så låg sonen i sängen och skulle sova. Jag gick in för att pussa honom. Han tittade uppmärksamt på mig.

- Mamma, du har en vit på dig.
(Jag hade en vit blus på mig.)
- Ja? Sade jag.
- Då är du en kanin, sade Erik.

Förvirrat stannade hjärnan (min) en kort sekund för att sedan inse att vita kläder nu innebär kanin.
- Vem har du lånat den av? Sade min kära son sedan i uppfodrande ton. Uppenbarligen var det omöjligt att tänka sig att jag skulle ha en vit blus på mig utan att vilja vara kanin samtidigt.

Jag sade god natt och kramade min lilla kaninkung.