Klippfabriken

Vi har klippt de små barnen idag. Johan satt som en liten (aningen spänd) ängel och accepterade sitt klippläge. Killen som klippte honom var snabb och snäll och uttalade bestämda kommandon som:
- Luta dig framåt.
- Blunda
- Bara lite till!
Johan såg lite orolig ut och löd snällt. Jag satt och smickrade honom för allt vad jag var värd och Erik satt ett par stolar längre bort och verkade stor och erfaren och van vid den här typen av behandling.

På vägen hem så kunde jag inte låta bli att ösa lite nytt beröm över dem.
- Ni var så duktiga idag! Sade jag med lite darr på rösten. Jag är så stolt över er.
- Jag har klippt mig, sade Johan med viss stolthet i rösten.
- Det var jätteläskigt, sade han sedan - i jättenöjd och glad ton.
- Elefanten var läskig, sade han sedan.
Jag fick tänka en lång stund innan jag kom på det. Det var elefanten han mötte i skärholmens centrum i somras. Vet inte om jag skrev om det här men de har en stackars utklädd personal i SKHLM på helgerna verkar det som som måste gå omkring i en skabbig tygelefantstass och lämna ut ballonger till livrädda små barn. Eller glada barn. Men Johan tyckte INTE om den och kommer uppenbarligen ihåg den fyra månader senare.