Konstigt att sömnen är huvudsamtalsämnet nuförtiden

Jag och Johan har precis badat, och bytt lakan. I natt var det party igen. Alla var uppe. Erik som helt plötsligt utvecklade storsnuva på kvällen igår vaknade varannan timme och kved och kom in till oss och lade sig i sängen och började sparka. Ronnie blev mer och mer irriterad och bar tillbaka honom varje gång. Min man har ett begränsat tålamod när han blir väckt. Humöret blir tydligt påverkat. Ser man någonsin honom korthuggen och spänd så är det när han blir väckt för tredje gången av ett gnällande sparkande småbarn.
Sådär runt tre så ammade jag Johan som underligt nog sovit ända sedan 11 och då han var jättehungrig så började vi på ena sidan och gick därefter över till den andra. Tänkte att jag skulle rapa honom efteråt för han kändes som om han behövde det så jag lyfte upp honom och buffade lite i rumpan. Inget hände. Buffade en stund till. Inget hände. Buffade lite till. Något hände.
Helt plötsligt kaskadkräks han rakt över mig och alla kuddar jag staplat upp för att kunna sitta i sängen. Inte lite heller. Det rinner fint över oss båda och ner på kuddarna och ner på lakanet - sisådär en knappa 2 dl kändes det som även om det kanske är aningen men absolut inte mycket överdrivet.
Ronnie! Kved jag. Han kräktes över hela mig.
Min man vaknade en hundradels sekund och sade oj och somnade därefter genast om. Han förstod inte omfattningen av det hela. Där satt jag och min son i mörkret och var mer eller mindre fastklistrade vid varandra. HAN KRÄKTES ÖVER HELA MIG, sade jag (lite tydligare) och tände lampan. Nu vaknade Ronnie igen. OJ! Sade han nu med lite mer eftertryck. Ska vi byta lakan?
Bara tanken på att byta lakan kändes oändligt jobbig. Hitta ett nytt dubbellakan, av med alla kuddvaren på hur många kuddar?
Hämta en handduk är du snäll, sade jag, jag orkar inte byta.
Lade mig ner och somnade igen. Johan med - i sin torra säng.